Martin

110 personer ska dra ett 11 ton tungt stenblock genom Älvdalen för att fira 200 årsjubileet av Karl XIV Johans köp av Älvdalens porfyrverk. Stenblocket ska symbolisera kungen Sarkofag och dragningen kommer ske 10 februari. Alltså den här nyheten är ju bara så härligt bizarr. Ja.

Boris

Ja.

Martin

Det är flera saker som är skruvade. I Älvdalen så har man alltså en sorts royalistisk yra, känns det som. Man ska gå man ur huset nu. Jag vet inte hur många Älvdalingar det finns, men 110 av dem ska alldeles få samlas. För att dra ett gigantiskt stenblock genom bygden.

Och det är inte helt godtyckligt det här med 11 ton, att det väger 11 ton och sånt där. Utan det har en historisk motsvarighet i kanon 14 Johans Sarkofag som... Det tog till 8 år så är artikeln här. Han dog 1844 och det tog åtta år efter det att tillverka sarkofagen.

Sedan fick man vänta ytterligare i fyra år tills det fanns tillräckligt med snö för att kunna dra den. Men då var det just så att den vägde 11 ton och den drogs av 110 elvdalingar. Dessutom hade man ett fem ton tungt lock som drogs av dalkarar till Tegävle.

Båt till Stockholm, Ridderholmskyrkan. De har ännu inte lyckats bygga kälken på vilken stenblock det ska ligga så de kan dra den. Det är en utmaning säger arrangörerna. Eventuellt hinner vi inte bygga färdig kälken och då blir det ingen stenblocksdragning.

Boris

Jag tycker det är lite halv... Alltså det verkar inte vara väldigt hastigt påkommet. Det är ogenomtänkt. Dels kör man det inte hela vägen vilket jag tycker är lite vackert. Dels är ju min stora fråga, ingenstans nämns ju spelmännen.

Martin

Ja, var det spelmännen?

Boris

Ja, Erik Svansbo, alltså du måste ta tag i detta. Under originalfärden, så kallade det sig, så var det två spelmän som spelade hela tiden under dragandet. En satt på locket och en satt i själva kistan. Och det går ju inte att dra elva tan utan spelmän, skulle det se ut det.

Martin

Jag undrar lite grann vad det är för någonting som man firar här. En sak i kalen 14 är Johan, alltså den första Bernadotte-kungen. Det är ju en märklig historia i sig. Är det så att hjärtat bultar särskilt mycket för just den här kungen i Älvdalen, att man vill uppmärksamma honom? Eller handlar det ju om porfyverket, alltså om stenbrottet?

Stenproduktionen, alltså någon typ av industriromatik eller bruksortsnostalgi? Vad är den emotionella kärnan i det här, Boris?

Boris

Det kan ju också vara så att den här artikeln är extremt illaskriven. Men precis som du sa saknar tanken här. När man gör det originalfärden så är det ju ett gediget... Det är ett antal hantverk som släpas genom Sverige, en stor del av Sverige. Och även om det tog obegripligt lång tid tycker jag. Vad gjorde de alla de där åren?

Men man släpar ju inte nånting färdigt nu, utan man släpar något som är lite vagt beskrivet som ett 11 ton tungt stenblock bara. Alltså det känns... Hade det varit att man vill återuppliva de gamla fina traditionerna att bearbeta porfir? Alltså någon slags lavasten egentligen, så hade jag förstått det men då skulle man ha släpat något arbetat verk och bara släpat ett stenblock.

Vilket som helst, då är det inte ens vilken sorts sten det är. Alltså, nej, jag fattar liksom inte. Det finns säkert någon programförklaring till detta men det går inte att uttolka den här texten.

Martin

Ja, det kan ju inte vara konsthantverksdimensionen som står i centrum. Absolut inte. Eftersom det finns en bild här på den här blocken som jag antar är det faktiska block som ska dras. Det är väl kanske en fin röd nyans på stenen, om man kan säga någonting positivt. Men det är liksom en grovt utsprängd, bara fult stenblock. Så man kan nästan tycka att det är nedvärderande, både gentemot en fin traditionell sarcofaga och Karl XIV Johan som säkert inte skulle bli associerad med en sån ting.

Boris

När man skulle kunna åtminstone ha gjort den till en elegant. Det är en väldigt rektangulär formad uppslipad sten. Alltså någonting som gav en känsla av hur vackert det här materialet är. Men inte det utan det känns som en tanke som har uppkommit i fyllan och illan. Det här är killar vi ska stäpa lite sten till.

Martin

Ja men du sa någonting där Boris och vi får ju ändå ledtråd i faktarutan längst ner i artikeln. Där beskrivs det hur man åtminstone traditionellt... har behandlat dragarna. Just det. Så här står det. Brännvinn serverades fritt till dragarna. Före och efter varje uppförsbacke fick mannarna en extra sup att stärka sig med. Så möjligen har vi där en fingervisning om varför det här projektet plötsligt har blivit intressant.

Boris

Det kan vara själva syftet. Lite skrämmande, men man vet aldrig.