Martin

Zimbabwes avlidne tidigare president Robert Mugabe lämnade efter sig 10 miljoner USD i utländsk valuta på lokal bank, 10 bilar jordbruksmark på 2 hektar i Tswimba och 2 hus i Feneen förort till Harare, men inget testamente har påträffats. Robert Mugabe, Zimbabwes mångårig ledare gick ut tiden i början av september, drygt 3 månader sedan nu.

Så givetvis så finns det ett dödsbo och man undersöker vilka tillgångar har de, hur ska de fördelas och så vidare. Han efterlevs som bekant av sin hustru Grace Mugabe och de hade tillsammans, nu är jag lite osäker på vem som är förälder till vem, men han hade tre söner i alla fall som vi har läst lite om på Buble tydligare. Det är Bonner, Robert och Bellarmine och även en stivsson Russell som jag antar är föräldern.

Grace Mugabes son från en tidigare relation. Lite osäker på det. Så, man har börjat bena nu i vad Robert Mugabe hade för tillgångar och man ser då att han bland annat hade 10 miljoner dollar på ett konto i en vanlig bank, en av Zimbabwes vanliga stora stora kommersiella banker. Och givetvis lite annat, 10 bilar.

Tyvärr så framgår det inte av dokumentationen vilka bilar det är. Men var det en Volvo eller en Prius eller en Rolls Royce, man skulle väldigt gärna vilja veta. Men det framgår till och med av tidningen att man tyvärr inte fått veta vilken sorts bilar det var. Stor jordbruksfastighet som inkluderar, man kan säga flera jordbruksfastigheter i närheten av varandra i ett område som heter Tsvimba. Och ett par hus i de riktigt dyra och fina områdena.

Jag vet inte hur fint ett område i Harare kan vara. Jag vet inte om jag skulle flytta dit oavsett hur mycket pengar de gav mig. Men uppenbarligen finns det riktiga lyxområden även i Harare. Men en tanke som slår mig är att om Mugabe hade 10 miljoner dollar, alltså runt 100 miljoner svenska kronor och sånt där, på ett vanligt bankkonto i Zimbabwe.

Hur mycket pengar hade han på diverse lösningar? Hur mycket hade han på nummerkontor i Schweiz, vad hade han i Panama-bolaget? Om man tittar på hans barn så har vi sett tidigare hur de har framstått som oerhört bortskämda, levt lyxliv i Dubai och så vidare. Vi hade en länk på Bubbla om hur den här trion, hans söner, de hade hyrt någon lyxvilla i något riktigt lyxområde i Dubai där de bodde och de störde grannarna för de levde rövar och så vidare.

Jag vågar påstå att om man bara har 10 miljoner dollar på banken. så har man inte råd med den typen av konsumtion. Du kan göra det några enstaka gånger, kan du göra en sån semester. Men med tanke på att hans barn verkar leva så förjämnad och ta det för givet, så gissar jag att det finns mycket, mycket mer pengar någonstans. Vad tror du om det, Tobias?

Tobias

Nej, jag håller ju med här. Min spontana reaktion var här också. 10 miljoner dollar lätt, väldigt lite i sammanhanget. Om det inte finns mer så måste nästan Mugabe ha skött sin egen ekonomi lika dåligt som han skötte sin babbes. Vilket vi kanske inte ska utesluta i och för sig. Hans fru och barn framstår i alla fall som typerna som snabbt förslösar ett arv.

Så de kanske har gjort av med rätt mycket av det redan. Jag kan tänka mig att det kanske inte spelade så stor roll hur mycket han lämnade efter sig till dem på konton som de kom åt. De pengarna lär nog vara slut om några år ändå, alldeles oavsett hur mycket det faktiskt var. Hur det går då för dem får vi väl se. Jag kan ändå misstänka att Sannu PF även framöver kan tänkas vara generösa med andras pengar mot dem som heter Mogabi efter dem.

Martin

Det intressanta är att det är förmögenheter som förslösas. Man pratar ibland om, nu är det orättvist att prata om Mugabe i sånt sammanhang, men man pratar ibland om rags to riches to rags. Eller så säger man, jag känner bara till engelska uttryck för det här, man säger from shirtsleeves to shirtsleeves. På tre generationer brukar man säga det så att du har en generation som bygger upp en förmögenhet.

En andra generation som förvaltar förmögenheten om ärften och en tredje generation som förslöser förmögenheten. Sen är man tillbaks där man började. Det finns någonting. Det finns någonting. Jag ska inte säga vackert, men det finns något användbart med den här mekanismen. Därför att det är en sorts inbyggt utjämningssystem som är inbyggt i själva kapitalismen. Att kapitalakumulation pågår i en eller två generationer.

Men sen tenderar även de största förmögenheterna att diffundera ut. Om man inte har tillgång till en storstat eller sånt där som man har kapat och har en massa speciella privilegier så tenderar det att jämna ut sig också. Jag misstänker att Robert Mugabes barn inte kommer bli fantastiska entreprenörer, inte ens förvaltare av det alls. Men det var en reflektion bara.

