Martin

Spock är inte rationell, utan usel på att göra förutsägelser. 83% av händelser han kallar omöjliga inträffar. Ju säkrare han är, desto mer fel har han, enligt Julia Galef som analyserar samtliga Star Trek-avsnitt och filmer. Mr. Spock är en av de mest ikoniska karaktärerna i den klassiska science-fiction-världen som kallas för Star Trek.

Han var en av huvudpersonerna i den ursprungliga tv-serien som gjordes på slutet av 60-talet. Och han var även en viktig person i Star Trek-filmerna som gjordes. Det gjordes väldigt många filmer, Spock var huvudperson, centralperson i flera av dem. Och i den senaste iterationen av Star Trek, tv-serien Star Trek Discovery, som utspelar sig före, kronologiskt före den ursprungliga serien, det är en prequel kan man säga.

Där är en ung Spock en central figur. och Spocks adoptiv syster är huvudpersonen i hela serien. Så jag tror man kan säga att Spock är den karaktär som varit med i flest Star Trek-produktioner och att han symboliserar någonting som genomsyrar hela serien. Så kanske är han faktiskt den viktigaste karaktären i hela Star Trek.

Sen kan man fråga sig hur pass medvetet eller undermedvetet det är. Hur mycket det var upphovsmakarnas intentioner, och hur mycket det var undermedvetet. hur mycket Spock har fått ett eget liv i publikens händer. Det är på sätt och vis det är som den här artikeln handlar om. Jag kan ju säga också, för de som eventuellt inte är bekanta med Star Trek, så är Spock en officerare i den mänskliga federationens stjärnflotta.

Han jobbar oftast i ledningsgruppen på ett stort rymdskepp som är ute på expeditioner i galaxen. Han är själv inte människa utan han är en blandras. Hans mor var människa, hans far var vulkanian. Alltså han var en person från planeten Vulkan. Vulkanianerna är väldigt lika människor till utseendet, men de fungerar annorlunda mentalt.

De har en kultur som värderar rationalitet och logik över allt annat och de ser ner på känslor. Det är en sorts ultrarationalistisk arketyp. Vulkanianerna framsökt är väldigt kyliga, disciplinerade, humorlösa. Men de är också en oerhört sofistikerad ras i termer av sina vetenskapliga bedrifter.

De har också en förfinad högkultur och så vidare. Spock befinner sig mellan de här två världarna. Å ena sidan den kyliga, logiknyrkande vulkanianska världen och å andra sidan den mer emotionella och dynamiska mänskliga världen. Och det är ett tema för hans karaktär, att han slits mellan världarna. Han uppfostrades och utbildades på planeten Vulkan, som en vulkanian.

Men som vuxen så arbetar han för den mänskliga federationen. Så han försöker hålla fast vid sin vulkanianska disciplin, men under ytan så finns alltid hans mänskliga sida som gör att han är mer känslomässig till exempel än vad han egentligen borde vara som en god vulkanian. Mer känslomässig än han skulle vilja vara och vilja framställa sig som.

Och den här spänningen då, det är en av de intressanta sakerna med Spock, det vill säga att han är en sorts tragisk gestalt. Det är en berättelse om en person som aldrig kan hitta hem. Därför att han är så splittrad mellan två kulturer. Och även för att han är ambivalent vad gäller syftet med hans eget liv. Och han kan aldrig hitta ett klart syfte för sig själv på grund av hur splittrad den är.

Det är ett genomgående tema i alla avsnitt och alla filmer där Spock står i centrum. Den här artikeln är fokuserad på Spocks ständiga försök att analysera saker från ett strikt logiskt perspektiv som han själv och andra personer har. från Poleneten vulkan uttrycker det. De säger att de inte pratar så mycket om logik. Det som menas med det är ett slags strikt journalistiskt perspektiv utan inslag av känslor.

Det är inte en helt koherent idé om man ska analysera det, men det är som man pratar om det i serien. Han har ofta ett annat perspektiv än sina mänskliga besättningskamrater som är mer känslomässiga. Framförallt då i den ursprungliga serien från 60-talet. Där är människorna överlag överdrivet känslomässiga. Kaptenen... Kirk, som är en impulsiv, våghalsig typ. Chefsingenjören Scotty, som är en surmulen, alkoholiserad skotteskeppsläkaren.

