Martin

Sir Roger Scruton går bort 75 år gammal. Var filosof och ledande konservativ tänkare. Avled till följd av cancer. Roger Scruton har gått ur tiden. Han var en brittisk filosof, akademiker, akademisk filosof med en diger akademisk karriär. Vid Cambridge tror jag, flera universitet.

Han var mycket produktiv författare. Jag läste häromdagen att han skrev 50 böcker om alla ämnen, många många olika ämnen. Fantastiska böcker. Känd för allmänheten kanske inte minst som en konservativ tänkare. På senare år och framförallt i runorna som skrivs nu efter hans död så framstår han som en konservativ ikon.

Folk skriver saker som att han var sin tids främsta konservativ. konservativa eller traditionalistiska tänkare. Och många personer, även ganska radikala personer på högerkanten, pratar om hur mycket influenser de har hittat hos Roger Scruton. Han var en... Stridbar och outröttlig försvarare av tidlösa transcendentala värden och av klassisk bildning.

Det var ämnet för vårt förra lite längre inslag om Roger Scruton. Det var i, jag kollade upp det, det var 28 februari 2017. För den som vill gå tillbaka och lyssna så pratade du och jag, Boris, vi pratade en lång stund om Roger Scruton och framför allt då om klassisk bildning, värdet av att studera. antik litteratur eller saker. Apropå en artikel eller en essä som som jag tror kanske någon krönika som skroten hade skrivit då som hamnade på Bubbla.

Men det var ju verkligen en av hans käpphästar om man får säga så. En röd tråd genom hans verk genom hela hans liv. Han var också han var också en konstnär, musiker, jägare, freelansande tobakslobbyist vilket vi pratade lite om 2017 och pratade om. Han hade många. fantastiska strängar på sin lyra.

Att han var döende har varit välkänt ett tag. Han skrev själv en artikel, en krönika, jag tror att det var i somras, alltså sommaren 2019, då han skrev att han har fått den här cancerdiagnosen, det ser inte bra ut, han har inga större förhoppningar om att, finns inga större möjligheter för honom att överleva. Och under de sista månaderna när han har framträdit offentligt så har han gjort det sittandes i rullstol, han har inte haft något hår på huvudet för att han har Han är en av gottens cancerbehandling som gör att man tappar håret och så vidare.

Och han skrev i slutet av förra året så skrev han en sorts sammanfattning av året som har gått. Men det var väl också underförstått, eller kanske till och med uttalat att det var lite av ett farväl från Roger Scruton. Jag tror vi hade den länken också på bubblan, den är lätt att hitta annars. Så att det här är någonting som vi vet hade tag att det skulle hända. Ändå blir man väldigt trött. Vad hade du Boris för relation till Roger Scruton?

Boris

Ångestskapande. Man tycker att vad lite man har gjort och hunnit med när man betänker hans liv. Visst får man känsla av att det fanns flera rådgörelser utanför. Ett trillingpar på något sätt. Det är nästan jobbigt. Men han var ju det man skulle vilja minnas. Eller inte minnas, man skulle vilja betona det.

Han var ju väldigt praktiskt inriktad för att vara filosof. Han tog alltid de praktiska konsekvenserna av sina ståndpunkter. Nånstans skriver han om hans väckelse. Den kom ju samtidigt som... Hans väckelse för konservativa värden kom samtidigt som vänsterväckelse. När han kom till Paris 1968 skrev han själv ganska vänster.

Men så såg han liksom allmänt hur folk... Grep av en allmän idioti och ägnar sig åt förstörelse och bespottande av gamla kulturella värden. Och då liksom att nej men för helvete det här är ju icke rätt alltså. Det sköna, goda, vackra måste ju bevaras. Det kan inte finnas något gott i denna rörelse.

Och det tog en praktisk konsekvens av liksom... och börja läsa och tänka i en annan riktning. Och sen vill jag också påminna om de stora insatser han gjorde under När väldigt många konservativa bara satt och jämrade sig över Sovjetimperiet, då befann sig, dels såg Skruton till att hjälpa den praktiska oppositionen, framförallt Polen och Tjeckoslovakien.

Men han var ju också där, han deltog i de underjordiska universitetens arbeten, föreläste, han var ju högt älskad bland de som var där. Östeuropeiska oppositionella både till höger och till vänster har ett föredöme. Jag tror att han fortfarande är vidare mer löst där än i västvärlden.

Han är stor där. Sen gillar jag också att han drar de praktiska konsekvenserna av sin syn på liv, idé och kamp. Han flyttar ut på landet och bygger upp det han kallar för sitt skrutopia. Just det du sa om jagande, att han har jägare. Han har en rolig formulering där han delar in sitt liv i tre faser.

