Transkribering
Sean Gabb: Intellektuell och politisk aktivism inte tillräckligt för kulturellt paradigmskifte
Martin
Sean Gabb, intellektuell och politisk aktivism inte tillräckligt för att få till ett kulturellt paradigmskifte. Högern behöver fokusera på att skriva skönlitteratur och komponera musik, snarare än att göra ännu ett försök att reformera politiska institutioner. Sean Gabb, den brittiska libertarianismens nästor har givit oss ännu en kolumn.
På det brittiska Mises-institutets hemsida. Anti-leftism, a century of failure heter den här artikeln. En ångerfull tillbakablick över en historia som som Gabi själv i viss mån haft ett finger med i. Eftersom han är en oldtimer i de här sammanhangen.
Kärnidén i den här texten, om jag ska försöka sammanfatta till att börja med, är en tes som ligger mig varmt om hjärtat. Nämligen att en svindlande rikedom av argument för frihetens sak har burit ingen frukt alls. Vi har haft ett århundrade, han pratade specifikt om perioden från 1930 till 1990 som han sitter och forskar kring av ett annat skäl just nu, för han håller på att göra en bok.
Och han konstaterar att varje argument som kan framföras för olika typer av liberalska ståndpunkter, varje argument som kan framföras har framförts. Varje kritik. som kan formuleras har formulerats. Det här är en reflektion som jag själv, och jag har ofta påpekat det här, jag tänker ofta på det i vardags när man har diskussioner i Radio Bubbla eller på BBS och sånt där, att dagens libertarianer och konservativa använder sig knappt ens av, man använder sig av en bråkdel av alla intellektuella resurser som våra föregångare har skapat.
Ofta så diskuterar vi en fråga utan att känna till ens att det har skrivits böcker och artiklar som dissekerar den här frågan ner i minsta detalj på helt briljanta sätt. Jag själv upptäcker hela tiden ny litteratur av den typen. När jag säger, jaha, 1973 så var det någon brittisk libertarian som skrev en helt lysande bok om vad det nu är, någon praktisk fråga som man tycker om.
Men även mer så här esoteriska saker, strategifrågor, mycket av det bästa tankarbetet. som gjorts i libertarianska sammanhang gjordes ju för jättelänge sen och nu man brukar säga att man står på giganters axlar och så vidare men jag har ofta känslan av att vi inte ens vi har ju tappat blicken för vilka de här giganterna är och vad de gör och det är ingen som läser dem ens längre och det här är lite grann en käpphäst som jag har jag började skriva om det här åtminstone i år 2005 som fanns så skrev jag om det här och det var ju resultatet av ett längre tankarbete.
Så åtminstone sedan dess. I tretton års tid så har jag tjatat om det här. Jag pratade om det här i mitt anförande på Första KORAKS-Konf. Jag pratade om det här i mitt anförande på Freedomfest året efter. Jag har skrivit om det här ofta på Bubbla BBS och så vidare. Pratade om det i radion. Alltså, problemet för oss libertarianer är inte att vi ännu inte har lyckats formulera tillräckligt bra argument.
Problemet är inte att vi har... misslyckats med att sprida våra idéer, att liksom att övertyga människor med våra fantastiska goda argument. Om det handlade om, om hela saken handlade om att formulera de bästa argumenten, framföra dem på ett slagkraftigt sätt för att övertyga sina meningsmotståndare, att vinna övningstiden. Om det var det det handlade om, så skulle libertarianerna ha vunnit för länge sedan.
Alltså vunnit stort. Det skulle gått fram som en intellektuell ångvält. och krossat allt motstånd och vid det här laget nu så många år tidigare senare så ska alla bara vara libertarianer. Alla ska bara sitta och nicka och säga hur puckade var vi inte? Som inte fattade de här enkla poängerna. Grundläggande ekonomiska röströmmang, kristallklara filosofiska principer.
De facto att världen inte är libertariansk är ett bevis. För att det inte handlar om argumenten. För att vi har faktiskt riktigt, riktigt bra argument. Jag säger inte att de är perfekta eller att det inte finns några motargument. Eller något sånt där va. Men om man jämför den libertarianska idebildningen vid bemärkelse med till exempel socialdemokratiska idéer eller till exempel mer så här nyliberala idéer eller något sånt där.
