Martin

Peter Wolodarski, fri journalistisk granskning, vägrar uttala sig om uppmärksammad personalpolitik i andra medier än det han själv kontrollerar. Det är en riktig härva på DNs personalpolitik. Vi har egentligen en artikel som kommer före den här och en artikel som kommer efter den här. Om vi ska måla upp hela fallet.

Det börjar alltså med en arbetsrättslig twist kan man säga på Dagens Nyheter. Man skulle göra en stor omorganisation, man skulle krympa bland annat antalet anställda från drygt 200 till knappt 200. I samband med det här så hade man en grupp journalister som inte då hade plats i den nya organisationen. Och DN ville egentligen säga upp de här journalisterna.

Men det kunde man inte därför att fackklubben på DN motsatte sig det här. Och istället hotade arbetsrättsliga konflikter. Och då inrättade man istället en särskild enhet som har kommit att kallas för Friisboxen. Där tolv journalister fick sitta i en separat lokal några kilometer från DN-skrapan. Och ägna sig åt meningslösa påhittningar. ...hittade arbetsuppgifter.

Boris

Till skillnad från resten av DN?

Martin

Man kan undra vad skillnaden egentligen var. Men enligt de här människorna som fortfarande tror att DN har någon typ av legitimitet......och att de producerar något intressant material ibland......så menar man på att det var en skillnad. De fick hitta till exempel att scanna in bilder från DNs bildarkiv i DNs stora digitaliseringsprojekt. Det gör man till och med manuellt på DN. Riktigt 1800-talsmaterial.

Det var ingen som brydde sig om vilka bilder de scannade in. En av de här journalisterna, Bokeski Kangas, ägnade sig åt att scanna in hundratals olika bilder av Sven Tumba. Det var ingen som sa något om det, att han scannade Sven Tumba-bilder hela dagen.