Martin

Joakim Andersen med spänning.

Vi pratade alldeles nyss om en artikel om år 2018 från Fredrik Hage som jag beskrev som som den yttersta högerkanten av Åsiktskorridoren. Och om Fredrik Hage befinner sig precis innanför Åsiktskorridorens högerkant så kanske man kan säga att Oskar Eyjöf och Imandersson befinner sig åtminstone en liten bit utanför.

Den högra kanten av Asystkorridoren. Det får man nog säga. Så det är intressant att det kontrasterar de här artiklarna med varandra. Joakim Andersson tror att nästkommande årtionde, alltså 2020-talet, kommer att bli ett turbulent årtionde. Då mer kommer hända och nästa år kommer det därför bli en sorts uppbyggnad med ökade spänningar, en sorts upptrappning som kanske så småningom kan brisera under nästa årtionde.

Nicholas

Det är ju ingen jätteskrellan förutspår. Det kommer fortsätta bli sämre och dissidenterna kommer fortsätta bli surare.

Martin

Ja precis, han säger snarare att om jag tolkar honom rätt då att 2019 inte kommer bli ett i sig dramatiskt avgörande år utan snarare en sorts mellanår. En sorts uppbyggning mot någonting annat. Vilket stämmer ganska bra med min magkänsla. Så länge inte världsekonomin kollapsar i någon sån gigantisk finanskris, vilket jag antar inte är uteslutet, så känns det som en ganska realistisk prognos.

Jag tycker att han sätter fingret på rätt typ av frågor. Han pratar om att legitimitetskrisen fördjupas. Folk i allmänhet, deras förtroende för etablissemang och system, man skriver om. Men jag i alla fall, jag hade ju trott alltid, jag trodde ju väldigt länge att det skulle komma sådana brytpunkter då svenskarna och andra folk, men svenskarna till exempel, skulle vakna upp och säga att nu får det fan vara nog. Och så är det precis de här sakerna som Joakim Andersen säger, till exempel att att det är en del av det här, att det är en del av det här, att det är en del av det här, att det är en del av det här, att det är en del av det här, att det är en del av det här, att det är en del av det här, att det är en del av det här, att det är en del av det här, att det är en del av det här, att det är en del av det här, att det är en del av det här, att det är en del av det här, att det är en del av det här, att det är en del av det här, att det är en del av det här, att det är en del av det här, att det är en del av det här, att det är en del av det här, att det är en del av det här, att det är en del av det här, att det är en del av det här, att det är en del av det här, att det är en del av det här, att det är en del av det Politiska etablissemanget, inte bara är min kompetenta, de beträtt sig på ett väldigt illojalt sätt och att saker och ting skulle behövas. Men jag har lite grann börjat ge upp de förhoppningarna.

Nicholas

Ja, det fladdrar i seglen men inte mycket mer. Det är folk, de kan för all del blogga men de behöver väl kanske göra mer än så. Och de flesta, de bryr sig inte ens.

Martin

Och det, Joakim Andersen, han ser positiva tecken till exempel i gatuprotester, myntorget-protesterna i Sverige, Chemnitz i Tyskland och Gula västarna i Frankrike naturligtvis som vi pratade om i förra sändningen. Jag vet inte, jag tror inte att de här protesterna, ingen av dem, kommer leda kemnits möjligen. Det är kanske den som sticker ut lite grann i det här sammanhanget.

Nicholas

Alltså det riktiga vita pillret hade ju varit om nyårsnyheterna inte handlade om folk som sprang runt och sköt fyrverkerier överallt, utan om hur gäng med svenskar drog omkring och spöde upp folk som sköt med fyrverkerier överallt. Liksom ingen folkresning där var och varannan... Människa där alla går man ur husen, men i alla fall att det är strök omkring en del svenska karar och visar vart skåpet ska stå med de här socioekonomiska faktorerna som håller på och härjar.

Det hade ju varit ett vitpiller liksom, och det hade väl varit något man kan föreställa sig i alla fall, men det är det ju inte heller, utan man står på myntorget och demonstrerar. Det finns ju en anledning till att högeren så sällan demonstrerar, det är ju för att det är fullständigt meningslöst.

Martin

Jag tycker som sagt att Joakim Andersen sätter fingret på några av de viktigaste frågorna, sådant som definitivt är förgrunden för mig. Inte minst om hur propaganda och kontroll över informationsflöden skruvas upp. Dels från statens sida, till exempel i form av, i Sverige kallar vi det för hets mot folkgrupp, hatlagstiftningar.

Som är bara rena, iskalla, oförblommerade... förbud mot folk att säga saker. Och även då som vi vet i Sverige till exempel pensionärer som ska åtalas för att de skriver kommentarer på Facebook och såna här saker. Så att man lägger en riktigt rejäl våt filt över all typ av debatt. Och sen så kommer det också en sak som att man blir kickad från sociala medier, man får inte lägga upp videos på Youtube, och sen får man inte använda Patreon för att ta emot betalningar och i Sverige har vi också politiska grupper som inte längre får använda Swish, de får inte ha Bankir och Swish och så vidare för att de betraktas som högerextremistiska nationalister och så vidare.

