Martin

Rule Britannia och Land of Hope and Glory riskerar att tas bort från årets avslutningskoncern på BBC till följd av Black Lives Matter-protesterna. Dalia Stasevska, som ska dirigera avslutningen, är en stor anhängare av BLM och tror att en ceremoni utan publik är det perfekta tillfället att göra förändringen.

Det här är en historia som har utvecklats lite grann sedan den här bubblarubriken skrevs, men låt oss börja från början med vad som hände häromdan. Varje år så hålls i Storbritannien en stor musikfestival som heter The Proms. Det är en sammandragning av promenadkonsert.

Det kommer av en gammal 1800-tals tradition i Storbritannien att hålla konserter utomhus där publiken kan strosa runt. Men över tid har det formaliserats och det har blivit en ny tradition. Och sen någon gång på 1890-talet så håller man dem här i Royal Albert Hall, det stora, pampiga konserthuset i London.

Och det är en jättestor, omfattande, ambitiös festival som handlar om klassisk konstmusik och den pågår i flera veckor. Men i slutet av festivalen så har man en särskild kväll som kallas Last Night of the Proms. Och det är den kvällen har en annan karaktär kan man säga än resten av festivalen.

Det är inte lika ensidigt fokus på klassisk musik utan det är mer upplandat. Det är ju klassisk orkester och kör och allt det där men det är upplandat med kanske lite mer populär musik. Och man har också en stor del då av den här Last Night of the Proms är att man sjunger brittiska patriotiska sånger. Och när det här går av skapande så sitter ju en visst antal mycket privilegierade personer sitter inne i Royal Albert Hall, lyssnar, men men många, många, många fler står utanför i folkhav som står utanför och ser liksom på någon storbilds-tv och lyssnar och följer med.

Så det här en enorm händelse, folklig händelse i Storbritannien. Svårt att beskriva, för det finns ingenting som liknar det här i Sverige. Det blir pinsamt om man ska jämföra med svenska, svenska, musik eller kulturella aktiviteter. Vi kan bara säga att det finns ingenting. Det finns ingenting som liknar det här i Sverige. som liknar det här. Kanske om Sverige vinner Eurovision-tävlingen, när en svensk artist vinner tävlingen, och sen kommer de hem och då har de en stor konsert, folkhavet, folk kommer ut på gatorna och jublar med svenska flaggor, liksom för att någon svensk popartist har vunnit tävlingen.

Det är den det kommer på som skapar en motsvarande patriotisk, musikalisk yra i Sverige. Men i England, i London händer det här varje år. Det är en jättestor grej också. Och det är en stor grej att det är så. Då sjunger man då de här sångerna, ett antal sånger. Man sjunger givetvis God Save the Queen, det är viktigt. Men man sjunger också Rule Britannia. Rule Britannia, rule the waves. Britons never will be slaves.

Man sjunger Land of Hope and Glory, som är en annan sån här sång. Man sjunger Jerusalem, and did those feet in ancient time. Som handlar om att man ska bygga, britterna ska bygga ett nytt Jerusalem. In England's green and pleasant land. Textning.nu Fantastiska låtar, det är bara om ni inte sett dem här någon gång, tips är att kolla på Youtube på Last Night of the Proms. Kolla liksom Rural Britannia och de här låtarna. Det är verkligen pumpigt.

Dels är det jättebra musikaliskt, men det är också när kameran går ut, när refrängen går igång och kameran panorerar ut ur folkhavet utanför. Det är väldigt häftigt. Men i år är allting lite annorlunda. 2020 är ett väldigt speciellt år. För att en sak är att man ska nu hålla The Proms utan publik. Så att man får alla titta på distans och man spelar inför tomma, tomma, åskåda platser i Royal Albert Hall.

