Martin

Purdue Pharma ansöker om konkurs. Oxycodontillverkaren målet för över 2000 stämningar för påstådd del i opioidkrisen. Opioidkrisen är ett sånt här ord som vi hör väldigt ofta nu för tiden i nyheter. Vi har tyvärr inte pratat så mycket om det i Radio Bubbla, men vi ska göra ett försök att närma oss ämnet. Det påstås att det finns just en opioidkris som har att göra med överförskrivning av opioids som leder till missbruksproblem, som leder till...

Att folk dör i överdoser och så vidare. Och fokus ligger just nu väldigt mycket på läkemedelsbolagen som man anser ligger bakom den här opiokrisen genom att man har hetsat fram den här överförskrivningen av opioider som har fått sina negativa konsekvenser. Men jag tror att det är värdefullt att man till att börja med funderar lite grann över den historiska bakgrunden.

Därför att opioider... är en sorts drog som har funnits i människans historia i många olika kulturer under väldigt lång tid. Och den har haft dramatiskt skiftande roller i olika kulturer och olika epoker. Inte bara från årtusende till årtusende, utan även från årtionde till årtionde.

Så skiftar det väldigt mycket. Till att börja med, då. Opioider säger man för att det är droger som relaterar till opium. Som framställs som säkert alla vet från valmo som är en vanlig växt som kommer från Asien som odlats av människor i bostadsområdet tusentals år. Jag tror liksom 3 000 år, 4 000 år och sånt där finns det belägg för att människor har odlat valmo.

I Europa har opium förekommit åtminstone sen 1500-talet eller sånt där. Ett gammalt ord som man använder för en opiumtingelning. kultur var laudanum som kommer från det latinska laudare, grundformen som är ett verb som betyder att lovprisa. Så det har varit känt som en sort miracel medicin man har kunnat använda för olika syften.

På mitten av 1800-talet så hade vi någonting som kallades för opiumkrigen. Nu för tiden så har vi kriget mot droger, men på den tiden så hade vi inte det. Det var då kriget för droger kan man säga. Utan att gå in för djupt på historien kan man säga att opiumkrigen handlade om var krig som utspelade sig mellan Storbritannien och Kina. Där kinesiska myndigheter ville begränsa opiumhandeln.

De ville lägga band på den här potentiellt farliga verksamheten. Men där britterna insisterade på att de skulle ha rätt att bedriva opiumhandel och föde krig. Det var två krig, det första på 1830-talet och det andra på 1850-talet, för att tvinga Kina att bedriva opium. att tillåta opiumhandeln. Så då hade man en väldigt positiv syn på opium, åtminstone i en bemärkelse. Under 1800-talet uppstod det nya former av opioider som var mer raffinerade än rent valmo-opium och laudanum-tinkturer.

En variant kallades för morfin som uppfanns i Tyskland i början av 1800-talet. började användas som smärtlindrande medicin naturligtvis men också i andra syften som hostmedicin. Det användes för att behandla beroende problematik.

Både alkoholism och opiumberoende behandlades med morfin. Mot slutet av 1800-talet uppfanns Heroin som också lanserades som medicin. en mirakelmedicin, och det är återigen smärtlindring, hostmedicin och flera andra syften. Ordet morfin, återigen jag återkommer till det här med etymologin för att det säger någonting om vilken roll de här substanserna haft kulturellt.

Ordet morfin, eller morphium tror jag de kallar det från början, kommer alltså från guden Morpheus som är sömnens och drömmarnas. Man kan bli trött på tamorfin. Ordet heroin kommer från ordet för hjält, alltså heroism. Det visar vilken positiv syn man hade på det här.

Man satte inte direkt en varningsetikett på det. Det var kommersiella intressen som låg bakom det också, skulle vi säga, i rättvisans namn. Det var tyska. Läkemedelsföretaget Bayer som lanserade heroin efter att de hade uppfunnit just det opioid-derivatet.

Under 1900-talet så utvecklade man en mer skeptisk attityd till opioider. Man ansåg att man skulle vara mer restriktiv med att förskriva, att det var för mycket rekreationsbruk och så vidare. Som vilket jag vet så hade man inte... Jag tror inte att man hade varit riktigt samma typ av opioidkris som man pratar om idag. Men det uppstod en större negativitet och restriktioner och så vidare.

