Martin

Sista privatägda marken i Arktis, 14 830 hektar på Svalbard till Salu, då ägaren norska aktiebolaget Kul Spitz som ägde i över 100 år och haft planer på etablering av asbestgruva, ligger ute till försäljning för 300 miljoner euro. En verkligt unik fastighet har precis kommit ut på marknaden och det har fått mycket uppmärksamhet i skrivs om världen över.

Det handlar om den här fastigheten på Svalbard som inte är 14 000 hektar. Den är 14 830 acres. Och om jag har räknat rätt så är det ungefär 6 000 hektar. Vilket är en jättestor tomt. Den är knappt hälften så stor som det står i bubblarybriken. 6000 hektar, jag tror att det är 60 kvadratkilometer så det är som ett litet land det är en bit land som är en bit mark som är större än vissa länder till exempel Monaco säkert större än vissa andra länder också Söre Fagerfjord heter platsen alltså Södra Fagerfjord på svenska hur fagert det egentligen är, det är en smaksak men om man är lagd åt det hållet, åt det här arktiskt karga hållet så är det Jag kan förstå att det är magnifikt.

Det kanske inte var man stereotypiskt tänker på som en fjord det här men det är en vik med lite berg runt omkring, glaciärer som rinner ut i havet och så vidare. Det är ganska brunt och grått men det är också storslaget på sitt sätt. Jag har stört och tittat på en del kortbilder såklart men också bilder specifikt på den här platsen och i början kände jag att det såg lite trist ut men ju fler bilder jag kollade på desto mer imponerad blev jag faktiskt.

Och den här biten land då den ägts i en herrens massa år i mer än hundra år av en grupp norrmän via aktiebolaget Kul Spitz som bildades då år 1910 specifikt för att äga den här biten mark och försöka exploatera den. Och de hade då den ursprungliga idén att man skulle starta en asbestgruva.

och man prospekterade för att hitta asbest men man hittade ingen det fanns ingen asbest där och man har inte kommit på något annat att göra heller och som jag förstått det så har man inte alltså man har inte hittat några andra naturresurser heller men som jag förstått det så har man inte liksom undersökt alla andra tänkbara naturresurser som eventuellt skulle kunna finnas där och sedan över tid så har det också blivit mindre mindre kan man säga socialt accepterat att ägna sig åt den typen av verksamhet på Svalbard Det är lite oklart för mig vad som hände sen egentligen.

Det är som att norrmännen köpte den här biten mark 1910 och sen så blev det ingen asbest. Det är nästan som att de glömde bort den. Eller så har de gått och funderat på det och kles i skallen i hundra år. Och nu har de sagt att vi kommer inte på något att göra med den så nu säljer vi den. Så det är det som har hänt i alla fall. Den har kommit ut på marknaden. En brittisk mäklarfirma har fått uppgift att sälja den här.

Det är också om man går till... man går till kulspits.com det stads K-U-L-S-P-I-D-S det är en hemsida jag vet inte om den är uppsatt specifikt för det här syftet men numera så är det en hemsida som enbart handlar om att sälja den här biten mark och där finns det jättemycket information, kartor bilder, historisk bakgrund och så vidare och det är också så att det är lite kontrovers involverat i det här med att sälja mark på Svalbard Svalbard har en speciell en sån här unik internationell juridisk status som reglerar Svalbard-avtalet som ger Svalbarden en viss särställning.

Och därför, till exempel så har det tydligen hänt att kineser har försökt köpa mark på Svalbard. Och det har man försökt styra om. De länder som framförallt är aktiva på Svalbard är Norge och Ryssland. Jag tolkar det som de har kommunicerat som att de har försökt sälja den här biten av mark till norska staten. men misslyckats. Så att norska staten har tackat nej. Och det är därför som den nu går ut på öppna marknaden.

Men de är egentligen lite missnöjda med det. De kanske inte fick det pris som de ville ha från norska staten. Så det de säger att de hoppas på är att en rik privatperson ska köpa marken och satsa på att bevara den som ett naturreservat jag vet inte om man får göra så mycket annat med marken men det vore såklart en väldigt bra idé det är sån här Hans-Jörg Wyss som vi brukar prata om ibland, han kanske vill slå till och köpa den här och bara ha ett fantastiskt isbjörnsreservat men ärligt talat när jag tittar på de här bilderna det är ändå inte naturen som är det mest intressanta med Svalbard de har de har lite berg, de har lite glaciärer de har lite isbjörnar de har säkert en del fåglar de har lite lavar som växer på stenarna men det är oerhört spartanskt naturupplevelser där uppe är väldigt geologiska eller möjligen ornitologiska om man hamnat så snett i tillvaron att man är lagd åt det hållet det Det intressanta med Svalbard, det tycker jag, det är helt andra saker.

