Martin

Jag är ju inte personligen, jag är ju alls inte nån luddigt. Jag försöker ju inte avskära mig från teknologi. Jag försöker inte avskära mig från artificiell intelligens. Jag är ju snarare jag är ju snarare tvärtom. Jag har ju gått all in på många sätt på den här utvecklingen. Jag försöker liksom använda mig av verktygen, integrera mig själv med verktygen. Och på många sätt så är det också så att jag att jag medvetet ger upp delar av mig själv, aspekter av mig själv. Till exempel, jag jag förlorar kapaciteter som jag hade en gång I tiden. Och jag vet jag vet till exempel att...

Det mest uppenbara exemplet är att eftersom eftersom jag nu bedriver mjukvaruutveckling helt och hållet genom AI-agenter som skriver kod. Så att jag tänker och fattar beslut och jag designar mjukvara och så vidare men jag skriver ingen kod längre. Det innebär såklart att om AI-systemen försvann imorgon och det enda sättet att producera mjukvara var att skriva kod själv så skulle jag vara jävligt kall. Det skulle vara väldigt väldigt jobbigt att lära mig att lära träna upp den färdigheten igen även om jag även om jag höll på med en rätt lång tid. Jag höll på I liksom 30 års tid eller nånting med manuell programmering. Men ändå så de färdigheterna har atroferat.

Och säkert massa 2:a färdigheter. Saker som jag inte minns längre. Det är här återigen, vi har redan levt med det här länge så folk behöver inte komma ihåg saker längre för att man kan bara googla det. Så att men den googeleffekten blir mycket starkare nu för att du kan fråga Chattis. Så då behöver du inte kunna det själv, du behöver inte komma ihåg det själv och så vidare. Och jag jag har ju gått ganska långt. Och på ett personligt plan så känner jag att jag har gått för långt.

För att jag är så intresserad av de här sakerna, att jag liksom experimenterar, tänjer gränserna. Så jag har gått för långt. Och senaste tiden så har jag känt mig ganska äcklad av hur hur jag själv har liksom gått I den här riktningen mot liksom människa och maskin smälter samman och vad är jag och vad är maskinen och såna där saker. Behöver ta några steg tillbaka liksom.

Boris

Så jag tror ju nu finns det hopp om du har den känslan.

Martin

Ja, men det jag har den den känslan av motvilja och äckel finns där hela tiden. Men saken är den att, det är samma sak som jag känner kring teknologi I allmänhet, att jag är ju liksom... Jag var ju väldigt väldigt influerad av Ted Kasinskay när jag läste honom på 0 0 talet. Och på den tiden så blev jag hånad ibland I vissa vissa av er, vissa alltimers kommer ihåg det här att folk retade mig på den tiden för att... I libretuanska kretsar, för att jag var förinfluerad av Ted Gasinsky.

Men jag har ju på nåt sätt valt valt en annan väg. För jag tror att som vi vi som som art och vi som civilisation, vårt öde är att ta en mer fastisk värld. Vårt öde kan inte vara att dra oss undan från tekniken, låtsas som att den inte finns eller förstöra tekniken. Det går inte för att oavsett den... Den kommer komma tillbaka oavsett.

Så jag tror att det här nånting som vi... Vi kan inte stoppa det, vi kan inte undvika det, vi kan inte gå runt det, vi måste gå igenom det. Och jag... Och det det är det som som jag själv försöker göra. Så jag känner det I realtid, känner jag vecka för vecka hur min min biologiska kognitiva kapacitet deterreerar. Det är fler och fler saker som jag inte kan göra längre. Samtidigt som jag har kapaciteten nu som jag skulle betrakta som alltså inte... Alltså som vida övermänskliga tidigare.

Eller rättare sagt, det känns ungefär som att det känns ungefär som att vara liksom stor en stor företagsledare eller nåt där. Det känns som att du inte har hundratals anställda som bara lyder I minsta vink och gör vad som helst. Du behöver inte göra saker själv längre. Du kan bara orkestrera 2:a människor att skapa saker och så vidare liksom. Så det är liksom det är en helt annan sorts kapacitet. Och så så har det ju också för övrigt alltid varit att chefer på företag till exempel, om du jobbar på väldigt hög nivå I en företags hierke, så är det väldigt mycket en agent. Du skapar saker, du är ansvarig för saker och det är verkligen du som driver utvecklingarna.

Men det är inte du som utför själva arbetet på golvet. Det är inte du som skriver koden. Så att det I sig är ingenting nytt. Men jag tycker... För för mig har det varit en riktig kick att äntligen få jobba på den nivån. Det är viktigt. För jag känner att jag har varit ämnad för det hela tiden, men tyvärr så har jag aldrig hamnat I en sån position att jag har kunnat liksom orkestrera många många 2:a människors arbete och och så vidare.

Jag tycker det är jätteintressant. Och jag själv, jag gör gärna såna här trade trade offs. Men det finns också saker som jag som jag försöker bevara. Så en sån sak till exempel, som är väldigt viktig för mig, det är att inget inget inget språk som lämnar mig. Ingen kommunikation, inga texter, ingenting som jag säger är någonsin AI-genererad.

Jag skriver fortfarande jättemycket. Och jag låter aldrig någonsin, en språk modell, skriva en text som jag sen skickar till nån eller eller nåt sånt där. Och jag känner att jag måste jobba ganska hårt för att upprätthålla förmågan att skriva till exempel. Och de flesta människor jag ser omkring mig I liksom angränsande branscher och sånt där, de har helt de har helt tappat det. Som till exempel I mjukvarubranschen, där jag där jag rör mig.

Där är det nu så att alla alla företag, stora företag, små företag, när de presenterar en ny produkt eller man lanserar ett nytt företag eller en ny produkt eller nån nyhet I företaget. All företagskommunikation är AI-genererad. När man ser liksom en... 1 blogginlägg från ett företag som pratar om en ny produkt som inte är AI-generat så är det en sån happening att man skriver om det på forum, på hacker News och det bara wow, kolla här. Det är ett blogginlägg som är skrivet av en människa I teknikbranschen.

Det ser man liksom en gång I månaden eller nåt sånt där. Så att så jag tycker att det det där roar mig väldigt mycket. Tanken med tanke att jag fortfarande kan göra det där som ingen annan kan eller åtminstone inte har energi nog att göra. Och det där kommer bli bara... För varje månad som går så blir det där mer och mer intressant, mer och mer värdefullt.

Boris

Men där du beskriver en sak jag har funderat på som jag tror människor glömmer bort väldigt ofta är att traditionell företagsdynamik, små små såväl som mellanstora stora företag, de framgångsrika företagen har ju ofta dynamiska personer som förmår motivera 2:a och framför allt samla en fungerande ledarskapsgrupp som driver utvecklingen framåt.

Och det där kommer ju att förändras. Ja men du beskriver en egen situation. Äntligen känner jag mig Martin Eriksson som ledare för ett stort företag. Och behovet av att samla ledarskapsgrupper kommer kommer ju att minska drastiskt även I stora företag. Och då är frågan hur hur den entreprenöriella dynamiken kommer att se ut på 2:a sidan. Det det det är lite grann en öppen för jag kan inte ens föreställa mig det. Det blir nåt helt annat också.