Så vi har en otrolig intellektuell dominans. Det jag säger här är inte att vi är perfekta, att vi är bra. För att vi är ju förlorare. Vi är losers. Vi har ju misslyckats med att övertyga människor och få inflytande. Det finns ju uppenbarligen någonting som vi är riktigt dåliga på. Eftersom det finns det här glappet mellan våra ambitioner, frälsavärlden med våra frihetliga idéer å ena sidan, och å andra sidan vår intellektuella briljans och så vidare.
Men vårt totala misslyckande är att implementera vår agenda i någon meningsfull bemärkelse. Så det här är lite grann en käpphäst som jag har, att libertarianer fokuserar för mycket. Jag tycker det är uppenbart att det inte är det som saken egentligen gäller. Och det är lite det nu, nu blev det lite tangent där.
Men det man kan säga är mycket det här som Sean Gabb skriver om. Och han pratar lite grann om hur det kan gå till, om hur paradigmskiften äger rum, att de är väldigt sällsynta. Och att man kan tänka sig, teoretiskt sett, hur paradigmskiften skulle äga rum, men i praktiken så är det här ingenting som man ska...
som man ska hänga upp för mycket förväntningar på därför att i slutändan så det jag kommer fram till där också så har hög enividbemärkelse och libertarianer och så vidare har valt fel strategi det handlade inte om de här intellektuella argumenten det spelar ingen roll hur många think tanks man har hur många briljanta böcker med policyförslag man ger ut och så vidare därför att under tiden, ingen som läser de här böckerna man glömmer bort dem efter några veckor och under tiden så sitter vänstern i bred märkelse och dominerar samhället på en kulturell nivå.
Så att så fort det kommer till exempel till underhållning, vad står egentligen i texten till en popsång? Eller vad säger de på tv, vad skriver de i tabloid-tidningarna? Och så vidare och så vidare. Där har vänstern förskansat sig så många årtionden tillbaka och dominerar kulturen. Och som vi ofta påpekar så är politiken en nedströms. från kulturen i allmänhet och det gör att vi som vill något annat än den vänsterorienterade kultureliten vi blir fullständigt akterskeglade och vi sitter liksom nedströms och blir bara översköljda av floden hur det inleder nedåtåt av vänster.
Ja det var en märklig metafor. Som Sean Gabb säger så... Det är inte meningslöst, han säger det. Det är inte slöseri med tid att bedriva intellektuell aktivism. Någon måste försöka formulera ett motparadigm. Det måste göras kontinuerligt. Det alltid finns en alternativ bild. Det är det som jag brukar säga också, att jag fokuserar för mycket på argument, men samtidigt så brukar jag också försöka betona att till exempel, eller framför allt, kan vi säga, framför allt Mises-institutet, amerikanska Mises-institutet, är extremt viktiga i att bevara det här.
det libertarianska idéarvets kärna för framtiden och se till att det finns. Du kan alltid gå till mises.org och få det här enorma smörgåsbordet av alla libertarianska insikter. Allting finns där. Det är ingen som läser det just nu men det är väldigt viktigt att det finns kvar i framtiden. Och det räcker inte. Det är, kan man säga, en nödvändig men inte en tillräcklig förutsättning för ett framtida paradigmskifte.
Men det som Gab säger, det är det som vi har pratat mycket om, vi har tjatat om det här nu, ända sedan vi startade bubbleprojektet nästan. Att vi behöver inte bara ekonomer och filosofer, utan vi behöver också författare, konstnärer, musiker och som Gab säger, vi behöver egna hemliga skolor där vi gör de här sakerna.
Vi behöver våra egna familjestrukturer, våra egna konfliktlösningsmekanismer. Vi måste skapa ett motparadigm som existerar över hela spektrumet.
Att privatisera saker, införa en guldstandard, och alla de här libertarianska kärnfrågorna. Och sen ska vi tro att bara därför så kommer Hollywood, BBC och andra kulturella stormakter att byta ton. Vi måste bygga det här fullspektrumalternativet, som han säger. Så han säger så här att vi ska ägna mer tid åt att skriva skönlitteratur och recensera skönlitteratur.
