Transkribering
50 tjänster försvinner när Stockholms gratistidningar Direktpress och Mitt i slås ihop
Martin
50 tjänster försvinner när Stockholms gratistidningar Direktpress och Mitt I slås ihop. Det nya bolaget som ännu inte fått ett namn planerar ge ut 35 titlar i Stockholmsområdet. Stockholm har sedan ganska många år tillbaka två stycken konkurrerande koncerner som har en liknande typ av verksamhet.
Båda de här grupperna ger ut lokala gratistidningar som kommer ut en gång i veckan. och distribueras via posten. Så att om man bor i Stockholmsområdet eller någon av, man bor i Stockholms län i princip, så får man en gång i veckan de här tidningarna hem i brevlåden. Och de två koncernerna då, det är dels Mitt-i-koncernen, som gör Mitt-i-Södermalm, Mitt-i-Kungsholmen, Mitt-i-Sollentuna och så vidare.
Och man kan säga att Mitt-i är det mer etablerade företaget med direkt press. är lite mer av uppstickaren som utmanar MITI på deras marknad. De har funnits parallellt i direktpress, de har byggt upp gradvis, de har köpt gamla tidningar och sånt där. Men man kan säga att under de senaste tio åren så har det varit full konkurrens mellan de här två företagen.
Och då uppstår ju frågan, är Stockholm stort nog för två tidningskoncerner som vardera ger ut dussintals gratistidningar? Svaret på den frågan är nej. Nej. Och alla inblandade har alltid vetat det. Alla har vetat att det går inte att ha båda de här koncernerna. Stockholm är inte stort nog. Ett exempel på det är att Mitti har förvärvats ett antal gånger det senaste årtiondet.
Tredje senaste gången blir det nu då, med det här uppköpet, så var det ett diskapitalföretag som heter Segula som köpte Mitti. Jag tror det var 2014, de köpte mittifrån Stampen som ägde det tidigare. Och Segulas plan var alltid att köpa Direktpress. Och de gjorde flera försök som jag förstått det, att lägga bud, få till en förhandling, att köpa Direktpress och slå ihop dem här.
Det var en del av deras ursprungliga vision, deras idé om att få det här lönsamt. För de trodde inte heller att man kunde ha båda de här företagen parallellt. Men Direktpress sa nej, de ville ta sina chanser. på den öppna marknaden istället. De ville konkurrera, de trodde att de kunde göra jobbet bättre än MITI. Och de gjorde det också, de konkurrerade rätt bra.
Jag har själv lite inblick i den här speciella marknaden, migrationsstyrningen i Stockholm, för att jag mitt sista stora uppdrag som IT-konsult innan jag lämnade världen bakom mig och började göra bubblor på heltid. Sista stora uppdrag var åt MITI. De hyrde in mitt team. som fanns på den tiden för att bygga en, ja jag behöver inte gå in på detaljerna, men vi kom in som ett IT-specialist-team för att bygga en ny digital plattform.
Lite grann för att rädda det här sjunkande skeppet med genom att göra en ny fantastisk digital grej. Vi byggde en väldigt häftig grej faktiskt, men tyvärr så använde de den aldrig, det sjösattes aldrig. Tyvärr fick världen aldrig se de här grejerna som vi byggde, jag vet inte om de hade kunnat rädda mitt liv, men det var i alla fall ett ganska häftigt. Det var ett häftigt försök. Men under den tiden fick jag vara på insidan i MittI-företagen och prata med alla cheferna, många av journalisterna.
Lärde mig allting om hur deras processer fungerar, hur ekonomin fungerar och fick rätt bra koll på det företaget. Och från MittI-perspektivet så var ju direktpress verkligen farliga konkurrenter. Men från en mer objektiv, utomstående bedömare så var det tydligt att direktpress var en del av det. fick mer gjort med mindre resurser och det satte verkligen press på Mitt I.
Så känslan var väl att Mitt I var... En ganska gammal och trött organisation, men etablerade på marknaden. Men det var tufft för MITI att konkurrera med Direktpress som var en yngre och mer driven organisation. Och också mer entreprenöriell och framåt. På det sättet. Så för mig är det inte någon stor överraskning att det här oundvikliga uppköpet, som det var det som skrivit i stjärnorna, att det skulle bli så.
