Martin

SCB-undersökning antyder korrelation mellan jämställda inkomster och ökat antal skilsmässor. I undersökning gjorda av Novos på uppdrag av länsförsäkringar säger 7 av 10 att de tror att pengar kan vara anledning att stanna i relation. Den är så jäkla knäpp den här nyheten. Jag vet inte riktigt var jag ska börja. Men det som rapporteras här då, delvis med bakgrund i en Novos-undersökning och delvis med SCB-statistik.

Tack till elever och personal vid SCB-undersökningen. Det är att kvinnor tjänar i snitt mindre pengar än män. Så att deras löner är ungefär 77 procent av männens i snitt. Eller 80 000 kronor mindre per år i inkomst. Mm. Och det gör att kvinnor har mindre ekonomiskt manöverutrymme än män. Och därför så har kvinnor, som det uttrycks här, svårt att klara ekonomin vid en eventuell separation.

Och som sagt, var ska man ens börja? Det är en absurt ände att påbörja en analys som man har. Tanken är på något sätt att det är ett naturligt utgångsläge för de här människorna att man ska kunna gifta sig och skilja sig utan några ekonomiska konsekvenser. Tacka tusan för att det är svårt att klara ekonomin om man skiljer sig. Det är inte meningen att människor ska uppfostra barn själva.

Det är därför vi har familjer. Att anpassa ett system för att det ska vara så lätt som möjligt för människor att överge sina familjer Det är ett vansinne av ofattbara proportioner Elefanten i rummet här, det är ju att Det är precis det vi har hållit på med det senaste århundradet Alltså, kvinnor som skiljer sig eller på något annat sätt blir ensamstående mammor Förutom några enkor, lite grann ett undantag, men De får massivt stöd från staten, inte bara Sverige, alla västländer.

Det ökar ju kraftigt deras möjligheter att klara sig ekonomiskt efter en skilsmässa. Genom att de blir försörjda av staten och även då för att de män som de har lämnat tvingas försörja dem, oavsett hur lättvindigt skilsmässan har gått till. Det kan finnas olika omständigheter, men nu kan man skilja sig bara för att man känner för det. Men ändå så har man en man som blir ansvarig för att försörja hans själ och hans barn. Problemet är att det är på tok för gynnsamt att skilja sig, inte tvärtom.

Boris

Ja, och det är på tok för enkelt att ingå i äktenskap också och sätta barn till världen. Förut när det inte hade de här skyddsbärarna och mekanismerna som gjorde att du kunde gifta dig, skilja dig, gifta dig, skilja dig, gifta dig, skilja dig och sätta 1 200 barn till världen. Då var ju faktiskt folk mera nogsamma och aktsamma.

Vi har ju ett monumentalt perspektivskifte här. Ett av de stora framstegen i historien är ju när folk i alla samhällsklasser, ledande var ju faktiskt aristokratin under senmedeltiden med tanken på att kärlek ska vara en faktor vid ingående av äktenskap, inte bara vilken typ av...

Det finns en lång tradition av litteratur och kultur kring detta. Det är en av de stora landvinningarna, alltså. Tanken på att du som man och kvinna gifter dig och sätter barn till världen och det är ni och er familj emot världen. Ni är en enhet. Och här har vi det totala perspektivskiftet att Du ingår inte i en relation med någon annan, du har en relation med staten.

Staten finns alltid där. Giftig de här fyra gångernas ett barn till världen. Vi kommer alltid att garantera att du kan hanka dig fram i alla fall på något sätt. Accepterandet av de här sakerna är för mig ett av de stora nederlagen i historien. Att vi har hamnat här i hela Västerlandet.

Martin

Det är ett jättebra poäng. Det är och ska vara en hög tröskel att bilda familj. Man kan säga att mänskliga samhällen bygger på att män och kvinnor tar de risker som det innebär att verkligen dedikera sig till varandra för resten av livet. Och om den riskfaktorn försvinner, då försvinner också förutsättningarna för verklig tillgivenhet.

Man kan dra i steg till och vända på det och säga att om det är så att folk skiljer sig för att de inte har tillräckliga ekonomiska incitament att bli gifta, då kanske de ska fundera sig på att skaffa sig sådana incitament. Alltså ett ömsesidigt beroendeförhållande är inte nödvändigtvis, som moderna människor alltid tänker, en sorts slaveri. ömsesidigt beroende är grunden för alla organiska relationer.

Och det är någonting som gör att människor anstänger sig på riktigt för att skapa bra relationer. Precis i linje med det som du säger, Boris, självklart så blir relationer slentrianmässiga och urvattnade när de bara är någonting tillfälligt, någonting villkorat. Det är som ett giftermål nu för tiden, eller till och med att skaffa barn.

Ett projekt av många som man experimenterar med i livet. Vi testar det här och får se hur det går. Och det är vansinnigt att tro att människor kan forma band till varandra lika väl på de villkoren som när de är övertygade om att de behöver varandra.

Boris

Den klok Kristoffer Lärs påpekar alltså att det var ett skifte på gång under 60- och 70-talet. För att tidigare så hade familjen varit som man nu tyckte det var. Safe haven är en bedrövlig värld. Lite svängelska där. Men alltså kampen stod mellan familjen och omvärlden.

Och det som också ligger i äktenskapsluftet i nöd och lust. Men sentida politik har tagit bort det här i nöd och lust. Det finns inte längre. Så jag förstår inte varför folk säger i nöd och lust. För det är ju inte så. Det är grunden för detta vartagen. Men istället för att det var familjen mot världen, du och jag och våra barn, så har nu kampen förflyttats som man påpekar.

Den var på väg att förflyttas då på 60-70-talet in i familjen. Alltså att istället för i nöd och lust så skulle man på grund av någon slags mätsticka som någon där uppe hade bestämt diskutera vem som diskade, vem som tvättade, vem som attade barnen och så vidare. Och du tar bort allt levande och organiskt ur äktenskapet på detta sätt. Men det var ju också meningen.