Som är passionerad och argsint och slår folk på käften. Och ofta ryker ihop med Spock specifikt. De är lite grann varandras motpoler i dialoger och sånt där. Spock är den som alltid håller huvudet kallt, sätter logiska resonemang, förekänslor. Men det finns en dubbelhet där. Å ena sidan har spock hos publiken och i kulturhistorien blivit en stark symbol för rationalitet. Å andra sidan...

så är det ett återkommande tema att han gör felbedömningar just för att han är för rationalistisk Precis för att han ignorerar känslornas betydelse Det gör att han blir blind för viktiga inslag i olika typer av av situationer Och nu så är det en absolut galning som har gått igenom alla avsnitt och alla filmer av Star Trek Jag vet inte hur många installationer det finns, det är väl liksom 1000 stycken eller någonting Och han har analyserat all dialog Jag antar att det gjorts med lite något där sökmotor som har sökt i manus och sånt där, men det är ändå lite imponerande.

Sen har man hittat alla ställen där Spock gör någon typ av förutsägelse och vi sen får se huruvida han hade rätt eller inte. Och det visar sig då att han har oftast fel. Ett av hans karaktäristiska uttryck är att han säger såhär det är omöjligt, impossible. När han stöter på saker som då är ologiska. Men det visar sig att i 83 procent av fallen när han säger att någonting är omöjligt så inträffar det. Och dessutom då, ju mer säkra han är på sina förutsägelser, desto mer sällan är de korrekta.

Så att han har ju själva verket en sån här inverterad, anti-rationellt track record. Och det finns en problematik med honom då, att han hela tiden verkar förutsätta att alla aktörer i en viss situation ska agera logiskt. Och därför blir han hela tiden tagen på sängen av att folk beter sig på ett normalt sätt och inte som som de kommer från på lederbulken.

Och det är ett misstag som han fortsätter göra år ut och år in, i årtionden, kanske århundraden för vulkanianer är långlivade. Han lär sig aldrig att andra människor inte resonerar som vulkanianer. Han blir alltid lika förvånad när de blandar in känslomässigt övervägande och så vidare.

Boris

Jag har ju, som jag sa häromdagen, jag tror jag har sett sju minuter, samma rakning. Jag har sett sällan... Serien är mycket bra för det här med Spock som en tragisk figur mellan två kulturer låter ju för mig väldigt tilltalande.

Martin

Jag tror att det är det som är den hemliga berättelsen, den egentliga berättelsen. Den esoteriska berättelsen om Spock det är berättelsen om omnakluvenheten och kulturkrocken och riktningslösheten. Det är det som jag i alla fall läser i den karaktären. Den andra är mer finissa utanpå.

Boris

Man måste testa. Men vore det inte en sån här serie också, precis som alla andra klassiska tv-serier, så rådbråkas och pryglas ju dem för felaktiga, alltså felaktiga, de ger en felaktig ideologisk bild av klass, ras och kön. Och i det här fallet så är det definitivt rasfrågor. Jag antar att man kan piska serien för.

Det borde ha förekommit rätt mycket identitetskritik mot... I och med att de möter andra raser, kultur och så vidare ute i världsrymden är det antagligt att de inte alltid agerar på ett nutidakorrekt sätt. Det kanske de gör.

Martin

Det är en intressant fråga. Det är nånting som har förändrats över tid. Er ursprungliga startrek, det som gjordes från 60-69, det är en väldigt speciell tid i den moderna historien. Star Trek var en väldigt progressiv serie och hade många saker som de var först med. Star Trek var det första tv-programmet som visade en kyss mellan en vit person och en svart person.

De hade en besättningsmedlem som var en svart kvinna som jobbade på kommando-bryggan med de andra. De hade många sådana här grejer. En av huvudråtspersonerna var en kvinna. skådespelaren var gay och jag tror han var öppet homosexuell. De hade mycket sådana progressiva saker och tog ju definitivt upp en del sådana saker om rasfrågor och sånt där. Samtidigt så var det liksom, ursprungligen Star Trek var en ganska vågad och radikal, alltså en progressiv ansats men ändå en radikal samhällskritisk sak de höll på med.

Jag tror det var det här med Spock och hans rastlördhet. Det tror jag flög helt under radarn därför att de hade afroamerikanska skådespelare. Det är också i Star Trek att när de träffar på andra raser så är de väldigt illa förtäckta människor allihopa. Aliens i Star Trek är aldrig särskilt annorlunda. De är bara människor med lite annan sorts ögonbryn, öron eller hårfärg.

