Martin

Hanif Bali M och vännen Per Lindgren lanserar podcasten God Ton. Behandlar i första avsnittet barndomsminden Robert Aschberg filmen Magnolia samt incitamentstrukturerna för föräldrar som går från att försörja sig på socialbidrag till arbete.

Boris

Du har lyssnat hoppas jag.

Martin

Jag har lyssnat för jag har som policy att jag lyssnar på alla nya podcast som kommer. Så jag lyssnar på alla podcast minst en gång. Det tar jag som en del av mitt arbete. Och sen får man se om det blir en andra gång. I det här fallet så tror jag inte att det blir en andra gång faktiskt. Det var lustigt sammanträffande förröret, men jag får göra en liten omväg in på den här nyheten.

Jag lyssnade på en podcast som är en av mina favoritpodcasts. Nämligen Den kokta grodan, Gustav Kasselstrand och Erik Berglunds podcast. som kom i ett efterlängtat avsnitt häromdan i fredags. Det var lustigt för att de inledde sitt avsnitt med en väldigt långdragen diss av Hanif Bali. Så långt att Kasselstrand till slut blev generad och påpekade att nu har vi snart pratat i tio minuter bara om Hanif Bali.

Och jag tycker det var ganska intressant Tekniktiden på något sätt. Vi har ju pratat om Hanif och hans senaste debackel tidigare. Och jag tycker att Kasselstrand Berglund har huvudsakligen rätt i sin kritik av Hanif Bali. För de säger såhär, han är överskattad, han får oproportionerat mycket uppskattning i invandringskritiska kretsar. Han har underpresterat i många intervjuer och debatter och så vidare.

Men! Varför lägga värdefull tid på att attackera en person som de anser vara en hopplös föredättning? Det här är en indikation när någon pratar om någon. Man tycker inte att de är en irrelevant föredättning om man fortfarande lägger tio minuter på att prata om dem. Nu anser det sig ut att Hanif Bali skulle dra igång en ny podcast.

Då tänker man, är det här Hanifs comeback? Så då lyssnade jag med stort intresse. Sen började jag ångra mig. Jag kände att jag skulle stänga av, men jag kunde inte. Jag var ute i trädgården. Jag var lerig om händerna. Jag kunde inte sträcka mig till stoppknappen. Så att det blir istället för att lyssna de första 10 minuterna och sen stänga av och bara lyssna på vinden och bladen som rastlar omkring mig och sånt där så fick jag lyssna på alla 43 minuterna eller vad det var för någonting.

Det var en stor besvikelse, den här podcasten Godetorn som den heter. Som jag skrev på Bubbla VBS, jag gjorde en liten recension där. Det var substanslöst ängsligt och ointressant. Det är ingen riktning, ingen nerv, inga intressanta ämnen. Obegripligt vem den här Per Lindgren är. Jag tänkte det har, men om det är en person som är helt okänd och kommer in från ingenstans det är förmodligen en ganska kompetent person.

Eftersom han ändå har kvalificerat sig att vara bisittare till Hannif Bali och sånt där. Men det är fortfarande obegripligt vem han är. Efter ett långt segment där han skulle... presentera sig själv och förklara hur man var. Och det enda vi fick veta om honom var att han har träffat Hannes Bali via några gemensamma kompisar och en gång på fyllan så lovade han att han skulle byta namn från Per till Pang. Så nu heter han tydligen Pang Lindgren, även hos Skatteverket. Men inte heller någonting annat.

Boris

Och du stängde inte av alltså?

Martin

Jag kunde inte, för jag hade ju planterade sticklingar. Jag hade köpt tomat och paprikasticklingar som jag skulle sätta ner i större krukor. Det är viktigare. Det var ganska trevligt. Jag tänkte så här, ska jag spola av händerna så jag kan trycka på knappen på min iPad som jag använder för att lyssna i trädgården? Jag tänkte, skitsamma, jag är ju klart nu med sticklingarna och sånt där. Ja, hur som helst. Det hände liksom ingenting i avsnittet.

Det var riktigt, riktigt trist. Det är intensiv konkurrens på podcastmarknaden nu. Det är så mycket, om man bara tittar på till exempel podcast på svenska, sånt har det politiska frågor och har liksom, liksom att säga, ett politiskt perspektiv till höger om mitten. i mainstream-politiken och sånt där. Så redan där, en sådan avgränsning, så finns det alldeles många poddar som man är ingen bättre människa att hinna lyssna på alltihopa.

Så att den här podcasten, den konkurrerar ju med Radio Bubbla till exempel. Den konkurrerar med Kokta Grodnor som jag nämnde tidigare. Den konkurrerar med Radio Frihetligt, med Sanningsministeriet. För att bara nämna några podcasts som anstränger sig, som jobbar ganska hårt och gör bra saker. Och det här var liksom... Det var inte ens ett seriöst försök.

Den enda skälet att lyssna på den här podcasten är om man av någon orsak är väldigt fascinerad av Hannif Bali, antar jag. Man är ett fan. Men jag försökte hitta det mest intressanta som hände i det här avsnittet, det mest vågade, för det var väldigt slätstukigt och mesigt. Det mest dramatiska ögonblicket i podcasten var när den här Per Lindgren...

pratade om svenska akademidebacket och kallade Jean-Claude Arnault för fitta. Oj. Och det här satt så långt inne för honom att han liksom samlade emot med en så här fem-tio minuter lång utläggning om filmen Magnolia. Där han berättade om de här märkliga sammanträffandena som inträffar i filmen Magnolia. Poängen med den filmen.