Till den grad att när vi kommer till 1980-talet så var jag väldigt skeptisk, väldigt negativ attityd till opioids. Till en grad att man då började prata om opioid, opiofobi. För då sa man att nu har samhället och läkaret. –har kåren utvecklat en överdriven skepsis och räddslärofobi mot opiater.

Man skriver ut för lite opiater, för det är i många situationer– –en väldigt användbar medicin, framför allt för smärtlindring. Nu skrivs det ut för lite opiater. Då börjar man istället lobba för att vända trenden. Under 90-talet ökade förskrivningen igen. Men nu har vi alltså dåligt.

den så kallade opioidkrisen som man anser ha följt av svaret på opiofobin på 80-90-talet. Om man tittar, vad är opioidkrisen? Det kan vara lite torrt och tråkigt att kolla på siffror och sånt där, men jag tror att det är bäst sätt att närma sig det här. Så opiater i olika former är idag den mest förskrivna typen av läkemedel i USA och Europa.

och många andra länder, men det är mycket fokus på USA när man pratar om det här. Och man anser då att det har pågått en överförskrivning sen 90-talet. Och oavsett hur folk, vi ska prata lite mer ingående om det, men oavsett hur folk började om folk började använda opiat legitimt för att de fått utskrivet av läkare, så fortsätter de sedan ofta med ett problematiskt bruk, anses det.

2011 så tredubblades mängden förskrivning av smärtmedicin från 67 miljoner recept till 219 miljoner recept per år. En uppgift jag sett är att 2016 så gjordes det 289 miljoner förskrivningar för opioider per år.

Så det är bara lite andra perspektiv på samma siffror. Det är tråkigt med alla de här siffrorna. En annan exempel på siffror är att vi pratade om det här precis innan sändningen. För varje hundra invånare i USA så fanns det 2017 58 recept på en siffra.

på opioider som var utskrivna. Det här är associerat med missbruksproblem och överdosor. Det här är kanske den mest springande punkten. Det med nyckelstatistiken här. 2017 så tror man att mer än 47 000 amerikaner dog till följd av opioider.

Det är alltså en annan siffra jag såg, jag vet inte om det är samma siffra, att det är fler än 130 personer per dag dör av överdoser i USA. Mellan 1999 och 2017 så tror man att det varit mer än 400 000 överdoser relaterade till de här substanserna.

Relaterat till det här har man också generella missbruksproblem och även till exempel att Nyfödda barn, barn föds med abstinensbesvär för att deras gravida mödrar har tagit opiater. Så nu har det här kommit i fokus igen därför att en konsekvens har blivit tusentals stämningar av läkemedelsföretag.

Man säger att den här opioidkrisen är resultatet av aggressiv marknadsföring. Där läkemedelsbolagen har sagt att skit i konsekvenserna för människors hälsa, vi ska bara kränga så mycket som möjligt. Morfin, oxykodin och så vidare som möjligt. De har därför marknadsfört det väldigt aggressivt och tonat ner riskerna för hälsokonsekvenser och tonat ner riskerna för beroende.

På olika sätt haft negativa konsekvenser. Johnson Johnson, stort internationellt läkemedelsföretag, har bedömdes företag som har betalat 572 miljoner US-dollar för sin roll i uppebjud krisen. 572 miljoner USD i Oklahoma. Det vill säga i en amerikansk delstat ska de betala en halv miljard USD.

Ta det gånger 50 då om processen skulle fortsätta i resten av landet. Och sen har vi då dagsaktuella Purdue Pharma som nu har ansökt om konkurs. Efter att ha råkat ut för mer än 2000 stämningar. Det är då framförallt amerikanska städer, counties och andra. andra grupper kan man säga som för grupptalen och stämmer företaget.

Sammanlagt har skadeståndsbeloppen som de har dömts att betala varit mer än 10 miljarder amerikanska dollar. Vi försöker sammanfatta lite grann om bakgrunden och vad man menar med uppgivit krisen och det här som händer med läkemedelsföretagen just nu. Jag tänkte att vi skulle börja där Tobias.

