Martin

Peter Santersson. Filterbubblor. Tecken på diversitet snarare än konformism. Tidigare fanns det bara en filterbubbla att välja på. Peter Santersson i sin scenerotypkronika i Dalarnas tidning sätter sig på tvären mot den samtidigt diskursen kring filterbubblor. Han gör flera bra poäng.

Idén om en filterbubbla är att på grund av att man sitter på Facebook och bara läser länkar som postas av ens kompisar så bekräftas hela tiden ens invandraruppfattningar. Man får inte se av avvikande perspektiv därför att Facebook sorterar bort det åt en. Beroende på vem man är så har man olika resultat när man söker på Google.

som individ de resultat som de tror kommer vara mest lönsamma att visa för dig. Så beroende på vad man har sökt tidigare och även vad man har skrivit i sin gmail, det läser de av och undersöker, beroende på alla de faktorerna så ser du olika resultat. Det här är filterbubblan. Det kritiseras, även jag brukar prata ibland om filterbubblor och sådär. Därför kan det vara värt det att uppmärksamma att Peter Sanderson har en bra gmail-kontakt.

poäng här nu. Ett sätt att uttrycka det är att ja, vi har problem med filterbubblor idag och jag tror inte Peter Sandson heller ifrågasätter att det finns problematiska tendenser i den riktningen. Men hela premissen för att man överhuvudtaget ska kunna ha filterbubblor är ett nytt teknologiskt paradigm, framförallt representerat av internet, som gör att vi till att börja med i ena situationer har tillgång till tusentals om inte miljontals problem.

olika källor. Så när den här filterbubblan formeras så är det utifrån en bakgrund av en enorm mångfald av informationskanaler och en nästintill obegränsad möjlighet att söka ny information. Och det är ju en revolution i motsatt riktning från filterbubblan jämfört med hur det var tidigare.

För som Peter Jansson påpekar så var det till exempel under hans barndom när han var liten. som växte upp i Umeå på 1980-talet, en extrem filterbubbla där all information om aktuella händelser som man kunde få tag på styrdes av ett väldigt litet antal redaktörer på ett fåtal tidningar, en liten osynlig grupp på Lokaltidningen, två kvällstidningar, SVTSer och om inte de grinnvakterna godkände att någonting skulle rapporteras så fanns det ingen chans för den unge Peter Sanderson.

Då fanns det ett mycket mindre kotteri som hade mycket mer makt och filterbubblan var ännu mer restriktiv än vad den är idag. Peter Sjönsson avslutar med en ganska välfunnen formulering. Han säger, berätta inte för mig om filterbubblan. Jag har sett den, jag växte upp i den och jag hatade den. Samtidigt så får man konstatera att Filterbubblan är ju ett relativt begrepp.

Man menar ju när man säger filterbubbla inte relativt situationen i början av 80-talet, till exempel. Att allting har blivit mycket sämre sen dess. Det är underförstått att det har hänt en del sen dess. Och naturligtvis har vi det bättre informationsanseende nu än då. Och det faktum att vi har gjort stora framsteg kan ju knappast motivera att inte försöka ha mer mångfald att göra.

att inte försöka ha fler perspektiv idag, bara för att det är bättre än det var för 40 år sedan. När man pratar om de här filterbubblorna så är det framförallt en kontrast, inte till världen innan internet, utan det tidiga internet. Hur saker och ting var på nätet innan saker och ting koncentrerades till ett fåtal stora plattformar.

Jag vet att det finns en del som lyssnar på Radio Bubblas som är så pass unga att de inte kommer ihåg. ...och många minnen eller erfarenheter av internet innan Facebook. Men! Det fanns ett internet inom Facebook och det var något helt annat under de första 10-15 åren på internet. Det fanns inte silos som alla använde som filter för att ta emot sin information, som Google och Facebook.

Det fanns portaler som samlade information, men det fanns många olika portaler. Det var ingen som dominerade och som alla fick sin information från. Tvärtom var det en del av spelreglerna att man var tvungen att själv hitta de portaler eller de e-portaler som man kunde använda. eller de newsgroups och så vidare. som man var intresserad av. Och det här är ju det som filterbubblorna, centraliseringen, det är det det handlar om egentligen, centraliseringen av uppmärksamhetskanalysering på internet.

