Martin

Jan Gradvall, journalistiken en stängd verksamhet för de redan privilegierade, yrke utan betalda jobb. Jan Gradvall, han har inte samma uppfattning som du Boris. Nej. Han tycker att det finns problem. Han är visserligen ganska resignerad. Och han, åtminstone inte i den här artikeln, så säljer han sig inte till Skaran som kräver ökat statligt stöd för att rädda den döende branschen och såna här saker.

utan han påpekar bara på ett syrligt sätt att han tog sig in i den här branschen på ett sätt som idag är otillgängligt. Därför att när han började skriva så fick han direkt ett jobb. Han fick betalt, vettig freelance betalt, han fick ganska snabbt en heltidsanställning vilket gjorde att han ganska riskfritt kunde ge sig in i den här branschen och jobba sig upp som journalist till den position som han är i idag.

Men han säger att idag går inte det där, för att idag så måste man jobba sig in i branschen genom obetalda praktikplatser. Och det är bara möjligt för dem som redan har pengar. Därför menar han att det är bara rika människor som ger sig in och blir journalister idag. Kulturjournalister,

Boris

försökt. Han är ju inte sant av det, för att jag känner ju... Dels tycker jag att han som skribent är obeskrivet överskattad. Han är ganska grund, tämligen obildad. Det som talar till Gradovars fördel är att han är jävligt flitig och kommersiell. Han är ju en skribent som inte drar sig för reklamjobb och brödskrivande, vilket jag finner väldigt sympatiskt. Men han tänker ju, som ni säger, han är väldigt uppgiven.

Alltså, hela hans värld är ju gammel media. Och möjligheten att då och då göra ett reklamknäck. Och när det där faller ihop, då kan inte han tänka någonting annat än att allting går åt helvete och det är tur att vi har en pensionsförsäkring ungefär. Och det är lite fattigt.

Martin

Ja, jag menar, det han beskriver är ju sant och de här sakerna händer i en viktig utveckling. Och jag tycker också att det hedrar honom att han inte bara gnäller på det här. Han säger inte att det här är katastrof och undergång, utan han tillhör faktiskt att det här är en förbättring. Han säger att läsa sin punkt så har det blivit bättre.

För att nya texter från hela världen finns gratis tillgängliga. Och det är en nackdel för anställda journalister, en fördel för läsare och naturligtvis en fördel för bloggare. och alla andra människor som skriver, som anpassar sig till de nya villkoren och producerar den faktiska kulturjournalistiken. Och det är också han som har nämnde då andra grupper som står för de här artiklarna nu.

Om man tittar på kultursidorna så är det inte heltidsanställda kulturjournalister som skriver utan det är i hög utsträckning forskare, jurister, tjänstemän, ekonomer, alla möjliga människor som har ett annat jobb som de försörjer sig på. Men de skriver kulturjournalistik på fritiden.

Boris

Vilket är ganska tilltalande därför att det är. Ett bra tillstånd för ett land är ju om man har offentliga intellektuella som har en bas i riktigt yrkesutövande. Att man är jurist eller ekonom eller hjärnkirurg. USA har en helt annan tradition av detta. Där har du offentliga intellektuella som är väldigt duktiga på sitt område och goda skribenter. Sverige har inte det.

Martin

Det som Jan Gravald beskriver låter som ett idealiskt tillstånd. Det är väl exakt så här vi vill ha det. Att de här artiklarna skrivs av människor som har utbildning, kompetenser och livserfarenheter. Som inte bara sitter insnöade i sin kulturredaktionsbubble hela dagarna. Det låter väl som en idealisk utveckling. Och återigen, det ska sägas till Jan Gravalds heder att han inte säger att det här är en negativ utveckling.

Även om han uppenbarligen är gnällig. Han refererar till sig själv på ett sätt som... Man förstår att han är negativ till utvecklingen. Men han beskriver det här ganska neutralt. Och bara sån sak är lite intressant. Att man kan ha så olika perspektiv. Han berättar för sig själv att han försörjer sig på reklamgig. Som du sa Boris. Så han drygar ut sin låga ersättning som kulturjournalist. Utan då och då hittar han ett jobb i reklambranschen.

Boris

Ja det tror jag. Han har ju levt ganska fett på sina skriverier i Dagens Industri. kultursidor och weekend-belager. Så jag tror inte han har fått leva fattig pensionär och göra Lindblå till varum. Han kanske får dra ner på champagne. Oj, ja. Det låter fruktansvärt. Ja.

Martin

En annan sak som man kan fundera på det är det här med urvalet. Vem som skriver. Det är en sak att det är många bloggar och sånt som skriver. Några professionella, men framförallt en massa privatpersoner med andra bakgrunder och sånt där. Men de som möjligt tar sig in i mediesvängen via sådana här obetalda praktikjobb. Rimligen så blir det ett annorlunda urval av sådana här personer, även på andra sätt än att de har pengar. Det måste ju också gynna människor som är beredda att ta ett visst mått av risk och missgynna dem som inte är beredda att ta någon risk överhuvudtaget.

Boris

Teoretiskt sett ja, i praktiken nej. Det medielandskap vi har nu gynnar ju inte risktagarna, om man ser på gammel media. Det gynnar obildade slavsjälar. Man kan ju titta på senaste numret av Journalisten, där har de ett hallå där reportage. Där en tjej får beskriva sin jättejobbiga tillvaro.

Där hon får se på det. Tvingas en hel vecka vara i Wien och bevaka Måns Zellmerlöw och Melodislagenfestivalen. Och jag fick vara vaken, jag kunde inte sova. Jag fick vara vaken hela dygnet om och mobilen var alltid på. När som helst så kunde Måns göra någonting som jag måste rapportera. Alltså det är den typen av kretiner som tar lågbetalda jobb för att komma in. Och du kan få dem att skriva precis vad som helst. Hon och hennes elika kommer jag aldrig göra som kamratarna på Medusa och säga upp sig och göra någonting vettigt.

Martin

Okej, så det... Den utvecklingen har på min snitt blivit fullbordad, men borde det inte finnas en tendens ändå att mediasfären i stort befolknas av lite mer entreprenöriella personer?

Boris

Jo, men exakt. Så är det ju. Men det sker ju utanför gammal medias... Vi får ju människor som... Det är lågt betalt i media och hög risk. Men de som vill skapa nyheter och skilda verkligheten, de väljer att ta det. den risken att skapa för sig själva, inte gammel medias ledband.