De här stämningarna, jag är själv lite kluven inför dem, för att å ena sidan så är det sådana här rättsprocesser, det är ett sätt att hantera problem, potentiellt i alla fall, som inte involverar lagstiftning. Det liknar ganska mycket en sorts marknadslösning, eller som vi säger, common law. Men common law är en väldigt viktig komponent i en libertariansk eller en traditionell samhällsordning. Och teoretiskt sett så behöver man inte ens ha en stat, det behöver inte ens vara en stat med lagstiftning för att kunna göra det.

för att stämma företag inom en common law-kontext. Å andra sidan så verkar den här bakomliggande analysen att allting är läkemedelsbolagens fel, det verkar vara en tämligen halsbrytande förenkling. Och det i sin intervju är att de här stämningarna skulle kunna vara helt verkningslösa på sikt för att om det fundamentala problemet inte är läkemedelsbolagen utan någonting annat, vi kan prata om det sen, alternativa hypoteser, Då kan det även vara kontraproduktivt.

Folk tror att nu har vi kommit rätt med det här. Nu har vi en mekanism för att komma rätt med det här. Så nu kommer vi liksom lägga band på opioidkrisen. Men i själva verket så har man bara processat mot läkemedelsföretagen. Kanske för att det var praktiskt. Kanske för att det var det som var juridiskt möjligt. De har mycket pengar så att det är attraktivt för juristerna att gå efter dem och så vidare.

Så vad tror du om det här, Tobias? Ska vi på det hela taget vara positiva eller negativa? Jag är ändå ganska skeptisk till den här sortens stämningar generellt.

Tobias

Inte minst då för att de i många fall handlar om att folk får gigantiska skadestånd för rena bagateller. Så det är ju inte så att det är så Det är ju hela processen som sådan är lite konstig ibland. Men jag tycker de kan också ha en väldigt vacker kida.

Och naturligtvis är det som du säger att göra det väl enkelt för sig att bara göra det till en fråga om läkemedelsbolagen. Och det handlar naturligtvis om att det är de som har pengarna. Men. Det är ändå lite vackert att se dem råka ut för det här tycker jag. För att en värdeansvar så sällan utkrävs så är det här ganska upplyftande att se.

Jag menar, det är många som har blivit väldigt rika på detta. Väl medvetna om konsekvenserna av sitt handlande. Jag tycker definitivt inte synd om läkemedelsbolagen här i alla fall. Även om man kan ha större principiella invändningar mot det hela. Sen kan man naturligtvis försöka reducera det här till en fråga om äganderätt, fri marknad, avtalsfrihet och så vidare.

Men det är inte riktigt så enkelt i praktiken för att i sådana här affärsmodeller så finns det enorma negativa effekter. externaliteter som inte syns i Per Giofamas bokslut. Det är lite som när asylboendemagnater tjänar jättemycket pengar på att driva asylboenden.

Det är en verksamhet som genererar mycket större kostnader än vinster. Men vinsten kommer in till deras konto och kostnaderna går in på helt andra konton. Så man dumpar en massa kostnader i form av externaliteter på tredje part. Den här tredje parten har definitivt inte skrivit på något kontrakt eller liknande. Det gör att det inte är så enkelt som avtalsfrihet. Nej,

Martin

det är för all del en god poäng. Framförallt resonemanget om externaliteter. Det är en knepig fråga, inte minst för libertarianer, att hantera. Jag försöker vara öppensinnad och ödmjuk inför det. Jag är inte så intresserad av att försvara de specifika saker som läkemedelsbolagen har gjort. Jag tror att det är viktigt att vi... Håller huvudet kallt, lyfter blicken och tittar på alla andra faktorer som pågår.

Så utan att egentligen behöva säga så mycket om läkebolagen, definitivt inte urskulda saker de har gjort. Så skulle jag gärna försöka titta på några andra faktorer. En sak som är lite grann top of mind för mig, som jag är svår att släppa i det här sammanhanget, det är att läkarkåren har ofrånkomligen ett oerhört stort ansvar.

En som läkemedelsbolagen har gjort så har de gjort det via läkarna. Inte 100% av allting men nästan om det är överförskrivning till exempel. Om de har aggressivt marknadsfört sina produkter, om de har mörklagt beroende, problematik och så vidare. Allt det här har gått genom läkarna. Läkarna har antingen spelat med för att tjäna pengar och för att de har blivit mutade av läkemedelsbolagen eller sånt där.

Eller. så har de låtit sig luras. De är så korkade och okunniga och lättledda att läkemedelsbolagen har kunnat använda dem som sina marionetter. Och de som har lyssnat länge på Röde Bubbla vet att jag är extremt skeptisk till skolmedicin i allmänhet och läkarkåren i synnerhet. Jag ser det här som enorma problem för samhället.

