Martin

Neil Peart död vid 67 års ålder. Legendariska trumslagaren och textförfattaren i rockbandet Rush inspirerade generationer av musiker under mer än 40-årig karriär, skrev ett flertal böcker och gav röst till libertarianska idéer i sina texter, avled efter flera års kamp mot hjärncancer. Efter diskussionen om Roger Scruton i det förra inslaget, en skönhetens filosof, så ska vi nu göra ännu ett story samt inslag.

Vi pratade om att Roger Scruton har gått ur tiden och nu pratar vi om Neil Peart som är en samtida konstnär som betytt mycket för mig som som dog i hamn. Neil Peart var verksam inom en musikgenre som kallas för progressive rock på engelska. Jag är lite osäker på vad den officiella svenska översättningen är för att på svenska finns det någonting som heter prog rock och det är någonting totalt annorlunda.

nästan antitetiskt, diametralt motsatt mot vad progressive rock är för någonting. För att förklara lite enkelt, övergripande vad det är för någonting så det är en av de mest raffinerade och intressanta genrerna av modern musik, säger jag då som en entusiast. Kännetecknas av en fusion av en mängd olika genrer. Förutom rockmusik som finns i basen så har man starka influenser från klassisk musik, jazz, elektronisk musik, folkmusik, många andra genrer är ganska eklektiskt.

Låtarna är ofta långa, inte sällan 10 minuter eller 20 minuter eller hela album, där alla låtarna är organiserade i en sorts konceptalbum. Det är vanligt i den här genren också. Låtarna är ofta episka och storslagna berättelser där en enstaka låt kan spänna över många olika genrer, stilar.

rytmarter och så vidare. Texterna tenderar att vara litterära, intellektuella och ganska abstrakta. Det är komplex, krävande och djup musik. Komponerad musik, snarare än improviserad, passar inte att dansa till. Om man kan dansa till progressive rock så är det förmodligen en sorts väldigt exentrisk, superkomplex dans som jag inte ens kan föreställa mig riktigt hur det skulle gå till.

Det är musik som uppfattas som extremt cerebral och nördig. Och med detta givetvis, eftersom den är väldigt teknisk och komplex ofta. Och ett annat känntecken är att instrumentalisterna i den här genren har ofta en exceptionell nivå av teknisk skicklighet och precision. Värdesättet är mycket högre inom progressive rock än i andra liknande genrer.