Martin

Jack Wresvik somnar in omgiven av nära och kära vid 59 års ålder efter att under flera år kämpat mot tjocktarmscancer. Det var musiker och låtskrivare som följde i sin far Cornelis Wresviks hotspår och tilldelades nyligen Fred Åkerström-stipendiet. Hustrun Anneli berättar att hon senast dagen innan fått leende från honom.

Jack Wresvik är död. Cornelis Wresviks son. Precis som sin far, han gick i sin fars fotspår kan man säga. Levde i sin fars skugga. Det är en intressant och på många sätt beklämmande historia. Jag tänkte direkt, jag blev förvånad över att han dog, jag tänkte Jack Weswick han är inte så gammal. Hans far Cornelis dog han var 50 år när han dog, det var 1987.

Då var Jack Weswick 23 år gammal. Cornelis blev 50, Jack blev inte Men han blev lite äldre, men inte så mycket äldre. Och officiellt dog Cornelius också av cancer. Jag vet inte om det är sant eller om det spekulerats en hel del om det. Som jag har förstått det så var det många vid den tiden som trodde att det var... Det var ibland, kanske fortfarande är ibland, att cancer är en sorts artig omskrivning av andra dödsförtrökar. Och är det Cornelius så vet man såklart att han söpigjäl sig, knarkade.

Jag har hört att det var många som trodde att han hade AIDS, att han dog i AIDS. Jag vet inte alls om det är en grej som jag har hört en par gånger. Det kanske bara var en trendig grej att spekulera kring på slutet av 80-talet. Jag vet inte hur Jack Vreesvik, han verkar ha levt ett mer städat, svensonaktigt liv. Jag är storbeundrade av Cornelius Vreesvik. Jag kände till Jack för första gången helt enkelt via Cornelius Vreesviks vis.

Han är väldigt närvarande i faderns musik. Det finns visst sånt som jag har hört. Många visor som uttryckligen handlar om honom. I vissa fall så är de nämnts av en namn och titulerade efter honom. Hajar och der och jakt och andra exempel. Samtidigt så verkar pappan inte ha varit särskilt närvarande i sonens liv. Just på grund av att han söp och han hade alla möjliga kvinnoaffärer och problem med pengar.

Alla tänkbara sorters strul. Ett exempel på det som jag tycker är väldigt sorgligt i den här relationen mellan Jag har en liten lilla historia mellan far och son Vreesvik. Jack Vreesvik fick inte ärva sin far. Cornelius hade svårt att hålla i pengarna. Inre i sista så jobbade han hårdare än man kanske borde ha gjort av hälsa och själ med turnéer och sånt där. Men han och Jack var osams så att någon gång sen i sitt liv så gjorde han sonen Jack arvslös.

Så han hade inte så mycket pengar när han dog men han hade rättigheterna till sin musik. Och jag tror att det var det som gick sedan till att finansiera Cornelius Friesvik-stipendiet. som är ett repris som delas ut till musiker och andra konstnärer också. Det var dit alla pengar gick och så småningom så fick Jack Vreesvik Cornelius Vreesvik stipendiet. Jag tror att det var det enda arv han fick från sin far.

Men innan dess så var det tolv andra personer som fick arva. Det är extra förutmjukande för att Jack Vreesviks namn ser lite apart ut på listan. Jag kollade upp det här idag. De tre föregående pristagarna var Lars Forssell, Stefan Sundström och Ola Magnell. De tre efterföljande var Louise Hofsten, Sven Bertil Thov och Mikael Wiehe.

Jack Vries passar inte riktigt in på den listan, men de stack åt honom stipendiet så fick han åtminstone en kvarts miljon av arbetet efter sin pappa. Han har såklart levt i sin pappas skugga och är en av de tre som har varit med. Han hade kunnat leva som en vanlig, normal, privat person möjligen. Men han hade en passion för musiken och han har spelat mycket av sin fars musik på scen.