Och även i det här så tror jag att det riktas förbluffande lite kritik. mot läkarna i allt det här. Så läkemedelsbolagen har liksom, de har gjort de här sakerna, men det är som att det är helt osynligt att de måste ha verkat via läkarna. För det är ju läkarna som i slutändan skriver ut. Om man nu tror att det är problemet, vi vill komma tillbaka till det, sen problematisera det också, men om man tror att det är överförskrivning av problemet så är det ju läkarna som har gjort det.

Så var är diskussioner om läkarnas ansvar och det är ju läkarna som har gjort det. Och om allmänhetens astronomiska förtroende för läkare, den enorma idoliseringen eller glorifieringen av läkarkåren som jag tror är en stor del av problemet där. Det är den första saken som jag skulle vilja bara nämna. Jag tycker att det är fullständigt orimligt, skulle det vara, om läkarkåren kan gå vidare ur den här krisen med bibehållet förtroendekapital i allmänhetens ögon.

Om man tror att läkemedelsbolagen har gjort oerhört. oegentligheter här så måste man också med logisk nödvändighet anse att läkarkåren antingen är ondskefulla eller det här måste kriminellt korka och inkompetenta. Den andra saken som är värd att ta upp och som är relevant, man kan säga att det är lite grann som det libertarianska perspektivet, det är att staten har en oerhört stor roll i den här problematiken.

när staten in och reglerar saker så får det massa oförutsedda konsekvenser. Ofta negativa konsekvenser som är rakt motsatta till det förgivna syftet för interventionerna. När det gäller medicin, sjukvård och droger så är det någonting där staten har tentakler djupt och allomfattande instukna i den här sfären.

Bara några exempel på saker som staten gör som kanske inte är avgörande förklaringsprinciper men som åtminstone är bra. är problematiserande, förvärrande faktorer. Genom den generella statliga hanteringen av droger och klassificering av vissa substanser som mediciner, vissa substanser som olagliga droger och så vidare, så skickar staten signaler.

Att vissa substanser är relativt harmlösa, relativt ofarliga. Till exempel då opioider, för att morfin, oxycodin och alla de här substanserna, de, singelevman, de är okej. Åtminstone i vissa faser då, som man sagt, att det här är medicin och du får utskriva till en läkare. Du kan äta det utan problem. Så att man har tagit bort de naturliga mekanismer som finns där människor måste informera sig själva och själva ta ställning till det och tänka mer i gråskalor snarare än att det finns de här sakerna som är okej och de här sakerna som inte är okej.

Och sen ett relaterat problem har vi det att i och med att staten ger läkare monopol på att medicinera människor så får man väldigt stora problem. med till exempel dosering och vilken medicin man ska sätta in och hur mycket man ska ta av medicinen. Helt enkelt därför att läkare, trots vad läkarna själva vill påstå, vet inte bättre än människor själva vad de behöver.

Läkare, nu kommer mitt läkarhat fram igen här. Läkare har en närmast patologisk övertro på sin förmåga att avgöra vad patienter behöver. Läkare har till exempel exakt rätt dosering av ett läkemedel som småsvart. som opioider. Det är i mitt mening mycket rimligare att folk i åtminstone de flesta lägen själva kan styra över sin dosering.

Annars är risken stor för antingen överdosering eller underdosering. Både överdosering och underdosering har potential att leda till missbruk. Om man sätter en för låg dos som till exempel inte hanterar smärtproblematiken på ett korrekt sätt. Då kommer patienter behöva komplettera den här medicineringen på egen hand.

Till exempel söka sig till andra källor av opioider. Och problemet då med alla de här reglerna som finns är att om du som patient säger så här Du, herr doktorn, jag har fortfarande ont, jag behöver mer opioider. Så är risken oerhört stor att läkarna kommer att uppfatta det här som ett drogsökande beteende. Och klassa dig som en problematisk missbrukare.

Den dos som läkaren har satt är den som gäller. Den ska patienten gå på i så många veckor som läkaren har sökt oavsett vad patienten själv känner. Om dosen är för låg så får man den här problematiken att människor istället söker sig till alternativa källor, till svarta marknader och så vidare. Då har man en situation där på den svarta marknaden så har man mycket större osäkerhet kring dosering.

