Martin

Sveriges sista baron Johan Adelsvärd död vid en ålder av 86 år. Nionde generationen av baroniet Adelsvärd, tillhörande FIDE-kommiss i Åtvidaberg, som fått undantag för barontiteln som i övrigt enbart är muntlig. Ja, Sveriges sista baron har gått ur tiden. Baron, det är alltså inte en titel som använts i det svenska adelsväsendet.

Det används som en informell titel på en person som formellt kallas frihärre. Är man frihärre så kan man också kallas för baron. Men inte som en formell titel, utom just i det här fallet. En viss familj i familjen Adelsvärde har på något sätt, jag vet inte historien bakom det här, men de har lyckats få till ett undantag som gör att de är det enda baroniet i Sverige.

Det är ganska ballt faktiskt. Jag är verkligen ingen expert på de här sakerna. Ja, hur adelssystemet fungerar. Men. Jag tror att en baron är en sorts lägre adelsman, det är en av de lägre graderna. Men det är en adelsman som inte är underställd en ädling av högre rang.

Alltså en baron är inte en vassal till en greve eller en härtig, utan är direkt underställd kungen. Jag vet inte vad det signalerar, adelsmän emellan, men kanske ett särskilt oberoende. Att vara en mindre aktör utan en stor förlänning och så vidare som en del i en grej vi har. Men kanske med stor frihet och oberoende ställning närmare.

Det låter ju fint när man tänker på det på det sättet. En annan intressant sak med familjen Adelsvärd är att de fortfarande har en Fydei-kommiss. Om jag förstår saken rätt så är de en av familjerna som fortfarande har Fydei-kommiss omvandlad till aktiebolag nu. Jag tror att det är ett sånt här Fydei-kommissaktiebolag. Det är där aktierna ägs av FIDE-kommissen.

Jag är inte säker på detaljer. Eventuellt så förändras det nu när baronen dör. FIDE-kommissen upphör enligt den gamla lagen från 60-talet. Det är en intressant histori... Jag vet inte hur mycket vi pratade om det i Radio Bubbla tidigare, men för det är kommissens avskaffande. Det var ju ett av de oerhört många hårda slagen mot den europeiska, svenska aristokratin.

när man slog den sönder samman. För dekommiss är en alternativ ägandeform. Ungefär som att man kan ha ett företag för att organisera saker, eller man kan ha en stiftelse. Kanske andra former. För dekommiss är ett sådant sätt att organisera ägande. Som innebär att en viss person förvaltar någonting i en egendom. Alltså en gård, normalt sett, med jordbruksverksamhet och så vidare. Utan att ha rätt att sälja det.

Man äger det inte i bemärkelsen. Man äger det i bemärkelsen och man får förvalta det obegränsat, men man får inte sälja det. Och så har man specifika regler för hur den här egendomen får ärvas. Och poängen i syftet med de här sakerna är att dels att egendomen ska stanna i familjen, såklart att den inte ska säljas utanför familjen, men det är framförallt att egendomen ska gå vidare till nästa generation och nästa och näst nästa generation, odelad.

Den inte ska delas upp mellan syskon till exempel. Och nu är det här någonting som knippas med adeln, givetvis. Det är helt en fråga om adeln, men historiskt var det faktiskt inte bara adeln som hade FD-kommiss. Så att man har avskaffat det här systemet och i praktiken förbjudit det, det är inte bara ett slag mot adeln, vilket man kanske kan... Det är inte perifert hur vi hanterar aristokratin i samhället.

Det kan uppfattas som perifert, det är bara enstaka gamla grevar och sånt där som bryr sig om det här med FD-kommissen, vad det är för larv. Men det är faktiskt ett slag mot alla seriösa försök att göra. att bygga välstånd över loppet av många generationer. Det här var någon gång på 60-talet som det bestämdes då att FDE-kommiss skulle avskaffas som juridisk möjlighet, men man gjorde det gradvis, så att de upplöstes först när de nuvarande innehavarna dog.

Och då blir egendomarna, de blir istället föremål för normala arvslag, så de delas upp mellan syskon istället för för att bidra sin takta, de kan arvas av kvinnor och så vidare. Reglerna för en fyrdekommiss definieras av fyrdekommissurkunden som normalt sett är ett testamente. Den eller den person testamenterar allt de äger till fyrdekommissen där de reglerna sätts upp om arv och så vidare.

Sådant överskrider andra regler, men nu är det i stället så att de normala arvslagarna överskrider den här urkunden. Nu finns det kanske ett dussintal fyrdekommiss kvar. Några av dem har varit undantag från regeringen. De har förlängt med ytterligare någon generation och då förlänger man dem en generation i taget. Så ni får ha er till. till Arfs skifte enligt FD-kommissen.