Och det här är någonting som jag definitivt tror kommer trappas upp väldigt mycket på 2019 och jag hoppas verkligen att det är någonting som kommer att diskuteras. Att troll kommer att börja se att det här är en Det är liksom ett åsiktsförtryck som är i klass med 1900-talets stora diktaturregimer. Som vi ändå liksom har, som det ändå fortfarande är politiskt korrekt att prata om och sådär. Man kan ju jämföra det som det är.

Nicholas

Du tänker ju att förtrycket ska springa om järntvätten.

Martin

Om det finns någonting som jag kan hoppas lite på i den här avseendet så tror jag faktiskt att det är det att vanligt folk skulle kunna förstå att om det finns en massa politiska organisationer som inte får publicera sina budskap på några normala plattformar och de inte får ta emot donationer från sina stödjare.

Trots att det finns folk som vill hjälpa dem och vill lyssna på dem så får de inte det för de är nerstängda av hjälp. I det fallet då kortföretag, banker, betaltidstid, den finansiella infrastrukturen. Men kanske att där någonstans skulle du kunna gå upp lite glödlampa för folk. Just för att, man tar de här hetsmotfolkgruppdomarna, mot vanligt folk som skriver saker på sociala medier. Jag tror ändå det är någonting som många kan relatera till.

Nicholas

Ja, du menar att det är... I takt med att man måste sätta dit allt mer vanligt folk, det är inte bara skinheads på gatorna man sätter åt, utan även när de här pensionären åker dit och de mår. Man sätter dit dem för saker som vanligt folk gör, som att posta på sociala medier, det blir lite mer relaterbart kanske, motåt det hållet.

Martin

Ja, men sen är det ju så att allting hänger ju på hur mycket uppmärksamhet de här sakerna får. Om det bara är Fria Tider som skriver om det och Radio Bubbla som pratar om det och så vidare. så kommer det inte ut. För det har vi sett tidigare många tecken på nu, att det är alldeles för liten andel av svenskarna som tar del av alternativa medier.

Nicholas

Min erfarenhet av folk som blir rödpillade på media, det är inte att media bara börjar ljuga så mycket i allmänhet att de till slut fattar vad problemet är. Det är att media börjar ljuga om områden de själva har kunskaper om. Det kan vara du är engagerad i nåt parti som media står och ljuger om. Du har nån hobby som det är nån ny moralpanik kring så börjar media ljuga om det.

Alla som spelar dataspel är fascister eller alla som är med i det där partiet är det nåt fel på. Eller du har nåt specialområde eller nåt specialintresse som media skriver på så upptäcker du att de ljuger bara om det också. Där någonstans börjar det hända saker. Det är då folk börjar reagera. Först tänker de, oj här hade media lite fel. Sen efter ett tag så tänker de, ja media är rätt bra men just på det här området är de dåliga.

Sen efter det så börjar man inse att, ja det finns flera områden de är dåliga på. Och det som krävs det sista steget det är när man tänker, det är ett lite märkligt sammanträffande att media ljuger om just alla ämnen jag vet något om. Och det är bara de ämnen jag inte har expertkunskaper i som jag litar på dem i. Där någonstans, när folk börjar tänka i de banorna, då havererar förtroendet. Jag tror inte det räcker med att de bara är ute och ljuger i allmänhet. De måste ljuga om fler saker som fler människor har koll på.

Martin

Ja, hur som helst tror jag att Jocke Möndersen har rätt i det som jag uppfattar är hans övergripande tes. Nämligen att 2019 är lite grann som ett mellanår. Jag tror att mer dramatiska och turbulenta förändringar kommer komma minst ett år framåt. Och så tänker nog jag också att 2019 är ett år av...

Det är inte året då den stora episka sammandrabbningen kommer att äga rum, utan det är ytterligare ett år av förhoppningsvis effektiva förberedelser. Och de här tendenserna som beskrivs i den här artikeln, till exempel med uppskruvad propaganda, ökad repression, inskränkt yttrandefrihet och så vidare, de kommer att fortsätta och det kommer att bli mer.

blir ättervärre om två år, om tre år och så vidare. Så att vad man än vill göra för att förbereda sig för det läget i framtiden. Så är det här ett väldigt bra år att göra det och fundera på till exempel hur man använder medier och internet. För många skulle det vara väldigt bra att till exempel börja ta del av alternativa medier och det är någonting som man kan hjälpa människor i sin omgivning med i viss utsträckning.

Att tipsa dem om att det finns men också man måste fundera på var ska man bo någonstans, hur ska man bo för att förbereda sig för mer kaotiska tider framåt. Det kanske inte finns så många år kvar då det är relativt lugnt och man kan göra den här typen av tålmodiga förberedelser i tysthet.

Men jag tror att Joakim Andersson har rätt i att det är det som gäller nu. För att 2020, 2021, 2022 då kanske är ett annat läge.

Nicholas

Det är populärt att alltid säga att man lever i en brytningstid men just nu... Gör vi inte det, vi bara väntar på att den ska komma.

Martin

Precis, vi lever inte i en brytningstid. Det är lite bit kvar tills dess. Vi har lite mer tid att förbereda oss.