Martin

Kraken uppmanar anställda som inte delar företagets libertarianska värderingar att säga upp sig och erbjuder fyra månaders lön som avgångsviderlag. Kryptobankens grundare Jesse Powell sätter ner foten efter tidsödande interna debatter om kön och ras som initierats av politiskt korrekta aktivister bland de anställda.

Den här nyheten är lite på samma tema som det förra inslaget där vi pratade om Peter Thiel och hans nya fokus på att investera i marknadsföring. icke vänstervridna organisationer och hans försök att använda kapital för att vrida tillbaks vänstervridna företag. Den här kampen pågår ju såklart redan inom en massa företag och den typiska formen som konflikter tar när det blir en konflikt.

Snarare än att alla bara lägger sig platta och låter sig köras över av vänsteraktivister som infiltrerar organisationen, vilket ofta händer såklart. Om det blir en konflikt så är det en företagsledning som försöker freda sig mot infiltratörerna. Och under det senaste året så har vi ju sett en sorts modell växa fram för hur vissa företag hanterar det.

Ett exempel som vi pratade om för ett år sedan ungefär i Basecamp. Mjukvaruföretag som är ganska litet och okänt i allmänhetens ögon men som är ganska välkänt och viktigt inom själva mjukvarubranschen som jag personligen har följt och beundrat i många års tid. Vi pratade i maj förra året om hur en tredjedel av deras anställda sa upp sig för att företagsledningen satte ner foten och sa att vi förbjuder nu politisk aktivism.

I företagets verksamhetssystem, de digitala verktygen som vi använder för att jobba, där får man inte betyda politisk aktivism. Det är alltså en tredjedel av var man anställer upp sig. Ett annat exempel är Coinbase, ett stort och viktigt företag inom kryptovärlden. Deras vd, Brian Armstrong, han gick ut i höstas och sa att Coinbase sysslar med finansiella tjänster, inte vänsterpolitik. Om du vill jobba på ett företag som sysslar med vänsterpolitik, då ska du säga upp dig och hitta en annan arbetsplats.

Han erbjöd också. att betala avgångsredelag till folk som inte trivdes. Och Coinbase har varit i ropet för den här typen av konflikter till och från sedan dess. Jag såg för bara någon vecka sedan att det hade skrivits om nya interna problem och att Brian Arnson hade gått ut igen och upprepat en uppmaning att säga upp er. Säg upp er och stick någonstans om ni inte gillar läget.

Och nu har vi alltså ännu ett exempel, nämligen Kraken. Ett företag som... Coinbase är ett av de största, ett av de mest ansedda kryptoföretagen. Kraken är dessutom en bank numera efter att de fick en banklicens i Wyoming förra året. Vilket jag för mig att vi sa något om i radion. Eventuellt för att jag tog upp det. Jag vill ha en ursäkt att få prata om hur Wyoming är ett så väldigt välskött och intressant delstått.

Hur som helst, man har den här sedvanliga sortens konflikter på Kraken och deras grundare och vd Jesse Powell. Han har gått ute sakta. Har de dagarna sagt att Kraken är ett libertarianskt företag, folk som inte delar våra libertarianska värderingar ska säga upp sig. De har inget här att göra och för att öka sannolikheten att de faktiskt säger upp sig så betalar jag fyra månadslöner till alla som sticker.

Jesse Paul har dessutom gjort en sorts media blitz de senaste dagarna, han har dykt upp pris överallt, blivit intervjuad av alla möjliga tv-kanaler och podcast och så vidare och fått möjligheten att lägga ut texten på ett väldigt fint sätt. i alla de som jag har kikat lite på. Och han har varit väldigt rak, väldigt tydlig. Han har inte bett om ursäkt i minsta, han har inte liksom pratat om att jo, visserligen så tror vi ju på bla bla bla bla men, utan han har helt enkelt sagt att det, han säger sakers till men att det är totalt befängt att tro att folk, att folk kommer in som anställda på ett företag och tror att de ska kunna diktera diverse politiska åtgärder eller använda företaget som en plattform för politisk aktivism.

Det är begripligt oanständigt. Nej ut på budskapet från Jesse Powell också. Han säger också att han blir av med de här vänsteraktivisterna på företaget, men dessutom så får han tonvis och uppmärksamhet, och han får möjlighet att skicka värdefulla signaler. Han säger själv i en av intervjuerna som jag såg att han har fått ett stort antal jobbansökningar från folk som vill jobba på Kraken just för att grundlärarna har satt ner foten i den här frågan.

Folk som är trötta på att sitta på konventionella... Vänsterbridande företag och knytna även i fickan och kanske vara nervösa för att kollegorna ska få nys om ens politiska uppfattningar för att man inte är kommunist. Man kör ut skräpmänniskorna och på köpet får man nya bättre människor som söker sig till en för att man har gjort det draget. Boris, är det inte en inspirerande... Modell. Det kanske inte riktigt lika lätt att göra i Europa på grund av arbetsrättslagstiftning och så vidare.

