Martin

Eftersatt underhåll av gropig väg irriterar 22-årige John McHugh i kanadensiska Stellarton som skrider till handling för att fylla igen hålen. Polisen understryker att vägarbete bör utföras av proffs och manar till tålamod. Medtrafikanter tutar uppskattande och lämnar dricks till McHugh som hoppas hinna slutföra sitt projekt utan att polisen tar honom.

Ännu en solskens historia. Någonting som kan pigga upp litegrann efter den här mycket tråkiga nyheten om urigeller som vi pratade om alldeles nyss. John McHugh är en driftig ung man i Kanada. Han har bestämt sig för att på eget bevåg sätta på sig en reflexväst och gå ut till en väg i Alberta. Och fylla igen de många groparna som finns där med grus.

Så han har en sån här spade som är en snöskovel tror jag. Han gräver upp grus som han hittar vid sidan av vägen. När det inte är någon bil på vägen just då så häller han i gruset i hålen och så rusar han ut tillbaks från sidan igen. Sen väntar han tills bilarna kör över gruset i hålet så att han plattar ner gruset. Sen kastar han ut mer grus. Ibland står han bara på kanten och kastar ut grus över vägmanan.

Det här är väldigt populärt bland de flesta bilister som åker förbi. Han får till och med drix. Ibland så saktar de ner vevande rutan och sticker åt honom en fem-dollar-sedel, står det här. Och säger, säger, good job buddy! Och John McHugh, han är en skön lirare, han förklarar varför han gör det här. Han sa att, jag har ingenting för mig just nu, I'm not doing anything right now.

Så att jag åkte ut hit för att göra det här. Han har tidigare försörjt sig som gatumusikant. Inte musikant, men de skriver här Baskingen. Han har hållit på med rockringar, jonglering och balansbrädor. Jag håller på med allt sånt där för att underhålla folk på badar och så vidare och få lite dricks.

Han säger att det här är väldigt liknande. Han säger att om man gör någonting för allmänheten och allmänheten uppskattar vad du gör, då kommer de att ge dig pengar. Du kommer att klara dig. Det är en ganska skön inställning tycker jag. Det här är en kille som ser pigg och rask ut och ser ut som en riktig hipster. Det ser ut som att han har korta rastaflätor uppsatta i en röda.

Det är en tofs som ser ut som Dr. Alban eller nåt sånt. Man får ingen tydlig bild av hans ansikte framifrån. Det är en ganska rolig historia. En sak som undvikligen slår en när man läser om det här är att reaktionen från den kanadensiska staten, lokala myndigheterna, är att han ska sluta. Sluta, det är bara proffs som kan göra det här.

Måste tåla mod, vänta tills staten kommer att göra det om ett år eller tio år när de nu känner för det. Utstuderat skamlöst kan jag tycka att staten påstår att endast proffs kan göra det. Hur kan man lägga grus i ett hål? De har visserligen inte lyckats med det själva. Trots att de har haft mycket tid på sig och har jättemånga anställda och storbury. De har inte lyckats lägga grus i ett hål. Men jag känner att det får vara någon måtta på projektionen.

Tobias

I våra krässar har vi den här väldigt klassiska frågeställningen om vem som ska bygga vägarna. Här visar sig svaret vara en jungläsande hippie från Nova Scotia. Och det borde ju rubba ganska många ett artistiskt världsbild kan man tycka.

Martin

Ja, det är sant. Jungläsaren Hippie, han har många sköna hippieformuleringar faktiskt. Han verkar ju tycka att allting hänger ihop och finns en mystisk samband. Samtidigt kan jag känna mig sån här hippie. Ibland känns det som att de övertolkar saker och ting. Ett exempel är då när han förklarar hur han jobbar. Han säger att det är lite lättare att göra det här på gatan för att När jag slänger grus så kommer ju bilarna att köra över och packa ner gruset för mig varpå han tillägger.