Vi ska ägna mer till åter att komponera musik. Vi ska försöka skaffa fler barn. Och uppfostra barnen enligt våra egna värderingar och inte låta staten. stötta sina klor i våra barn. Och om man har mycket pengar så ska man inte donera de pengarna till en think tank för att skriva ännu en policypamflet utan det är bättre att finansiera en författare som skriver en som Gab föreslår då intressant nog, alternativ historieroman. Lusten är nog så skriver han sådana själv.
Boris
Martin
Ja, det är lite så faktiskt. Men Fernaf jag tycker att han fokuserar på... Rätt saker i viss utsträckning. I det här avseendet då, jag kan föreslå att man om man är rik då, istället för att ge pengarna till en think tank så kan man beställa en en träblåskvintett från en libertariansk kompositör. Det låter renadrömmen tycker jag.
Bättre det än att tjata om centralbanker eller förhandlingar med EU eller som han skriver, att bekämpa ett lagförslag som varenda politiker i landet tycker att det är helt galet att inte klubba igenom. Så det är en, tycker jag, kraftfull och välkommen appell och en känsla lite grann infinner sig hos mig att fler och fler, större delar av den internationella frihetliga rörelsen börjar samlas kring den här idén. Jag känner mig inte alls som en ensam dåre längre som jag gjorde för 15 år sedan. Väldigt uppmuntrande, tycker jag.
Boris
Ja... Jag gläder mig att du känner dig uppmuntrad och det här är en bra text. Jag har bara en liten fundering som jag inte får ihop riktigt. För jag ser det svaren ger på att man istället för att skriva de filosofiska traktaterna ska... Jag ser inte riktigt sambandet där, jag tror att han förenklar för mycket. För det ena som jag tycker är självklart och det vi borde göra i ännu högre grad är att tolka det som att bygga parallella samhällen och strukturer helt enkelt.
Starta familj, sätt barn till världen, bygg företag och ett parallellt samhälle helt enkelt. Det tror jag man kan få de kloka människor att göra för att det är till deras egen... Spela till nytta för de själva på alla sätt, även själsligen. Men sen kopplar liksom inte det. Det var det väl att du skulle utreda början. Det här med kulturen.
Det fattas ju två problem. Det ena är att ur det parallella samhället kommer det växa och växa och sen växer det sig jättestort när allting runt omkring kraschar och folk ser ljuset. Vi kan ta makten. Den här kulturen som ska växa ur dem. Jag kan inte se eller höra den framför mig. Vad så det skulle finnas för speciellt.
Libertariansk kultur och på något sätt driver den här texten också att den så kallade vänstern seglar därför att de kontrollerar kulturen i alla dessa avseenden. Men det där går inte ihop för mig. Tittar man exempel på 93% av alla spelfilmer och tv-serier från USA till exempel, så är de ju alldeles utmärkta skildringar.
Alltså utan överdrifta av svågerstat, svågerkapitalism, den djupa staten, all chans. Det är ju ganska bra bild av det amerikanska samhället. Och det kör över vanligt folk. Du får verkligen följa mig in i träsket och se hur det ser ut där. Men det innebär ju inte att folk gör någonting i alla fall. Det är ungefär som med de här bra filosofiska traktaterna. Det händer inte så mycket.
Martin
Ja, alltså... Jag tror att man... Det finns flera saker att säga om det där. Alltså till att börja med, bara så att... Alltså jag tror ju personligen inte att det handlar specifikt om libertariansk kultur. Det är en missuppfattning. Det är lite sådär tunnelseende. Om man tror att det handlar specifikt... Alltså libertarianismen är en mycket smalare verktyg än så. Det är bara en av våra grejer som vi jobbar med.
Det är inte lösningen på alla problem. Det är även så, Sean Gabba, han har ju skrivit en hel del på sin, han har skrivit en hel bok. Hans senaste bok som heter Radical Coup A Case for Reaction. Jag har inte läst den än, jag har precis fått hem fått hem mitt ex, jag har bara luktat lite på den så länge. Men där, där gör han då caset för att libertarianer och konservativ allmänhet ska göra gemensam sak och hitta ett gemensamt program.
