Martin

Hugh Hefner dör 91 år gammal. Grundade Playboy 1953 och drev kasinon och nattklubbar. Beröms av sonen för sitt arbete för yttrandefrihet. Med hänsyn till att hon inte var en perfekt exempel på det så var hon ändå en sorts ikon för konservatism och en konservativ livshållning i Sverige.

Hugh Hefner kan möjligen sägas ha varit ett exempel på motsatsen i USA och även på den internationella scenen. Men jag tänker också, och jag ser fram emot att höra dina kommentarer här Boris, jag själv som är ganska ung och har inte sett så mycket och inte var med på första parkett, så att säga, när Hugh Hefner for fram. Jag själv har väl lite blandade känslor kring honom, om man ska tänka på hans eftermäle.

Å ena sidan så har jag ett intryck av att man kan se honom som en sorts kämpe. Man säger såhär, kämpe för yttrandefrihet, säger han så. Och det har jag inte detaljkoll, men jag vill minnas att han... Att staten försökte stänga ner olika saker han gjorde, han kämpade för rätten. Som vi skulle säga från Libertarians perspektiv, att utnyttja sin egen...

sin egen äganderett, sina egna resurser, trycka sin tidning och så vidare. Och på det sättet så kan han ses som föredömlig, kanske att han har inspirerat andra människor att leva som de vill, att vara självständiga, att inte tänka för mycket på vad staten säger och åt dem att göra. Han var också en skicklig entreprenör och byggde företag och har säkert varit en inspiration i de avseendena.

Samtidigt har jag förstått att det är svårt att hitta något positivt att säga om själva ägandet. Det mesta av allt han har sysslat med verkar ha varit höjden av degenererat skräp. Men du Boris kanske kan nyansera min bild.

Boris

Jag har ju kommit i diskussioner om Hugh Hefner genom åren och Playboy-Playboy-imperiet. Och jag har ju alltså fram tills han dog faktiskt försvarat honom. Men jag har ändrat ståndpunkt nu på grund av, jag måste alltid vara så konträr, men när man ser alla dödsrum, alltså jag läste Brendan O'Neills hyllning till Hefner och då liksom fick jag nog av det hela att börja tänka om min egen position.

Man kan se alltså det han hyllas för. Det ena är ju hans kamp för yttrandefriheten. Han stödjer väldigt många projekt faktiskt med stålar. Och han försvarade sådana som Lenny Bruce mot myndigheternas förföljelse. Han gav även en vass svart komiker som Dick Gregory en...

En plattform på klubbar och även som gav en möjlighet att utvecklas som skribent. De Gregor i början var väldigt vass och rolig framförallt jämfört med dagens stå uppare. Men, och sen ska man inte glömma bort Playboys. Lite rära kvaliteter, hur knäppt det än låter. För att om man säger att han var en smart entreprenör.

Han visste liksom att det funkar inte att pytsa ut ett magasin som med mycket bara bröst och hud. Det kommer folk från Brytanska för att köpa det. Jag måste krydda med något annat. Så det blev ju en plattform och man köpte in väldigt många berättande. Bra reportage.

med stora litterära kvaliteter och det visste liksom New Journalisms upppoppande stjärnor i USA, de visste att de kunde alltid få bra betalt av Playboy. Och det var ju bra för dem och det var bra för utvecklingen av journalistiken och för häftningen var det bra för det gav ju ett slags kulturellt cred åt Man kunde alltid säga att jag köper den för att läsa Alex Haleys reportagesserie om amerikansk nazism.

Som han var väldigt bra på förresten. Väldigt rolig. Men, vi kommer inte undan det här att han har bidragit till det kulturella fördärvet och raseringen av normen. Han brukade skryta, som också nämns i den här, att jag har gått i sängs med mer än tusen kvinnor. Det är väl inte så jävla mycket att skryta med egentligen.

Och det problematiska med honom tycker jag själv är att han kopplade loss mansrollen från den naturliga mansrollen. Han lanserade bilderna av den lättbildade... Mannen som hade läst lite rätt saker, klädde sig rätt, rökte rätt sorts tobak, var ju sig sympatiskt att han dog med landsfören, rökte pipan.

Men han lanserade tanken på den eviga ungkaren som med en mängd lösa mer eller mindre varaktiga förbindelser. Precis som vi kan anklaga den svenska staten för att göra sitt yttersta för att krossa kärnfamiljen, vilket inte är en överdrift, så gjorde Ljughäfner sitt till på sin kant för den här.

offensiven mot kärnfamiljen. Det var inte bara en fråga om att kvinnan skulle vara underhårdande, utan kvinnan var liksom någonting som fanns vid sidan av det riktiga livet som man kunde använda då och då. Ganska vedervärdigt egentligen.

Martin

Det är väldigt välformulerat, tycker jag. Det är viktigt att påpeka. Alltså just det här beteende, den eviga ungkarlen, ha tusen sexualpartners och så vidare. Det är ju inte ett manligt beteende, utan det är ett pojkbeteende. Det är en sorts fantasi som pojkar har när de är i nedre tonåren.

Det är någonting som om man har den typen av idéer så växer man ur dem. Om man blir en man, om man fastnar i det stadet, om man är som Joe Hefner, om man är 90-bast och fortfarande ska leva den här 13-årsdrömmen, då är man fast i en sorts permanent infantilitet. Och det är ju den exakta raka motsatsen till en civilisatoriskt uppbygglig kulturgärning, att splida den typen av värderingar.

Och att premonera den typen av livsföring. Ja, vi kanske slår in öppna dörrar här, men det är ju som du säger, det är väldigt oaptitligt när man tänker på det faktiskt.

Boris

Ja, fast det är inte en öppen dörr som vi slår in. Man ser ju eftermällen att de är väldigt hovsamma och man betonar det här med att han gav plats åt författare. och gav den första plattformen till många skapande sådana och hans yttrandefrihetskamp just därför att man antingen inte vill se eller inte kan se just hans moraliskt nedbrytande roll.