Åter till Mugabe. En intressant fråga som jag ställer mig här och som jag inte vet svaret på det är, var Robert Mugabe en ekonomiskt girig person som jobbade hårt för att berika sig själv? Eller var han mer av den idealistiska sorten? Att han kanske akkumulerade pengar men mest som en sorts rutinmässig sidoeffekt av sitt jobb som diktator.

Att det liksom, det kommer med arbetsbeskrivningen på något sätt att man också ska stoppa undan lite pengar. Han har ju definitivt ryckte om sig att vara en väldigt enkel och spartansk man som bara bryr sig om kampen och folket och så vidare. Och som bor i ett billigt hus och så vidare. Det är ju han i en av dem. De diktatorer som odlar den typen av image.

Men det finns ju andra diktatorer som inte bryr sig så mycket om den saken, utan bor i stora förgyllda palats och åker runt i Rolls-Royce-bilar och allt det där. Och definitivt så finns det en skillnad mellan diktatorer i det att vissa roffar åt sig mer på en reguljär nivå och vissa roffar åt sig på en ofattbart astronomiskt jirig nivå. Har du Tobias en uppfattning om var någonstans på det här spektrumet som Robin Bougabe befann sig?

Tobias

Ja, det kan väl diskuteras med mig. Jag tror att idealist kan man knappast beskylla honom för att ha varit i alla fall. Alltså han har ju som du säger ganska skickligt odlat bilden av sig själv. Inte minst som den stora frihetskämpen. Det enda han egentligen var bra på var maktspel. Han må ha utmålat sig som den stora frihetskämpen.

Men det var inte han som fick Rhodesin att ge upp. Den som fick Rhodesin att ge upp var Mugabes ärkerival. En man vid namn Joshua Nkomo. Det var en komosgrilla som under 70-talet byggde upp en så stor kapacitet för terror att de rhodesiska resurserna till slut helt enkelt inte räckte till. Och i jämförelse med en komo då så var Mugabe och hans Sanla-grilla närmast inkompetenta.

Rhodesierna tillfogade om flera förödande nederlag och deras aktioner var ofta direkt amatörmässiga. Att det då ändå blev Mugabe och inte Nkomo som kom till makten i valet 1980 hade egentligen två orsaker. För det första så satsade Mugabe stenhårt på att skrämma väljakåren till lydnad med hot och våld i det här valet.

För det andra så hade han helt enkelt sitt primära stöd bland köna majoriteten i landet. Medan Nkomo främst stöddes av Ndebelefolket som var en minoritet. Vad Mugabe gjorde var att han lyckades manövrera sig fram till ledarposten i det största etniska partiet och kunde därför vinna ett val, i synnerhet med hjälp av en del våld.

Under borskriget, alltså kriget mellan det vita Rhodesia och de här två grillarörelserna så hade han egentligen mest ägnat sig åt maktspel. Nu 1980 så gav allt det arbetarna hade lagt just på maktspellönförmödan. Men någon stor krigare eller idealist var han aldrig.

Martin

Det har ju gått två år sedan, nästan precis två år sedan, som Mugabe tvingades från makten i Zimbabwe. Det var i november 2017 vill jag minnas, som Kuppenhögdrum. som avsatte honom. De senaste åren har han fört en tydlande tillvaro i sitt hus i Harare bitvis, men mycket av tiden spenderar han på ett sjukhus i Singapore där han också dog.

Landet har styrts av Emerson, Mnangagwa och delvis Mugabes gamla klick men ändå ett annat gäng. Har du Tobias, som är lite av en konnoisseur när det gäller det här landet, har du några tankar om hur det har gått för Zimbabwe efter Mugabe?

Tobias

Som kornesör har jag i och för sig bäst koll före 1980. Jag kollade upp hur ekonomin såg ut i nuläget. De har tydligen 175 procents inflation. De har fortfarande priskontroller. Nagwa gav nyligen landet världens dyraste bensin. Vi ska nog inte hoppas på några större förbättringar i det landet.

Och det finns egentligen ingen anledning att göra heller. För Nanagwa, han har för det mesta kämpat väldigt lojalt vid Mugabes sida i sin karriär. Han har lett attacker mot farmer och han var djupt insyltad i Mugabes massaker på Ndbl-folket under det tidiga 80-talet. Där Gjörsjön kom och fortfarande hade sin maktbas som kunde han.

Då sågs som ett riskmoment av Mugabe helt enkelt. Så de här två presidenterna är nog i princip av samma skrot och kon. Och att Zimbabwe egentligen överhuvudtaget fick några goda år, det berodde helt enkelt på de här institutionerna man hade ärvt från Rhodesia. Det arvet är ju idag sedan länge förslösat. Den som väntar på någon renaissance för Zimbabwe... Bör nog vara väldigt tålmodig skulle jag tro.

Martin

Ja, ser onekligen fortsatt mörkt ut för Zimbabwe. Det ser mörkt ut på Mugabes avbytarbänk, som de brukar säga med ett modernt svenskt talasätt. Jag håller med, väldigt tålmodiga får vi vara, även om hoppet givetvis lever om att Rhodesia förr eller senare kan återupprättas.