Martin

Jerry Yellen, avliden 93 år gammal, flög det sista uppdraget och avlossade andra världskrigets sista salvor. Nu är det kanske definitivt slut på den generation som utkämpade andra världskriget. Det var ju vid det här laget flera generationer sedan, åtminstone två generationer sedan.

Så det är bara naturligt att det inte finns så många kvar. Nu kan det ske för sig finns folk som deltog aktivt och krigade i andra världskriget som fortfarande lever. Bara att de deltog under en tidigare fas. Men i alla fall, Jerry Jellin, 93 år gammal, var den som, kanske inte den sista levande personen som krigade i andra världskriget, men han var den som genomförde några av de allra sista krigshandlingarna. Vilket är åtminstone en intressant symbolisk händelse.

Boris

Ja, och sen, jag tror inte vi ska köpa den här grejen om att signalen hade gått ut om att kriget är slut. Och vår vän här hävdar efteråt att vi hörde ingenting. Jag tror vi kan anta med gott mod och sunt förnuft att Jerry Jellin ville ge japanerna en sista minnesbeta.

Det vore jättekonstigt annars. Men när jag läste den här texten så fick jag en helt annan tanke. Och det var ju det här med den här post-traumatiska stressen, folk som varit ute i krig och så vidare. Och Jörge Gellin hade ju oerhört svårt en lång period att anpassa sig till att komma tillbaka till det vanliga livet. Och bör vi då inte tänka oss följande att det andra livet var mycket mer på riktigt?

Martin

Livet i krig?

Boris

Ja. Så här, det är inte så att jag menar att du är en mycket bättre och nyttigare och godare människa än att döda andra människor som står mot ditt land eller din uppfattning och så vidare. Men att han visste, han riskerade liv och lämn och framtid och allting under ett antal år.

Och han visste varför han gjorde detta. Och så kommer han tillbaka till vardagen i Mellanvästen och han har inte en jävla susning om vad han ska göra. Allting är tomt. Och då ställs vi inför den moderna psykologin som säger till oss att åh, Jerry hade problem med alla sina hemska upplevelser under kriget. Men tänk om det är tvärtom. Jerry hade problem med att livet när han kom tillbaka var jävligt tomt.

Martin

Det är i alla fall min magkänsla att många av de här fenomenen som man pratar om, till exempel posttraumatisk stress, och det är klart att soldater i krig är med om en del jävliga saker. Men det är uppenbart att det också i hög utsträckning beror på vad de är för sort människor och vad de har att för sig övrigt i livet. Det finns en del soldater som inte verkar påverkas så väldigt mycket.

Alla mår inte jättedåligt när de kommer tillbaka från kriget. Delt med det finns det en skillnad på personer och personer. Men vi kan också konstatera att nu för tiden så får ju folk posttraumatisk stress och blir sjukskrivna. Inte för att de varit i krig utan för att de har blivit utsatta för en killgissning.

Boris

Jaha.

Martin

De såg någon manspreada på tunnelbanan och nu är det provstack för posttraumatisk stress för hela slanten. Jag tror inte det är att de fejkar, att det är påhittat, att de inte faktiskt är traumatiserade, att de inte har problem. I viss utsträckning så är det faktiskt så att de lider av posttraumatisk stress. Men problemet var inte killgissningen, utan problemet är att de var förstörda som människor.

Textning.nu De hade inga psykologiska försvarsmekanismer, vilket gjorde att faktiskt så kunde en killgissning, eller en manspreadning, eller en elak kommentar knäcka dem. Och de har heller inget skäl att resa sig upp igen och gå vidare och strunta när killgissningarna fortsätter. Ja, en liten reflektion där bara. Intressant, intressant tycker jag din reflektion är också, att Jerry Gellin kanske inte var så att han helt missade signalen. om Eldun Pördär att han ville ut och ge Japsarna en omgång till.

Boris

Ja men det är klart så fan. Man har varit stationerad på Iwo Jima sett liksom en hel ö stinkande av beskrivs jättebra här av hans skvadronkamraters kroppsdelar och han vill ju bara hämnas. Och så kommer det en jävla signal från USA att kriget är över. Skiter väl han totalt i?

Martin

Han var i sådana fall inte heller ensam om det. Det sägs ju. Det finns massor av uppgifter inklusive från en lång rad framstående amerikanska generaler under den här tiden om att hela den amerikanska militärmakten och politiska ledningen ignorerade Japans upprepade försök att avbryta kriget.

Ja visst. att ge upp och få slut på styrigheterna. Men man ville inte det, för man ville fnedra japanerna, man ville testa sina atombomber för att visa upp dem för Stalin och så vidare. Så att man körde på. Så han var i så fall ett gott sällskap, Jerry Jellin, tänkte jag.

Boris

Ja, och Jerry har en mycket bättre förmåga att förstå för det blir på det primala, enkla sättet. Så dom tog håll på mina vänner. Nu ger jag tillbaka. Det storpolitiska spelet med Roswild och Truman är mycket mer obehagligt. Och intressant är dock att se hur på just det här primala planet, hur försoningen ändå kan ske mellan vanliga människor.

Han får en son som gifter sig med japanska och hans... Sonens svärdfar är också stridspilot, dock japansk givetvis. Och han och er blir jättekompisar. Det är lite vackert på något sätt.