Martin

Rapparen Kendrick Lamar vinner Pulitzerpriset för musik för sitt album Damn. Är första artisten i tillhörande genren klassisk musik eller jazz som tar hem det prestigefyllda priset. Det är oerhört prestigefyllda pullitser priset för musik som jag aldrig hört talas om. Förlåt, jag är väl en barbar, jag vet inte så mycket om musik.

Men det är kanske inte fullt lika prestigefyllt som pullitpriset för journalistik. Det är i och för sig ganska skamfil att det är också. Pullitpriset för musik delas normalt ut till klassisk musik. Sen tid delas det även ut till jazzmusik. Nu. Så har första gången en hiphopartist, en rapartist fått det här priset, nämligen Kendrick Lamar.

Jag var inte bekant med Kendrick Lamar, så jag försökte lyssna in mig lite grann och se vad det var för någonting. Vad är det för hiphop som är så högstående att den kan få ett fint klassiskt musikpris? Det var en av de mest bizarra musikupplevelser jag haft på ett tag. Jag sökte på Youtube och försökte lyssna på första träffarna jag fick där. Allihop var spår från det här albumet Damn som han har fått pris för.

Det heter albumet D.A.M.N. Jag blev väldigt förvirrad när jag lyssnade på spåren. Jag trodde först att mina hörlurar hade gått sönder. Jag har hållit på de senaste dagarna och byggt om lite i min studio och sett upp här hemma för radieinspelningarna. Jag tänkte så här, jag har kopplat ljudet fel genom ljudkortet. Det är en slags konstig rundgång som gör att jag inte hör ljudet ordentligt. Så jag växlade över och lyssnade på något annat på Youtube och det lät helt normalt.

Jag växlade tillbaka till Kendrick Lamar och det lät fortfarande helt sjukt. Så jag öppnade Spotify och lyssnade på Kendrick Lamars platta där. Samma sak. testa en annan artist, växa tillbaka till... Kendrick Lamar låter som om hela Spotify har gått sönder. Underbar beskrivning, ja. Alla låtar som jag lyssnade på, det var kanske fem stycken, jag kan ju inte lyssna på hela, av skäl som jag ska förklara dem, men alla låtar som jag testade att lyssna på låter som att de är inspelade i en burk.

Och de är uppklippta med märkliga pauser mitt i. Och det var helt omöjligt för mig att urskilja orden som rappades. Om man ens kan kalla det för rapp, det var mer någon sorts väldigt orytmisk spoken word, eller något åt det hållet. Och det verkar genomgående vara mixat på ett sånt sätt att rappen knappt går att höra. Det är alltså extremt låg volym på det spåret där Kendrick Lamar utstöter sina ord.

Medans allting annat är relativt hög volym då. Och musiken i övrigt, det man på hiphopspråk kallar för beats, beatsen. Beatsen var bitvis intressanta. Men helhetsupplevelsen var vd-värdig. Alltså det var obehagligt att lyssna på. Jag fick en psykotisk känsla. Det var väldigt knarkigt och sunkigt. Efteråt var jag tvungen att skölja hjärnan.

Tack och lov har jag en riktigt bra Wagner-spelista på Spotify som löste det problemet åt mig. Men det var riktigt sjukt att lyssna på den här Kenny Klamar. Så jag var tvungen att göra en liten utläggning om det här. Jag är alltså inte en sur gammal gubbjävel som inte förstår mig på rapmusik. Det är inte det som är problemet. Jag är kanske ingen expert, men det finns en hel del rapmusik som jag gillar att lyssna på.

Och min reaktion på Kendrick Lamar, det är inte min reaktion på hiphop eller rap i allmänhet. Utan det här är någonting hästväg, det är riktigt bizarrt. Eller så har mina hörlurar gått sönder. Och det är en konstig grej, att jag får en sån här teknisk fel och statisk elektricitet som byggs upp just när jag lyssnar på Kendrick Lamar. Men jag tror... Gjort att Kendrick Lamar har fått det här priset för att han har dekonstruerat hiphopen.

Han har dekonstruerat rapgenren och gjort den utrerat postmodern och obegriplig. Och nu infiltrerar han sina unga lyssnare med den här typen av politiskt påbjudna antiskönhetsideal.

Boris

Intressant faktiskt. Eftersom jag är en sugen eller gammal objävel så har jag alltid haft en avretion. rap och hiphop utom alldeles i begynnelsen. Så jag har inte lyssnat. Däremot tänkte jag att jag kan läsa några texterna för att det är en fråga om pullitserpriset måste jag ha utgått från även om det är musikpriset lägger all en del på i det här fallet på textkvaliteten.

Och en del av grejerna är faktiskt bra tänkta och bra genomförda som text i sig. Jag har inte underplöjat alla, men jag har varit lite förvånad. Han har några intelligenta tankegångar, till exempel om svartas situation. Där man spökar ut sig och beter sig med a-jagg-mentaliteter.

Som är väldigt fyndiga, speciellt vänner till slaves tycker jag om. För att de har en väldigt intrikat tankegång om att de svarta idag har inte frigjort sig från slavmentaliteten på något sätt. Så att de sitter fast i skiten på grund av att de inte har befriat sitt medvetande.

Så att dom beter sig fortfarande som slavar på lördagskväll fast dom är informell meningfria. Så att jag kommer tyvärr aldrig kunna lyssna på dom. Det hade jag inte gjort även utan din nedgörande recension av ljudbilden.

Martin

Är inte det typiskt för den här postmoderna attacken mot civilisation och skönhet? Att man har en genomtänkt, intelligent text. Postmodernisterna, de som förstör vår kultur, de är inte ointelligenta. Det är sällan det att de är dumma i huvudet, att de är som rena barbarer.

Man tar en sådan som... Judith Butler eller något sånt där. Problemet med henne är inte att hon har låg IQ. Att hon är för korkad för att delta i en intellektuell diskurs. Och hon är oerhört komplext linguistiskt till exempel. Det är det som de här människorna gör. Och det är samma sak med en sån Kendrick Lamar. Han skriver kanske, jag vet inte, jag har inte tagit del av texterna som jag inte kunde höra vad han rappade.

Men han skriver säkert då jättesmarta, intressanta texter. Men sen så läggs de under en matta. av psykotisk musik så att de knappt hörs. Så att det bara är som ett avlägsnet mummel i en burk. Och det är också väldigt typiskt för den här postmoderna dekonstruktionsnivån där, att man det finns skönhet där, men man ställer sig och pissar på den.

Boris

Ja, men det finns en motvilja mot skönhet dock. och naturlig ordning på något sätt som man inte kan... som man värjer sig mot av varje andra skäl. Och som jag säger, det finns ju alltså postmodernister som man bör faktiskt studera för att skärpa sitt eget sinne. Men just i Sverige så är alltså de som är postmodernistens företrädare här på högskolor och universitet Det är ju sjuttonderangens epigoner.

Där har vi problemet att de tar intelligenta människors texter och lägger ut texten om dem. Och de är själva uppenbarligen extremt opågående. Då blir det ju rappakalliga.

Martin

Ja, färdiga. Men deras teoretiker, de som originerar de här idéerna, Enchakter, Idan och sånt där, han är ju inte korkad.

Boris

Nej, nej. Man måste med det här plöja dem faktiskt. Det är en av de här brottningsmatcherna man måste ta till sig med sina motståndare för att själv bli starkare.