Och det är därför som vi känner ett behov av att bygga bubbla och andra aggregatorer, portaler, där vi ger folk alternativa perspektiv eller om man så vill, alternativa filterbubblor.

Boris

Ja...

Martin

Jag säger det Bore som har varit med ett tag. Du som har upplevt tre, fyra sådana här informations-teknologiska paradigmskiften.

Boris

Ja, men jag har ju faktiskt gjort det.

Martin

Hade ni inte samma diskussion när tryckpressen kom? Nej. Att det är en jäkla bubbla nu och alla läser samma böcker. Ja,

Boris

precis. Det är för jävligt. Jag minns ju de diskussionerna, men jag skulle ändå vilja gå framåt i tiden för att kunna anknyta lite mer till Santessons text. Jag förstår inte hur jag säger det. Jag får alltid svårt att diskutera texter av Santersson. För jag fastnar ju alltid på bylinebilden. Och jag tänker, hur många bylinebilder låter Karl-Tasas ha? Och han har alltid en ny kofta.

Det är en grej, det är jättemärkligt. Han har liksom koftans ansikte i sig. Alltid en ny kofta, ibland rätt snygga. Men om man bild... Jag tänkte, jag måste ju räkna koftan en gång. Så jag fick ta också en bild och googla honom. Och där finns det nästan inga bilder på Santesson i kofta. Så på något sätt måste han ha lyckats blockera bildsök på sig själv i kofta. Också ett sätt att skapa en bubbla.

Det här måste vi utreda en helt annan gång. Men det här med bubblor. Alltså jag är ju mildt uttryckt något äldre än Santesson. Men på något sätt så har jag inga skäl att tvivla på hans beskrivning av av Umeå under hans uppväxt. Men backar man tiden i Sverige, backar man lite grann i Sverige, till min egen, till exempel min forna hemsida, Eskilstuna på 60-talet och 70-talet, då fanns det två kraftfulla lokaltidningar.

med bra utrikesbevakning och rediga kultursidor skrivna av kunnigt folk på orten och lektorer och adjunkter i litteratur och språk osv. Väldigt många, oavsett samhällsklass, höll sig antingen med DN eller Stockholms tidningen som ofta skickade ut till exempel nyheter från världen för att göra reportage.

Det fanns tre stora välsorterade bokhandlar i staden. Det fanns två rediga antikvariater som var ren fröjd att växa upp där. Det fanns mängder av livaktiga bildningsförbund som alla höll föreläsningar flera gånger i veckan. Jag ser på något sätt... Det pågår ett... Det är inte som att det pågår en degradering av kulturlivet och människors läsning och dissussioner med varandra.

Den processen är slutförd på något sätt. Det finns inga bokhandlar, bildningsförbund, antikvariat kvar fysiskt sett. Och mint mindre av den där tiden är att folk faktiskt diskuterade ganska livligt med varandra. Till och med ledartexter i lokaltidningarna på fikast och annat. Så att samhällets förändring har gjort alltså att det finns inget offentligt samtal, offentligt liv att vara en del i.

Och då satt man ju... och allt det här fanns alltså, även om vi hade en sent... Centralmaktens tv och radio är över oss. Och så fanns det på ett starkt civilt samhälle i Sverige faktiskt som nu är förrött. Men då tror jag paradoxalt nog att det som kritiskt kallas filterbubblor idag, För väldigt många är räddningen av de som befinner sig där förödda civila samhället utan kulturliv och bildning.

Bubblorna blir ett sätt att komma i kontakt med världen och diskussioner och tankar som man förr kunde göra rent fysiskt. Det är en räddningsplanka. Därför tycker jag de är viktiga. Jag tror väldigt mycket att de har växt fram. Hade jag växt upp i Eskilstuna på 60-talet idag så hade den digitala världen och de olika så kallade filterbubblorna blivit min mentala och intellektuella räddning. Det fanns inga bokhandlar att gå till.

Martin

Wow, vilken intressant kommentar Bård. Det var verkligen tänkvärt. Ja, vad intressant. Vi vill återkomma till den här frågan, prata mer om filterbubblorna. Vi pratar trots allt om att prata i radiobubblan, ett projekt som har döpt efter filterbubblor. Så det är inte precis off topic för oss.