Alltså, det handlar inte om libertariansk kultur, utan det handlar om... Jag skulle tänka på det som att det handlar om normal kultur. Civiliserad kultur. Icke-psykotisk kultur. Kultur som inte är hysteriskt, psykopatiskt, lugnaktig. Och det finns inte några skäl till att man vill göra det här. Oavsett den här långsiktiga visionen att man skulle kunna påverka samhället, att det skulle kunna finnas någon politik nedströms från kulturen som vi skapar, så behöver vi den här kulturen för vår egen skull.
Bara för att vi har några böcker att läsa annat än de som är historiska, som skrevs för hundra år sedan och längre tillbaks, än de som skrivs idag. Vi måste också över generationer upprätthålla förmågan att skapa, till exempel att skapa konst eller att skriva romaner. Och därför måste vi göra det bara för att inte tappa den kapaciteten.
Men det kan handla om att hålla vid liv en sorts kulturell kärna som kanske bara berör oss, kanske bara berör en liten promille av befolkningen. Men eftersom resten av kulturen är ruinerad så finns det risk att det blir lite tomt. Eller att vi inte får tillräckligt mycket träning på att upprätthålla en civilisation om vi inte gör vissa ansträngningar för att göra det här själva.
Och sen det här med kulturell påverkan på resten av samhället, det är ju naturligtvis en mycket mer långsiktig fråga. Och man kan inte förvänta sig att se någon resultat. Man kan inte säga såhär att, ja men, nu har vi skrivit konservativa och libertarianska romaner i 20 års tid och ändå så förändras inte samhället. Därför att det är ett mycket längre projekt än så. Det är inget som förväntas hända på tio år.
Det är någonting som förväntas hända kanske på hundra år. Och det är mer en fråga om, som Sean Gabb skriver i ett annat sammanhang i den här artikeln, att paradigmskiften kommer efter en långsam ackumulering av anomalier leder till slut till att man omvärderar paradigmet. Det innebär att du måste skriva rätt många civiliserade romaner.
för att till slut eventuellt bidra till att bryta igenom muren av antisivilisation. Men som sagt då, jag försöker bli lite rörig här, men som sagt tror jag att det viktigaste är för oss, det viktigaste är för oss lokalt och på relativt kort sikt, att det fortfarande finns på den här planeten en kulturproduktion som inte är psykotisk.
Boris
Ja, alltså jag... Jag var nog lite otydlig i min fundering här. Så här, jag tror att han gör det för lätt för sig. Jag tror att han sitter på sin kammar och tittar på allt som har skrivits av dess slag som han berättar om. Han sliter med att redigera den här gamla vännerns texter nu. Vilken roll spelar egentligen? Och så kollar han efter en annan tunna att hoppa in i. Och jag tror inte att det är fel tunna men jag tror att han...
Jag tror faktiskt inte, det är väl för mätet kanske att man säger att han inte tänkt igenom det här riktigt. Därför att... Om man tänker sig så här, vi börjar nu bygga upp libertarianska parallella samhälle, som kan se ut på väldigt många olika sätt, olika former av samfälligheter. Så kommer de ändå sätta över tid, det kommer ta ett tag som du själv säger, innan de blir någonting av dem, innan det blir någonting annat än mycket små samfälligheter i praktisk mening.
Det räcker inte för att... Bra kultur frambringas ur levande miljöer. Och de kommer att vara levande på alla sätt, fast i en mycket mindre skala än vad som behövs för kulturell produktion. Det kanske kommer att skrivas romaner, men de kommer inte att vara bra.
Det kommer att ta ett tag innan vi får ihop en libertariansk träblåskvintett, skulle jag tro. Mildt uttryckt är inte lättast att få ihop. oavsett ideologisk läggning hos deltagarna. Så man står inför ganska stora problem där. Jag älskar hans resonemang, men det finns en lucka där som måste tätas.