Dels för oss att det är en så avlägsen plats i en så främmande del av världen, samtidigt som det är nästan nästgårds för oss. Det är praktiskt taget en del av Skandinavien. Svalbard ligger geografiskt nästan exakt mellan Nordpolen och Skandinaviens nordligaste punkt, alltså uppe på Nordkalotten, norra Norge. Precis mittemellan ligger Svalbard.

och det är superintressant och känsligt område geopolitiskt för att det händer mer och mer i Arktis Ryssland har stora intressen såklart i Arktis och som sagt, Ryssland är väldigt etablerade också på Svalbard sen början av 1900-talet de måste ha kolgruvor och sånt där, hela ryska kanske städer är för mycket sagt men liksom bosättningar ryska bosättningar på Svalbard men Ryssland är mer och mer aktiva i Arktis i takt med att nya sjöfartsleder öppnas upp på grund av att isar smälter och så vidare.

Så att Ryssland kan bedriva mer med ekonomisk verksamhet uppe i Arktis och därför så hettar det till och det finns mer resurskonkurrens mer konflikter och så vidare i det här området. Och det är bara en fascinerande plats. Så långt upp norrut så har man midnattssol från april till augusti. Solen går upp i april och ner i augusti.

Och sen är det då motsvarande helt mörkt. Solen går inte ens upp från oktober till februari. Och sen den här fascinerande saken då att Svalbard tillhör ju Norge givetvis. Men är undantagna från diverse norska lagar för att man har det här särskilda Svalbard-avtalet. Norge har till exempel begränsad beskattningsrätt. Man behöver inte betala norska skatter på Svalbard.

Därför att inga skatteintäkter från Svalbard får användas. för att finansiera saker på fastlandet. Vilket gör att Svalbard, Boris, det borde vara en del av Norge som till och med du kan uppskatta. En annan sak som, jag menar, trots din välkända version mot Norge och normen och framförallt den norska staten. En annan intressant sak med Svalbard är att Svalbard är en av få platser i världen som har genuint öppna gränser.

Därför att vem som helst får... får bosätta sig på Svalbard. Man behöver inte ha ett visum för att få komma in till exempel. Förutom om man åker via norska fastlandet. Då behöver man ta sig in i Norge först. Men om man kan ta sig till Svalbard med en båt eller någonting då får man stanna där och då får man bo där. Man måste klara sig själv. Det finns ingen välförstat. Men det är en sorts märklig tillflyktsort för människor som på olika sätt hamnar utanför.

Alltså det kommer inga babbinvandrare till Svalbard givetvis. Men... jag känner till jag ska inte säga någonting, jag har aldrig varit på Svalbard jag vet inte hur platteskatten ser ut där men jag känner till ett fall där en sydkorean en mycket intelligent ung sydkorean blev en sorts flykting på Svalbard, det bodde väldigt väldigt lång tid på Svalbard vi var med i samma esoteriska politiska grupper på nätet och det var alltid lite udda då att den här killen satt på Svalbard och skrev sina inlägg för att han jag tror att han hade flytt från Sydkorea för att han inte ville göra värnplikten och hamnat i någon så här märkligt statlös tillstånd där han inte kunde komma in någonstans så i slutändan så var Svalbard den enda platsen på jorden där han fysiskt kunde vara men det funkade för honom han lyckades göra sin tillvara på på Svalbard Boris blir du sugen på att och gräva upp den där gamla kistan med kraft och kulturpengar och slå till på den här fastigheten.

Boris

Jag måste kolla hur det är med utlämningsavtalet först. Det kunde vara intressant. Nej, alltså det är... Jag vart ju lite lockad av sådana tankar, eller ja, tankar i allmänhet på att köpa något på Svalbard. Men... Sen tittade jag på bilderna och jag uppskattade till exempel nordnorsk natur.

vid kusten för dess vackra karghet och övervärlden utanför men det här, det som jag sa det är mer en geologisk upplevelse det är månens baksida det är, nej jag vet alltså inte ens om tanken på att starta ett gruvdrift har ju varit en av de här äventyrstankarna som har lockat mig men det här Det måste finnas något romantiskt skimmer över den mark man köper och det finns inget skimmer alls här.

