Martin

Albert Svensson. Flerhus skulle byggas i klassisk stil på en frimarknad. Modernismen är politisk och förkastar spontan ordning. Timbros nygamla sajtsmedjan går från klarhet till klarhet. De har ju publicerat alla möjliga typer av artiklar inklusive en del grävande reportage som har fått mycket uppmärksamhet.

Här gör Lars Anders Johansson, som jag tror är redaktör på smedjan och en välbekant person, vars alls där vi ofta länkar till på Bubbla, jätteintressant intervju med en av Sveriges få... arkitekter som inte är anhängare av den här universella, modernistiska, progressiva arkitekturstilen som nästan precis alla arkitekter verkar ha anammat.

Det är nästan som att det finns någon sorts förbud. Det finns en lag som säger att man får bara bygga sådana här fula, modernistiska, fyrkantiga lådhus. Man får inte bygga gamla hus. Man får inte ha någon ornamentering, man får inte ha några klassiska proportioner, det får bara vara modernistiska lådor.

Boris

Alltså, det finns två märkligheter där. Den ena märkligheten är att det är lätt att tro att de som ritar de här husen, alla dessa lådor som ligger nere eller står upp, att de gör det av tvång eller... Men så är det inte, eller att de bara anpassar sig. Problemet är att många av dessa, hoppas de inte lyssnar, av den yngre generationen arkitekter, de gillar det här, de tycker att det är vackert.

Alltså för dem, det är inte så att de bor, det finns en... Lite granns uppfattning att de bor i andra typer av hus som är mer klassiska och trevliga. Utan de älskar de här, framförallt Stockholms innerstads 60-talsbyggen. Man byggde sedan på södra en del modernistiskt skräp med jättefula betongfasader.

De anser att det är vackert. Det är helt sinnessjukt men så är det. Det andra, sen stör en grej mig lite grann i den här. Alltså jag förstår mycket iallafall vad man går till angrepp mot. Men modernism blir en knepig term, speciellt när man säger att modernismen har sett likadan ut i hundra år. För inom modernismen så måste man faktiskt räkna in den nästan inhemska svenska arkitektur.

som på funkes bas utvecklas. från tidigt 30-tal och framåt. Och där det finns extremt vackra exempel från 30-talet till 50-talet på funktionalistiska hus alltså. Och då måste man faktiskt urskilja från den allmänna fulheten. Och de präglade sig också av en fantastisk känsla för detaljer och kvalitet helt enkelt till inredningen.

Och både när det gäller villor och lägenhetshus. Så att, och det är jättesorgligt att den traditionen har delitades i och med miljonprogrammet. Sen var det bara betong och prefabricerat.

Martin

Det är inte en särskilt exakt term, så är det ju när man pratar om modernistisk arkitektur. Och som du säger, lite äldre, tidigt, kanske man kan säga, modernistisk arkitektur så var det betydligt mer intressant. Det är framför allt senare, jag vet inte när exakt, men sista halvan av 1900-talet då det verkligen har spårat ur. Man har inte längre ens den kreativiteten och nyskapandet som man ändå kunde se. Ettan nu? Nu är det kliniskt rent från sådana saker.

Boris

Ja, jag måste ta all hands med den där finfunkelsen. Den svenska finfunkelsen var ju uppenbarligen påverkad av Benito Mussolinis enda bidrag till... Det fascistiska, modernistiska bostadsbyggandet, alltså Italien, det var väldigt fint. Jag är extremt förtjust i de byggen och till och med de nya små städer man uppförde. Väldigt eleganta.

Martin

Ja, för att inte fastna för mycket i de här nyanserna av modernistisk arkitektur. Jag skulle vilja ha ett helt avsnitt egentligen om arkitektur, bara kunna gräva ner oss i de här sakerna. Det finns flera intressanta saker med den här intervjun. Men en sak är ju Albert Svenssons egen historia. Han är tydligen en gammal vänsteraktivist. Han var syndikalist. Och så läste han Karl Popper som fick honom att förstå att man trots allt måste ha en stat.