Vad är det egentligen i tabletterna som jag tar? Det är inte det som leder till många av de här överdoserna. Överdoserna sker oftast inte med de mediciner som du fått utskriva av läkaren. De sker ofta med mediciner som du har köpt på något annat håll efter att du kanske först börjat använda dem hos läkaren. Men det är inte där som överdoserna händer. Såklart är det också så att om läkaren sätter en för hög dos så finns det en stor risk att du blir beroende helt i onödan.

Därför är det viktigt att du har en för hög dos. Det är rimligare i de allra flesta fall att folk får dosera själva. Men det här är ett tabu bland läkare. Därför att läkare är väldigt problematiska personer. Jag skulle prata om stat, men jag är tillbaka på läkare. Läkare är ofta intelligenta personer.

Mer intelligenta än snittet, kanske mer bildade. Men läkare är också mer auktoritära än andra människor. Mer narcissista. Jag är inte så skeptisk till det, jag är mer intresserad av att kontrollera andra människor för att de är övertygade om att de vet bättre än människor själva. Enligt min erfarenhet är det sällsynt att läkare överhuvudtaget bryr sig om människors autonomi.

Min analys är att läkare har ungefär samma sorts personlighetsprofil som poliser. Men skillnaden är att poliser är en grupp som folk i allmänhet... Man ser ofta ner på poliser på grund av deras låga intelligens, deras begränsad utbildning och så vidare. Man tolererar poliserna av praktiska skäl för att de behövs tro man för att upprätthålla ordning och så vidare. Men läkare däremot...

Läkare, de är upphöjda till halvgudar. De betraktas som ofelbara och ofelbart välvilliga. Men, faktum är att min erfarenhet är... Jag tror att många känner igen de här tendenserna. Läkare tenderar att frakta sina patienter. Läkaren måste alltid vara den som bestämmer. Patienten själv får aldrig bestämma någonting. Därför att patienten är bara en lortig plebej.

Som inte har läst en enda termin på läkarhögskolan. Jag känner många bra läkare i Bubblernas verket. Och har många sunda människor som är läkare. Och jag har många bra läkare i Bubblernas verket. Och har många sunda människor som är läkare. Och jag har många bra läkare i Bubblernas verket. Så jag vill inte dra exakt alla läkare över i en kam. Flera av mina bästa vänner är läkare och så vidare. Men även de sunda läkarna som jag känner, som jag pratat med, de håller ofta med mig. De kanske inte har lika extrem syn på det.

De håller ofta med mig om att det finns stora problem med narcissism och sadism och bristande respekt för människors autonomi. Så det faktum att vi har den här perversa läkarkåren som startar. Den har gett ett monopol och ställer till väldigt mycket problem. Jag ska prata om läkare nu, men vi har också ytterligare ett exempel från det libertarianska perspektivet.

Vi har patentsystemet, patent på mediciner som gör att mediciner blir dyrare än de måste vara. Det finns också olika typer av specialfall här. Ett exempel som är aktuellt i USA är att det finns vissa substanser som är dyrare än de måste vara. som man tillsätter i vissa av de här läkemedlen för att göra dem mindre beroende från kallande.

Det kallas för abuse deterrents på engelska. Det innebär att man skapar särskilda formler, särskilda versioner av läkemedlen. Det finns lagkrav på att läkarna måste skriva ut de här speciella pillerna som har abuse deterrent-komponenten i sig. De tränger ut billiga generika, de generiska pillerna som är mycket billigare att tillverka.

Vilket gör att det blir också en större ekonomisk belastning, så det blir större negativ ekonomisk inverkan på folks liv. Att de blir beroende av de här substanserna. Sen ytterligare en fråga som jag tycker är väldigt viktig att ta upp det är, handlar problemet överhuvudtaget om överförskrivning? Det är inte uppenbart, för förskrivning och rekreation av det här traditionellt bruk av opoider tycks enligt officiella statistiken ha pikat 2012, alltså för 7 år sedan.