Synchronicity, men... Hörde du? Skämt åsido, det är ju någonting fantastiskt med det här. Jag vet inte om John McHugh gör det avsiktligt. Han kanske bara ärligt ute efter att få lite dicks och tjäna lite pengar. Vilket jag i sådana fall tycker är ett väldigt skönt sätt att bli en mikroentreprenör, som vi säger ibland. Men det är ju ett fantastiskt sätt att skamma staten, att skambelägga. Det är de här usla myndigheterna som inte gör sitt jobb.

Vi har ju sett rätt många exempel på det tidigare. Jag minns en gång för något år sedan så pratade vi om någon som bestämde sig för att bygga en liten trappa på en offentlig plats i en park någonstans. Och sen så kom kommunen och skulle riva trappan och det var massor av debackel. Vi hade också ett annat exempel som vi pratade om. Jag tror att det var du och jag, Tobias, som pratade om Rödjebubbla. Den här kommunen uppe i Bjurholm, där det var någon som byggde en hockeyrink.

Det är också ett exempel, även om de tror jag var, det var inte rebeller som gjorde det. De var till och med involverade på något sätt med kommunen. Jag tycker det här är en spännande idé som man kan tänka på. Vilka fler sätt finns det som man kan göra någonting, fregan maskin, som belyser hur usel staten är? på att göra samma sak. Jag själv kan ju ge ett litet ödmjukt förslag.

Man skulle kunna göra bättre pratradio än de statliga radiokanalerna med bara en bråkdel av en promille av deras budget. Säg att man hade en tredjedel eller en fjärdedel av Sveriges radios budget så ändå så gjorde man timme ut och timme in varje vecka förstklassig pratradio. Var inte det ganska ballt?

Tobias

Skulle det gå menar du? Ja. Nej, men det är faktiskt en jättebra poäng. Ta mig själv till exempel. Jag gillar verkligen pratradio. Jag har ett väldigt stort behov av att lyssna på pratradio. Men lyssnar jag på statens pratradio? Nej, jag orkar verkligen inte ta del av de budskap som man får nedtryckt i halsen där. Så poddarna är verkligen en välsignelse för mig.

De räddar min vardag. Jag får mitt behov av pratarråd uppfyllt, men utan att ständigt riskera järnblödning. Och som du säger, de görs med en budget som är praktiskt taget försumbar i jämförelse med P1. Det är nästan skrämmande att vi inte reagerar mer på hur absurt det där egentligen är.

Martin

Apropå budgeten, jag tänkte lite på det. Sveriges Radio har en sammanlagd budget på 3 miljarder kronor. 2,9 miljarder kronor var den sista siffran jag kunde hitta på Wikipedia. Så att en promille av deras budget är alltså 2,9 miljoner kronor. Jag kan väl säga så här att om Bubbla hade 2,9 miljoner om året.

för att använda för medieproduktion. Då jäklar skulle det hända saker. Då skulle vi anställa minst en person, förmodligen två personer till på heltid som bara skulle syssla med teknisk produktion. Till exempel sitta och bara klippa video hela dagarna. Då skulle vi kunna göra massa webb-tv-material. Om vi bara hade någon som kunde syssla med videoklippning. Och samma sak med ljudproduktionsbitar. Det finns jättemycket vi skulle kunna göra om vi hade de resurserna.

Med de typerna av resurser, då tror jag att vi skulle börja närma oss Sveriges Radio av Ant Ant. Det är ett antal timmar radioproducerade per vecka som P1 gör i pratmaterial med en promille av deras budget. Det här är ytterligare ett tillfälle för mig att påpeka att det är en väldigt bra organisation. Nu kanske man inte kan sluta betala den här tv-avgiften.

Jag har inte riktigt lärt mig hur det här funkar. De har ändrat det från licensavgift till någon typ av skattefinansierad grej. Men även om man inte kan bli av med tv-licensen så tycker jag gott man kan peta in minst lika mycket som man betalar i statlig tv-licens till de alternativa medierna som på nästan nollbudget utmanar statens propagandamedier.