Men sen är det slut på det roliga. Det finns en FD-kommiss faktiskt, du vet ju att du har någon tag från där, en FD-kommiss som regeringen har beslutat ska gälla tills vidare istället för att avveckla. De behöver inte ansöka om ett undantag för varje generation. Det är ett väldigt obskydd fenomen. Det är en ägandeform av det här. som applicerar mer än tidsbegränsat på en enda egendom i hela riket.

Känner du till det, Boris? Du är en fideikommiss som fortfarande är tillåten. Nej, berätta. Det är superuppskjutet, jag bara snubblar över det här. Det är en konstsamling som finns på Stockholms slott vars fideikommissarie är Karl XVI Gustaf. Den kommer från något arv från ett europeiskt kungahus.

testamenterat den och gått i arv till den svenska kungen. Jag känner inte till exakt historien, men det finns en samling med väldigt kända tavlor som hänger på slottet. Det är väldigt komiskt att de har kvar den här fideikommissformen, för de blev tvungna att skriva om fideikommissurkunden för att inkludera kvinnlig arvsrätt. Annars hade Carl Philip ärvt konstsamlingen när Victoria ärvde tronen.

De har förvanskat och fördärvat hela idén med 4D-kommissen, men ändå säger de att vi måste ha kvar. Vi kan inte bara säga att det är kronan som äger det här, utan vi måste ha den här 4D-kommisskonstruktionen. Det är nästan som att vi måste ha en kvar för att gnugga i ansiktet med folk. Att vi får ha 4D-kommiss med ingen annan. Det är kanske en lite kufisk utläggning, men jag tycker det är intressant att det inte bara låter passera helt obemärkt förbi. när vi gör oss av med de sista resterna av den riktiga gamla samhällseliten.

Boris

Jag är så kall och cynisk ikväll. Jag håller på att säga att då måste jag nästan skälla sig själv va. Därför att, därför att, alltså, för det är kommisserna för, var ju liksom levande inslag i och ju ofta stora gårdar jordbruk med tillhörande småindustri ibland. Ibland hela bruk också.

Då har man liksom en integrerad del av samhällslivet och betyder någonting. Och det är så här att inte bara det du sa om Kungliga Tavlesamlingen, utan om Birkivist, utan de flesta har ingen aning om vad Fylde kommit att säga, eller vilka roller har spelat i Sveriges utveckling.

Och det där är ju ett kort som... De adliga har spelat bort själva. De har suttit och läggt ner sina stora parkar och slott. Men de har inte varit en del av utvecklingen helt enkelt. De har varit en slags finare parkförvaltare. Samlat pengar på hög. Så går det.

Martin

Jag håller givetvis med till 100% på det. Särskilt med avseende om vi pratar om den svenska adeln. I vissa andra länder så har situationen varit liksom... Dels har de mött mer brutalt motstånd. Men också att man har blivit decimerad av krig, av världskrigen på 1900-talet, även tidigare krig och sånt där. Så har inte varit fallet i Sverige. De har inte de ursäkterna. Så att visst, det är kanske lite magstarkt argumenterat för att man ska fortsätta ty sig till en förment krigarelit som inte förmår stå upp för sin egen sak och hävda sin rätt och karva ut någon sorts position i ett samhälle som förändras.

Boris

Dem som inte ens har förmått att hävda sig i medel, dem utplånar sig som politisk kraft på 1920, alltså självmådd, omkring 1920. Bara glider ur historien och samhället.

Martin

Du vet det som jag pratar om, om svensk-europeisk diskreti, ungefär som jag pratar om den svenska kungen, det är inte det som är entusiastiskt över Karl XVI Gustaf. Det är ju riktigt botten up. till kung på alla sätt, historiskt sett. Han är ju bättre, liksom en slumpensitvald svensk politiker eller sånt där, men det är ju riktigt. Det är inte det, utan det är det att idén om en kung, idén om en aristokrati är så viktig att vi får hålla fast vid vad vi nu har som påminner om, även om det bara är en skugga av det vi en gång hade, ett avlägset eko av det som fanns tidigare, så är det ändå det närmaste vi har.

Jag skulle vilja ha en riktig aristokrati, en riktig elit. Det är det vi människor behöver. Människor behöver domestiseras av en elit. Förr i tiden så hade vi någonting åt det hållet. Det har vi inte längre. Det finns ingen annan grupp i samhället som man kan peka på som har den typen av roll. som har någon relation till den rollen, men aristokratin har i alla fall, alltså den gamla adeln, de har i alla fall en historisk koppling, många generationer bakåt, en historisk koppling till den nödvändiga civilisatoriska funktionen.