Och det har också pågått en debatt de senaste dagarna om huruvida man ska sjunga de här patriotiska sångerna. För att givetvis, självklart så finns det en massa rödsjög som tycker att det är förhatligt att man ska sjunga God Save the Queen. Rule Britannia och de andra låtarna. Och då BBC gick ut med en presskommuniké som sa att vi tar bort de här i år. Vi passar på när inga sitter i publiken för då är det ändå inte så alls så många folk att sjunga med och sånt där.

Så då passar vi på att ta bort de här gamla dammiga, otidsenliga. För det är ändå problematiskt för att Storbritannien hade ju en roll i slavhandeln och det var en kolonialmakt. Så ska vi verkligen sjunga sånger då om att Storbritannien är bra. eller att britter aldrig ska vara slavar. är inte det väldigt problematiskt för att britter en gång i tiden hade slavar. Man förebegår då i faktum att det var britterna som avskaffade slavberiet och kämpade för världen över och många britter gav sina liv för den saken och så vidare.

Vad man än tycker om det så får man ändå hålla någorlunda på det på historien. Men, och då har man då en ny ung dirigent som ska hantera Dalia Stasevska som är en ukrainsk, finsk dirigent. Född i Ukraina men uppvuxen och utbildad i Finland. Och det påstods att det här var hennes idé, men nu sägs det att det inte var hennes idé, utan att det var BBCs idé helt och hållet.

Och hon skulle absolut inte vara så förmäta att hon ger sig på det brittiska kulturarvet, utan det är helt och hållet BBCs ansvar. Och då felskyllda det här på att Dalia Stasevska är en så stor BLM-anhängare och sånt där. Men det var det som kablades ut till en början, men nu backar man för det, förmodligen för att skydda henne. Därför att reaktionerna på det här blev inte nådiga. Det blev en total folkstorm, britterna blev tokiga och gick med andra hus.

En kul detalj tycker jag var att Land of Hope and Glory, som är en jättegammal sång, den gick upp till topp. Jag vet inte om den gick alldeles upp på topp, nummer ett på poptopplistan. Men plötsligt så var Land of Hope and Glory med på toppsäljande låtar, som om det vore en av de nya poplåtarna. För att folk spelade den så mycket.

Och det är inte fråga efter mig. Och Boris Johnson satte till slut ner foten. Till slut kan man säga. Han lät det på i några dagar. Och sen sa han att jag kan inte tro att det är sant. De säger att BBC har sagt det här. Men nej jag kan inte tro att det är sant. Att de inte ska sjunga Land of Open Glory och Rule Britannia. Som vi alltid gör. Men om det är sant så får de ge sig. Vi måste sluta. Vi måste sluta med det här pinsamma. Det skäms för vår historia, våra traditioner.

Och så vidare. Och så sluta med självhatet. Så Boris Johnson gav en ganska bra kommentar. Och till slut då så sa BBC att Ja, ja, nej. Alltså det blev lite fel där. Vi är för tydliga att Eller först sa de att de ska spela låtarna med bara instrumentalversioner. Men de ska inte sjunga texterna. Men sen sa de att nej, nej, givetvis. Givetvis ska vi sjunga våra patriotiska låtarna.

Precis som vanligt. Så att det här får man ju säga ändå är ett positivt exempel av hur folk kan få sina förmenta ledare, sina eliter, att få äta upp sådana här förslag. Det finns en grej. Du och jag Boris, vi pratade om det här om dagen och sa, kommer britterna verkligen tolerera det här eller kommer de dra ett streck i sanden? Och du sa då att de drar nog ett streck i sanden här, de kommer inte tolerera det här. Du förkrätte det.

Boris

Ja, det hade ju varit helt enkelt för mycket tror jag. Just det här med den gradvisa utvecklingen, Lars Naitoft och Pramus är ett bra exempel på den här gradvisa utvecklingen. Förra året så inleddes det ju hela med en speciell sektion som faktiskt fick namnet Woke-sektionen, där all musik på något sätt skulle vara kopplad till rasism.

