Transkribering
Kenzaburo Oe lämnar jordelivet vid 88 års ålder
Martin
Japanske Nobelpristagare i litteratur 1994, Ken Saburo Ohe, lämnar jord och livet vid 88 års ålder, återkom ofta till atombombningarna av Japan och sa i tal efter att ha vunnit priset att han hoppas innerligt att hans strävan som Japan inom litteratur och kultur i ett litet mått kommer att återhjälda Västeuropa för det ljus som det har kastat över det mänskliga tillståndet.
Oe Kenseburo, som han kanske heter på japanska. Vissa krafter inom bubblanätverket argumenterar starkt att man ska säga namnen i fel ordning när man pratar om japaner. Han har gått i tiden. Jag vet nästan ingenting om honom. Jag läste idag att när han var liten så läste han Nils Holgerssons underbara resa och tog mycket djupa intryck.
Jämte Hackelberg Finn. så var det den viktigaste boken som formade hans tidiga sinne för litteratur. Jag tyckte det bara var en bizarr och rolig detalj. Jag tycker det är intressant där det står i rubriken, jag tänkte fråga dig om det Boris, att han verkar vara väldigt västorienterad när han säger det här, som åtminstone med europeiska öron låter så kontroversiellt, att Västeuropa har kastat ett sånt ljus på mänskligheten Om jag som Japan producerar litteratur på japanska och i världen, då kanske jag i någon liten utsträckning kan återbetala lite av den här skulden som resten av världen står i till Västeuropa. Och så står det också så här, han återkom ofta till atombombningarna, och givet det förstnämnda, det nyssnämnda uttalandet, då undrar jag lite grann vad han för eller emot atombombningarna.
Boris
Nu snackar vi kastar ljus. Nej han var jättemycket mot atombomberna. Han var mot allt som hade med uranium och plutonium att göra. Han var mot atombomberna och han stred väldigt hårt mot japansk kärnkraft. Och sin åldersfasta var en av tongivanden att inte starta upp.
på Shima-reaktorerna igen. Han, synnerligen emot detta, på rent tekniska grunder tror jag, men också för att han var faktiskt ganska på sitt sätt bakåtsträvande. Det är den stora plussidan när det gäller Politik och litteratur var ju att han var extremt anti-amerikansk.
Han engagerade sig väldigt tidigt i kampen mot att USA skulle ha baser och närvaro på något sätt på de japanska öarna. Men jag försökte hitta honom. Jag trodde jag hade läst böcker om honom, men det hade jag faktiskt inte. Han är helt blank som skönlittervärförfattare. Jag jagade upp några essäer som jag läste och några intervjuer eller samtal med honom och och vi har en chans.
Och han alltså, jag gissade på grund av rubriken att han liksom sökte sig tillbaka i Europa, alltså innan andra världskriget då innan moderniteten står till med extrem kraft under och efter andra världskriget. Men det är inte riktigt så, utan han hade en viss fallenhet snarare för existentialistiska filosofer, älskade Sartre.
Och hans ideologiska hållning är på något sätt tillbaka till ett annat Japan. Därför att han ansåg ju att Japan var på väg åt fel håll, och det var bland annat. därför att man ville expandera Japan. Man ville att Japan skulle skaffa sig kolonier.
Där någonstans börjar syndafallet för honom. Han föreställde sig ett slags fredligt före andra världskrigs-Japan, eller ännu tidigare. Jag har lite svårt att se vad han rotade hela i för något faktiskt tillstånd i japansk historia. Det är mer en annan version av hur Japan borde vara. Väldigt fredligt, ganska icke-industrialiserat. Risodlande och sakebrännande folk ungefär. Det är ju sympatiskt på sitt sätt.
Martin
Boris
Ja, det är det som är lite knepigt. Det är ju drömsitsen för dem. För fan vilken odlaris! Ni kan få göra lite bilar också. Men för övrigt, håll er på mattan.
Martin
Ja, men jag förstår bättre du. Ljuset från Västeuropa som sken över jorden, det var alltså Sartre. Den typen av fantastiska bidrag som Europa gjort till det mänskliga tillståndet.
Boris
Ja, det var det stora ljus han hittade alltså, politiskt och filosofiskt.