Och då slutade han att vara syndikalist och blev istället konservativ arkitekt. Det är fascinerande att höra vad Albert Svensson själva sysslar med. Han har uppmått åsikter om arkitektur, men vad gör han yrkesmässigt? Det visar sig att han började jobba på en liten byrå som ritade fritidshus. Nu har han eget företag, egen arkitektbyrå, som också ritar små villor och sommarhus i traditionell stil.

På Marstrand och runt om i Bohuslän. Jag var inne på hans hemsida och tittade på de här husen. Det är typiska svenska traditionella trähus. Det är fint och bra. Det är jättebra att folk bygger fina fritidshus. Det finns också några bilder längst ner i den här artikeln. Som jag tror är huset han har ritat. Aldrig att man kan få se till exempel... Ta sådana hus som Stockholms stenstad huvudsakligen består av.

Det är ju modernism i hög utsträckning. Det är aldrig att man kan få se något sånt. Det är bara den här post-68-lådarchitekturen. Så det finns flera intressanta frågor här. En är ju den här frågan om... Skulle det här vara annorlunda? Skulle man bygga bättre hus? Om det var en fri marknad med privat ägande rakt igenom. Det finns en del som är tydliga på det.

Och tittar man på andra länder som jämförelse så kan man se att det pågår en sorts boom internationellt för privat ägande. icke-bordernistiska arkitektur, åtminstone lite mindre bordernistiska arkitektur, med mer klassiska inslag. I Tyskland till exempel bygger man fantastiska hus i traditionell tysk stil. Så istället för att bryta upp gatebilden med funkislådor så bygger man hus som de såg ut för 100-150 år sedan.

Det är jättevackert. Jag tittade lite grann på det här och det är nästan alltid privata byggherrar som bygger på det här sättet. Och dom vill att vi bygger på det här. husen ska hålla på alla sätt i många generationer. Precis som man har tänkt kring hus traditionellt sett. Då behöver man knyta an till äldre traditioner. Har de funnits väldigt länge och visat sig gångbara så är sannolikheten också stor att de kommer att kunna leva kvar.

Våra gångbara kanske lika lång tid i framtiden eller längre. Men det kostar pengar naturligtvis. Om man har skattefinansiering och den offentliga sexan Det är en extrem kortsiktighet som premieras i alla typer av verksamhet där staten sträcker in sina tentakler.

Det finns definitivt ett tydligt samband där. Men det finns också något annat. Som du är inne på Boris, och som den här artikeln handlar om i hög utsträckning, så finns det ju skolor där man utbildar arkitekter. Och arkitekterna, de brinner ju för den här typen av modernistisk, vedervärdig arkitektur. Jag har själv pratat med ett antal av dem, och blivit väldigt förvånad över att det finns en del som är lite mer modernistisk, men som är lite mer modernistisk. De har inget som helst intresse för att bygga vackra hus, utan ju fulare desto bättre.

Det är en sorts ideologisk metaprincip som går igenom på många områden, som är en del av det moderna och det postmoderna. Det är en sorts antiestetiskt sentiment. Men arkitektur är extremt politiserat. Ibland kan man säga att det är konstigt. Varför ska det gå politik i arkitektur?

Som jag gillar att påpeka ibland, arkitektur är oerhört politiskt och oerhört viktigt. Hur vi bygger hus, hur vi bygger städer, formar såklart livet som vi lever i de här husen, i de här städerna. Så att den revolutionär som är smart sätter definitivt klona i architekturen. Och jag tror också att för att åstadkomma en långsiktig samhällsförändring, det här kanske låter konstigt, men för att verkligen, om vi vill förändra samhället till det bättre, så måste vi också ta ett grepp om architekturen och försöka uppbåda bättre arkitektur.