Men jag tror inte att det är olagligt ens i Sverige att helt enkelt erbjuda folk avgångsvillig lag om de vill stiga upp sig. Och jag vet inte, fler och fler företag visar vägen i det här som är det mest centrala. Nämligen att de som äger och driver företag inte måste acceptera infiltrationen. De har både rätt och är fullt kapabla att säga nej, köra ut packet.

som försöker parasitera på deras företag för att främja sina politiska agendor. Sen krävs ju såklart att ägarna har lite kohones, men ju fler som går i brästen, desto fler kommer de att våga säga emot. Och det finns inte så jättemycket som vänsteristerna kan göra mot den här typen av företag, alltså välfungerande företag som Basecamp och Kraken, som tjänar massvis med pengar, de är inte beroende av staten, de är inte beroende av några andra grupper, det enda de är beroende av är utanför sina egna företag.

Det är så. sina miljontals nöjda kunder. De har en väldigt stark position om de bara kan stå emot tankeviruset de kan stå emot den ideologiska pressen och kanske social press som finns runt omkring dem. Är det inte lite inspirerande Boris att det börjar utvecklas en sorts modell som fler och fler företag följer och det verkar vara ganska framgångsrikt?

Boris

Mycket, men det finns en monumental haka. Mm. Jag har testat det där en gång under kraft och kulturtiden när vi hade, efter fem år, blivit 250 stycken. Då kom jag fram till att det var liksom en tredjedel åtminstone måste bort. Inte därför att de har så jättemycket vänster, men att de var lata, förbenägna för grupparbete och sådana saker.

Och allmänt tröga i huvudet. Då kläckte jag samma genialiska plan att... Jag orkar liksom inte ha en massa fackombud ringande utifrån. Folk tenderar att vara med i facket. Så vi erbjuder alla inte fyra månader utan sex månaders avgångsredolag. Alltså tvärs över hela linjen. Och det trodde jag och de andra driftiga människorna i ledningsgruppen.

Det här löser ju allting. Det är värt pengarna. Och så fyller vi på med friskt blod. Men så blev det ju inte. Man underskattar ju de här människornas bekvämlighet. De sitter där de sitter och liksom, nej men vad fan. Jag vet inte om jag har jobb om ett halvår tänker de. Här har jag en stol och en lön. Det funkar. Så att de som kom och ville ha avgångsräddelag, det var ju de driftiga, de som inte hade lust att jobba med och jobba med.

med slähögarna. Så det var ju bara att snabbt dra tillbaka det här förslaget. Det där är ju ett riskmoment alltså, så man måste hantera. Vi hanterade genom att helt enkelt omorganisera alla avdelningar och se alla alla som skulle få Vill bli av med.

Jag hade en liten lista eller en lång lista. De fick nya tjänster i omorganisationen och fick också högre lön. Vi organiserar om så att de här människorna får arbetsuppgifter de absolut inte vill ha. Då hjälper det inte att bussa facket på dem och säga nej, vi har ju ett nisse här, högre lön. Vad bråkar ni om? Det är en förnämlig lön och ett fint jobb också. Så ganska många blir man av på det sättet. Men det är inte alldeles lätt alltså. Det enklaste är ju helt enkelt att säga att det här är dörren.

Martin

Ja, alltså det är komplicerat och Jesse Powell han får den här frågan om kommer det verkligen hjälpa, kommer det bli av med alla? Han säger att förmodligen kommer det inte bli av med alla. Och om det är några kvar, då kommer vi behöva trycka ut dem på annat sätt. Med mer liksom, ganska konventionella hårdhänta metoder, bara genom sparken. Och där har vi då kruxet att det där går att göra i USA i hög utsträckning. Det är väldigt svårt att göra i de flesta europeiska länder.

Väldigt svårt att göra i Sverige. Det kan bli väldigt kostsamt. Så det är ett stort problem. Men det finns andra saker man kan göra också. En sak som de gör på de här företagen, på Basecamp, Coinbase, Kraken och vissa andra företag, det är att man förbjuder den här aktivismen internt på företaget. Du får inte använda liksom, Jobbsystemen, jobb-mailen och vad det är för någonting.

Du får inte ha sådana här möten på arbetstid. Till exempel på Kraken då så beskrivs det hur de har ordnat kollektiva terapisessioner för att De har dragit in folk för att prata om hur hemskt det är med bristen på mångfald och så vidare på företaget. Och de har helt enkelt sagt att det är förbjudet, man får inte göra sånt. Och då har man, då har man så att säga, ett giltigt skäl, då har man ett avtalsbrott eller vad det nu är för någonting, då har man giltiga skäl att säga upp dem.

