Martin

Snårdspotting. Konsumtionssamhället där människor jobbar långa dagar till minimal marginalnytta gynnar dagens vinnare. Kortare arbetstid skulle slå mot kapitalister, parasiter, Keynesianer, röstköpare och invandringsburmare. Varför frågan bara drivs närmast halvhjärtat av vänsterpartister under villkoret bibehållen lön.

Tobias, din blogg den... libertariansk reaktionära tankesmedjan Fnordspotting. Den är proppfull av blytunga texter nu för tiden. Inte minst då skriver det om ganska avancerade ideologiska frågor. Ett återkommande tema till exempel är liberalismens natur och relationer mellan libertarianska idéer å ena sidan och å andra sidan det liberala arvet som libertarianismen på något sätt kommer ifrån och å andra sidan ett mer traditionalistiskt eller reaktionärt tänkande som de moderna libertarianismen också har en koppling till.

Och det finns inte så många skribenter som utforskar det här området, de här ämnena, på det sätt som du gör. Och det är en av orsakerna till att jag för min del läser din blogg, följer den med stort intresse. Men samtidigt så kan jag konstatera att det verkar inte vara så väldigt mycket diskussion om dina bloggenlägg, i alla fall inte i fora som jag personligen följer.

Den här artikeln är lite av ett undantag för den har blivit en snackis. Till exempel på Bubbla BBS. Och förutom att jag vill prata lite om den idag igen så kommer vi återkomma till den i ett senare sammanhang i ett annat podcastformat. Men innan vi säger några ord om just den här texten så så har vi en liten presentation av den här texten. Jag är lite nyfiken på din blogg generellt.

Jag tycker själv att den har blivit bättre och bättre med åren. Mer och mer intressanta ämnen. Och nu är frekvensen hög av inlägg som jag tycker är inte bara välskrivna och intressanta utan viktiga och på flera sätt unika. Det är diskussioner som jag intresserar mig mycket för och jag föreställer mig att det kanske finns en viss växelverkan mellan olika verksamheter.

Kanske diskussioner i bredare högerkretsar, inklusive radiobubblar, samtal vi har på BBS och så vidare. Men inte så sällan så går jag till din blogg och hittar inlägg som sammanfattar och beskriver på väldigt bra sätt saker som jag har gått och funderat kring, saker som jag har diskuterat med Boris och försökt formulera i andra sammanhang och så vidare.

Så väldigt viktig källa för mig. Men. Jag får samtidigt känslan av att din blogg, den får inte kanske så mycket uppmärksamhet som den egentligen förtjänar. Och då tänker jag till exempel på kretsen kring bubbla som länkar då och då till din blogg men inte så jätteofta och det är inte så super mycket diskussioner. Så jag är lite nyfiken på hur det ser ut mer generellt med trafik till bloggen och intresse för bloggen.

Tobias

Nej man kan väl säga som så här att när du säger just bly tunga texter så speglar du väl något som... Man i viss mån har kunnat se besöksstatistiken också. Mina äldre texter var nog betydligt mer lättillgängliga och de drog kanske dubbelt så mycket trafik också. Det är väl lite tråkigt såklart, men jag tycker ändå, eller jag råkar veta att de nyare texterna uppskattas från en del väldigt oväntat och roligt håll.

Även av en del människor som är påfallande namnkunniga. Vem vet? Jag kanske mer metapolitiskt nytta så här. Jag har i alla fall väldigt roligt när jag skriver de här texterna. Att gå ifrån det där äldre formatet, att mer skriva självklarheter om svensk politik. Det var väl bra för att det blev otroligt tråkigt i längden att göra.

Martin

Det var ett och annat inlägg från dig historiskt om svensk partipolitik, analys av senaste sakerna som Annie Lööf har sagt och sådana saker. Nu kan det vara ett inlägg om Julius Evola eller hyfsat esoteriska saker. Du bekräftar lite grann det som jag tänker att man når ut till färre personer men förmodligen till mindre personer.

bättre personer. Det är definitivt någonting som jag själv kan relatera till att behållningen med den feedback man får när man håller på med till exempel radiobubblor och sådana ganska smala verksamheter. Det är ju inte antalet personer som lyssnar. Vi har kanske 5 000 personer och sånt där som lyssnar på radiobubblor och man får höfta. Kanske något 5-6 000 och sånt där.

Lite svårt att räkna på. Så det är ju en ganska liten publik. Men, lite som du är inne på här. Jag är väldigt nöjd med vilka. De här personerna är och framförallt att det hör av sig folk som som jag kanske blir förvånad att de lyssnar på radiobubbla och ibland så ser jag saker som vi pratat om i podcasten dyka upp i rätt oväntade sammanhang. Alltså till exempel specifika formuleringar som jag vet att att de kommer från radiobubbla och på ett eller annat sätt så har de hamnat i ganska otippade sammanhang.

