Martin

Niall Ferguson. Biden vinner framför peronisten Hillary. Hans stil som Skräniks skrytmons tilltalar anti-PK-strömningen som gynnar Trump.

Boris

Det är en intressant tanke som jag tror det ligger mycket i faktiskt. Ja. Tyvärr. Ja, tyvärr. Det är två obehagliga alternativ. Ja,

Martin

jag har frågan i vem som skulle vara......värst....the lesser evil här. Det finns någon överhuvudtaget. Reflektionen som görs här, som jag tycker är intressant, det är att i USA så finns det ju ett......ett sorts kulturellt......vi brukar prata ibland om ett kulturkrig, och om en sorts politisk klasskillnad. Och i den här texten så får vi läsa om den amerikanska härskande klassen och det amerikanska, han kallar det för the country party.

Som alltså är mer traditionella, eller radikala, konservativa. Som är väldigt många, men har väldigt lite politiskt inflytande. Det är folk som är förbannade över att det republikanska partiet har tagits över av den byråkratiska apparaten i Washington. Så det är mer än mer liksom. mer populistisk, mer kanske radikal, lite mer åt konstitutionalist hållet tendens.

Men den är väldigt stor och väldigt växande. Och det är som ett pågående uppror mot den härskande klassen och styrande eliterna i Washington och politiskt korrekta vänsterpolitiker. Men han påpekar här förtjänstfullt i artikeln att på samma sätt som Donald Trump kan tappa in i den här stämningen och vinna väldigt mycket popularitet på att vara...

konträr, kontroversiell, inte var politiskt korrekt och på något sätt företrädare av det här country-party så har Joe Biden ganska mycket samma potential. Man kan tycka att det är bizarrt med tanke på att Joe Biden är någonstans den ultimata insidern. Förutom Hillary Clinton är det svårt att tänka sig en så totalt insyltad politikertyp. Men Biden har samtidigt ett visst sätt att vara frispråkig kanske är fel ord.