De representerar andra personer. andra sorters mänskliga kulturer. Det gamla startträkken kan absolut vara vad jag gillade också nya startträk. Discovery har nämnt tidigare och det bubblat tycker jag var väldigt välproducerad och och men vad gäller spock då man ska säga någonting mer om det för en mer sofistikerad startträk kondensör.

Det är ingen nyhet att det här med att Spock inte är särskilt rationell, utan att han tvärtom är väldigt irrationell och har fel hela tiden. Om någonting kan man undra varför de ens har med sig en sån dumskalle på en viktig rymdeexpedition. Han ställer tid på att han löser många problem, han är duktig också såklart. Men det är intressant det här, det är den här, den offentliga bilden, för det finns ju också massvis med personer som tolkat in ett motsatt budskap.

De har sett Spock som en glorifiering av rationalism och kylighet och så vidare. De har sett honom som en förebild i sina egna försök att vara mer rationella och logiska. Jag tror att spåk på många sätt har blivit ett slags talisman för autister i vidbemärkelse. En symbol som hjälper dem att säga, jag är inte alls känslomässigt störd och socialt inkompetent.

Jag är logisk, jag är rationell. I de andra människorna, de neurotypiska. med sina ovärdiga känslor. Det är de som är problemet. Alla borde vara lika evolverade som jag och Spock. Ställa sig över alla primitiva emotioner. Så på det sättet tror jag att Spock i viss utsträckning har blivit ett problem. Någonting som förvärrar vår tids plågan av horder, av skenheliga, arroganta autister.

Som vi själva verket bara är omogna skitstövlar. Men som tack vare startdreck går att tänka på sig själva som. som överlägsna som den autistiska herrerasen. Men det ursprungliga startträck det var så snarare en varning om faran med autister. Hur irrationella och odugliga de är. Det är en berättelse om att det är. Budskapet i Star Trek är just människans integrerade natur, inklusive det emotionella, inklusive det ologiska, och kladdiga och komplicerade.

Det är den helheten som gör människan unik och kapabel. Och det är någonting som människor tillför i en galax som i övrigt är ganska stel och humorlös och odynamisk. Så det är en sorts budskap som jag tror finns där, och den funktion som Spock fyller i hög utsträckning är att visa på vad som går fel när man inte är en integrerad hel människa på det på det sättet och nu pratar jag om det ursprungliga det ursprungliga starten av 60 talet.

För sen händer någonting då de senare installationerna framför allt TNG framåt alltså The Next Generation den serie som gjordes på 90 talet och som jag antar för många yngre personer kanske är favoriten från deras perspektiv kanske till och med det mest riktiga eller klassiska versionen av Star Trek. För att i Star Trek TNG från 90 talet då där är alla autister. Det finns inga passionerade våghalsar längre som Captain Kirk, utan alla är mycket stelare, mycket mer journalistiska.

Spock är inte mer i TNG. Han är mer en sorts historisk karaktär vid laget som det refereras till och så vidare. Men istället har alla karaktärer blivit mycket mer som Spock. Plötsligt är det som att alla är halv-vulkanianer, eller kanske kvarts-vulkanianer och sånt där. Och TNG är en mycket mer tam, mycket mer politiskt korrekt serie. Allting är mycket mer tillrättalagt. Särskilt om man tänker på samhällsutvecklingen från slutet av 60-talet till början av 90-talet så är det inte särskilt smickrande för den senare serien.

Alltså som jag sa tidigare, originalserien var på vissa ställen radikal men den nya serien är filosofiskt och samhällsmässigt väldigt avslagen. Och det är faktiskt ännu värre i de senaste iterationerna där vi startar i Discovery, där karaktärerna inte ens har normal mimik utan alla är som helt störda och... Dessutom ännu mer nördiga insnöde på diverse tekniska saker, vilket jag antar är realistiskt, när man skildrar besättningen på ett rymdsköpp.

Men jag tror inte att det har ett positivt inflytande på publiken. Det är bara medbränsle för människor som vill rationalisera sin autism. Så det finns en utveckling här, från den ursprungliga startdräkt som är en sorts ironisk kritik, en subtil ironisk kritik av rationalismen, till den nuvarande startdräkt som är en sorts oironisk hyllning. av rationalism och autism, vilket i antal sätt och vis återspeglar samhällsutvecklingen under samma samma tidsrymd.