Annars kommer han, han kommer jag död, annars kommer han vann han. Du vill jag sitta om 20 år och säga att, nej det där var, vi måste göra så här istället. Det, det, jag får inte ihop det. Kan bero på min tröghet. Alltså det finns en fara till. Det är att vi kommer att sitta i våra libertarianska samhälligheter och skriva, vi kommer också att skriva några neurotiska romaner. Fast vi har en annan slags neuros.
Det vill säga att vi ser samhället omkring oss gå åt helvete. Då kommer man skriva långa dikter på oss om västerlandets undergång. Vi kommer vara neurotiska på vårt sätt. Vad som behövs är ju en... Det där är lite grannfarefter nu jag fattar själv vad jag menar. Det som behövs är ju den lyckliga brukskulturen. Alltså egentligen att vi bygger vackra hus, skapar vackra hem, bygger vackra saker helt enkelt.
Det är väldigt mycket en brukskultur och hur detta växer liksom, där läggs grunden för annan kultur som också är vacker så har det alltid varit i historien.
Martin
Ja, det har du alldeles rätt i och det där är ju... Jag vill inte kritiseras som gabb överhuvudtaget i det här sammanhanget men han kan ju ha ett lite smalt perspektiv. Jag har ju definitivt en mer radikal syn och jag har ju svårt att se hur man kan... Alltså han tänker sig på något sätt att man ska leva kvar i samma gamla brittiska borgerliga medelklass tillvaro.
Man ska som han till exempel, han är ju verksam då som han... Han är föreståndare för ett akademiskt institut som undervisar i klassiska språk, grekiska och latin. Han gör ut läroböcker i latin och grekiska och så vidare. Det är fantastiskt. Det är jättebra arbete. Men han är relativt etablerad och väl integrerad med saker och ting som händer. Då säger han så här att vi ska ha våra inofficiella och oreglerade skolor, eventuellt i hemlighet, där vi håller på med de här sakerna.
Men han tänker ju att vi ska... Vi ska göra det här, tror jag ändå liksom helt och hållet inom ramen för en normal samvel. Min syn är definitivt att det går inte. Vi kommer inte nå tillräckligt långt fram. Vi kommer inte att nå tillräckligt djupt om vi inte också åtminstone några av oss faktiskt går ut ur samhället och bygger någonting nytt. Och det är precis som du säger, och jag är också så pass mycket historiematerialist att jag också tror att vi måste ha andra grundläggande ekonomiska förhållanden.
för att rätt sorts mentalitet ska kunna börja slå rot och utvecklas. Vi måste ha andra sätt att besörja oss. Vi måste ha en annan arkitektur. För att arkitekturen, byggnaden omkring oss, formar vår mentalitet. Vi har precis ett intressant nytråd om det här på Bubbla BBS, om arkitekturens förfall och vad man kan göra och sådär. Men det är sådana saker som är jätteviktiga.
Sean Gabb kan inte bo kvar. i sitt lilla brittiska radhus eller var tusan nu bor. Han måste ha något nytt. Vi behöver ett mer radikalt brott som åtminstone... Vissa måste gå fram och göra det här. Det nya som vi behöver kan inte... Som en tänkare en gång sa, kan inte gärna växa fram ur den nuvarande civilisationens och storstadsbildningens grus och slam.
Boris
Så sant och tack Martin för nu fattar jag vad som är poängen med mitt eget argument. Jag såg inte den själv riktigt. För nu, för det öppnar mina ögon. Det är ju att han är fortfarande så... Det är det moment jag saknar faktiskt. Problemet är att han inte tar språnget ut ur den intellektualiserade kulturen. Kultur är alltid förutsättning.
Resultatet av någon form av intellektuellt arbete, även om skriven symfoni. Det grundläggande för mig i kulturen är att folk lär sig uppskatta andra saker än nödvändigt. Även om jag älskar det skrivna ordet. Men så måste folk lära sig uppskatta skönheten. Inte det vi traditionellt betraktar som kultur. Kultur är ju också en vacker blomsterabatt.
Det finns en god och vacker maträtt som är inne på våra två. Ett vackert hus, en vacker byggnad, skog, trädgård. Allt sånt. Det är de egna barnens skönhet till exempel i olika avseenden. Att vi har låtit oss avskärmas väldigt, väldigt mycket från mer fysiska, kulturella upplevelser.
