Transkribering
Kajsa Ekis Ekman sparkas från Arbetaren efter mindre än en vecka som chefredaktör
Martin
Kajsa Ekis Ekman sparkas från arbetaren efter mindre än en vecka på oppositionen och vd Thomas Karlsson som anställde henne lämnar sina uppdrag i förlagshuset efter beslut fattat av SAC, Syndikalisternas centralkommitté, under extrainsatt videomöte. Konflikten avsåg såväl Ekmans åsikter avseende transsexualitet och Ukraina-konflikten som anställningsförfarandet.
Ekman kommenterar att hennes ettårskontrakt fortsatt gäller. Vi pratade i förra avsnittet av Radio Bubbla om Kajsa Ekis Ekman. Då pratade vi om hennes kolumn i Aftonbladet om Ayn Rand. Jag tyckte det var en jättebra kolumn och jag hyllade den. Och du, Boris, du pratade då om hennes pågående självutplåning från den svenska vänstern, de svenska kultursidorna genom diverse inopportuna utspel och ageranden och texter.
Det var en jättebra kolumn. Hon har gjort sig mindre och mindre populär och gångbar i de kretsarna där hon länge har varit en stjärna. Det var nästan läge att prata om det, för sen dess har det uppstått stor dramatik längs precis de här linjerna som du beskrev i samband med att Kajsa Egeks Ekman blev anställd som chefredaktör på Arbetaren, som alltså är det syndikalistiska fackförbundet SACs tidning.
Syndikalismen är, jag vet inte hur man ska säga det här... Många som lyssnar på det här har koll på den obskura vänstersektorn. Syndikalismen är en särskild gren av den socialistiska rörelsen och även av den anarchistiska rörelsen. Syndikalister tror inte på politiskt arbete, att skapa politiska partier och vinna val. De säger att socialismen måste byggas underifrån, från arbetsplatserna genom arbetsplatsorganisering.
De sätter det här. I socialdemokratin har man alltid pratat om kombinationen av fackföreningsrörelsen och socialdemokratiska partiet. Att fackföreningsarbetet och det politiska måste gå hand i hand. Vid SAC lägger man fokus väldigt starkt på fackföreningsbiten. På sätt och vis kan man säga att det är en sympatisk idé. Det är rättvis mer sympatisk än när socialister vill använda staten för att tvinga på alla andra människor sina idéer.
Tyvärr vill syndikalisterna också tvinga på alla andra. De vill bara göra det på ett annat sätt. Problemet med deras idé är att de vill bygga sin socialism på företag som de själva inte äger. De är parasiter, precis som alla andra socialister. Om de istället startade egna företag och organiserade sina egna företag på ett syndikalistiskt sätt då skulle jag givetvis vara en varm anhängare och stödjare av syndikalismen.
På riktigt, från mitt hjärta, så skulle det vara genuint uppfriskande. med riktiga marknadsocialister som trodde så mycket på socialismen att de sa socialistisk organisering är mer effektiv än kapitalistisk organisering därför kan vi socialister starta socialistiska företag och konkurrera ut de kapitalistiska företagen på kapitalisternas egna marknader och det vore en fullt rimlig fullt logisk position att ta om man faktiskt trodde på socialismens omidé Men intressant nog så är det nästan inga socialister som tänker på det sättet.
99,99% av alla socialister är helt och hållet inriktade på att vara parasiter. Bygga socialismen genom att roffa åt sig av andra människors resurser. Och det inkluderar syndikalisterna. De vill inte använda staten, men de vill använda andra människors företag för att förverkliga sina idéer. Ja, det var min lilla presentation om syndikalismen. Boris, du får korrigera mig om jag hör...
Boris
Nej, alltså det du beskriver är ju SAC idag. som dessutom inte ens är socialistiskt längre, utan de är mer inriktade på frågor som feminism och rasistiska strukturer, papperslösa som de kallar det och så vidare. Man bör, jag tror du skulle ha gillat det gamla SAC. Därför att väldigt länge under dess historia så stod ju inte någon form av annat samhälle på dagordningarna av program.
Det var ju alltså en... En fackförening där det fanns väldigt många icke-socialistiska arbetare. Det fanns ju bondeförbundsarbetare, det fanns liberala arbetare, det fanns anarkistiska arbetare förstås. Frireligiösa arbetare som inte kunde tänka sig att vara med i något LO-fack. De hamnade i SAC.
som i verklig mening var väldigt frihetligt. Och det fanns till och med en uppsättning folkpartistiska arbetare. Svårt att tänka sig, men det fanns. Men man kan se att framåt 70-talet började det här förändras. Man blev mer och mer en renodlad vänsterrörelse. Parallellt med att man tappade, man hade ju haft en jättestark förankring bland lite mer fria arbetargrupper som hamnarbetare, skogsarbetare, lantarbetare. Det var syndikalisterna jättestarken. Men på 70-talet utplånas allt det där. Nu är de ju knappt några dessutom. Det är ju en statsunderstöd. SEKT
Martin
Jag hörde för några år sedan från folk jag kände som jobbade i lokaltrafiken i Stockholm, folk som körde tunnelbanetåg och sånt där, som sa att de var med i SSC för att det fanns, just på den arbetsplatsen, det fanns en bra LS som det heter i SSC, alltså lokalsamordningsorganisation eller vad det kan vara, lokalavdelning.
