Martin

Kazakstans president Nur Sultan Nazarbaev avgår vid 78 års ålder, har varit president i landet sedan självständigheten från Sovjetunionen 1989. Nurd Sultan Nasarbaiev är en mycket intressant person. Jag har för mig att vi för ett par år sedan gjorde en liten djupdykning i honom och hans historia. Men nu är det dags att prata om honom igen.

Därför att han har utanasserat att han avgår från presidentposten. Till att börja med om vi ska säga någonting bara allmänt om Nasarbaiev. Han är väldigt speciell på det sättet att han är den enda president som Kazakhstan någonsin har haft. Han var Kazakhstans ledare redan innan muren föll.

Jag vet inte om han använde det uttrycket i Kazakhstan, men på sovjettiden var han en mycket högt uppsatt kommunistledare, skolad i det sovjetiska kommunistpartiet. När Kazakhstan blev självständigt blev han dess första president och han har varit president i 2010. Sen dess i inte mindre än 24 år i artikeln.

Kan det verkligen stämma? Inte fler år? Ja, förlåt. Jag börjar bli gammal. Jag tappar koll på siffrorna. Sen 1989 har han i alla fall varit Kazakhstans ledare i olika former. Han har blivit återvald som president jättemånga gånger. Han brukar få över 90% av rösterna i valet. Jag tror han fick 98% eller sånt där senast. Jag vet inte om det är fria och rättvisa val, men jag tror faktiskt att Nuri Sultan Nasser Baev är omåttligt populär i Kasachstan.

Kanske inte 98% populär på riktigt, men han är väldigt, väldigt populär. Och han skulle förmodligen vinna en betrygande majoritet även i ett absolut rättskaffens valsystem. Men det är också så här att Nasser Baev, han är inte på väg bort. Det här är inte... Hans sätt att säga tack och hej, nu åker jag ut till min dacha och dricker lemonad resten av mina dagar.

Utan Nurd Sultan Naser Bayev, sin vana trogan, kommer att styra Kazakstan med järnhand. Det här är ingenting som framgår jättetydligt i artikeln från Reuters som vi har länkat från Bubbla. Men vi har tittat lite inför härinslaget på en annan text. Det är en analys från Geopolitical Futures, det vill säga George Friedmans nya sajt, han som startade Stratfor och drev den i många år.

Han är numera ny i en sån här liten privat underrättelsetjänst-snurra som heter Geopolitical Futures. Och där görs en analys som jag tycker är ganska intressant. Nämligen att det här är ett kalkylerat drag från Nasarbayevs sida. Som inte handlar om att lämna ifrån sig makt.

Utan tvärtom handlar det om att koncentrera ännu mer makt. Men till ett annat ämbete. Det är bara en sån rokad som stärker hans positioner inom Kazakhstan. Därför att under de senaste åren... så har Nasarbaiev byggt upp en ny formell position som kallas för att vara ordförande för det nationella säkerhetsrådet.

Förra året i juli så klubbade man igenom en lag i Kazakhstan som säger att Nöru Sultan Nasarbaiev personligen i kraft av sitt historiska uppdrag utses till livstidsordförande för Säkerhetsrådet. Det har man klubbjutit igenom i parlamentet, i konstitutionsdomstolen och så vidare.

Sedan dess har man börjat koncentrera mer och mer makt till den här positionen som ordförande för Säkerhetsrådet. Det är faktiskt till och med så att beslut som Direktiv som kommer från Säkerhetsrådet måste enligt lag implementeras av presidenten. Det vill säga ordföranden för Säkerhetsrådet är formellt överställd presidenten i den nya konstitutionella ordningen i Kazakhstan.

Så att ryktena om Nuru Sultan Nazarbayevs avgång och pension kan man säga är kraftigt överdrivna. Enligt Stratfor är det här ett sätt att bara... Modulera hans maktposition och de gör en intressant jämförelse här som jag tycker är spännande. De jämför honom med Deng Xiaoping i Kina.

Deng Xiaoping var ju först hans ledare för kommunistpartiet på det här vanliga kinesiska sättet. I Maos efterföljd och så vidare. Men sen så avgick han från Deng Xiaoping. De formella positionerna han hade, det här var 1989. Han skulle kunna fortsätta som den formella ledaren tills han dog, för han var väldigt, väldigt populär.

Men han blev istället makten bakom tronen. Tack vare det kunde han fortsätta att säkerställa att det nya ledarskapet som tog över i Kina fortsatte att följa hans direktiv och filosofi. Han var fortfarande vid liv och kunde styra dem. Han hade också en speciell titel som han hade i Kina.