Det förvånar mig inte att i slutändan blev Direktpress som köpte MITI snarare än MITI. som köpte direktpress. Du Boris, du har ju insyn också i den här sfären men kanske mer insyn från direktpress sidan. Hur ser du på den situationen?
Boris
Som du sa, det är ett ganska låg i slut på den här tvekampen egentligen. Mitt i var vi på något sätt... Ägs först av stampen som skötte alla sina tidningar uselt. Köps sedan av ett riskkapitalbolag som forför sig på något sätt att det här är en bra idé.
rekrytera folk som Joakim Berner och Dan Lannerö från Uppsala Nya Tidning och Eskilstuna Carilien en gång i tiden för att visa att man har tidningskompetens. Det var en del chefsbyten där man tog nya chefer från de andra trötta Stockholms-tidningarna. Fast vi är alltid chefer över där med alla nedskärningar.
Medan direktpress när man kommer in i den miljön så var det liksom, dels är ju väldigt många av tidningarna, det är ju franchising uppbyggt alltså, så att många av lokaltidningarna ingår ju i direktpresskoncernen, men ägs av en eller flera personer som liksom driver projektet. Och... Det skapade en mycket större hungerkostnadsmedvetenhet.
Man gjorde ett tag, tycker jag, vassare produkter och fick ur sig mer. Men sedan inträffade den delikata situationen. Jag har pratat med rätt många som har haft ansvarsuppdrag där och varit delägare i flera lokaltidningar. De upplevde problemet efterhand att ägare och chefer var mycket hungrigare än personalen.
Alltså att det var svårt att rekrytera hungriga journalister. Och som en uttryckte, det är lite svårt att driva ett gäng lokaltidningar i norrort. När alla journalister som är beredda att jobba där envist vägrar lämna innerstaden och bosätta sig i norrort.
Du bygger ju inte en lokaltidning med folk som inte andas luften och går på gatorna där lokaltidningen kommer ut. Och sen var ett annat problem att det är oerhört svårt att få fatt på bra säljare för att sälja annonser. Och det pågick ju ett annonspriskrig mellan mittitidningarna och direktspress-tidningarna.
Åh! En drivkraft i sådana annonskrig är ju inte bara att... Att man har två konkurrerande tidningar, det är också att säljarna är dåliga. Att de inte lyckas argumentera för att deras egen tidning tar ett högre pris. Dålig säljare krigar ju alltid med att sänka priset. Och det drev ju ekonomierna, ansträngde ju båda partners ekonomier rätt hårt.
Så att problemet för de här är ju alltså att i den här nya fågelfeniskeparen, att de kommer inte ha någon större livskraft heller. Alltså det är, det kommer att komma nya lokaltidningar som konkurrerar. Det är jag övertygad om. Men de kanske mest gör det på nätet då. Men det kommer, det måste gå att göra vassare och hungrigare tidningar än någon av de här två har gjort de senaste åren.
Martin
Intressant tycker jag det du säger om skillnaden mellan olika delar, olika nivåer i företaget. och vem som var mest driven och sånt där. Det finns ju en bild som man har ibland av organisationer. Jag skulle säga att den bilden är i huvudet sakfelaktig. Det är en sådan här delvis politiskt motiverad myt att man säger att längst upp i företaget så sitter byråkrater, det heter ledningarna, de bromsar, de är inte visionära och initiativ från golvet tas men fullföljs aldrig av någon sega mellan cheferna och högsta cheferna och så vidare.
I min erfarenhet är det oftast precis tvärtom. Den här typen av företag är bra exempel på det. Det var något som jag såg på, definitivt på mitt i. På den tiden då jag var involverad som konsult och satt längst upp i företaget satt en vd som var tillsatt av de här riskkapitalisterna. En kille, jag har inte så mycket med att nämna honom, han heter Erik Norberg. Han var en fantastiskt bra person. Han var en person som imponerade på mig. Av olika skäl med sina personlighetsegenskaper, det han gjorde på företaget.
