Martin

Invånarna på Norfolk ön efterlyser en återgång till självstyre för att rädda sin kultur. Ön fick 1979 begränsat självstyre. 2009 gick dess chefsminister med på att ge upp öns självstyre i utbyte mot ett räddningspaket. 2015 avskaffade Canberra slutligen den lagstiftande församlingen och utsåg en egen administratör samtidigt som man införde fastighetsskatter och välfärdssystem.

Norfolk ön är en Väldigt liten ö som ligger öster om Australien. Den är 35 kvadratkilometer stor. Om man ska jämföra, den är en tiondel så stor som Malta. Malta är en ganska liten ö. Jag försökte hitta en svensk ö som var i liknande storlek, men det är lite svårt. Men man kan säga 35 kvadratkilometer, det är ungefär som Stockholms innerstad. Stockholm innanför Tullarna.

Det är en väldigt liten yta. Och denna ön ligger 140 mil öster om Australiens östligaste punkt, 70 mil nordväst om New Zealands halvvägs mellan New Zealand och Vanuatu. Som vi nyligen pratade om i Rödiebubblan, så vet alla precis var Norrfolkön ligger. Det här är en av många öar som upptäcktes av James Cook på hans expeditioner på slutet av 1700-talet.

Då var det en obebodd. Det fanns spår av att olika polynesiska stammar hade bott där tidigare, men det var ingen som bodde på ön då. Så det här var en av de öar som man gjorde till en fångkoloni i flera omgångar från slutet av 1700-talet fram till mitten av 1800-talet. De sista fångarna lämnade ön 1855. Sen funderade man lite på vad ska vi göra med den här ön som ändå finns där och folk skulle kunna bo.

Och där hade man ett problem för att i en annan del av Stilla Havet så fanns en ö som hette Pitcairn. Och Pitcairn det är alltså en ö eller en ögrupp tror jag som ligger längre ut i södra Stilla Havet Man brukar säga att det är världens mest avlägsna befolkade plats. Det är inget annat än att man är så långt bort till närmaste civilisation.

Och det är också världens minsta nation sett till invånareantalet. Den senaste officiella siffran på antal invånare i Pitcairn är 52. Och de som bor där, det är en superintressant historia i sig, jag tror att vi har berört den tidigare någon Radio Bubbla, men det är alltså att de som bor där, de är ättlingar till myteristerna på Bounty, på det brittiska skeppet Bounty, där de gjorde uppror, myteri, tog över skeppet och seglade runt i söderhavet för att hitta något ställe att bostadse sig.

Och till slut så hamnar de här myteristerna på Pitcairn, och de som bor där, de är ättlingar till Bounty-myteristerna. och de har utvecklat en egen väldigt speciell kultur. Det är en kreolkultur som är en blandning av gammal brittisk kultur och lokal, då tahitisk, polinesisk kultur. Men vid det här tillfället, mitten av 1800-talet, så var Pitcairn överbefolkade och man behövde någonstans att göra sig av med överflödsbefolkningen.

Och då blev det så att man lät en grupp Pitcairnier flytta till Norfolkön för att bygga upp ett samhälle där. Det ligger ganska långt bort, men det är ändå liksom... södra stillahavet och sånt där. Så att i grund och botten så är Norfolkön en genetisk och kulturell förgrening av Pitkärn. Vilket jag personligen tycker är oerhört intressant. Ungefär hälften av invånarna idag härstammar från Pitkärn.

Och de pratar ett språk som de kallar för Norfolk. Som är en variant av språket Pitkärn. Som alltså är ett kreolsspråk blandning mellan 1700-tals engelska och tahitianska. Det är otroligt intressant. Det är också... Det är också spännande och lite tragiskt det här med att just nu så har Norrfalkön 1700 invånare ungefär, hälften av dem härskar från Pitcairn. Så att de säger att de är 800-nånting personer.

Drygt 800 mot 52 som är kvar på Pitcairn som då var överfolkad men som nu är på väg att gå under. Med stor sannolikhet kommer Pitcairn att bli helt avfolkad för att de, jag läste att mellan 1991 och 2012. så föddes det två barn på Pitcairn. Alla bara flyttar ut och de har väldigt snåla villkor för invandrare.

Det är inte alls attraktivt att flytta dit. De försöker locka folk dit men villkoren är väldigt oattraktiva. Hur som helst, det är en väldigt fascinerande historia då i sig. Och en annan sak som är intressant med Norrfjörkön är att det har skett en väldigt stor mängd experiment i hur ön har administrerats. Först som brittiska funkolonier och sedan Då från början av 1800-talet framåt så var det en del av New South Wales som vi känner som en australiensisk delstat men som då var en självständig koloni under britska kronan.

