Martin

Lyxlägenheter i London står osålda längre än förut. Säljare sänker priserna med 14,1% i St. James och Victoria. Prisfall även i Knightsbridge, Mayfair, Temple och The City. Vi återvänder till London där det går riktigt trögt med att sälja lyxlägenheter.

Hela 3000 objekt är till salu i den här kategorin lyxlägenheter. Mer än hälften av de som byggdes förra året är fortfarande osålda. I nuvarande takt kommer det ta tre år ungefär innan alla objekten är sålda. Med lyxlägenheter menar man de som är prissatta på minst 1500 pund per objekt.

Det låg på ungefär samma nivå som prisrekordet i Stockholm. Billigare kategorin på mellan 1000 och 1500 per kvadratfot. Här är antalet osalda lägenheter hela 14 000. Och snittpriset i landet är stort, som i och för sig kanske inte sägs jättemycket, men den ligger i alla fall på 200 pund per kvadratfot.

Så då kan man ställa det i relation till den här kategorin på 1000-1500 per kvadratfot. En annan räknesnurra säger att ett vanligt bostad i landet tar cirka 40 dagar att sälja. Men i västra London, där tar det numera över 100 dagar. Foxtons, en ledande mäklarfirma i London, deras omsättning minskade med 42 förra året.

Vilket är såklart en rätt dramatisk minskning. Och det verkar som att priserna på bostäder faller också för första gången sedan 2009, som är då det stora krisåret 2007-2009, en sån här krisår. Samtidigt är det 26 000 nya lägenheter på gång i London. Så det verkar som att tillgången kommer framgent öka medans efterfrågan ser ut att minska och allt annat lika så brukar det betyda lägre priser.

Och lägg därtill stigande räntor till ekvationen, ja då bör vi få dyrare lån vilket betyder minskat priser. Ja, så där fick ni en liten uppdatering om hur det går i London. Martin, du och Sofia var ju nyligen i London på Mises UK-konferens. Pratades det någonting om fastighetsmarknaden där? Jag såg att det var någon session om UK-ekonomin i stort i alla fall.

Johnny

Jag kommer faktiskt inte ihåg på rak arm om... Det var någon djupdykning där i fastighetsmarknaden. Tyvärr kommer jag inte ihåg det. Men det var faktiskt någonting som jag höll talas om när vi var på plats. Det är väl i högre utsträckning så att London fortfarande ses som en sorts säker hamn för investeringar.

Om man är en oligark eller någonting så är det fortfarande så att man vill köpa stora hus i London. Det håller på att gå över och vi ser det i siffrorna. Det är inte lika vetenskapligt, men jag tycker också att man kan känna det när man går runt på Londons gator. Det är en stad som har sett sina bästa dagar, för att uttrycka det mildt.

Man lever på väldigt gamla meriter. Det är London som man... som man får när man går runt på gatorna är helt annorlunda än det London som man har i huvudet som man har i historieböckerna idealiserade bilder för att det finns ett enormt demografiskt skifte som är bara liksom det är nästan ännu mer extremt än i Stockholm på vissa sätt.

Det är delvis då av relativt godartlig orsak att Storbritannien har sin koloniala historia. Det är inte slumpmässiga människor från Somalia och Afghanistan, det är folk från faktiska brittiska kolonier. Men det är en väldigt annorlunda sorts stad. Det är en märklig blandning mellan socialt och ekonomiskt demografiskt nedgång, samtidigt som det är en stor kultur.

Jag hade stålsatt mig på att det skulle vara dyrt. i London. Men ändå så satt jag i halsen. Ändå blev helt pafft. Började få nota och börja käka mat och sådär. Att herregud, det här kan ju inte vara sant. Det måste vara något fel. Det måste knappat in fel på notan. Alla de här kombinationerna liksom, jag tror inte det är... London känns som ett ställe som... Prata lite om det nu, skulle man kunna bo i London och skulle man kunna flytta hit liksom. Det är en sån där grej som kan funka i teorin men aldrig i livet. I praktiken så är det helt otänkbart.

Martin

Ja, det är en speciell plats. Varje gång jag är där så grips jag av någon slags hatkärlek. Att jag ena sekunden, nästan bokstavligen en sekunde mellan topparna och dalarna att ena sekunden så bara älskar den där stan. Sen bara går jag runt en knut och sen bara......har jag hamnat någonstans? Så här kan man ju aldrig bosätta sig. Den här känslosvallen har jag hela tiden när jag går runt i London. Väldigt kasigt. Jag har fortfarande inte riktigt bestämt mig vad jag tycker.

Johnny

Det är väldigt dubbelstad. Men det är också... man kan tillägga... Det finns ju också jättealmarligt säkerhetsproblem i London. Det är så mycket terrorattentat, så mycket våldsdåd, så mycket syra attacker. Sådana riktigt bizarra saker som händer. Och det där kanske inte spelar någon roll för vissa av de ryska oligarkerna. För de ska bara äga sitt hus eller sin våning i London. De ska aldrig vara där.

De bor där någonstans. Men i det långa loppet så är det... Någorlunda normala, vettiga människor vill inte bo i en stad där det faktiskt finns en risk att man får både syra attack mot sig och promenera runt i centrala stan. Eller att man blir sprängd av en al-Qaida-bombel eller något sånt där. Det är så många saker som faktiskt talar emot. Ja, verkligen.