Martin

Hej och tack för ett bra jobb med Radio Bubbla. Som liberal och man är jag duktigt trött på att bli kollektivt skuldbelagd för mäns våld mot kvinnor. Något som tagit fart i media igen efter Köln och We are Stockholm-historierna. Jag vill bli behandlad som en individ och stå till svars för mina egna handlingar, inte andra mäns handlingar. Som ni och andra uppmärksammat verkar det i högre grad vara män med invandrarbakgrund än infödda svenskar som angriper kvinnor på alla handla obehagliga sätt.

Min ryggmärgsreflex är då att, ja, kollektivt skuldbelägga invandrare och deras kultur. Men då har jag ju fallit i samma fälla som kollektivisterna på vänsterkanten. Som liberal måste jag ju behandla alla andra som individer. Men då blir det samtidigt svårt att överhuvudtaget yttra sig i den här frågan. Hur tar man sig ur detta moment 22? Hur resonerar ni? En tanke som slår mig är att statskramarna ganska effektivt har desarmerat oss liberaler i debatten genom att vi hela tiden måste resonera på deras premisser i termer av kollektiv eftersom statliga lagar och regler allt som oftast handlar om att sätta kollektiv mot varandra.

Det känns lite som Orwells 1984, där statskramarna lyckas forma språket så att vissa tankar inte går att uttrycka och om man ändå gör det kan de viftas bort som nonsens. Till exempel om man framför att invandring borde bekostas på frivillig väg och inte genom statsbudgeten. Hälsningar Fredrik

Boris

Fredrik sätter ju fingret på en väldigt viktig punkt där alltså. Så fort diskussioner om mänskligt beteende och kulturella uttryck eller vad som helst, förs på statskramarnas villkor så går det åt helvete. Därför att då blir det ju frågan om man ser saker och människor som kollektiv, man diskuterar hur de gemensamt... Expropierade tillgångar i form av skattemedel ska användas för det kollektivt bästa.

Och man ska lägga in regleringar för att alla ska behandlas lika. Så fort man föder på statskramarnas villkor så går det inte att föda förnuft i distriktion. Det enda sättet att normalisera diskussionen är att minimera staten och ha en så fri marknadsekonomi som möjligt. När människor möts på marknaden blir man per automatik i princip periblind.

Det enda man måste fundera på är vilken nytta har jag av tjänsten, varan eller människan och ett utbyte av den personen. Det spelar ingen roll om det är en handikappad, blidd kines i en rullstol. Om det är så att jag kan ha en handikappad kines i min rullstol. Det är inte så att man kan ha ett förnuftigt ekonomiskt utbyte med personen i frågan. Men som det ser ut i Sverige idag så är det snart omöjligt att föra en förnuftig diskussion.

Martin

Men den här intressanta frågan som vår brevskrivare ställer, hur tar man sig ur det här Moment 22? Hur för man diskussionen? Vägen framåt är, som du säger Boris, att den vill minska statens inblandning. Men hur tar man sig ur den här debattfällan som de sätter upp?

Boris

Ja, den är en mycket svår fråga. Därför att man. Luras in, även jag luras in konstant i fel sorts diskussioner, märker jag alltid i efterhand. Därför att man börjar diskutera den saken, hur är turkisk kultur egentligen? Hur är amerikansk kultur? Hur är nordafrikansk kultur? Är de alla kollektivt benägna att vara våldägsmän och så vidare. Då har man traskat in i den här, i follan helt enkelt.

Det är inte alldeles lätt då att ta sig ur den. Jag tänker ibland att det enda vettiga, liksom att fortsätta hamra mot staten, regleringarna och skatteexpropageringarna. Och hävdandet att marknaden är faktiskt färgglind och rasblind.

Martin

Någonting som jag ofta tänker på i det här sammanhanget när jag kontemplerar just den här frågan som Fredrik ställer, det är att vi befinner oss nu i en väldigt långt gången dålig situation i det här avseendet. Alltså premisserna för allmänna samtal är riktigt skruvade nu. Och de bygger i sin tur på andra resonemang som i sin tur bygger på ytterligare premisser.

Vi har nu ett komplext nätverk av idéer och diskurser som är väldigt svåra att ta sig ut. Det är också en stor kulturell utveckling, en kulturkamp, där rimliga västerländska värderingar, ett vetenskapligt synsätt, rationalitet, många av de här sakerna som faktiskt hänger ihop.

med frågor om till exempel individualism eller personlig autonomi och sunda värderingar. Allt det här, vi befinner oss liksom inte i ett läge där vi har små marginella justeringar att göra. Så att så fort vi diskuterar på motståndarnas planhalva så kommer vi vara fullständigt låsta i ett paradigm som leder i fullständigt fel riktning.

Och därför är det någonting som jag ofta tänker på, det är att man måste tänka väldigt mycket på sina egna utgångspunkter, sina egna premisser. och våga stå för dem, våga utgå från dem, även om ens resonemang på det sättet kan framstå som väldigt aparta. Även om det kan låta som att man inte ens deltar i samma samtal, utan man pratar om nånting annat, så måste man våga ställa sig en bit bort och kanske ropa lite högre, så folk hör.

Boris

Jag tror det är helt nödvändigt och därför ingår ju uppbygget av alternativa media som bubblar i olika former till de nödvändiga uppgifterna. Alltså att skapa ett annat utrymme för offentliga samtal där man inte kliver in i motståndarens debattfolla och... Låter sitt deltagandes samtal utgå från helt felaktiga förutsättningar. Till exempel frågan om hur ska vi använda skattepengarna. Vi ska inte använda skattepengarna överhuvudtaget för det ska inte finnas någon jävla gigantisk skattefond att fördela.

Martin

Ja, det är ett bra exempel. Man ska överhuvudtaget inte diskutera hur skattepengar ska användas. Även om man pratar om till exempel... Det är staten som gör de här ineffektiva sakerna och slösar bort de här pengarna. Det är inte en konstruktiv diskussion. Det är en dold premiss i resonemanget att staten kan göra bra saker för pengarna. Att det på något sätt vore okej om det var rimliga saker. Och om kärleksnären ursäktar en liten metanivå på den här diskussionen så kanske ni har noterat att vi i Radio Bubbla vi klagar inte, vi gnäller inte på statens slöseri.

Vi hyllar statens slöseri. Vi lovprisar de byråkrater som sätter sprett på statens pengar på stora personalfester på Globen och lånar tjänstebilen och privata ärnen på dagarna och sådana saker.

Boris

Vi är mer bekymrade över att de verkar ha varit lite återhållsamma de senaste tiden med fikandet och festandet.

Martin

Därför måste vi elda på dem. Vi har inte tagit den här vinkeln särskilt ofta. De sitter där i sin polisbil och lyssnar på Radio Bubbla och längtar efter vår vänstering. gu.se Ja, det kanske kommer så småningom. Jag tror att man måste våga ta ett helt eget perspektiv, ett apart perspektiv. Sluta spela med i de här diskurserna. De är orättvisa, det är Moment 22, det är retoriska intellektuella fällor som medvetet och undermedvetet människor slöser sin i.

Man får helt enkelt gå tillbaka till rationella, rimliga utgångspunkter och resonera utifrån dem. på ett nederlättning och då kommer man verka väldigt udda. Folk kommer tycka att man liksom, att man inte håller sig till saken eller att man är uppåtvägande orimlig men där måste man börja för att om man inte själv har om man inte själv grundar sitt resonemang och sitt agerande i en koherent kontext så kan man aldrig komma nån vart alls. Det finns absolut ingen poäng med att sitta och göra liksom fightas om marginal-tolkningar av den rådande ideologin.