Så det tycker jag i alla fall är en mycket bättre form av bekräftelse och utväxling på en verksamhet. Att man kan nå ut till ett litet antal högkvalitativa, mer betydelsefulla personer snarare än att man har tiotusentals dussinmänniskor som läser eller lyssnar på vad man gör. Men det kanske inte spelar lika stor roll.

Tobias

Nej, jag tror det. Man kan ju bli glad när man ser vilka personer man verkligen respekterar. Att man får reda på att de tar del av vad man gör, det är väldigt roligt. Men just att den här texten blev så pass populär och föremål för öbat, det var faktiskt väldigt oväntat. Den var mest någon tanke som slog mig när jag höll på med någonting och så tänkte jag, ja det här ska jag skriva någonting om.

Och så skrev jag bara på och så blev det den texten. Det var lite oväntat, men det kanske finns någon igenkänningsfaktor som folk ser i den här texten. Jag menar, ta någon som Wellbeck. Han har blivit en prisad författare genom att utforska just ämnen som det här. Det kanske handlar om en upplevelse av en ständig besvikelse över att moderniteten inte förmår hålla våran utgåvar som ligger i botten här.

För trots allt så är det ju ändå så att människor ständigt matas med budskapet att det är konsumtion som ska hela dem. Att konsumtion ska göra dem lyckliga och att konsumtion ska få den tomhet de känner att försvinna. Tack för mig. När det här då inte fungerar så tror många att det beror på att deras utrymme för konsumtion är för litet.

Och så försöker de ännu hårdare och fastnar ännu mer i det här som jag skulle kalla det för onda cirkeln då. Så ja, kanske något sånt som låg bakom att just den här texten blev omtalad.

Martin

Jag tänkte passa på att bolla några kritiska synpunkter på dig kring den här texten. Så ge min och Nikolas diskussion för en vecka sedan. Om det här inlägget så försökte jag formulera ett argument och skisserat argument kan vi säga som Någonting i stil med det här att Vi har den här tendensen att arbeta För mycket och kanske lite oklara målsättningar Och man kan enkelt se de negativa sidorna och jag tror att det är lite som du säger att det finns en järnkänningsfaktor Vi kan alla relatera lite grann Till den här problematiken på ett sådant personligt plan.

Jag kan definitivt göra det, men man kan samtidigt tänka sig att det eventuellt så är den här arbetsmanin en nyckelkomponent för att skapa det här materiella överflödet som vi lever i och som får oss att tänka att vi egentligen kanske inte behövde jobba så otroligt mycket så att kanske inte riktigt så enkelt att vi skulle kunna luta oss tillbaka och lägga mindre tid på arbete och ändå ha en god arbetsmarknad.

levnadsstandard. Om alla tänkte så, då skulle vi förmodligen befinna oss på en ganska annorlunda materiell nivå. Vi skulle inte ha samma typ av industriell produktion och samma välfungerande marknader och så vidare. Eventuellt så skulle man kunna se vår extrema, kanske överdrivna flitighet eller vår arbetsnarkomani som ett slags allmänning.

Någonting som visserligen inte gynnar individen på ett direkt sätt, men som vi har kollektiv nytta av. Du ser att alla, eller åtminstone folk i allmänhet, lägger in mer arbete i ekonomin än vad som egentligen behövs. Vilket gör att vi producerar allt vi behöver med så god marginal att vi även producerar en hel del saker som vi inte behöver.

Om man då invänder sig mot den ordningen så kan man eventuellt se det som ett sorts, om jag får vara lite provokativ då, man kan se det som ett sorts hypermodernt, individualistiskt, kortsiktigt tänkande. Man kan se konsumtionshets och så vidare som egoistiska beteenden, men man skulle också kunna tolka människors tendens att arbeta hela tiden som ett sätt för dem att bidra till någonting som är större än att själva. Så då är min lite plågativa fråga till dig, om inte det här är nästan ett senmodernt och ultraliberalt perspektiv att säga att de istället både tar det lugnt och tänker på sig själva.

Tobias

Det finns naturligtvis en risk för det. Det finns ju ofta en risk i den kultur vi lever i, att man landar i en liberal ståndpunkt hur man än gör. Jag tror jag har skrivit om det också. Men det här annars då med vad du säger eller vad Nikola sa om överflöd här, det finns naturligtvis en poäng i det också.