För Australien fanns ju inte än på den tiden. Sen på 1840-talet så blev Norrfolkön en del av Tasmanien som på den tiden hette Fandimens land när Tasmanien kom senare. Sen 1856 skedde den här återkronorliseringen från Pitcairn och då blev Norrfolkön en del av Tasmanien. Norrforkönet, ett självständigt territorium under kronan. Men guvernören av New South Wales gjordes till guvernör även av Norfolk ön.

1897 avskaffades det oberoende guvernörskapet. Så Norfolk ön föll istället under New South Wales guvernör. Samma person, som man kan säga att istället för att det var en guvernör med två guvernörskanslier så blev det en guvernör med ett guvernörskanslier. Men det förblev ett separat territorium. Sen 1901 grundades Australien och New South Wales blev en delstat.

Då skulle Norrfjörden administreras av New South Wales-gubernör. 1914 blev Norrfjörkan ett eget territorium inom Australien, alltså separat från staterna. Och 1979 fick man själv styra. Man bildade en egen regering, man utlyste val, hade ett eget parlament och så vidare. Och det här är då kanske den mest intressanta delen av Norrfjörkans historia, för det där gick ganska bra.

Man hade vissa basindustrier, man hållit i jordbruk, man odlade lin, särskilt lin som finns där och hampa. Och man har fiskar, inte minst valfiskar. Man fick igång en ganska bra turistindustri. Så att man klarade sig ganska bra ekonomiskt. Och det var också lite grann ett skatteparadis. För att man omfattades inte av samma sorts beskattning som resten av Australien. Och så sent som 2006 så gjorde man en stor översyn i Australien.

Hur funkar det egentligen med Norrfuken? Och kom fram till att systemet funkar bra. Vi kör vidare. Men sen med den ekonomiska krisen från 2007 och framåt, den slog väldigt hårt framförallt mot turismen. Så man fick en enorm ekonomisk kris och man kan ju säga att sen dess har Norrfolkaren varit på dekis. Så befolkningen har gått ner från 2600 till 1700 idag på de senaste 20 åren.

Och man klarar sig inte själva ekonomiskt så att runt 2009-2010 så hände den här ganska dramatiska händelsen då. Man började ansöka om ekonomiskt stöd från Australiens federalstat. Men i gengeld då sa Australien att vi kanske kan hjälpa er, men då måste ni göra vissa eftergifter. Ni kan inte hålla på och vara ett skatteparadis inom vårt territorium, utan då måste ni liksom införlivas i våra skattesystem, våra välfärdssystem och så vidare.

Och då hade man en chefsminister, alltså högsta politiska ledaren för Norrfjörden som heter David Buffett, som förhandlade till stor upprördhet. bland många öbor, så gick han med på de här eftergifterna. Till exempel att man skulle införa inkomstskatt, fastighetsskatt och andra skatter. Sen blev det inte rätt i något avtal, men det som till slut ledde fram till var att 2015 så tog Australien över igen.

Mot majoriteten av lokalbefolkningens önskningar kan man säga. Man avskaffade lokala parlamentet och införlivades i Australien. Så att nu, att dra administrativt så är Norfolkön, åtminstone valtekniskt, så är det en del av the capital territory, alltså specialterritoriet där huvudstaden Canberra ligger. Och sen dess har man haft en lågintensiv konflikt med protester på Norfolkön, folk som vill vara självständiga.

Vissa vill gå med i Nya Zeeland också, de vill utforska den idén. En opinionsundersökning har visat att 37% av öborna vill ha självstyre under Nya Zeelands beskydd. 35% vill ha självstyre under ett australiensiskt paraply. 25% vill ha full självständighet. Och 3% vill ha full självständighet. vill integreras helt och hållet med med Australien.

Så de är jämt kluvna och de vet inte riktigt vad de vill och det är inte rätt att se. se vad de ska hitta på nu på Norrfolkön. Men de är väldigt ledsna för de känner att de har sin egen kultur, de har sitt eget språk och nu håller allt det där på att gå förlorat. Nu håller det bara på att bli som vilket australiensiskt bakvatten som helst. Och folk riskerar att förlora sina hem för att de inte kan betala fastighetsskatt.

För att de har, många av de här tomterna som de bor på härstammar från 1856 då man hade en jordreform och delade ut jordplättar. till pittkärningarna som kom och koloniserade. Och många norfolk och öbor bor fortfarande på samma lilla plätt som deras farfars farfar fick av den britska kronan 1856.