Att sköta om sitt äppelträd så att det är ett bärfrukt istället för att läsa en roman till. Alltså det där, eller bara att lära sig uppskatta hantverk, bra kläder, gedigna möbler och så vidare, vackert porslin. Det är där liksom det stora kulturella språnget ligger, tror jag.
Martin
Ja, samtidigt är jag helt enig. Samtidigt kan jag känna från en rent praktisk ståndpunkt när man tittar på sådana här artiklar och strategidiskussioner internt inom det man ändå kan kalla en frihetlig rörelse. Jag känner mig definitivt befrändad med Sean Gabb i termer av organisationstillhörighet. Man träffas någon gång om året på konferenser och sånt där.
Det är att de stora praktiska stegen som du pratar om nu Boris, de ligger ganska långt i framtiden. Men vad är de första stegen som vi måste ta för att komma dit? Jag tror att en av de viktiga sakerna det är den här insikten att vi behöver inte ett till policy-promemoria från Timbro. Utan vi behöver ta steget och inse att vi behöver skapa en policy-promemoria.
En motkultur. Vi behöver skapa en motekonomi och en motarkitektur på alla fronter. Full spectrum, säger John Gabb. Han säger full spectrum, vilket inkluderar faktiskt allting. Han fokuserar på det intellektuella och det kulturella här. Självklart finns det fler dimensioner. Men det första, viktigaste steget tycker jag, och det är därför jag är så uppmuntrad av att John Gabb uppenbarligen tar det steget här.
Det är att vi kan inte göra någonting inom ramen för det rådande systemet. Vi kan inte komma någvart alls genom att ha en så kallad civiliserad diskussion och låtsas som att våra meningsmotståndare är intresserade av argument och ideutbyte. Ingenstans kommer vi på den vägen. Vi kommer ingenvart med politiskt arbete inom de konventionella ramarna och så vidare.
Vi måste göra någonting helt annat. Ett brott mot det som är nu några steg bakåt, några steg framåt. och skapa någonting nytt. Hela spektrumet, och vi måste börja någonstans.
Boris
Martin
Det där är en jäkla komplicerad fråga som jag tycker vi ska ta. Vi ska faktiskt gräva ner oss i den frågan när vi närmar oss september. Jag lutar ju lite grann, och jag ska inte säga vad jag lutar åt, men vi har ju en fråga, jag brukar tänka på det i termer av makro och mikro. Och det som intresserar mig, det som upptar 90% av mitt tänkande och mitt intresse är mikro.
Det är mikrostrategi som är det viktiga för mig, på kort och på lång sikt. Men det finns också makrodimensionen. Det är till exempel hur förhåller man sig till politiken? Kan man agera politiskt? Kan man åstadkomma någonting på det sättet? Hur förhåller man sig till samtida kultur? Kan vi idag påverka Hollywood eller medströmsmedia eller ha en kulturell påverkan som kan ha politiska effekter?
Allt det här är makrofaktorer och de är inte oviktiga. De är viktiga och värdefulla. Man ska ha genomtänkt bra linjer. Det är bara det att i den sista analysen så tycker jag att det är kanske 10-20% av vad man bör fokusera på för att tyngdpunkten ska ligga på mikro. Men låt oss återkomma till makroperspektivet. Vi kommer ännu inte kunna undvika att prata om det svenska valet.
Boris
Nej, och just den relationen mellan makro och mikro tycker jag vi... Vi är glada om vi gräver ner oss i för att jag är lite kluvunder. För ibland kan jag känna mig att varje gång jag ger ett lillfinger åt makroperspektivet så är man liksom... Det är som ett tuggummi, jag har aldrig fått avskåna helt enkelt.
Martin
Går man resten av året runt med Gustaf Kasselstrand fastklibbad under foten?
Boris
Martin
Mycket spännande uppslag, trådar och forstar att dra i. Jag ser verkligen fram emot att återkomma till de här frågorna, både i framtida inslag i Röde Bubbla, i Tamra och konkreta projekt som vi kan göra. Det finns också ett och annat som behöver sättas på pränt, skrivas på. av de här frågorna. Den som lever får se vad vi hittar på.