Först var odycklig och sen blev han jägare. Sen var jag rastlös och jag blev jagande. Rävjakt blev en uppenbarhet för honom. Det var något som samlade hela bygden oavsett vilken roll man hade. Jagade man räv. Jag tror han träffade sin fru också på en rävjakt.

Någonting helgjutet i hans personlighet som är väldigt tilltalande. Och att han också var praktiskt arbetande byråkrat. Han jobbade åt regeringen med byggnadsvård. Och styra upp framtida byggande helt enkelt.

Martin

En mycket stor man har gått i tiden helt enkelt.

Genuina konservativa strävanden. Men som sällan står i centrum för politiska diskussioner. Man pratar ofta som om konservatism, i brist på ett bättre ord, handlar om religion. Det handlar om Gud och kristendom och en kristens samhällsordning. Ibland pratar man om konservatism som försvar för vissa värderingar, kanske familjevärderingar.

Eller till och med försvar för privata ägande. Om man är lite mer avancerad kanske man tänker på konservatismen i termer av hierarki och auktoritet. Men ett annat sätt att se på saken är att konservatism och traditionalism först och sist handlar om skönhet. Jag tänkte på det här i förmiddags för jag hade lite tid över och kunde bara sitta och stirra ut i luften och tänka mig att jag väntade på någonting.

Det slog mig att mitt eget tänkande kring skönhet har förändrats över åren. Jag kan egentligen inte säga att det är för att jag blivit direkt influerad av Roger Scruton, men av olika skäl så har jag närmat mig uppfattningar som han har förespråkat i årtionden. Och när jag gjort det så har jag blivit mer intresserad av hans idéer och insett att saker som han har pratat om och sysslat med, som jag kanske tidigare har tänkt på som aningen purifera, i själva verket är absolut centrala, absolut essentiella.

Jag tror att för mig var det så att jag under ett antal år tappade perspektivet på vissa frågor. Därför att jag var så upptagen med livets alla praktiska detaljer. Jag skulle lösa ett problem och sen skulle jag lösa ett problem till problemen som låg precis framför mig. Jag skulle komma från punkt A till punkt B, från punkt B till punkt C och så vidare. Jag tror att under den tiden så tänkte jag på skönhet som toppen av Maslovs behovstrappa.

Först tar vi tur med våra basala behov. Mat, skydd mot väder och vind och så vidare. Sen går vi vidare uppåt på trappan och samlar vi på oss resurser, vi bygger relationer, vi stärker vår personliga autonomi och sen småningom så uppnår vi ett stadium där vi är fria att ägna oss åt självförverkligande, till exempel genom att ägna oss åt konst.

Se perspektivet! Så är skönhet någonting som någonting som vi ägnar oss åt för att vi inte har något bättre för oss. Vi klarar med allt det viktiga. Nu har vi tid och resurser över för annat. Det kanske någonting som vi gör för att skryta för att signalera våra våra framgångar och vårt överflöd. Men det är inte någonting som egentligen är värdefullt i sig. Men nu för tiden så tänker jag inte på det sättet.

Jag har återvänt till ett perspektiv som jag har. Som jag på sätt och vis hade i mer renodlad form när jag var yngre och mer idealistisk. Innan jag hade börjat grotta ner mig i alla praktiska aspekter av att leva i världen. Från början när jag var yngre tonåren och blev väldigt inspirerad av Nietzsche inte minst. Då tänkte jag mer i den här stilen. Nu tänker jag så att skönheten är snarare den yttersta orsaken till att vi gör någonting överhuvudtaget.

Inklusive de här basala manövrerna som krävs för att bara överleva. Allt annat vi gör. leder fram till och kulminerar i skönheten. Det finns ju ett tidlöst klassiskt visdom som säger oss att det sanna, det goda och det sköna är oupplösligt förenade med varandra. De kanske är ett och samma. Och i slutändan så måste våra strävanden krönas av att vi uppnår skönhet.

Och ett storslaget exempel på det och väldigt relevant för många av våra samtal är att... Det som blir bestående av en historisk civilisation är dess skönhet. Det är inte dess filosofi, ekonomi eller infrastrukturen utan det är litteraturen, konsten, monumenten. Just monumenten är något som jag har tänkt på på senare år.

Att monument är mycket viktigare än vad jag har trott tidigare. Storslagna monument representerar den ultimata civilisationen. Rikedomen. En sorts transcendent rikedom som går långt bortom den materiella. På ett sätt en sorts ultimata makten och odödligheten. Ingen vet vem som ägde flest kameler i Nordafrika för 4000 år sedan.