Och nu måste de betala fastighetsskatt, vilket gör att de kanske måste sälja tomten och så vidare. Så att det är ändå väldigt lätt att känna sympati med öborna vars hela samhälle och kultur nu slås sönder. Bara för att de som ska robotiskt ska inlämnas i den australiensiska...

Boris

Ja och jag trodde först när jag läste om det här att man kan tänka sig hur det ser ut där och man kan tänka sig befolkningen. Befolkningen på små öar tenderar ju ofta att bli lite lätt inavlad och de blir tjocka och alkoholiserade.

Så titta på bilder därifrån och vart faktiskt det är. Det är länge sedan jag varit förtrollad av naturscenerier och gamla byggnader på samma sätt. Och av, alltså urbefolkning, tänk. Sällsynt ståtiga människor alltså. Väldigt vackra människor och de måste ju bara slå sig fria helt enkelt på något sätt och klara sig själva. Det är det. Sällan har jag sett något som har gett en sån känsla av sundhet och friskhet. Ja,

Martin

jag kanske inte hade exakt samma sorts reaktioner som du när jag såg båda på Pitcairn, men de är speciella. De måste definitivt ha en speciell genetisk profil, eftersom de har den här blandningen av väldigt gamla brittiska gener och lite då tajitianska, lokala, stilla havsgener, vilket tycker jag man kan se lite grann.

Boris

Ja, men det ser man inte på norrfolkmänniskorna. De är... De är ju väldigt brittisk nordiska på något sätt. Ja. Det är där hit det ska ha försvunnit.

Martin

Det är mest i de gamla brittiska gener. Hur som helst, du har absolut rätt i att ön är bedövande vacker. Fantastiskt vacker. De har bland annat en massa dramatiska höga kustlinjer. De har en särskild sorts tall som är speciell för ön. De har Norrfolk tallen. Väldigt vacker. Det finns brässlagga och sånt också. Det ser ju verkligen fint ut. Och som sagt, de har ju haft bra turism.

Jag såg på någon bild att de hade en stor golfbana och sådär va. Så att, de har haft lite potential. Men en sak som jag tror att man... En lärdom som vi kan dra från den här folkets öde, det är att självbestämmande och suveränitet är ingenting som man kan tveka inför. Om det är så att å ena sidan och andra sidan, ska vi mer Australien?

Nej men det kanske är bättre att få lite australiensk välfärd nu. Nej, förresten nu vill vi vara självständiga igen, för vi tror att det löser sig ändå. Det går inte. Självständighet är någonting som man måste slåss för. Och vi måste slåss för att det är från dag ett att det slutar slåss. Och om det blir tufft, om det blir motgångar, då hittar man en annan lösning på problemet än att ge upp sin suveränitet. Och om man har en chefsminister som gör ett hemligt avtal med australiensarna för att lämna bort allting, då rullar man honom i kära och fjädrar och ogivet förklarar det beslutet och slåss för sitt oberoende. Om man håller på och våfflar som man gjort i Norrfolken, då förlorar man det. Man kan inte blunda en sekund om man vill försvara sin suveränitet.

Boris

Nej, och det går inte att förstå vad som är problemet egentligen. Lite över 1700 människor, fantastiska fiskevatten, de har boskap, fantastiska betesmarker. Om man kan se på alla bilder så går det och skulle gå att odla ännu mera saker där. Varför i hela tiden skulle de vara beroende av att gå upp i Australien och Nya Zeeland där de här 1700 personer har en fantastisk ö till sitt förfogande?

Och vill de ha lite extra cosign kan de ju alltid pungstla lite golfande turister. Det är inte svårare än så. Jag förstår inte problemet riktigt. Jag är fullt beredd att bli kung över ön och styra upp det där faktiskt.

Martin

De har ju också en lång historia av att vara ett skatteparadis. Och om de blev fullt självständiga skulle de kunna sälja pass också. Det är massor av möjligheter som man får när man är självständig som man inte riktigt kan göra inom ramen för Australien.

Boris

Det är lite handikappat, det är besviken.

Martin

De borde tänka mycket större. De borde tänka Caymanöarna och Singapore och... skulle kunna hända häftiga saker på Norrfjörden. Mm. Tyvärr, tyvärr så verkar... Hoppas de lyssnar. Just nu så verkar det inte vara i korten, men jag tror inte helt att det är slutet. De är inte fullständigt befaldiga på ett sånt pitt kärniga. Och kanske att de kan bryta sig loss.