Martin

Kim Stanley Robinson avfolka halva jordklotet, enda sättet att rädda det. Vi är blandras varulser på en blandras planet som måste anpassa oss för att överleva. Jordbruk och djurhållning okej på den folktoma halvan för att föda den andra. Men djurs fria rörlighet ska inte hindras av järnvägar och staket.

Kim Stanley Robinson är en person som jag har oerhört blandade känslor inför. Som förhoppningsvis en del av våra lyssnare vet, kanske minst från mina tidigare utläggningar. Så är ju Kim Stanley Robinson en av samtidens allra finaste science fiction-författare. Framförallt om man ser till de rent litterära kvaliteterna så är ju Kim Stanley Robinson en av de allra bästa, tycker jag.

Jag läste nyligen om faktiskt hans Mars-trilogi, som är tre tegelstenar som han har skrivit i romanform om hur Mars-trilogin är. Hur mänskligheten koloniserar Mars under loppet av ett par 300 år. Riktigt, riktigt nördigt, spännande, lärorikt. Favorit, en av mina favoriter faktiskt. Hans allra bästa bok tycker jag personligen är The Years of Rise and Salt, som är en alternativ historieskrivning om planetens historia, som tar sin utgångspunkt i idén att digerdöden.

inte utrotade av varnövarligt med tre delar av europeerna utan digerönt och håll på 90% av europeerna. Och sen så fabulerar han ihop då en världshistoria utan Europa, kan man säga. Vad hade hänt med allting då? Och sen går han igenom liknande historiska utvecklingar som till exempel... Det är jättespännande, ja. Och sen beskriver han till exempel så här upplysningstiden och den moderna vetenskapens framväxt men den uppstår inte i Europa där som Europa inte finns.

Europa är bara liksom ett islamiskt bakvatten eller något åt det hållet. Så istället så är det... Jag ska inte avslöja för mycket, men det är nåt helt annanstans som vetenskapsrevolutionen äger rum. Eftersom europeerna aldrig koloniserade Nordamerika så händer det helt andra saker där, helt andra civilisationer och så vidare. Och det är läst om inram att det är en sån ramberättelse, det här narrativet, som jag tycker är en av mina favoritböcker någonsin faktiskt.

Men problemet med Kim Stanley Robinson är att han är ju rejält vänster och framförallt i en sån här miljö-mupp. Och det går igenom i hans böcker, jag är förvånad för det, att det är mycket vänsterism och trams även i böckerna bitvis. Men den här artikeln som jag enbart kommenterar för att den är skriven av Kim Stanley Robinson, den tar priset. Den är riktigt märklig. Den är så dum att den till och med är obegriplig.

Han säger så här att jorden är överbefolkad. Har vi hört den förut? Har vi hört någon del av det här med äldstorleken? Jorden är överbefolkad och det är en stor del av världen. Det är problem, det är stress för jordens ekologi och allting. Och det är inte hållbart. Så det vi måste göra, enligt honom och enligt E.O. Wilson, är att... Det är ett förslag som han refererar till från E.O.

Wilson. är att avsätta halva jorden till att bara vara... han gillar inte ordet vildmark, men att bara låta det som inte hör till mänskligheten ha sitt fria lopp, alltså växter och djur och sånt där. Så de får liksom regenerera och skapa resurser, kanske generera syre, andra bra saker som naturen gör på egen hand.

För att vi på den andra halvan av jorden ska kunna ha mänskliga civilisationer och städer. Städer är väldigt resurskrävande. Han slår in öppen dörr efter öppen dörr här. Till exempel att man kan inte ha en stad utan att ha kringliggande byggd där man har jordbruk. En stad är inte självförsörjande i sig själv. Som om det vore någonting nytt eller någonting intressant eller någonting som folk inte har vetat om i ungefär 10 000 år så länge det finns städer.

Problemet med den här idén, det är ju många problem med den här idén, men ett av problemen är ju att, och han påpekar det själv också, det är så intressant att det är redan så här. Han säger så här, ni behöver inte oroa er för att det är någon gigantisk omställning för det håller redan på att hända på egen hand. Och då det ju också att nästan alla människor, alltså mer än 90 procent av alla människor, En siffra som jag hörde från en bubbledaktör är att 95% av människorna bor på 10% av landytan.

Det är den på det här sättet och det har alltid varit så, eftersom det aldrig har kunnat existera städer utan att en yta mycket större än själva staden utanför staden används för att producera resurser från naturen som behövs för att driva staden vidare. Och så har vi naturligtvis också det lilla kruxet för hans idé här att jordens befolkning fortsätter inte att öka.

Den ökar ju fortfarande, men väldigt lite. Men inte ens de allra mest alarmistiska. Prognoserna de som säger att det kommer att befolkning kommer fortsätta att växa och boma. De som är allra mest går längst i sina prognoser. De säger någonting i stil med att jordens befolkning kommer att pika på 10 15 miljarder individer om några år och sedan kommer det liksom plana ut eller börja minska och så vidare.

Men men, förmodligen så kommer det pika på mindre än 10 miljarder människor och det kommer inte bli någon. Det är definitivt ingen exponentiell tillväxt. som fortsätter av människor på den här planeten. Ja, förlåt, jag var bara tvungen att såga den här artikeln eftersom jag gillar Kim Stanley Robinsons böcker så mycket.

Boris

Ja, den här som jag säger den är ju faktiskt obegriplig och helt osammanhängande. Han lutar sig ju mot någon bok som kom för en tvåår sedan av E.O. Willson, Half Earth. Och jag är inte säker på att han gör en rättvisa faktiskt för att den här texten är lite för ståndlig. Den visar ju en mängd problem alltså som man brukar vara helt omedveten om. Jag ska ta bläddrande här boken och se vad Wilson egentligen säger. Jag tror att han har en lite mer komplex syn på det här än vad som kommer fram här.

Martin

Det tror jag också, det tror jag definitivt.

Boris

Hoppas i alla fall.

Martin

Ja men det tror jag definitivt. Jag tror tills att Kim Stanley Robinson han har fått en uppdrag från The Guardian. Du får en liten dessert här om du skriver en drapa till vårt projekt. Overstretched Cities heter en artikelserie som de håller på med nu och den är sponsrad av The Rockefeller Foundation.

Så att det är så här, The Guardian har en påse pengar som de har fått från Rockefeller Foundation för att göra den här artikelserien. Då delar de ut de här pengarna till bland annat Science Fiction författaren Kim Stanley Robinson. Han skrev inte den här spontant, utan han skrev den här för att få den här slanten. Då måste han ju skriva ihop någonting, och då tar han den här och, ja, men den här för öds i det igen och riffar lite på den, tänker han.

Men, det här är ett perfekt exempel på att duktiga skönlitterärförfattare ska bara ge fan i sånt här. Ni skämmer bara ut er, Kim Stanley och ni andra, ni skämmer bara ut er när ni skriver sådana här saker i The Guardian. Håll er till att skriva romaner, och försök att dämpa lite grann er politiska ivare. Skriv ett personligt brev till honom. äger delvis rum i samma universum som Mars-trilogin. Så läs det med skipparen här, Guardian-kolumnen.