Jag menar i någon mening gillar de flesta av oss naturligtvis överflöd. Exakt hur stort det där överflödet bevar kan diskuteras, men det är naturligtvis så att det är väldigt få som vill leva nära minimumgränsen. Sen är det väl lite grann också så här att den här fliten som finns här i bakgrunden, den blir lite föremål för en sorts kapprustning som det inte alltid är så lätt att kliva av för en enskild individ.

Det gäller egentligen inte bara individer utan det gäller även kulturen när de möts som till exempel för att återknyta till vår tidigare diskussion om Kina där du definitivt ser en sådan aspekt. Så naturligtvis är det så att både flitiga civilisationer och individer vinner ofta en fördel jämfört med konkurrenterna.

Men här då bör man notera att vi har också motsatsen som kanske är då som när den kulturella aspekten gör att den flitiga blir utnyttjad som vi kan se uppenbara aspekter på i invandringsfrågan till exempel. Men i slutändan får man väl kanske själv avgöra hur allvarligt man vill ta detta.

Mycket av det jag skriver är kanske mycket av naturen att jag utforskar en idé och kan ta den ganska långt och se var det leder mig. Sen innebär det kanske inte att jag tycker att det är en princip som alltid ska tillämpas benhårt i alla situationer. Om inte annat så tycker jag att det här är ett väldigt intressant perspektiv att lyfta. Och även om man kanske då inte orkar eller vill bryta det här mönstret själv så kan det i alla fall vara bra att vara medveten om det.

Martin

En annan invändning som vi pratade om var Nikolaus och Sara. Jag delar definitivt hans tankar. De flesta människor har egentligen inget intresse av att göra vettiga saker med sitt liv. Om de får lite ledig tid. Så det de helst vill göra är att... äta chips och kolla på tv-program producerade av Robert Aschberg.

Den typen av saker. Ibland kanske man supertill, kanske någon gång om året så åker man till Thailand och ligger på någon strand. Då kan jag känna så här att vi behöver knappast mer av sådana beteenden. Så varför inte acceptera att den sortens människor istället fokuserar på arbete? Så gör de åtminstone någon nytta inom ramen för den kapitalistiska modellen. Istället för att bara slösa bort sin tid och energi på det. Det finns ju också saker som är depriverade och garanterat helt meningslösa.

Tobias

Nej, det ligger ju naturligtvis mycket i det också. Fast samtidigt här så får man kanske skilja lite på fritid och fritid. En sådär väldigt spridd allmänt bild av frihet är ofta just den där kravlösa tillvaron framför tvn med en chipspåse. Här talar då kanske lutheranen i mig men det tror inte jag heller gör någon lycklig.

Men för att återknyta till de här fria tenarna då så, det var inte det de ville använda sin tid till utan Den fria tiden var för dem en möjlighet att starta akademier eller en möjlighet att bli filosofer och matematiker eller en möjlighet att förkovra sig. Och det är naturligtvis på många sätt ett väldigt elitistiskt perspektiv som som.

Det kanske inte passar alla, men det kanske inte behöver vara ett så elitistiskt perspektiv heller. Den här fria tiden kan man använda till annat som definitivt inte är av typen att titta på tv som... Man kanske vill med sina egna två händer bygga det där huset man alltid har drömt om. Eller man kanske vill ha möjlighet och tid att hemskola sina barn. Eller man kanske vill få möjlighet att leva det där familjelivet som moderniteten försöker beröva människan på.

Martin

Orättilltalande tankar. Jag kanske skulle tänka optimistiska för att inte säga utopiska idéer. Att det är det människor skulle göra. Alltså det är definitivt det jag vill göra med min tid. Jag själv jobbar inte 40 timmar i veckan och orsaken till det är att jag vill ha tid att hemskola mina barn till exempel i framtiden. Men det är väldigt, väldigt få människor. som är intresserade av de här sakerna. I mitt huvud så är det här, de här sakerna du nämner, det är saker som jag associerar inte med att frivilligt gå tillbaks och jobba för att få mer tid och sen ägnar man sig åt det här, utan det som gör att människor till exempel med egna händer bygger ett hus eller hemskolar sina barn eller spenderar mer tid med sin familj i sin närmiljö, det är snarare att man bygger ett hus utan att man bygger ett hus.

Att man forceras till att göra det för att man inte har så mycket alternativ för att man inte har ett materiellt överflöd. Människor är inte intresserade av att bygga hus längre för att de inte måste. För att det finns marknader och massproduktion och hela den här kapitalistiska apparaten. Det här överflödet återigen. För att alla bara jobbar och jobbar och konsumerar och konsumerar. Så att vi har alla marknader som löser de här problemen.