Och han berättade alla de här olika del- delberättelserna från filmen återberättade han i podcasten för att till slut komma fram till ett sammanträffande i hans liv som var att han råkar veta vad det thailändska ordet för fitta är och att det låter lite grann som Sean Claude. Och med det här så vågade han till slut säga inte att han tycker att Sean Claude är en fitta men att vissa skulle säga att han är en fitta.

att han är en fitta. Och det märktes liksom att han satt oerhört långt in, det pirade i magen, han undrade liksom är min bana på jorden som anständig person i immobilerade rum över nu när jag har sagt det förhatliga F-ordet? Och han förklarade att ja, alltså min fru gillar ju inte när jag säger det här ordet och så vidare. Och i slutet av avsnittet, innan han var avslutad så bad han om ursäkt igen för att han hade sagt det för hatliga ordet.

Det här hemska fula ordet och konstaterade att kanske var det så att han ändå inte lyckades hålla god ton Trademark. Jag tar det här som exempel bara för att visa på hur otroligt blodfattigt det här kändes. Så att tyvärr, Hanif måste snäppa upp nivån några gånger. några ytterligare steg för att nå ut genom podkastbruset?

Boris

Ja, men också faktiskt lämna Moderaterna. Jag tycker det är så uppenbart alltså att han nu känner sig kastrerad av deras tvångsåtgärder mot honom. Och har man liksom backat undan det en gång så...

och ställt sig i törn och väntar på att få göra vad man vill och så vidare. Och vara sig själv. Då... Det går inte att agera från den positionen. Han skulle ha brutit redan då, tycker jag, när... det hela utspelade sig för ett tag sedan. Och då skulle han kunna gått till en... fri och klok riktning. Och han behöver ju inte Moderaterna. Han skulle ha synat korten helt enkelt. Nu har de tuktat honom men man behöver inte vara tuktad för alltid.

Martin

Ja men se här Boris, här har du och jag in till samma analys. Få höra. Därför att jag tror att, jag tänker inte som du där och jag tror att när till exempel Kastelstrand och hans kamrat sitter och ondgör sig över Hanif och Hyppaseni och så vidare. Jag tror att de kommer att få äta upp vissa av sina ord. Jag tror att Hanif kommer tillbaka.

Han kommer tillbaka till rampljuset, han kommer tillbaka inom Moderatpartiet. Förmodligen så kommer han också tillbaka till Twitter. Fortsätta som om ingenting har hänt. Kommer han börja twittra igen? Jag tror bara han ligger lågt ett tag. Men i slutändan kommer han göra sina fans till vilje som saknar honom på. Jag tror att han har en lysande framtid som mainstream-politiker.

Problemet med Hanif är att man jämför honom. Man mäter honom med fel måttstock. Om man jämför honom med spritsprångandes extremister som vi till exempel, i allt mediasfären. Då framstår han ju som otroligt mellanmjölk. Och då menar jag inte mellanmjölk i en nazistisk bemärkelse, utan bara som slätstruken och mainstream och sådär.

Vilket han är. Han är det. Han är den mest radikala och förmodligen den mest intelligenta kraften i Sveriges riksdag. Men det säger ju ingenting. Och det är det. Man måste hålla... Inte blanda ihop korten här. Hanif är fantastiskt bra för att vara en politiker. Han är rätt kass för att vara en alternativ metapolitisk kraft eller något sånt där. Jag tror han kommer komma tillbaka och jag tror han kommer ha en fantastisk karriär i Moderatpartiet.

Han har fortfarande en chans att bli partiledare för Moderaterna. Jag tror det är helt knäppt av han för att hoppa av Moderatpartiet. Det är hans plattform. Han har kokat kaffe i Moderatpartiet sen han var tonåring. Jag känner inte till detaljerna. Solna, Moderato, Muffa och sånt där jättelänge. Jag tror absolut inte han kommer ge upp den plattformen och han bör inte göra det heller. Jag tror han ska ligga lågt nu ett tag, komma tillbaks och sen kommer han vara nästa generations Fredrik Reinfeldt och Ulf Kristersson.

När han och Wikman och de andra i den klicken, i den generationen, när de har växt till sig lite grann. De har kommit över Moderatpartiet och vi kommer avskyra dem ungefär lika mycket som vi har avskytt alla andra moderatledare. under de senaste tio åren. Men Hanif, man ska inte räkna ut honom på det sättet. Saken med Hanif, det är bara att man ska sluta inbilda sig att han är en av oss.

Att han är en radikal kraft, någon som är liksom utanför det konventionella politiska systemet. Eller att han vill göra någonting mer radikalt eller produktivt politiskt. Han är bara mycket bättre på kommunikation och har en intressant profilering.

Boris

Det var nog jag som uttryckte mig illa. I den analysen är vi på det området totalt ens. Det vi däremot kan skilja oss åt tror jag är min tanke att... Han skulle kunna utvecklas rätt om han lämnade dem sammanhangen. Vi hade ju hoppats på nästan en barnslig reaktion när han började diktera vad han fick göra och inte göra.

Att han bara kastade en sko på dem och sagt, då skiter jag i det här och sen gått. Om man lämnar de organisatoriska begränsningar som man kringskurit en mentalt som person, då har man möjligheten, det är inte givet att man utvecklas bra, men man har möjlighet att göra det. Och gör man inte det, då kommer man ju liksom bara gå den väg som du säger.