Och ingen bryr sig. Men alla som har levt i en civiliserad del av världen sedan den tiden känner till pyramiderna i Giza och kung Keops namn kommer att leva i tusentals år till, tiotusentals år till, tack vare det svindlande, vackra monumentet som bär hans namn. Michelangelo kommer också att leva i tusentals år till. Hundratals generationer kommer att förundras över hans ofattbara genialitet, beröras djupt av att se målningarna, skulpturerna, byggnaderna som han skapade.

För den som kanske tycker att de här lite filosofiska styrmangen kanske blir lite flummiga, så kan det vara värt att påminna om att det finns en djup biologisk koppling mellan skönhet och överlevnad och perfektion. Vi attraheras av skönhet i varandra och i naturen därför att symmetri och fulländade naturliga former är tecken på sundhet och styrka.

Frånvaron av skadliga mutationer, frånvaron av förgiftning och slitage. Det är inte någonting unikt mänskligt alls, utan alla djur har ett sinne för skönhet. Många djur ägnar enormt mycket energi åt att göra sig vackra och skapa vackra saker för att visa för andra djur att de är starka och livskraftiga. Och på det sättet så transcenderar de sina levnadsförhållanden och de transcenderar även sina egna liv genom att reproducera sina gener och sin kultur.

Jag är mycket mer intresserad av... av skönhet nu än jag varit tidigare och det har förändrat mina beteenden på konkreta sätt också. För mig personligen så har min viktigaste ingång till sublim skönhet alltid varit musik, kanske det har växt upp i ett relativt musikaliskt hem. Men på senare år så har jag börjat lyssna på musik på ett väldigt annorlunda sätt. Jag orkar inte lyssna längre på musik som inte verkligen är vacker, som inte verkligen är intressant och tidlös.

Under några års tid. så har jag gått tillbaka till, eftersom jag har lyssnat väldigt eklektiskt på allt möjligt, jag har gått tillbaka till klassisk musik och lyssnat mig igenom musikhistorien i kronologisk ordning från barockmusik som jag var väldigt intresserad av när jag var yngre och spelade själv. Nu har jag jobbat mig fram och kommit en bit in på 1900-talet, jag är någonstans på första halvåren av 1900-talet och jag har fått en helt annan uppskattning för mycket musik som jag faktiskt inte förstod mig på tidigare.

Det är för att nu har jag gjort. Det nödvändiga förarbetet att förstå musiken som kom innan och som det senare musiken bygger på. Det har varit för mig ett enormt tillfredsställande projekt som har skapat skönhetsupplevelser för mig som jag helt enkelt inte hade kunnat få. utan hundratals timmar av ansträngning. I det här fallet då att bara lyssna uppmärksamt på den bästa musiken som har komponerats.

En annan sak som jag tänkte på då det var att förut så tänkte jag mycket på hur jag skulle lära mina framtida barn alla möjliga intellektuella färdigheter. Och för all del s��, jag ser fortfarande fram emot att lära barnen tonvis med fakta om världen. Men jag har märkt på de senaste månaderna att nu för tiden. Så tänker jag mer på hur jag och Sofia kan introducera våra framtida barn för skönhet.

Hur vi kan hjälpa dem att uppskatta det själva skaparskönhet. När jag tänker på vad det kan tänkas bli av vår förstfödda, den dotter som vi väntar på just nu och som kommer om ett par månader. Hon får såklart välja vilken barn hon vill, vad som än passar hennes läggning och talanger. Men när jag dagdrömmer om hennes framtid så ser jag snarare I min fantasi än en konstnär än en ingenjör eller något sånt.

Och jag tror att jag försöker koppla tillbaka till våra bubblagrejer. Jag tror att det är någonting som vi måste tänka på. Vi som försöker förstå samhället och påverka hur det utvecklas. Att vårt yttersta mål måste vara att påverka genom skönhet. Curtis Jarwin skrev en essay om det här för ett tag sedan som du läste också Boris. Det var ett sorts svar på Bronze Age Mindset.

Och jag var ju skeptisk mot en del av hans idéer, men jag tror att han i grunden, övergripande tesen, så har han absolut rätt. Så här tänker jag i alla fall, att just nu så måste vi fokusera framför allt på att bygga enklaver utanför massamhället, där vi kan övervintra och där första prioritet måste vara att bli ekonomiskt och materiellt självständiga och att bevara så mycket som möjligt av det som håller på att förstöras i den pågående civilisationskollapsen.

Men om vi ska fortsätta att odla på basis av de här spillrorna av civilisation som vi förhoppningsvis kan rädda och göra dem till frön för något nytt, då måste vi mer än någonting annat skapa rum för nya konstnärer. Att blända världen med den skönheten som de kan skapa och det är bara så som vi till slut kan transcendera förfallet och bygga en ny civilisation.