Tydligen var det många tunnelbanearbetare som gick med SAC av det skälet. De har fortfarande vissa öar där de tydligen gör ett bra jobb enligt folk som jobbar i branschen. Men ja, jag vet inte om jag gillar till en gammal SAC. Jag gillar den nuvanliga SAC också. Jag gillar den bättre än jag gillar LO i alla fall. Det är någonting i alla fall. Hur som helst, de svenska syndikalisterna har en organisation som heter SAC.
En tidning som heter Arbetaren. Jag tror man kan säga, återigen då får du rätta mig på det som är fel, men jag tror man kan säga att det är en ganska bra tidning med en lång historia, en del goda journalistiska insatser bakom. För att vara en socialistisk tidning så uppfattar jag den som rätt okej och ganska seriös. Jag tycker inte att den är det numera. Det är ett tag sedan den ens var läsbar.
Boris
Ööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööö Jag kände en av de senaste chefredaktörerna och hon var den som slutgiltigt fördervade, den gjorde om det i ett feministiskt propaganda organ.
Det var inte mycket arbetarkamp där. Men den har en oerhört stolt tradition, det är en av de stora svenska tidningarna. Med kultur och chefredaktörer som Arma Sastamoy, en fantastiskt grävande journalist dessutom. grävde upp gigantiska rättsskandaler, samarbetade med Ilf Hellmoberg. Och sen har man ju faktiskt, de hade ju till och med en uttalad liberal chefredaktör som faktiskt gjorde tidningar jättebra på 60- och nog sint 60-tal, några år in på 70-talet, Carl Beibum. Så att, och haft jättebånga fantastiska skribenter. Så att det är otroligt bra tidning och ångetiden.
Martin
Men jag vet inte fan vad den är läsbar nu alltså.
En ganska vass rekrytering, så bra det nu kan bli på en socialistisk tidning. Men det var kanske lite för rimligt för vänsterdräggen som befolkade redaktionen på arbetet under nuvartiden. Det blev ramaskri, framförallt bland de anställda som... Som anställd Karl-Heinz Eriks Ekman är på tok för mycket av en fritänkare. Hon håller sig inte till PK-manualen.
De specifika anklagelserna är att hon är transfientlig, och att hon felkönar folk på löpande band. För att hon inte köpt hela transideologin rakt av. Och att hon är en prorysk eller anti-ukrainsk aktör. Så hon har inte köpt det nuvarande rysshatar-narrativet med hullerhår. Och för det måste hon frysas ut. Så det var ett antal anställda som sa upp sig i protest.
Men sen så sa hela tidningens styrelse avgick. Inte i protest då, men antagligen. Och då var avgick i ursäkt. för den här anställningen. Och sen hade centralkomiteen, det är väl charmigt, SACs styrelse heter centralkomiteen, de hade sammanträde och sparkade tidigare vd, den hette Thomas Carlsson, för att han hade anställt Kajsa Egis-Ekman.
Och dessdå beslöt man sig för att häva Kajsa Egis-Ekmans anställning, med hänvisning till att anställningsförförandet brutit mot SACs stadgar. Det är det här det blir lite spännande för att häva en anställning är inte riktigt så enkelt. Vilket SAC kanske borde veta eftersom de är ett fackfront.
Mycket riktigt så säger Kajsegg Seckman att hon inte alls tänker till och med sparkas. Hon bestrider uppsägningen, hon insisterar på att anställningsavtalet gäller. Hon säger att nu tänker hon göra arbetaren till en skitbra tidning. Jag har fått ett jobb och jag tänker jobba. Det är allt. Om SAC vill diskutera anställningen så får de höra av sig till och med fackliga ombud. Man kan ju förhandla.
Men det kan de fetglömma, för jag kommer inte gå med på en uppgörelse. Det var kanske Sigurd Erikssons kommentar när det här drog igång. Och nu ser det faktiskt ut som att det här kommer gå raka vägen till Arbetsdomstolen. Det är så jag tolkar i alla fall. Det som har hänt sedan den här artikeln skrevs. Och om det går till Arbetsdomstolen så har SHC knappast en chans. Därför att som jag kan se så finns det ingenting som är ens i närheten av ett giltigt skäl för uppsägning enligt Las.