Martin
Han var mot atombomber och mot Iran. Han var alltså mot allting som är rätt och riktigt. Utom risodling, som du är för i alla fall.
Boris
Haha, jag hatar is. Ehh... Men isfält kan vara bra för att sysselsätta folk. Bra fiatoner. Nej men... Ja, precis. av asiater överhuvudtaget, syditalienare också. Måste ha något att göra. Nej men det är, det är liksom hans antimilitarism också som är så jäkla grundläggande och märklig, den kommer fram liksom i samtalen att det är ungefär så fort du håller i ett vapen så förändras det.
Ju större militärs makt ett land har i det större armé det större miljöet. Fördervat kommer det att bli det därför att militäranda och militärkultur är i sig så förödande för en nationssjäl.
Martin
Boris
Alltså eftersom jag inte läst någon av hans romaner så jag tvivlar på att jag skulle bli tilltalad av dem med tanke på hans hållning.
Martin
Jag läste ett par romaner en gång av en japansk författare. Jag har ju läst två faktiskt, japanska romanförfattare. Jag har läst lite Jukky Uemishima också. Men jag läste den här, jag vet inte vad han heter men han som är så känd som har skrivit flera böcker. Jag läste två av hans böcker. Vet du vad jag menar på det? Han är den mest kända japanska författaren. Ehh... Så du ser på Pocket Shop. Ja, exakt, precis. Precis. Jag läste ett par av hans böcker, jag minns inte riktigt varför. Och det var riktigt, totalt skräpat. Riktig skit, omgör att jag läste dem.
Boris
Ja, men han är... Han... Pimilte tyckte inte det var kul. Nej men han passar ju perfekt till... Han är ju verkligen en västerländsk författare på alla sätt. Det var en massa blimey,
Martin
Boris
Martin
Men det är ju inte cancerbureåets fel, tror jag. Tror vi i alla fall. Han var i alla fall för att asiater skulle odla ris, vilket vi också är för. Det kan vi i alla fall säga att det är hans positiva sidor.
Boris
Och... Jag ska rida en gammal kärpest nu. Just därmed att jag tvivlar på att Kenza Borowa var en bra författare. Och Murakami är inte det. Och jag dristar mig att säga att Mishima heller inte var det. Alltså, japaner ska inte skriva romaner. Jag tror att det är ett oskick att den här märkliga kulturformen, alltså den västerländska romanen, tas upp i andra länder och tas som en mått på civilisatoriskt framsteg.
Det är... och ska man mäta saker med den europeiska romanen under dess skuldålder, då är det ganska... Alltså, Japan, Indien, Kina, det är egna högkulturer och romanen har ingen grund där. De ska utveckla andra kulturformer. Det blir lite fånigt liksom, och de har aldrig haft några stora romanförfattare heller. Vi ska bara inte prata om Afrika. Tack för mig, och tack för att ni har lyssnat!
Martin
Jag för mig inte att, det var ju länge sedan nu, jag för mig inte att jag tyckte att Michino var väldigt bra på att skriva. Han hade bra formuleringar och ganska koncist, hög informationsdensitet, vackra poetiska formuleringar. Vilken värdesättelse. Du vet det är som Björn Ranelid. Helheten är olid, du kan inte läsa en hel bok. Men om du läser en mening ett taget, vald slumpmässigt från en bok, så är det ganska mustigt och mysigt.
Boris
Ja, alltså, ja... Jag läste ju ungdomen för 500 år sedan Mufima och fångades. Men jag kom fram liksom, jag drog slutsatsen efteråt med tanke på hans levnadsöde och vad att det kan inte ha varit bra litteratur. Det var fel på mig som fångade Zahan. Och jag tror fortfarande att det är en inställning som håller.
Martin
Jag har inte läst hans den här stora trilogin eller tetrologin eller vad det är. Jag har faktiskt funderat på att lägga den på läslisten för att jag ibland behöver lite förstörelse, ibland läser jag lite böcker. mest science fiction och sånt där men jag har faktiskt funderat på att titta lite på de bekymmer böckerna som vi inte läst.
Boris
Ja men jag tror det är skadligt alltså, det kommer bara sluta med... Vi läser de fyra stora verken och påverkas, blir homosexuell, bodybuilder och begår harakiri på en balkong med en soldat som skrattar åt det.