Boris

Mm, det är en härlig marxistisk ståndpunkt. De materiella förhållandena är väldigt bestämmande. Hur du lever och bor kommer att prägla dig på många sätt. Men jag tror också att den här förkärleken för... Förvaringsastalterna med betongfasad är ju också en följd av någonting vi har pratat om ofta. Det är ju eroderandet av familjen och angreppen på familjen.

Alltså en fungerande familj kräver ju faktiskt möjligheten att en helt annan boende än det som idag erbjuds i betonglådorna. De är ju inte gjorda för... Det är precis det som är poängen.

Martin

En familj som lever på ett traditionellt sätt behöver vissa fysiska omständigheter för att kunna göra det. Men marknaden består nästan enbart av de här betongkolosserna med små minilägenheter som är gjorda för folk som lever singelliv eller folk som kanske är ett par som har ett barn. Det är nästan bara sånt som står till buds och det är svårt att få tag på en bostad som lämpar sig för en någorlunda traditionell familj.

Så det är självklart att det påverkar inte bara familjebildning och barnafödande utan också attityder. Det blir i en stad som bara består av sådana små lägenheter, så blir det onaturligt att ha en stor familj. Och den värderingen blir bokstavligt talat skriven i sten. Eftersom den är inbyggd i själva husen som man lever i, som man går vid och ser längs gatorna, som utgör hela ens stad. Så att ondskan byggs in i de mest grundläggande fysiska omständigheterna, det som fötterna går på på marken när man rör sig genom stan.

Boris

Precis, man skapar ett fysiskt rum för den här atomiserade befolkningen där var och en lever själv och förväntas leva själv. En sak som jag saknar i den här intervjun som jag tycker att de skulle ha borrat lite mer i, alltså det är inte bara en fråga om att rita rätt, om jag ska uttrycka det så, utan det är också en fråga, och där tror jag vi har ett bekymmer som man måste beakta när det gäller hus och fastighetsbyggande.

Det är en bristande känsla för kvaliteten, alltså det räcker inte att... Linjerna är rätt och vackra och att det blir ett ombonat hem anpassat till de som bor där. Vare sig de är enskilda eller familjer, har barn eller inte. Utan jag tror det är jätteviktigt att när man bygger så är varje detalj präglad av kvalitet. Alltså materialen, att varje detalj är utformad med omsorg.

För det samma sak där att lever man i ett hem där det är anpassat till de som bor där. Där du upplever att allting är förbrukningsvaror. Det här ska ändå, som du sa, rivas om ett tag. Det skapar en speciell mentalitet av att ingenting spelar någon roll. Om man ser hur huset börjar falla sönder. Och lika mycket som man pratar om hur man ska göra för att få tillgång till det här.

Utbildningarna av arkitekter, hur de formateras, blir lite dumma i huvudet. Lika mycket måste man prata om frånvarande av gedigna hantverksutbildningar idag. Alltså yrkesskolorna är ju inriktade väldigt mycket på att skapa byggnadsarbetare, målare, snickare och så vidare. Som tänker och arbetar och gör så att det passar till betonglådorna. Så man måste börja i den änden också, det krävs mera. Vi skulle behöva privata initiativ på yrkesskolefronten också.

Martin

Att här utbildar vi riktiga jävla hantverkare som vet vad de håller på med.

Jag tror att vi som kommer in där är övercerebrala, överkvalificerade helt enkelt. Arkitektyrket är ett konstnärligt teckningsyrke. Men vi har gjort det till någon slags teoretisk diskussionsklubb. Och precis som du är inne på Boris, det här är en genomgående tendens som vi ser på alla olika områden. Det är långt ifrån unikt för arkitektur naturligtvis, att någonting som är ett hantverk, någonting väldigt konkret och handgifpligt politiseras.

och blir istället en enda lång övning i genusanalys och kritiska diskurser och intersektionalitet och sådana här saker. Och garagestruktur är ju förstås ett utmärkt exempel på det.