Ja, jag är lite spretig i utlängningen kanske, men jag kände att jag ville försöka hedra Roger Scruton genom att säga någonting från mitt perspektiv om ett ämne som han lyfte fram genom hela sin karriär. Och jag vill gärna passa på också, så jag inte glömmer det, att verkligen rekommendera en dokumentär som han gjorde för några år sedan som heter Why Beauty Matters. En perfekt introduktion till Roger Scruton som tänkar och som personlighet om man inte känner till honom som tidigare och den har ett väldigt viktigt budskap.

Boris

Det där var så... Det finns mycket jag skulle vilja säga men det var så jäkla vackert och klokt och välavrundat. Det skulle nästan vara fel att fortsätta på skrotetråden. Men lite grann ska jag säga. Det var jäkligt vackert. Det är viktigt att folk, oavsett vad, ska leta efter och vårda skönheten i sin vardag.

Scrutons England är ett jättebra exempel på ett samhälle som trots allt, när man rör sig på den engelska landsbygden, blir man förundrad över hur mycket som finns kvar och som är vackert. Det är ett väldigt gott land. Det finns fortfarande väldigt många små vackra städer och byar och så vidare. Det finns för mig också samhällets skönhet att det finns.

De små detaljerna, de små husen och även denna obegripligt stora anhopning, herregårdar och slott i England. De i sig är monument över, mitt favoritprogram numera är engelska antikrum. Man verkligen får en känsla för vardagens skönhet där folk bär fram saker för att få värderad.

Det är grejer som gått i arv. Jag har träffat många som är i mindre bemedlade familjegenerationer men som är otroligt vackra vardagsförmån en gång gjorda av skickliga hantverkare. Det är stort staget väldigt vackert.

Martin

Jag tror också att arkitektur är oerhört viktigt. Jag är väldigt intresserad av arkitektur. Det var någonting som jag faktiskt sa till Sofia i förmiddags. Jag funderade på det här. Det har gjort stor skillnad för mig att flytta till Budapest. Det känns väldigt annorlunda att bo i Budapest i det här avseendet jämfört med andra ställen jag har bott på. Sverige, det fanns skönheter i Stockholm. Naturlig skönhet, stan är vacker i viss mån men det finns också så otroligt mycket fult både materiellt och själsligt i Stockholm så att överallt så sölas det ner av det fula och dåliga och onda och falska.

Och på Malta, med lite god vilja så kan man säga att det finns skönhet på Malta. Men Malta är inte en vacker plats. Ingen förutom en Maltese tycker att Malta är ett så här lite vackert ställe. Man kan flytta dit för att det är vackert, det är andra skön. Men Budapest är annorlunda. Det är en otroligt vacker stad. Det finns oerhört mycket vackra arkitektur, vackra parker, gator och så vidare. Men också meningsfulla arkitektur. Arkitektur är vacker inte bara från ett strikt visuellt perspektiv utan också för den funktion och den mening som arkitekturen har för den ungerska nationen och ungers historia, dubbelmonarkins historia och så vidare.

Det är så otroligt liksom meningsfullt och inspirerande och det är en mycket djupare upplevelse att bara gå på gatan och se sig omkring om man som jag då har architekturintresse. Jag tror det påverkar människor väldigt mycket och om man befinner sig i sådant miljö, man tänker på ett annat sätt, man känner på ett annat sätt, man utvecklas på ett annat sätt jämfört med om man bor på någon sån här demonisk degenererad plats där man har förstört nästan alla spår av skönhet i stadsbilden.

Och och om om vi ska kunna bygga ett nytt samhälle, nya kulturer eller bara bevara någorlunda rimliga familjer så måste vi bort från den här jävulska arktitekturen. Den här usla antik arktitekturen som de flesta lever i i väst idag och göra exakt som Roger Scruton flytta ut på landet, bygga vår köpa gamla hus eller bygga vår egna hus som är gjorda som gjorda för människor som är vackra, vackra och bra arktitektur. Vi måste ha nya struktur. Eller rättare sagt en gammal översiktlig tur för att komma framåt.

Boris

Ja och... Då kommer man in på sådana saker som de stora städerna, och ska man ta ett sådant hemskt exempel som Sverige, så det till sig visar på sinnessjukdomen att man lägger inlandet döde, alla dras i Stockholm och alla bor jävligt.

De flesta bor i väldigt fula hus, av naturnedvändighet helt enkelt. Man måste ta tag i det där också. Det är kulturskymning att vi har mängder av vackra områden och små städer som bara förfaller i det här landet.