Till exempel att han hade storslagna visioner. Han jobbade med andra visionärer inklusive oss som tekniska visionärer. På ett väldigt intelligent och prestigelöst sätt. Han tog kampen med facket. Fackföreningar är alltid ett jättestort problem i den här branschen. Han tog de behoven och gjorde en heroisk insats på många sätt. Tyvärr så hade han ett omöjligt uppdrag. Han var en smart driven ung kille.
Jag tror att det han hade gjort tidigare var att han satt på Chipstead-koncernen och rullade ut blocket, blocket-kloner i alla länder i världen. De hade en lista, en världskarta, en lista över alla länder i hela världen. Från liksom Brasilien till Cayman-öarna. Och sen prickade de av den, rullade ut en blocket-klon i varje jäkla land, tills det inte fanns några länder kvar. Och det var den typen av effektivitet och tänk liksom.
Så de försökte ta in i den här trötta gamla tidningsbranschen. Så att han var liksom... Han var det bästa i hela företaget, hans ambitioner. Och även mellancheferna tyckte jag var bra. När jag pratar med mellancheferna på redaktionen som ledde team av journalister. De var också ofta imponerande och intressanta personer och gjorde bra saker och ville saker osv. Problemet var bara att alla som jobbade under dem var mähän.
Det fanns liksom en liten, liten handfull journalister som gjorde en så enormt stor del av jobbet. Vi satt ju med datasystem och sen så mätte vi hur många artiklar produceras per dag. Och vi kunde se liksom att, ja men de producerar, såhär, vad det nu var liksom. Det kanske är en artikel om dagen per person i snitt, inklusive små notiser och saker som bara är en mening och sånt där. Och så såg vi att det fanns två, tre journalister på företaget som producerade 10 gånger mer, 20 gånger mer än de andra.
Och som fick väldigt lite uppskattning i förhållande till hur viktiga de var. Men ju längre ner i organisationen man kom desto sämre var folk. Och grundproblemet var ju att de hade enormt mycket överflödiga människor som journalister. Det var inte alls den här känslan av att det finns en massa bra människor i journalistkåren som vill göra saker, men inte kommer fram eller inte har resurserna, utan de satt liksom. De satt och pillade sig i naven och gick på fack möten och och när vi försökte göra innovationer, det kanske var dåliga idéer vi hade, liksom när vi försökte göra någonting nytt.
Då var det ju framför allt liksom fotfolket de längst ner som stav stopp och blägg. Det här går inte. Var facket som som opponerade sig och så vidare. Medans mellan cheferna i rutinerade aktörer så att de var försiktiga. Det är riktigt positivt och de vill vara med och snacka och göra saker. Så det är inte intressant att du säger det Boris. Det verkar vara precis en sån omvänd engagemangspyramid. Det är en intressant fråga med lokaltidningar. Du tror att det kommer nya lokaltidningar, kanske mer på nätet och sånt där.
Boris
Ja, det kommer att komma nya lokaltidningar. Behovet finns ju där och man märkte det med Direktpress tidning att folk läste om det när de kom en gång i veckan. Men mest för att det var någonting. Det är den som gör en bättre produkt och som skapar en riktig lokaltidning.
Efterhand kom de här och fyllas med. Allmän bråte som man delade mellan tidningarna. Och en lokaltidning måste ju också ha profilerade personer på plats. Det är som du sa i förra programmet tror jag att det är inte så svårt att starta en lokaltidning på nätet och göra sig känd på allmänheten. på sin ort eller sin stadsdel eller sin stad idag. Det går ganska snabbt. Och det krävs inte så mycket resurser. Det krävs närvaro och engagemang. Och det kommer att komma.
Martin
Den idé som vi hade, där det begav sig, som vi tog fram, konceptet som vi tog fram och byggde prototyper på och sånt där, var att man skulle gå i en hyperlokal riktning, som det börjar kallas. Det vill säga man hade då de här 30-nånting-tidningarna som man gav ut varje vecka. Givetvis mycket innehåll som är överlappet mellan tidningarna, artiklar som går i alla utgåvor, artiklar som går i tio av trettio tidningar och så vidare.
