Martin

Grupp om 800 Ahmadiyya-muslimer gömmer sig och erhåller polisbeskydd efter att ha flytt Lankesiska hamnstaden Negombo efter terrordåden mot kristna. Flera av dessa muslimska pakistanier som av lokalbefolkningen ej längre anses välkomna. Terror-dåden på Sri Lanka förra veckan fortsätter att ge olika typer av efterverkningar.

Jag vill inte i den här sändningen gå in på djupet i själva händelseförloppet och sånt där, därför att det har beskrivits så oerhört detaljerat och den som vill ta del av allt det där kan så enkelt göra det. Många som lyssnar bra till Buble och även konsumerar mainstream-medier är kanske nästan lite trötta på de här detaljerade redogörelserna. Det finns några aspekter som jag tycker är intressanta. I vana trogen så fokuserar jag lite grann på metafrågorna kring hur man pratar om de här sakerna, hur man rapporterar om dem.

En länk som fångade min uppmärksamhet, det var den här länken om de 800 Ahmadiyya-muslimerna. Som alltså nu, om jag förstår saken rätt då, de har fått problem för att på Sri Lanka då folk upprörde över det som har hänt. De 90% av befolkningen är inte muslimer, de är arga och det finns en orosmoln. oro för att de ska utkräva hämnd av muslimer.

Muslimer som kanske inte hade något att göra men som finns i Sri Lanka och att det ska hända någonting. Därför har man samlat de här 500 muslimerna, eller 800 eller hur många det nu är, i en viss stad. Man berättar inte vilken stad det är men man har polisbevakning och så vidare. Samtidigt som folk som bor i området är upprörda och protesterar och säger att vi vill inte ha de här muslimerna här och så vidare. Den här gruppen då, det är inte vilka muslimer som helst utan det är de här Ahmadiyya-muslimerna som har våldtäkt.

delvis personliga skäl, har fascinerat mig. Jag pratade om dem då och då i Radio Bubbla. Det är en speciell muslimsgrupp för att den uppstod ganska sent på 1800-talet i Pakistan och Indien. De skiljer sig lite grann från övriga muslimer i det att de har lite andra teologiska premisser. De tror inte att Mohammed var den allra sista profeten, utan de anser att det har kommit en ny messias-gestalt, en Mahdi tror jag det heter på.

islamskt språk. Att det fanns en person i Pakistan som heter Mirza Ghulam Ahmad som de högtidligt håller som den personen. Det gör att många andra muslimer anser att de egentligen inte är muslimer för de bryter mot den grundläggande muslimsk tes. En annan kritik som alltid har lyfts mot Ahmadimslimen är att de är alltför västvänliga och specifikt i brittiska Indien.

från 1800-talet och framåt, så menar man att de här... Amadeus muslimerna var lite grann som den tidens och den världens husmuslimer, de onkeltommemuslimer eller sånt där. De var allt för goda vänner med de brittiska kolonialherrarna, och de predikade att islam skulle anpassa sig och vara kompatibelt med väst och så vidare.

Så Amadeus muslimerna har en lång, lång historia av den typen av inställning. kompatibilistisk, assimilationistisk islam. Och det här gör att de blir ofta uppmärksammade som de goda muslimerna. Till exempel när det gäller manifestationer efter muslimska terrordåd så händer det ibland att muslimer håller en manifestation mot islamistisk våld eller kanske ger hjälp till någon kyrka eller uttrycker stöd och så vidare.

Och det är alltid de muslimerna. Jag har aldrig sett ettande undantag. till att göra de här Ahmadiyya-muslimerna. Och de var också ganska aktiva utåtriktade, de byggde den första moskén i Sverige, så de präglade initialt bilden av islam i Sverige, även om det nu har förändrats ganska mycket. Så att... Jag vet inte, jag... Det är ganska... ganska problematiskt tycker jag, för att på ett sätt är det som att det bildas den här bilden av att det finns det finns goda muslimer som vill kristna väl och som tycker att vi hade inte alls möjlighet.

handlar om våld och så vidare. Men sen så nämner man ofta inte att det är en väldigt liten minoritet, utan man säger bara muslimer. Titta, titta goda muslimer, titta vad goda muslimerna är. Och jag känner lite grann att den här artikeln är ett exempel på samma sak. Att i en situation där en bunt islamistiska terrorister har haft ihjäl 253 kristna, 253 är den sista siffran jag har sett.

De har mass-terroriserat, bombat och dödat hundratals kristna. Så ändå lyckas The Guardian göra en snyftartikel om hur synd det är om muslimer på Sri Lanka. Är inte det ganska symptomatiskt Tobias?

Tobias

Det är väldigt symptomatiskt. Samtidigt måste jag säga att Min egen bild av även Ahmadiyya-muslimer är lite splittrad. På många sätt framstår de ju nästan som islamstrotskister. Alla andra muslimer hatar dem, men själva bedyr de hela tiden sin lojalitet till just islam och kallar sig med glädje för muslimer. Ett aktuellt exempel på det här är att en känd Ahmadiyya-imam, Khajif Virk som han heter, han har en kändis som han kallar för Khajif, han har en kändis som han kallar för Khajif, han har en kändis som han kallar för Khajif, och han har en kändis som han kallar för Khajif.

Nyligen sa att IS-terrorister bör ge sig en andra chans och det ger ett närmast masochistiskt intryck tycker jag. Sen har det också hänt rätt mycket konstigt kring dem i Sverige. Det var till exempel dem som hade tagit över SSU Skåne och det var en av deras moskéer som femteklassare ditsläpade på studiebesök.

Härom året fick höra att grisar är homosexuella och så vidare. Så jag vet inte om jag kan säga att min bild är särskilt positiv egentligen. Men hur som helst så är det naturligtvis tråkigt att det är just Amadeus som dessutom flytt Pakistan av alla länder som nu blir föremål för lankesiska kristnans vrede.

Vreden är naturligtvis berättigad men måltavlan för den blir till synes väldigt besynnerlig här. Såvida det inte finns något mer bakom detta, vilket mycket väl kan tänkas göra.

Martin

Ja, nu säger inte jag att det är en annan person i Sri Lanka som tänker på det sättet, men en tanke som har slagit mig och som delvis berörde i Sverige. i en sändning häromdan är att det kanske är lite, jag säger inte det värsta problemet, men det är ett lite distinkt och specifikt problem att det finns en grupp som ger, man kan säga, som ger täckeld till en mycket värre grupp.

Att de är liksom till synes goda personer då, som täcker upp för att man kan se, man kan alltid peka på de här och säga att att islam är inte ett stort problem och det är någonting som man eventuellt kan vara förbannad på. Jag säger inte att det är det som händer på Sri Lanka, det är därför de går på. på Ahmadiyya-muslimerna. De tänker väl bara muslimer som muslimer. Det är intressant att den här logiken alltid kommer tillbaka.

Det är alltid synd om muslimerna och man kan alltid peka på Ahmadiyya-muslimerna som de goda muslimerna. Ordentligt. Det var som någon sa, att om vi ska ha några muslimer kvar så kanske vi kan låta just Ahmadiyya-muslimerna vara kvar. Men det är inte de som är problemet och det bör vara väldigt lite fokus på Ahmadiyya. Så då kommer frågan vara varför jag gör det? Så ständigt pratar man vad det är med sliverna i radiobubblan. Det är lite av en paradox man kan meditera över.