Och det slutade och under Rull Britannia som avslutade hela koncernen så kom en av de mezzosopraner som framtät in och viftade med en stor regnbågsflagga för att ge lite gay energy åt tillställningen. Så man körde på och på och nu tyckte man väl att, nej men nu har vi mjukat upp dem så mycket så att vi tar bort de där gamla låtarna.

Men där gick det snett. Det finns alltid sådana här oväntade saker man inte kan förutsäga kommer att bli den här grejen där den här vänstervågen stoppar upp. Alltså där folk bara nej, ni får inte ta det här också. Det här är ett sådant exempel.

Martin

Jag tycker det är särskilt intressant i den här situationen därför att Alltså det är som du säger, de gör det pö om pö och givetvis är det så att nästan alla som håller på med musik, även klassisk musik och sånt där, är liksom gravt vänsterindoktrinerade. Så jag är säker på att det har varit så väldigt, åtminstone sedan 1968, att det är motvilligt som de sjunger de här låtarna. Ingen tycker egentligen att det är bra, inga kulturbibliokrater och BBC tycker egentligen att det är bra att sjunga Rural Britannia, de har aldrig tyckt det.

Och det har inte så mycket att göra med kolonialism och allt det där. Men de måste ändå göra det. Och sen ser man bilden av de här pliktskyldiga artisterna som spelar Rule Britannia inne i Royal Aptal. Och sen ser man utanför folkhavet av riktiga britter som älskar det här. Som i extas skriker Rule Britannia, Britons never never never will be slaves.

Det är också så ironiskt va, med det här att de nu är slavar under sina kultureliter. Undertextning.nu Men det är den här konstiga konflikten att att de givetvis skulle de hellre bara skriva låtarna, men de kan inte det därför att det är så uppenbart vad vad folket vill ha och och det proms ska vara. Framförallt Last Night at the Prom ska vara en väldigt folklig bred grej. Det finns en väldigt lång historia med det som också har att göra med hur Royal Albert Hall kom till och så vidare.

Det är väldigt intressant tycker jag. Det är samma sak i Sverige. Om man tänker, nu har ju Sverige inte i närheten av den patriotiska kulturen som Storbritannien har. Så det är väldigt sällan som man till exempel sjunger nationalsången eller... Jag vet inte om man någonsin sjunger kungsången längre. En väldigt fin sång tycker jag. Men det är väldigt, väldigt sällan man hör det. Några patriotiska sånger i Sverige. Men det är ju samma sak där. Alla svenska politiker utom kanske Jimmy Åkesson tycker att det är pinsamt och besvärande givetvis om man ska sjunga nationalsången.

Även i ett sportsammanhang. Sjunger man den och så vidare. Men det är ju alltid lite sådär, man skruvar på sig och rådnar lite grann och önskar att man slapp. Sen vet jag inte hur svenskarna förhåller sig till det. Jag vet inte om svenskarna älskar nationalsång och vill sjunga Du gamla, du fria och svenska folk till djupengång och allt det där. Finns det en motsvarande patriotisk känsla? Nej,

Boris

alltså tyvärr gör det inte det och var det sig Du gamla, du fria eller kungsången har någon speciell Det finns en stor plats i svenska folkets hjärtan, tråkigt nog. Vi har ett väldigt bra exempel som fick mig att häpna, fast jag härdade. Det är väl tre, fyra år sedan då jag var i Sverige. Man gjorde om Du gamla, du fria till en slags medlemme med lite...

Det var ju finalen på Mellot i svensk tv. Då kastade man in lite arabiska musikslingor och lite annat. Och gjorde om till en mångkulturell hymn istället. Och man kan säga att det var väldigt få som uttryckte att det där var en jävla styggelse. Och på ledarsidorna så tyckte man att det var väldigt bra.

Alla som jämrar sig mot det här är väl lätt efterblivna eller mycket efterblivna. Det är väl bra att man utvecklar nationalsången. Det är två sätt att hantera det. Antingen så puttar man undan den del av kulturarvet som de försökte göra på Promse. Eller så perverterar man det helt som man gjorde i den svenska Melodifestivalen.