Jag blir inte formellt eller informellt överställd den mer direkt styrande politiska ledarskapet. Så att, jag vet inte vad du säger Tobias, men jag tycker att det här är ett imponerande sätt att avrunda en tämligen imponerande karriär.

Tobias

Jo, nämen onekligen. Det är naturligtvis väldigt lätt att vara skeptisk mot gamla sovjetpampar som sadlat om, men... Jag tycker ändå att det är inte utan att lite respekter på sin plats. Han fick trots allt ta över en ganska fattig som jätterepublik i periferin. Han verkar ha gjort ett ganska bra jobb som centralasiatisk hövding.

I artikeln från Geopolitical Futures pekar man på flera ekonomiska problem. Men på många sätt verkar ändå ekonomin påtagligt sund tycker jag. Förutom då en ganska bra tillväxt så har man intressant nog även prioriterat låg skuldsättning, vilket ju skiljer Kazakstan från ganska många andra länder.

En annan väldigt intressant aspekt det är relationen med Ryssland. Den är nämligen väldigt god, vilket den egentligen inte alls borde vara. För vid självständigheten så bodde ungefär lika många ryssar som kazaker i Kazakstan. Den norra delen av landet var kraftigt ryssdominerad. Men sen dess har faktiskt kazakerna blivit en stabil majoritet.

Genom att bygga en helt nu huvudstad i norr så har man kazakifierat den norra delen av landet. Allt detta är en ganska imponerande prestation givet det utgångsläge man hade. Och hade man försökt sig på en mer liberal och demokratisk linje så hade läget idag säkert varit betydligt mindre gynnsamt och eventuellt till och med katastrofalt.

Martin

Det är tänkvärt, det är intressant att titta på de alternativa system som finns i världen som inte är demokratiska i den normala västerländska bemärkelsen. Samtidigt som det kazakstanska systemet är demokratiskt i vissa bemärkelser eftersom Nasir Bayev är så populär och skulle vinna val och så vidare. Jag tycker också det är intressant det här successionsproblemet som finns på många ställen och hur farligt det är.

när en diktator klamrar sig fast vid makten tills de dör. Och det är det många säger i Karaköksstaden också, att de är tacksamma att det här händer nu. För att man misstänker att om inte Nasser Bayev själv fanns på plats när han försvann, när han dog, då skulle det leda till intensiva konflikter, kanske inbördeskrig mellan olika falanger inom den kazakiska kulturen.

samhällseliterna. Men på det här sättet så kan man ha en mer välordnad process som kan styras i rätt riktning av åldermannen. Deng Xiaoping är ett annat exempel. Jag tror att vi skulle kunna komma på flera. Inom den europeiska monarkinens historia så finns det ändå hyfsat många exempel på kungar som abdukerat.

Definitivt har ju monarkinens historia av att att träna upp och gradvis överföra makt till nästa generation genom att en prins till exempel kan ha väldigt långt gångna befogenheter och uppdrag som monark. Nu när jag sitter och tänker på det, det bara slår mig att kan man möjligen spekulera i att något liknande har hänt i Vatikanen på senaste?

Vi har en lite ovanlig situation i att den person som var påve innan den nuvarande påven är fortfarande vid liv. Vilket är väldigt ovanligt. Nu kanske det inte verkar som att han är den som styr och ställer i vatikanerna och säkerställer att hans riktning gäller. Men det är ändå lite liknande exempel av den förrätta påven som är en grå eminens och dragit sig tillbaka till ett lite mer avlägset palats. Och kanske håller ändå koll på vad som händer i Rom.

Tobias

Det är en intressant parallell, men samtidigt så tyder det mest snarare på att han blir borttvingad. Tyvärr håller jag inte den jämförelsen. Det hade förmodligen varit väldigt bra om det hade varit så. Men jag vet inte, Franciscos insatser talar väl för sig själva.

Martin

Det var kanske lite väl optimistiskt där min lilla tanke om den gode Benedikt Ratzinger som kom dessförinnan. Det är lätt att vara för optimistisk när man pratar om den katolska kyrkan. Men, förlåt, det där var lite tangent bara. Vi får väl önska Kazakstan och det kazakiska folket lycka till med den här...

Den här transitionen som nu kommer och de som nu är väldigt ledsna och oroliga och gråter på på Kazakhstans gator över att Nur Sultan Nazarbayev har försvunnit. De kan torka sina tårar, riktigt så illaställt är det inte. Nur Sultan Nazarbayev blir vi inte av med i första taget.