På olika sätt representerat honom och arbetat efter honom. Och det måste ha varit väldigt, väldigt tufft. Jag tänker mig att det måste ha varit ett väldigt tufft liv för Jack Wleswig. Han var lik sin far. Han var likadan om till utseendet, likadan om till rösten. Vilket säkert gjorde det mer naturligt att hålla sig nära. nära fadersarvet. De har också samma, den här ganska förlegade, härliga söderdialekten som egentligen inte finns längre.

Så Jack Weesley kanske var den sista som faktiskt pratade på det sättet. Så på det sättet var han väldigt nära pappan. Men han var inte, det var som du nämnde häromdan Boris, han var inte lika bra som sin pappa. Det är inte som, vi pratade om Sven-Bertil Tåb för ett tag sedan, när han gick ur tiden. Jag tror jag sa i alla fall att att Sven Bertil Thobs var på många sätt bättre än sin far Evert Thobs på att framföra Ever Thobs låtar.

Jag tycker definitivt bättre om att lyssna på Sven Bertil Thobs. versioner av Evert Hoops låtar, Evert Hoops egna. Men, jag kan inte säga det samma om Jack Weswick. Och jag tror inte det finns någon som säger det samma om Jack Weswick. Inte ens han själv på den sikt. Nej, inte ens han själv. Jag har sett ett par intervjuer med honom och han verkar vara ganska ödmjuk. Det var absolut inte något sådant att han hade någon storhetsfansinne och trodde att han var en inkarnation av sin pappa, att han var en stor artist som sin far.

Han var en ödmjuk bundare av Evert Hoops. av sin far och en ödmjuk förvaltare tror jag av Arvid. Men jag tycker alltid man ser någonting väldigt plågat i hans ansikte, i hans röst, som man för övrigt kunde se även i Cornelis. Men det måste varit rätt tufft för Jack Weswick. Jag har alltid tyckt synd om honom.

Boris

Ja, det är svårt att inte göra det. Det är liksom... Barnet som älskar sin förälder fast... föräldern inte har visat någon milt uttryckna större kärlek. Det är... Jag gillar inte att bli påminn om det här Cornelius och Reserich-stipendiet därför att det är... Det priset är en jävla styggelse alltså. Det är så många usla människor som har fått liksom ibland upp till 750 I år så är det...

Annonserna gick ut idag för årets stipendium om man ska söka. Tack för mig! 750 000 kronor är det på i år, den i Järnsland. Jag menar, Dogelito fick det förra året, det är ju helt... Han kommer att spöka Cornelius. Och sen att priset ska gå enbart till en musiker i första hand. Och det är också helt... det är liksom att begränsa Cornelius så jäkla mycket.

Alltså han var ju en stor textförfattare också. Det är nästan obegripligt att en knarkare och ett ärkefylla som dog vid 50-årsåldern, han skapa och skriva så jävla mycket förutom att sjunga. Det är totalt mysterium.

Martin

Mm. Jag tror att priset delas ut till musiker, diktare och scenkonstnärer mer generellt.

Boris

Ja, diktare är väl omnämnt, fast jag kommer inte på någon diktare som har fått det.

Martin

Det vet inte jag heller på rak arm, men i alla fall skådespelare som inte kändes som musiker. Men jag håller med om att Cornelius är liksom... Han är lite för mycket känd för Hönan Agda och lite för lite känd för... saker han skrev, bland annat hans poesi. Ja, Vila i frid, Jack Vreesvik får vi säga. Det är lite grann, eftersom han har varit som en sorts konstig skugga av sin far, så är det på ett sätt som att nu försvinner Cornelius helt och hållet. Nu finns det ingenting kvar av... Jag ska inte säga för mycket, Jack Vreesvik kanske har en son som ser precis ut som sin farfar. Ja, precis. Det är när han har plockat upp gitarren och... Det här ska låta råsagt.