Men jag försöker liksom prata lite om det här. Det är så att det finns nyanser i gamla starttrack som har gått förlorade och därför får vi så här häpna dataanalyser. Var inte Spock rationell? Har han fel? Det var det var lite det som var som var poängen. Men det intressanta att unga människor måste göra en dataanalys för att förstå det. Ja,

Boris

som jag sa, det har väckt mitt intresse efter alla dessa år. Jag vet inte om det lönter att gå tillbaka och titta, men ja...

Martin

Jag vet inte heller om det lönter faktiskt. Det var någon som skrev på BBS som precis nu pratade om UFOn i förra inslaget. Han blev sugen på att kolla på Archivex igen. Och det kan jag rekommendera. Vissa asterisker kan rekommendera att kolla på Archivex. Tyckte jag själv var kul. Startrek, jag vet inte. De nya Startrek-produktionerna är ganska intressanta.

Boris

Archivex kommer alltid att hålla. Det är ju en dokumentärserie.

Martin

Ja, den är väldigt bra. Tricket för att titta om på Archivex enligt min personlig uppfattning är att... Man ska enbart titta på MythArk-avsnitten. Det är de avsnitt som för huvudstorien framåt, över spannet av serien. Hoppa över alla sådana här Monster of the Week-avsnitt. För då kokar man ner det till en mycket mer kondenserad... Så det är de flesta avsnitt som försvinner då. Det man har kvar är liksom vad det nu blir, två, tre säsonger och sånt där av bara, av en mer fokus på den övergripande handlingen som går igenom med intressanta aliens och statliga konspirationer och så vidare.

Boris

Men den allmänna effekten av Star Trek serierna menar du alltså är att det förstärker sig själv? självrättfärdiggörelsen hos människor med autistiska drag.

Martin

Jag tror att det är en av konsekvenserna i Star Trek. Och jag tror att det är någonting som uppstod som en sorts subkultur kring Star Trek och som sedan inkorporerades i framtida Star Trek-produktioner. Så det är som att Star Trek som en franchise som man pratar om har liksom konvergerat mot den självbilden hos våra antistiska... De såg marknaden....science fiction fans.

Precis, de har fattat att här finns en marknad. Vi kan nå ut till den här Asperger-marknaden liksom. Alla små spockar. Precis, alla små spockarna ska få. Det var en liten hobbyteori jag har om vad som har gått fel med start. Men en tips, om det är någon som är bekant med start, kanske ska kolla om på lite gamla TNG-avsnitt eller något sånt där. Gör det med tanke på, föreställ dig att alla på det här rymdskeppet har Aspergers syndrom och ställ dig frågan, är det någonting som förändras? Är det någonting som verkar apart eller är det oväntat?

Boris

Inte sant.

Martin

Det var intressant att fundera lite mer på Archivex för övrigt, lite grann från samperspektiv. Vad var det man försökte säga i Archivex? Vilket budskap var det vi faktiskt tog ut? Jag tror att det är definitivt en sådan serie där det finns en... Det kan finnas en sorts mångbottnad... En mångbottnad berättelse, kanske en esoterisk eller en exoterisk berättelse eller nåt sånt där. Jag har inte tänkt jättemycket på Archivex.

Men det är också över tid, för nu har ju den serien 20-25 år på nacken och sånt där. En reflektion som jag tycker är intressant i den här artikeln Det är att den här Julia Galef som har analyserat Star Trek Hon säger att när hon var liten så kollade hon på, och jag antar att hon är min ålder och sånt där Att hon tittade på Batman, den klassiska tv-serien Batman Med Batman och Robin som sprang runt i sina trikåer och tog fast skurkar och sånt där Vilket jag också såg på tv, och sen är gammal då, jag tror från 60-talet Batman var menad som en allvarligt syftande äventyrsserie.

Hon tyckte att det var så överdrivet, löjligt och överspelat. Hon tyckte att de var så korkade på 60-talet. Hon tyckte att det var spännande och realistiskt. Jag måste vara mer sofistikerad än människor var på den tiden. Jag kan genomskåda det här och se att det är löjligt. Självverkligt är det Batman som har lärt sig vid det här laget. Nu vet hon att Batman... Det var aldrig avsett som något annat än en överdriven parodi.

Det skulle vara Camp redan från början. Men hon läste Batman på ett helt annat sätt när hon tittade på den. Och det där tror jag är ganska vanligt. Och så tror jag det är med Star Trek också. Att vi bara några årtionden senare så ser vi de här sakerna på ett annat sätt än vad de gjorde som producerade tv-serierna.