Det är lika illa båda två. Men tyvärr tror jag inte att just de sakerna kommer att få... Svenskar att gå mann ur huset tyvärr. Det är nog mer en fråga om man skulle börja förbjuda grillning av fläskkött eller sådana saker. Jag hoppas på ett sådant förbud för då tar det hus i helvete.

Martin

Kanske ändå är det någonting som man eventuellt skulle kunna bygga lite på. Uppenbarligen så finns det väldigt starkt i Storbritannien som är inte allt för det olikt folk. I Estland hade de en sjungande revolution när det begav sig. Det var liksom en, kan man säga, körverksamhet och kollektiv sång var väldigt viktigt inslag. i fridskampen på 80-talet. Det är fortfarande stort i Estland.

Och Sverige har ju en stark sångkultur, stark körkultur. Så kanske det är någonting som man ändå skulle kunna bygga upp, att offentligt sjunga det gamla och det fria, kungsången. Gustav Skål, jag vet inte exakt vilka sjungor man skulle ta.

Boris

Den svenska körkulturen är ju sedan länge fördärvad. Dels av, den är så värdegrundsförankrad. Inte körerna,

Martin

men om man skulle kunna få folk att sjunga i den mån folk är ute på manifestationer. Körerna kommer aldrig att göra det såklart.

Boris

Det är inte bra. Nej, det kommer att hända i Sverige men jag tror inte på den linjen riktigt. Det är, svenskarna har förlorat sin stämma på mer än ett sätt alltså. De har inte tillräckligt mycket luft i lungorna än. Vad menar jag, ingen svensk har väl på årtionde sjungit Du gamla du fria på en skolavslutning eller liknande.

Eller på en officiell tillställning. Det är ju knappt att landslagsmän gör det. Nej, det är långt dit. Det kommer nog att vara andra saker som utlöser det. Men det vore vackert om det kunde vara så.

Martin

Jag tillskriver din skeptis till din generella version mot musik.

Boris

Ja, det kan spela in, det kan spela in.

Martin

Vi får se hur det blir. Ja, det står lite stilla i huvudet. Jag skäms nu. Det står lite stilla i huvudet. Jag tänker på vilka är de tio bästa svenska patriotiska sångarna. Jag kan inte så jättemånga. Det ska jag själv ta som en liten hemläxa. Jag brukar sjunga kungssångar när jag är hemma för min fem månader gamla dotter. Jag tycker det är en väldigt fin sång, rent melodiskt och sånt där. Jag ska nog öva in några fler patriotska sånger.

Boris

Det är... Det finns saker som skulle kunna få svensken att gå ut på gatorna och marschera. Och det är faktiskt marschmusik. Du märker när vaktbradningen i Stockholm eller förr, när ni fortfarande hade regiment i det här landet, när regimentets musikår hade såhär Morgon, Revelli och så vidare.

Jag marscherade genom staden i Eskilstuna till exempel, eller Stenegnäs. Jag tänkte, vilket land? Då märkte man att då blir folk rakare i ryggen, de börjar gå i takt. De är glada och starkare. Så att när vi tar över så måste vi ha bra musikhålor. Jag tror att det är marshmusiken. är det en musikform som kommer att få svenskarna till barrikaderna. Det är något i den här indelade soldatskälsgenerna som lever kvar, som aktiveras av marsmusik.

Martin

Mm, intressant. Men vi kanske måste styra upp lite grann marschmusiken också. Jag minns att jag läste en gång på Bubbla BBS, en fascinerande tråd, att den svenska marschmusiken har blivit degenererad på grund av det amerikanska inflytandet för att vi haft för mycket samarbete med NATO. Och man istället borde gå tillbaka till en mer svensktig, preussisk stil.

Boris

Ja, det är ju... Både amerikaner och britter har ju fjompat till marschmusik, något så förvandlat alltså. Och det har ju påverkat den svenska marschmusiken. Jäkligt jönsigt alltså när de framträder. Tillbaka till basics.