Sedan dess har opoidenvändningen varit på nedgång, men dödsfallen fortsätter att öka. Så det kan ju naturligtvis vara en sorts fördröjd effekt av tidigare överförskrivning. Så att folk blir beroende då innan 2012 och sedan har man bara fortsatt att missbruka och nu dör de som flugor. Det här bör enligt min mening vara en ganska stark varningssignal.

om att grundproblemet är någonting annat. Därför att förskrivningen peakade 2012 och jag tror att den totala användningen av opioids peakade 2014. Så det finns skäl att titta på andra aspekter. Och elefanten i rummet som jag ser det är ju vad är de underliggande orsakerna till drogmissbruk? Det finns den här klassiska studien, den är lite grann så här, det är inte världens mest vederhäftiga idé men det är en ganska bra mem tycker jag.

Den som kallades Rottparken, ett experiment som de gjorde där de byggde upp två olika miljöer för råttor att leva i. En miljö som var väldigt mångsidig och stimulerande, där råttorna hade olika typer av ombytlig miljö och leksaker. De kunde klättra runt och göra vad de råttor gillade. Och i den andra miljön så hade man bara en tom låda, det inte fanns så mycket för råttorna att göra.

De hade tråkigt att vara understimulerade. Och i båda lådorna så hade man en råttor. hade man också en möjlighet för råttorna att ta en drog, om det var kokain eller morfin eller vad det var för drog. Och enligt den här studien så ser man att de råttorna som befinner sig i den tråkiga och undersimulerande miljön, de börjar ta den här drogen, de börjar knarka. Medan råttorna som är i den stimulerande miljön, de springer runt och gör normala råttgrejer istället.

De börjar inte missbruka den här drogen trots att de har tillgång till den. Så kan man säga att den här studien har... Den har inte entydigt kunnat reproduceras. Vissa försök att reproducera har misslyckats helt. Vissa har lyckats delvis och så vidare. Men jag tror att den här memen säger någonting väldigt viktigt. Det finns som alla egentligen vet oräkneliga exempel. på människor som använder droger utan att bli beroende.

Det kanske mest storskaliga exemplet är soldater i krig under världskrigen under 1900-talet. Så har, jag vet inte hur många, men så miljontal soldater gått på olika typer av droger. Morfin i viss utsträckning, men framförallt amfetamin och metamfetamin. För att de som kunde hålla igång och slåss mycket och inte behöva sova så mycket och så vidare. Men efter krigen, efter andra världskriget, Det var inte så att det var en gigantisk epidemi då folk blev sådana här methheads, methfiends, när de kom hem från kriget.

Folk kunde hantera det på något sätt av något skäl. Det andra stora paradigmatiska exemplet är naturligtvis alkohol. Normalt alkohol brukar man dricka lite då och då av sociala skäl för att koppla av. Det leder normalt inte till alkoholism. Och generellt så experimenterar folk med... Med alla slags droger utan att bli beroende. Till och med heroin. Det finns väldigt många människor som är välfungerande heroinister.

Som har högkvalificerade, ansvarsfulla jobb och så vidare. Men de använder heroin för att koppla av behälgen. Som andra kanske dricker vin. Och faktum är att i de mest pessimistiska undersökningarna- så är det bara ungefär 10% av alla opioidanvändare som blir beroende. Men vad som är mer intressant är att- Det finns en studie från 2008 som är väldigt spännande.

Där man försöker avgöra hur stor andel av alla som får opioider utifrån läkare blir beroende. Där man korrigerar för deras historia av drogmissbruk. Alltså har de haft något problem med missbruk eller beroende tidigare? Åsett om det är opioider eller något annat. Och man korrigerar för den faktorn. Då kommer man fram till att det är 0,9 procent.

0,19% av dem som får opegider utskrivna av läkare. 0,19% av dem blir beroende. Så det är en försvinnande liten del när man korrigerar för några av de sociala faktorer som rimligen är relevanta. Och bara i min personlig erfarenhet, jag har aldrig sett en människa bli beroende av en drog utan att de haft något så allvarligt problem på förhand.

Jag har tyvärr haft kontakt med relativt många människor i mitt liv som har fått problem. med droger. Men jag tycker att sambandet verkar vara helt entydigt. Alla som faktiskt får problem och missbruksproblem, de har andra problem. Därför är det missriktat att lägga allt det här ensidiga fokuset på läkemedelsbolag, överförskrivning och så vidare.

Det kommer inte att lösa problemet. Det blir en distraktion från att ha ett viktigt samtal om vad det är som gör att folk mår så dåligt och söker sig till det. Dämpa sin smärta, dämpa sin alienation, social missanpassning och sådana saker som jag tror att det handlar om.