Så det blir nästan garanterat en brakförlust i AD och ett rejält skadestånd som ska betalas ut till Kajsegg Sekman. Egentligen oavsett vad som händer från och med nu, hur man gör med ens anställning och sånt där, så ska vi låta honom jobba kvar. Hon är ju tydligen på redaktionen. Hon går fort i jobbet på kontoret på Sveavägen där hon jobbar. Men det är ingen annan som kommer dit. Resten av redaktionen har sjukskrivit sig och så vidare för att inte bli kränkt av den här den här putinistiska transphobens. blott av närvaro på redaktionen. Men jag har väldigt svårt att se att SAC ska kunna trockla sig ur det här utan att det blir väldigt, väldigt kostsamt för dem.
Boris
Nej, det kan de inte. Och det är då vi måste börja tänka så här. Alltså, Thomas Carlsson är inte en oslipad herre. Kajsa Ekis, Ekman, är definitivt inte oslipad. När de snackade ihop sig och han anställde henne och de skriver kontrakt, de visste mycket väl vad som skulle hända. Alltså, och det är ju också att både är oanträffbara och på semester.
Alltså, det här är så jäkla genomtänkt. Det är inte två spån och de visste att det här skulle bryta ut i ett helvete. Karlsson är väl skittrött på SAC och styrelsen. Det sitter liksom en massa muppar där. Han tycker själv och jag förstår att tidningen är liksom skräp. Och då är det därför hon anställdes för att rycka upp den med mer arbete och klasskamp och så vidare.
Och de visste att det var en bomb de släppte och han kommer ju också säkert få på. Det är en uppgörelse med henne, hon får en årslön och Karlsson får säkert också en årslön. De måste ju bevisa att han har överskridit sina befogenheter och så vidare. Och det har han knappast gjort för att han har anställt en vikarierande chefredaktör. Väldigt smart spelat, en punktspark åt en organisation man inte tycker fungerar. Och så får man en årsladd med sig i toppen.
Martin
Du målar upp en bild Boris av ett oerhört cyniskt spel. Jag vet inte om jag tycker att det där är så... Det känns lite osympatiskt på något sätt. Bara att gå in och som chef på väg ut från organisationen och sedan från Kajsiks, Ekmans perspektiv från en utomstående person att bara gå in och liksom sno massa pengar av SHC.
Boris
Alltså, så här, vi pratar om vänster. Ehh... Alltså, där finns ingen som helst... Alltså, handslag räknas inte där. Det är... Det är inte sant det här du sa om... Om de ändå ville bygga sina företag på marknaden och så vidare. De har ju inte ens det där tänkandet då om att trots allt det är bättre med någon slags moral i affärer och så vidare.
Uppgörelse gäller. Utan de ser inte det där som något konstigt. Alltså du har två alternativ här. Karlsson, Nierkes, Ekman är naiva dunungar som inte varit med i svängen ganska länge. De är jätteförvånade och sura och stötta. Och det alternativet finns inte. Alternativ två, de visste mycket väl vad de gjorde.
Och de betraktar ju arbetarna i SAC som någonting annat. Alltså det viktiga för en vänstermänniska, även om jag kan tycka att... I Eksekmen är det sympatiskt, det är liksom att överleva och få in kulor. Så att, why not?
Martin
Ja, jag är nästan lite förstummeld. Det kan inte ha varit så att de bara tänkte att det kommer lugna ner sig, de kommer acceptera det på redaktionen och sen så kommer vi kunna göra ett radikalt uppryck på den här tidningen med nytt fräscht ledarskap under Kajsa i Gästsekmarna. Det kommer förmodligen inte vara så farligt. De kommer gnälla lite men sen så kommer det vara bra.
Boris
Då tror du att de är lite naiva alltså. Ja, det är möjligt att jag... missbedömer de att de är lite naiva, men nej.
Martin
Är det antingen att de är korkade eller att de är väldigt osympatiska figurer? Det är lite så jag känner inför den bild som du lägger fram här.
Boris
Nej, inte... Alltså... Vänstermänniskor och vänsterorganisationer har liksom ingen moraliska punktslå. Om man har någon annan så är det helt oproblematiskt. Och dessutom, de går ju inte ut i några större försvar. De i stort sett lägger locket på och väntar på en rättegång. Där de vet att de kommer att vinna.
Martin
Från och med i måndag så tror jag att Kajsek Ekman har gått till jobbet och satt sig på kontoret. Men relativt ensam. Och hennes linje är att jag är här för att göra tidning, jag ska göra tidning. Jag jobbar bara.
Boris
Martin
Boris
Hon måste göra det tills hon blir arbetsbefriad. Men allt annat hade varit dumt än att inte gå dit till den tomma redaktionen.