Även det skulle ju vara hopplöst vårt i Sverige såklart. Men på det temat så tror jag att man även i Sverige så kan man göra arbetsmiljön så problematisk för de här personerna. genom att slå ner på de här beteendena, se till att de inte har fritt spelrum och till exempel genom att företagsledningen kan gå ut och stenhårt kommunicera riktigt ursliga värderingar och säga saker som det är jättejobbigt för de här vänsteristerna att bli förknippade med om de ska berätta för folk att de jobbar på det här företaget Va?

Jobbar du på det här fascistiska företaget som säger liten datter av kvinnor eller bögar och så vidare? Så det finns en del saker man kan göra för att höja temperaturen och bara gör det väldigt obehagligt för dem. Just för att det är politiskt och just för att de är väldigt känsliga för politisk positionering och politisk signalering så kan man gå ut och säga att man får linda in det på lite mer sofistikerat sätt men det privkommer ut att säga att att nu är det här ett fascistiskt företag och vi omfamnar alla underbara små fascister som jobbar på ett företag.

Vi är en stor fascistisk familj och vi uppskattar alla våra fascistiska... underhuggare på bolaget. Och genom att skicka den typen av signaler så kan man göra det väldigt, väldigt jobbigt för människorna att vara kvar. Och de som inte tillhör aktivistgruppen de vet vad det handlar om. De kan bara rycka upp axlarna och jobba vidare. Åsiktvis finns mycket man kan göra som de flesta företag aldrig ens försöker sig på.

Och det är det jag hoppas att det kan bli ändring på. Att folk kan bli lite mer När jag själv drev företag och hade den typen av roll, då jag rekryterade eller anställde och så vidare, då hade jag ju super... Min lösning på problemet var att vara super strikt med vem jag anställde. Ett av problemet var att jag anställde för få människor så vi kunde inte växa för att jag var så extremt kräsen. Men då hade vi väldigt informell avslappnade anställningsintervjuförfaranden, då vi liksom umgicks med människor snarare än att man satt i ett mötesrum.

Och var väldigt formell så kanske man gick ut på någonstans och åt en bit mat och pratade om allt möjligt. Där kunde man snappa upp, vi behöver inte fråga uttryckligen, var står det politiskt? Men man kunde leda in samtal i sådana riktningar och upptäcka att den här personen ska vi inte ha. För att han, vi hade en kille som vi tyckte passade jättebra, perfekt teknisk profil, passade bra in i gänget, vi hade bra känsla liksom. Men han började babbla om frihetlig socialisme och sånt där, utsatte umgivningsmän.

Då var det bara så här, hej då! Det är en gubbengård. Men jag var för restriktiv. Mitt mål var att absolut aldrig få in en enda person i företaget som har några toxiska tendenser. Och det lyckades jag med också. Men som sagt, det begränsade tillväxtmöjligheterna. Men det skulle vara intressant, jag skulle själv vara intresserad av att vara involverad i en sån process med gången där man släpper på lite mer, man växer någonting till en större nivå så att man får in en del toxiska skräpmänniskor.

Men sen så lägger man rejält tryck på dem. Man gör att det blir en väldigt obehaglig arbetsplats för dem. Desto trevligare för alla andra, men att det inte ska kännas så bra för dem att de är kvar på jobbet. Mm. Att bli av med lata människor, det tror jag är ännu svårare. Ja. Det är väldigt svårt att göra livet surt för lata människor. De måste ju stå och titta över deras nacke precis hela arbetsdagen. Och på något sätt tvinga dem mot att arbeta, skrika åt dem. Oftast tror jag inte ens det funkar. Nej. Lata människor som har svensk arbetsrätt i dygnet. Så ofta kan de bara sitta och rulla tummarna även om någon står och skriker åt dem åt en timme eller en dag.

Boris

Ja, och det finns ju liksom en utbredd mentalitet. Alltså grundsynen, grundfelet i den svenska synen på arbetsplatser och arbetsliv det är liksom, alla är så jäkla överens, nästan alla. Det är ju att på en bra arbetsplats ska alla trivas. Det är ju, man ska... Tänk tillbaka till det vi sa om Bolutini i början.

Det är ju aldrig så att alla kan eller ens ska trivas på en arbetsplats. Sådana paradisiska tillstånd uppstår inte. Och ett företag bör ha en hög omsättning på personal. Sätt till helheten. Alltså inte kärngrupp och nyckelpersoner. De ska man sträva efter att behålla.

Men i övrigt så ska ju ett företag faktiskt ha omsättning på folk. Och ibland inte för att de har fel åsikter eller är lata. Utan det är för att de inte passar in av en mängd olika skäl. Ett företag ska ju vara liksom levande, fungerande och alla kuggar går inte alltid att få passa in. Det finns en sån här underlig syn på företagen i det här landet.