Men man har ändå tänkt att man ska differenciera på trettio olika enheter. Vår idé var att man skulle differensiera på många fler nyheter för att få nyheterna mycket mer lokala, alltså hyperlokala och superlokala nyheter. Eftersom nu har ju nästan alla läst en nyhet i sina mobiltelefoner. Mobiltelefonen vet var den befinner sig, den kan ge exakta koordinater på var det är någonstans. Så att tekniskt sett så kan vi ge dig nyheter som handlar om exakt den platsen som du är på, som du är på just nu eller som du brukar vara på och så vidare.
Så att istället för att ha mitt i Södermalm så kan man ha... mitt i sofo eller mitt i... Mitt i Skånegatan, mitt i Nytorget, mitt i Papperskorgen i östra hörnet av Nytorget och så vidare. Det är en godtycklig upplösning på lokaliseringen av nyheter. Vi tog fram till exempel koncept om nya annonsformat.
För nu måste du sälja annonser till en hel edition, så att hela Sollentuna. Men om du hade en mer flexibel hyperlokal motor, då skulle du till exempel kunna ha Du skulle kunna sälja en annons till Ahmeds Pizzeria i Tensta. Där en annons skickas till slutanvändaren enbart när de kliver av tunnelbanan i Tensta och är på väg upp till Tensta torg.
Då får de annonsen för Ahmeds Pizzeria i Tensta centrum. Men Ahmed behöver inte betala för att visa den annonsen för någon som inte faktiskt är i Tensta. i närheten av Tenäste centrum. Så på det sättet skulle man kunna hitta en ny segment av annonsköpare med det hyperlokala tänket. Och man skulle kunna lägga in, det är inte bara nyheter utan all möjlig annan information, allting som kan vara relevant till en viss plats kan finnas med i samma system.
Till exempel olika typer av evenemang som händer eller saker som är relevanta för ett väldigt litet område men som kanske inte är för en viss plats men inte kanske för en hel stadsdel. Så det var vår tanke att bygga en sådan här hyperlokal informationsmotor som nästa nivå av den här lokalnyhets, lokalinformationsbranschen. Vad tror du Borgf, det är ingen som riktigt har gjort det här än men skulle det kunna vara något?
Boris
Det är en underbar idé alltså. Det är för att det är, du lägger ju, om man bara tar det här i råsunda, det innebär liksom att Alla café- och restaurangägare, de som har återvinningsbutiker och annat, de kan ju hela tiden liksom, inte timme för timme, men väldigt dåligt, de kan liksom förse att nu ska vi göra det här. Det blir ett sånt otroligt levande sätt att kommunicera med dem i området och de som rör sig förbi där.
Och man kan mötas av glada överraskningar att det är ett sånt här. Nu kör vi rea tre timmar på antikvariater till exempel. Så att det där inte har kommit än, den som rullar ut det i några stadsdelar kommer direkt att märka hur både befolkning och affärsidkare gillar detta. Och idag så är ju, då skulle det dessutom bli så här att det finns väldigt många butiker och restauranger som har Facebooksidor och Twitter.
Men det är liksom hängande i luften. Man är ju van att knacka in lite information och så vidare. Men på det här sättet så kan man knacka in det i ett blodomlopp helt enkelt. Och bara här i Solna rör sig massor av människor fram och tillbaka. Och härifrån och tillbaka till innerstan och andra områden. Det där har framtiden för sig, fast jag fattar inte att den framtiden inte är här än.
Martin
Nej, för det är inte så svårt att tänka ut de här idéerna. Jag tycker inte att jag är något geni som har jobbat ut sådana här planer. De flesta av idéerna fanns redan där ute, men det är helt omöjligt. Inte minst i facket och sega journalister och så vidare. Men motståndet var kompakt mot att ens testa sådana här grejer. Vilket gjorde att systemet vi byggde, som redan kunde göra många av de här sakerna, aldrig blev tagit i drift och aldrig testat. för att folk sparkade bakut. Det är så idiotiskt.