Martin

Mainstream-medierna är blinda för sin egen tendens i integrationsfrågor. Där han pratar lite mer specifikt om hur medier har förhållit sig till samhällsproblem förknippade med invandring.

Han påpekar att journalister, reportrar och redaktörer har haft ett starkt motstånd mot att rapportera om det här. Man säger att det är en motbjudande tanke, att man vrider sig inför en snudda vid den. Han vill komma bort från idén att det här skulle vara någon sorts flickad konspirationsteori.

Och sedan ger jag exempel på hur det kan se ut i praktiken. Ett exempel som jag tyckte var intressant av ett särskilt skäl är att hösten 2014 innan valet, mitt under pågående valrörelsen, så släppte Migrationsverket en prognos där man flaggade för att det skulle bli kostnadsökningar på grund av högre invandring.

Och det tog en otrolig tid för den här nyheten att komma ut. Det var ingen som ville skriva om den. Det var ingen som ville göra nyhetsrapportering om den i mainstream media. Och hans beskrivning är så här att det väckte ingen större uppmärksamhet. Det var först senare som en ledarskribent på Svenska Dagbladet, Sanna Reiman, som då för övrigt är Peter Santessons livskamrat, som man nu uttrycker det.

Det var Sanna Reiman som kom hem från semestern, satte sig och räknade på Migrationsverkets prognoser och skrev en ledartikel eller en krönika om den här frågan. Som i själva verket borde ha varit en nyhetsartikel naturligtvis. Men det krävdes att en liten frifräsande ledarskribent......och en ny ledarskribent skulle ha varit en ny ledarskribent. Född upp det på agendan. Och sen, som alla minns, så blev det en stor fråga i valrörelsen.

Siffran 48 miljarder kronor kommer man fortfarande ihåg. För det var det som var summan av kostningsökarna. Och det var bara tre dagar senare som Fredrik Reinfeldt ställde sig på en talarstol och pratade om att vi måste öppna våra hjärtan. Tre dagar efter det här. Ja. Peter Jansson gör många förtjänstfulla poänger, men jag skulle bara vilja göra en annan, parallell poäng med det han säger.