Och dessutom tycker jag att det är ganska dyrt alltså. Herregud. 3 miljarder för 6 000 hektar. Jag gick till några sidor som jag brukade kolla mycket förr i tiden. Man kan jämföra 3 miljarder för 6 000 hektar geologisk upplevelse med att du kan få 54 000 hektar för 120 miljoner kronor i sydöstra Sibirien, Transbaikal.

Det är ett stort sammanhängande område. Det lämpar sig väl för odling. De har ganska anständiga somrar. Eller vad jag är lite mer sugen på. 30 000 hektar i Saratav i sydvästra Ryssland för 75 miljoner. 30 000 hektar, 75 miljoner. Alltså jättefint klimat alltså. Bra jord. Och jämfört med 6 000 hektar för 3 miljarder i geologisk upplevelse. Ska man köpa mark ska man nog titta på Ryssland idag tror jag.

Martin

Ja. Jag får alltid skit för att jag säger det här. Men. Jag var på Island en gång. En weekend eller en vecka. Och åkte runt lite och kollade på Island. Och jag tyckte det var så fult. Det var bara så brunt. Och de här brunaktiga gröna nyanserna. Och sen grått och lite grönaktigt. Jag tyckte inte att bergen hade fina färger. Jag tyckte bara att det var inte behagligt. Och ögat på Island. Det fanns andra saker som jag tyckte var intressanta där.

Jag tänkte att det var så vackert på Island. Men jag vet inte. Jag tyckte inte att det var något vidare. och svalbard är liksom som Island fast ännu fulare ännu mindre växter ännu mindre djur men jag känner såhär personligen så skulle jag om jag köpte den här fastigheten vilket jag inte har bestämt mig för att göra jag vill bara kona det så att det inte blir några missförstånd men jag skulle låta det vara ett naturreservat Men jag skulle också bygga En hemlig bas Som är en James Bond film Eller som Stålmannen ställer vid Nordpolen Jag glömde inte vad den heter Den hade en så fantastisk Isgrotta någonstans uppe i Arktis Så jag skulle bygga den här basen Den skulle liksom ligga dold i den här fjorden Och till stor del skulle den såklart Vara underjordisk Och den skulle ha en egen kärnreaktor Och sen Kan de dra igång Tredje världskriget Jag bryr mig inte. Dra igång fjärde, femte världskriget också. Jag kommer sitta i min bas på Svalbard och garva åt dem. Och jag kommer garva åt Peter Thiel, den amatören som byggde sin apokalypsbas på Neseland.

Boris

Ja, det är ett jäkla märkligt val. Fast slå mig att den där plätten du köper på Svalbard, den ser ju redan ut som världen kommer se ut efter nästa atomkrig.

Martin

Ja. Precis, det är ingen skillnad Jag är redan förberedd Vi går in i framtiden Det rör mig till ryggen

Boris

Så du vill avråda mig med tanke på det kommande Kärnoppenkriget och de där 30 000 hektaren i Saratav

Martin

Nej, jag håller helt med Jag håller helt med dig Boris, hundra procent Stället där det är bäst potential att köpa en stor bit land och bygga någon typ av enklav Det är definitivt Ryssland Jag önskar jag kunde ryska bara, av flera skäl så önskar jag att jag kunde ryska, jag önskar att jag kunde ryska som Dominic Cummings som vi pratade om, dels för att jag tycker faktiskt mycket om rysk litteratur Jag har läst ganska mycket av de stora ryska författarna och så vidare Okej Jag tycker bara språket är helt fantastiskt Det låter enormt häftigt tycker jag Ryska, alltså det är en jävla fantasi som jag har haft länge Tänk om jag hade kunnat ryska Vad man hade kunnat göra, jag tror inte det går att etablera sig i Ryssland Om man inte kan språket Men jag tror också att om jag kunde rysk Om jag på något sätt hade lärt mig ryska Så tror jag att det kanske hade varit Oemotståndligt frästande att dra till Sibirien Och köpa några tusen hektar Och bara börja bygga någonting I Sibirien Som man kunde göra i Nordamerika Förr i tiden Men det enda stället man kan göra det nu Så att jag vet Kanske någonstans i Jag vet inte Kanske att det går någonstans i Afrika eller Latinamerika Men det enda som för mig skulle kännas Kännas liksom Intuitivt lockande Jag skulle ha en plats i mitt hjärta. Det är i Sibirien. Det låter helt fantastiskt. Köpa liksom 10 000 hektar sibirisk skog. Bygga något nytt. Fantastiskt.