Boris

Exakt, och därför blir det ju så... Du har ju helt rätt i att de behöver något att peka på för att kunna tala för enväldets fördelar och förekomsten av en stark aristokrati. Problemet vi står inför är ju att när man pekar på resterna så ger man ju nästan fienden ett argument för att nej men vafan det där fungerar ju inte. Titta på dem bara. Alltså åh. Det finns liksom inget skikt man kan peka på och säga att de borde ha ledningen och akten. Någonstans i landet.

Martin

Det är det för det bästa vi har i övrigt är liksom Elon Musk som skaffar tio barn med åtta olika kvinnor och röker hash och du vet. Det är inte riktigt sinnebilden av en aristokrat. Nej. Det är inte bara att peka på ett tydligt ideal. Vi behöver människor att se upp till, att beundra. Människor som skiljer sig från pöbeln, som vi ser tydligt att de här människorna är något annat.

Och där finns i alla fall, i den gamla adeln, så finns i alla fall den här blodmystiken. Och mycket av den gamla symboliken och så vidare. Jag vet inte, jag kan inte släppa riktigt fascinationen och känslan av att det är så här. att det är värdefullt och viktigt, men man försöker alltid så gott som möjligt att tänka bort om de faktiskt existerande aristokraterna för att kan vi räkna på en hand de gamla adelsmän, eller nya adelsmän som jag tycker är imponerande och intressanta på det sättet.

Boris

Men det är det som gör det så, alltså det där är ett fascinerande historiskt problem som jag inte vet någon historiker som har petat i på svensk botten. Alltså varför aristokratin går under så snabbt, alltså kring det. Speciellt under fredliga förhållanden i Sverige som de sa, de har inte skjutits av i första världskrigets skyttegravar eller så.

Utan de är bara, de i kolas ändå hade de skarpa hjärnor och framstående, men och riktiga industrialister i förra sekelskiftet och sen bara tjoff.

Martin

Visst, de var riktiga industrialister, samtidigt så var det ju dels det som hände, det är ju förstås en rätt välbekant... de marxistiska brätten osv. Det var en väldigt stor ekonomisk omvälvning som hade. På 1800-talet så levde de sedan länge på lånad tid. I viss mån så kunde de överleva genom att bli en del av borgarklassen istället, den nya revolutionära klassen som tog över allting. Men det var egentligen konstgjord andning, i bästa fall, på det här gamla systemet.

Det var ju också en enorm ideologisk omvälvning, det är svårt att föreställa sig. När den svenska aden visste vad som hade hänt med den övre europeiska aden i revolutioner, i krig och så vidare. Man kan tänka sig att de blev ganska skraja, att de inte kände sig så storska när de hade sett giljotinerna och världskriget.

Tänk vad som hade krävts för att försvara idén om aristokrati på allvar. Alltså verkligen ett fundamentalt, från grunden ett filosofiskt och samhälleligt försvar för den institutionen. Inte bara för att man ska tolerera det eller något sånt där. Det skulle kräva en så fundamental inversion av nästan alla idéer som i omlopp som används för att prata om samhället.

Man skulle behöva gå så otroligt långt bak i det historien. Det skulle likna något instill med de här ideologiska projekten som vi har hållit på med här i Radio Bubbla till exempel. Och som vissa andra människor har hållit på med. att dra väldigt långa linjer genom historien och göra upp med väldigt mycket av allt tankegods som har varit i omlopp de senaste två, tre, fyra hundra åren. Så det var ingen lätt uppgift de stod inför på något sätt, vare sig materiellt eller geologiskt.

Boris

Nej, därför visade vi inte alls. Men de hade ju en... Du har ju hela Bergslagen, alltså Bergslagen och upp till Värmland är ju liksom... industriella adelsnästen. Du har Örnsköta slätten, du har Skåne, alltså adeln stod stark ekonomiskt, politiskt och industriellt. Det måste man säga om svenska adeln att de hängde ju med i England till exempel.

Där har man sitter bakaligot sedan väldigt tidigt under industrialismen. Det finns inte speciellt många. Industrialismen byggs ju där av människor som tar sig upp helt enkelt. I Sverige går faktiskt väldigt många i adeln i spetsen för industrialiseringen. Men bara lekna bort sen. Asså jag grubblar på detta. Det var så jävla onödigt.