Tobias

Du har naturligtvis väldigt många riktigt bra poänger här och framförallt i den mån man ska tilleda skuld så är det naturligtvis många. Läkarna är ju ett uppenbart exempel. Sen finns det också stora branschorganisationer i hela världen. Det är sjukvårdsindustriella komplexet som har lobbat för ökad förskrivning, precis som du var inne på tidigare.

Sen har vi dessutom det faktum att det ofta är Medicare och Medicaid, det vill säga statens sjukvårdsprogram, som har betalat för de här opiaterna. Staten har i många fall betalat för det missbruk som de nu stämmer.

Martin

läkemedelsföretagen för. ordinerar samtalsterapi eller något annat som kanske skulle vara effektivt men det kostar mycket mer pengar. Och som sjukvårdssystemet ser ut, som staten har regat så ser det ut så.

Tobias

Ja, precis. Och sen är det naturligtvis också, som du gjorde en väldigt bra poäng om, att det är väldigt mycket ett symptom på en kultur som inte mår särskilt väl, för att uttrycka det milt. Jag tror här också att Malcolm Sione har en väldigt bra poäng när han gör en klassanalys av det här.

Han påpekar där många gånger att det här har drabbat arbetarklassen, Trump-väljare, globaliseringens förlorare och efterblivna rednecks i inlandet. Och här då har man också en poäng. Det är en del som från etablissemangets sida inte brytt sig eller tyckte att det var praktiskt. Neddragade personer bråkar inte och med arbetarklassen i ett opioidrus så kan man stöpa om världen i fred.

Här finns en uppenbar parallell till vad du var inne på med opunkriget tidigare. Det var ju precis det som var bäst för oss. Det är en britternas strategi att droga ner kineserna så att handeln och annat skulle fungera friktionsfritt. Vi kan väl konstatera att det här med att droga ner en upprorisk befolkning är en gammal progressiv politisk tradition.

Martin

Och ränderna går inte ur, vi pratar för några inslag sen bara, om Moderaterna i Sverige som nu vill ha söndats upp på systembolaget för att alka ner den svenska befolkningen.

Tobias

Ja, det är en intressant parallell.

Martin

Definitivt så tror jag att det finns en parallell mellan de här situationerna. Vi pratade då om att just droger som en distraktion. Definitivt tror jag då att det du säger och du refererar till Malcolm Jr. Jag har tyvärr inte hört honom prata om det här. Men jag kan ju föreställa mig att folk som kommer från en sån Marxistisk perspektiv gör den typen av klassanalys.

Rimligt och... och tänkvärt. Om man tittar framåt lite grann så tror jag att en liten förutsägelse som jag vill göra är att nu har pendeln slagit över hårt åt andra hållet. Nu har man en extremt restriktiv syn på opioider. Nu vill läkaren inte skriva ut ens när det behövs.

Så jag tror att nu kommer vi hamna i ett problem med underförskrivning. Det här är förmodligen en situation med underförskrivning eftersom trenden har vänt. Vi har hamnat i det här tillståndet som man på 80-talet kallade för opiofobi. Det kommer leda förutifrån till en särskild kategori av problem. Till exempel att människor som inte kan få den medicinering de behöver av sina opiofobiska läkare så kommer de söka sig istället till gatedråger.

Det är inte bara piller som kommer från Kina som man inte vet exakt vad det är eller något problem. i en påse som man inte har aning om vad det är för någonting eller hur man ska dosera. Och det kommer leda till mer missbruksproblem, mer beroende och fler överdoser. Och sen kommer läkarkåren att sitta och kleja sig i huvudet. Men hur kan det bli mer missbruk och fler överdoser trots att vi är mer restriktiva än någonsin med att skriva ut opioider?

Och de kommer fortsätta kleja sig i huvudet för alltid om vi låter dem. Men förhoppningsvis så kan folk börja ta hand om det. tänka lite mer förnuftigt kring det här och kanske till och med försöka ta ett större perspektiv. Därför att mänskligheten har en väldigt större relation till droger och saken blir ättervärre av att staten lägger sig i och försöker ställa saker till rätta.

Tobias

En väldigt bra poäng. Det betyder ju också, om vi ska fortsätta med den här systembolagsparallellen, att vi går in i den här andra distraktionsfasen där det är moralism som utgör distraktionen i sig.