Martin

Peter Wolodarski, fri journalistisk granskning, vägrar uttala sig om uppmärksammad personalpolitik i andra medier än det han själv kontrollerar. Det är en riktig härva på DNs personalpolitik. Vi har egentligen en artikel som kommer före den här och en artikel som kommer efter den här. Om vi ska måla upp hela fallet.

Det börjar alltså med en arbetsrättslig twist kan man säga på Dagens Nyheter. Man skulle göra en stor omorganisation, man skulle krympa bland annat antalet anställda från drygt 200 till knappt 200. I samband med det här så hade man en grupp journalister som inte då hade plats i den nya organisationen. Och DN ville egentligen säga upp de här journalisterna.

Men det kunde man inte därför att fackklubben på DN motsatte sig det här. Och istället hotade arbetsrättsliga konflikter. Och då inrättade man istället en särskild enhet som har kommit att kallas för Friisboxen. Där tolv journalister fick sitta i en separat lokal några kilometer från DN-skrapan. Och ägna sig åt meningslösa påhittningar. ...hittade arbetsuppgifter.

Boris

Till skillnad från resten av DN?

Martin

Man kan undra vad skillnaden egentligen var. Men enligt de här människorna som fortfarande tror att DN har någon typ av legitimitet......och att de producerar något intressant material ibland......så menar man på att det var en skillnad. De fick hitta till exempel att scanna in bilder från DNs bildarkiv i DNs stora digitaliseringsprojekt. Det gör man till och med manuellt på DN. Riktigt 1800-talsmaterial.

Det var ingen som brydde sig om vilka bilder de scannade in. En av de här journalisterna, Bokeski Kangas, ägnade sig åt att scanna in hundratals olika bilder av Sven Tumba. Det var ingen som sa något om det, att han scannade Sven Tumba-bilder hela dagen.

Boris

Så det var verkligen förvaringen av allt det här?

Martin

De menar på att det här var en organiserad mobbningskampanj som drevs av framförallt DNs HR-chef. Men naturligtvis med benäget bistånd från chefredaktören Peter Wolodarski. Nu har tidningen Journalisten, som är Journalistförbundets tidning, det vill säga den fackliga parten i den här konflikten, det är deras tidning.

Nu har de sökt Peter Wolodarski. och för att få en intervju, men de beklagar sig över att han bara vill uttala sig i medier som han själv kontrollerar. Men intressant nog så slutar den här artikeln med en uppdatering. Det kan sägas att de har sökt honom i Almedalen. De har försökt haffa honom mellan seminarier i Almedalen. Men i slutet av artikeln står det uppdatering.

Några timmar efter att den artikeln publicerats får journalisten till slut en telefonintervju med Peter Wolodarski. Och om man klickar på den länken så får man i själva verket en lång, långutföljlig, fyllig intervju där Peter Wolodarskis kritisiner svarar grundligt på alla fall. som journalisterna ställer. Och han reserverar sig för att det är känsligt att prata om personalfrågor.

Det är viktigt att man inte pekar ut någon. Om man har någon arbetsrättslig tvist som man har i det här fallet i Arbetsomstolen så kan det också finnas rent juridiska problem med att personalens chefredaktör uttalar sig om ett sådant fall.

Boris

Det är lite märkligt att bubbledirektörerna har valt att gå på Peter Volodarskis. är en stor farlig mobbare som inte svarar på tilltal eftersom att det varken är korrekt och inte hans fel.

Martin

Ja, verkligen. Man kan verkligen fråga sig hur budredaktörerna tänkte när de satt i den här rubriken och röstade upp den i vår kollektiva redaktionella process. Hela upprinnelsen till det här problemet är att Peter Wolodarski och de andra beslutsfattarna på DN har satt sig i en fullständigt orimlig situation av det svenska fackliga systemet, den fackliga kontrollen över arbetsmarknaden.

I en rimlig värld så hade ju Wolodarski och Company bara kunnat säga upp de här journalisterna. Nu är vi 212 journalister. Vi vill bli 189 journalister. Fine, då kickar vi 23 personer och sen är det klart. Hur man kan kicka dem, vilka regler som gäller, det beror bara på vilka anställningsavtal man har skrivit med de personerna. Förhoppningsvis får de då något avgångsmedelag, tidigarelagd pension eller någonting.

Normala villkor som man har på normala jobb på arbetsmarknaden. Men så kan man inte göra i Sverige. För till Sverige kommer en fackklubb. och skriker blad i mörder och börjar ställa alla möjliga problem och skapar en rättsprocess kring de här sakerna. Dessutom sprider de konflikten inom organisationen, de drar in andra organisationer i konflikten. Så hela grundproblemet här är att DN inte i praktiken kan göra det som de har all rätt i världen som ett privat företag att göra, nämligen säga upp anställda.

Boris

Ja, och dessutom då ska vi kanske tillägga att man inte oaktat bör sprida facklig propaganda-kanal i våra kanaler. Det är ju faktiskt inte Peters fel. Att han inte kan göra sig av med de här överflödiga eventuella kompetenserna.

Martin

Nej, samtidigt så ska man ju inte... Vi har ingen skäl att försvara ett mobbingbeteende från DN-ledningens sida om det har förekommit. Samtidigt så finns det ingenting som nämns här som är i vår frihetliga bemärkelse, ur vårt perspektiv. Ett brott mot någons rättigheter, ett brott mot några avtal, ett brott mot några lagar som vi tycker har någon som helst legitimitet.

Och man kan ju förstå faktiskt, vi är inga fans av Peter Wolodarski, föruttryckare milt. Och det är förmodligen därför som sådana här rubriker kommer till på Bubbla, för att vi är väldigt benägna att packa på Peter Wolodarski. Men i det här fallet så har han och de andra faktiskt tvingats in i ett hörn. Och det finns inget som kan försvara ett oegentlivandemässigt uppträdande, till exempel i form av mobbning.

Men här börjar det. och den riktas även åt det andra hållet. Och som du säger Sofia, journalisten är en facklig partsinlaga. De gör inte samspråk på att göra någon objektiv nyhetsrapportering, utan det här är fackets, fackklubbens version av saken. Så att, det här är en lite intressant historia, men framförallt så är det en historia om hur fackföreningar gör livet surt och gör det ännu svårare att driva en ny historia.

rimliga mediekanaler i Sverige. Men bubbleredaktörerna som varit involverade i publicerande av länken får gärna ta en funderare på vilken vinkel det egentligen var som man ville ha ut.