Och så länge vi har det materiella överflödet. så tycker jag att det låter aningen utopiskt att folk frivilligt skulle gå tillbaka till, alltså mer än en liten minoritet, en liten elit, skulle gå tillbaka och leva på ett så gammaldags sätt.

Tobias

Nej, det ligger naturligtvis mycket i det också. Men samtidigt kanske man ska göra då, vidga det här perspektivet lite grann och se att... I mångt och mycket handlar det här om status och framgång på äktenskapsmarknaden och så vidare som man vill åstadkomma när man jobbar mycket. Det är väldigt ofta det som ligger där i bakgrunden.

Men vad det är på många sätt ett uttryck för, det är egentligen en sublimerad och avväpnad och blodfattig version av det ideal som traditionellt ansetts eftersträvansvärt. Och i det idealet skulle jag nog säga att det där med att bygga ett hus med sina egna två händer kan vara betydligt mer naturligt.

Men den här mer traditionella versionen av det här idealet, det uppfattas idag som ganska aggressivt och skadligt för den liberala civilisationen. Om vi däremot då ser den här höga arbetsmoralen så har den i mångt och mycket varit förutsättningen för samma liberala civilisation.

Återigen, det här är ingenting som man utan vidare bara kan fria sig ifrån. Det är naturligtvis en väldigt central del av den kulturella kontext människor lever i. Om inte annat så kan man göra människor medvetna om det eller få människor att bli vaksamma på hur det här systemet, på det här idealet utnyttjas och gör att de kanske arbetar för andra snarare än sig själva.

Martin

Innan vi går vidare så vill jag fråga, lever du själv som du lär? Har du tagit ur ekorgulet och konsumtionshetsen eller? Är din text kanske även ett uttryck för en egen längtan efter mer frihet från det moderna slaveriet?

Tobias

Ja och nej får man väl svara på den frågan. Jag klev faktiskt delvis av Ekohjulet en tid för några år sedan. Men jag får väl med det att jag är tillbaka i det igen. Det kom ett bostadsköp i vägen där och som god luteran så ville jag vara skuldfri. Så jag började jobba hårt för att kunna amortera av lånet.

Jag faktiskt gjorde sen också, men jag har blivit kvar i ekorhjulet vad jobbet träffar. Däremot när det kommer till det här med konsumtionshets så är jag faktiskt ganska befriad ifrån det. Jag köper visserligen det jag vill ha, men jag vill inte ha så mycket faktiskt. Det var kanske mycket utifrån just den erfarenheten som jag började spåna om det där med konsumtionslåga marginalnytta i inlägget.

Själv kan jag nästan ofta bli chockad av att se hur så många lägger merparten av sina pengar på rent skräp som inte ger dem någonting knappt. Det här sker då så oreflekterat och drönarlikt i många fall. Folk tänker naturligtvis inte på det så, men jag kan tycka att de så uppenbart är systemets fångar ibland. Om vi nu ska vara frihetliga här så tycker jag att det här är ett exempel på uppenbar ofrihet i folks vardag.

Martin

Ja, jag håller definitivt med och det är väl ett av skälen till att jag tycker det är så intressant att uppehålla sig även den här frågan om lönarbete och konsumtion och så vidare. Det har att göra med att man kan säga ett utvidgat frihetsbegrepp. Man kan också tror jag säga ett mer utbyggt begrepp. ursprungligt och tidlöst frihetsbegrepp. Vi tenderar att tänka på frihet i termer av det ibland kallar för negativ frihet eller politisk frihet eller något sånt där.

Frihet är ett tillstånd som vi befinner oss i när staten har tillerkänt oss vissa rättigheter. Men frihet i en mer egentlig, tidlös eller existentiell bemärkelse är inte bara den här negativa friheten utan också minst lika mycket ett positivt frihetsbrev. Och det har att göra med vad vi faktiskt vill och det har att göra med hur vi kan styra vad vi vill nu och i framtiden.

Det är en mycket mer komplex diskussion än bara de här politiska övervägningarna, vilka lagar som vi har. är det som gäller nu och så vidare. I praktiken så tror jag att en människas, en modern människas faktiska grad av frihet, om inte, är han fri eller ofri? Det har förhållandevis lite att jämföra med gällande lagstiftning i den juristikon den befinner sig i och det har mycket mer att göra med sådana saker som till exempel vilka livsstilsval man gör, vilka konsumtionsmönster man har.

För att sitter man i den här normala typen av liksom konsumtionshetslivsstil så är man väldigt ofri, oavsett hur skattenivån ser ut eller vilka regleringar som finns.

Tobias

Väldigt bra sammanfattat tycker jag.