Gustav N

Bildmanipulering fortfarande vanligt i biomedicinsk forskning. Teknisk screening kan hjälpa, enligt ledarartikel i Nature. Och då har vi en tredje sorts... oredelighet här, nämligen manipulering av bilder. I många typer av biomedicinsk forskning så använder man sig av bilder av till exempel celler i odling eller bilder av vävnader eller bilder av olika typer av blottar som man då använder för att undersöka förekomsten av proteiner eller av andra molekyler.

Man har då en gel där man låter molekyler passera och kydda. De sorterar sig i storleksordning och sen kan man märka in dem. Då får man ett band i gelen där ett visst protein förekommer. Då är det väldigt vanligt att man klipper och klistrar lite grann med de här gelerna så att det ska se snyggare ut. Om man gör det med gott omdöme så är det ingen fara alls.

Då kan man bara framhäva sina fynd på ett rimligt sätt. Det är också mycket lätt att falla in i frästelserna och klippa ihop två olika geler som egentligen inte satt ihop. Det är inte så att man kan klippa in kontrollband från en annan gel än den verkliga. Eller i värsta fall att helt förväxla figurer från olika experiment. Det här är mycket vanligt har det visat sig varenda gång man har försökt titta på det systematiskt. Det kan vara uppåt 20% av alla artiklar som innehåller sådana här figurer som har någon typ av fel. Alltså någon typ av manipulering som inte är acceptabel.

Martin

20% säger du? Ja. Det är ganska mycket.

Gustav N

Just den siffran kommer från den europeiska molekylärbiologiorganisationens tidskrift, Embo Journal, som rutinmässigt granskar alla artiklar som skickas in. Och då upptäckte de att det var 20 procent. Det är en siffra som är lägre än tidskriften Journal of Cell Biology, som också har hållit på granskat systematiskt under ett antal år.

Martin

Jag vill minnas att det var någon bildmanipulation inblandad i Paolo Maccarini-skandalen. här i Sverige för ett års nivå.

Gustav N

Det stämmer mycket bra. Det som var huvudfrågan då var ju om det fanns etiktillstånd och om han hade skönmålat beskrivningen av utfall för patienter som han hade opererat. Men sen tillkom också frågan om det var manipulerade bilder i hans experiment. Det dök upp granskningar på internet på en sajt som heter Pubpear där man anonymt kan kommentera forskning som visade att det var bilder som var duplicerade.

Det var samma ställer. som fanns på olika bilder som enligt vad som skrevs var flera olika experiment. Och det var när de bilderna kom fram som det blev omöjligt att fortsätta hävda att det inte var något problem därför att alla som tittade noga kunde själva se att de här bilderna var duplicerade. Det var inte det som var viktigast för tolkningen men det var det som, vad det verkar, ledde till att KI-direktören Anders Halmsten fick lämna sin post, eller han valde att lämna sin post.

Och det finns... Det finns ett ganska stort antal pågående fall på Karolinska institutet där liknande fynd har gjorts och visats upp på sajten Pubpear och där utredningar om orättlighet pågår.

Martin

Det är lätt att förstå på ett sätt att den typen av bilder, du kan bara sätta dem framför någon och jämföra och titta, är de olika, är det samma bild? Det är kanske lättare att nå fram med det genom att jämfört med till exempel p-hackning, som ändå är ganska abstrakt. Du måste förstå lite grann om statistik och sannolikhetslära och sådana saker för att överhuvudtaget förstå vad det handlar om.

Uppenbarligen så måste du ha en teoretisk förståelse av sådana saker som överstiger vad många framstående forskare själva har. Men det blir lättare med de här bilderna, för även en lekman kan enkelt se att de här två bilderna som har olika figurbeteckningar. är faktiskt exakt samma bild.

Gustav N

Ja, det blir helt otvetydigt i många fall. Och då kan man fråga sig, vad är det vi håller på med egentligen som forskare? Vad är det som är kul med att jobba ifall man håller på på det här viset? Och jag tycker att det sätter fingret på att en del personer arbetar utifrån kravet som finns att vi ska producera artiklar, snarare än utifrån idealet att vi ska ta fram ny kunskap.

Som jag ser det så är det nog i grund och botten ett klassiskt incitamentsproblem där man mäter någonting och så övergår det man mäter till att bli målet för verksamheten fast det egentligen inte var det som det var tanken att man skulle arbeta med.

Martin

Det finns ju en väldigt romantisk och idealiserad bild av forskning och forskare. De här finstämda och sofistikerade personerna som sitter i sin älvförbenstorn och enbart tänker på objektivitet. med objektivitet och metodologiska spörsmål. Oantastliga, omutbara. tankens giganter. Men så visar det sig att forskare är, precis som alla andra verksamheter, människor.

Och det största problemet inom forskningen, precis som i nästan alla andra verksamheter, är vanliga, mänskliga brister. Att vi kommer inte runt våra vanliga, mänskliga svagheter. Fåfänga, kortsiktighet, oövervägda risker som människor tar. Är det inte samma fenomen som man ser i alla sfärer? Och skillnaden om något kanske är att folk inbillar sig att forskare inte är föremål för de här grundläggande mänskliga emotionella impulserna.

Gustav N

Så är det. Vi har kanske varit väldigt bra på PR från forskarsamhällets sida. och lyckats övertyga människor om att vi faktiskt är de här helt osjälviska och objektiva tankegiganterna. Men jag tycker också att när man känner till människans svagheter så är det utmaningen att försöka konstruera system som uppmuntrar till rätt sorts beteende.

Snarare då än att försöka hoppas på en moralisk resning i kollegiet. Är det så att man beställer en viss... Aktivitet? Då är ju forskare precis som alla andra och levererar den aktiviteten som det betalas för i slutändan. Så att verksamheten kan hållas igång.

Martin

Ja, de områden där sakutbildningen funkar, där man kan övervinna mänskliga svagheter, så beror det ju ofta på att man har välfungerande ekonomiska incitament. Om man är ett företag som verkar på en normal marknad till exempel så blir det väldigt enkelt. Antingen så, så funkar de grejerna du gör eller så funkar de inte och oftast är feedbacken det som funkar.

relativt snabb. Du pratar om att forskare får betalt för att göra någonting och levererar. Skulle man kunna tänka sig en intensifierad kommersialisering av forskningen för att komma framåt?

Gustav N

Ja, det är svårt att säga hur man skulle mäta det. Forskningen är egentligen i hög grad kommersialiserad redan. Man tänker inte alltid på det, men den absolut största majoriteten av all forskning i Sverige och i alla jämförbara länder bedrivs redan i det privata näringslivet. Jag misstänker att den inte alls har samma problem. Därför att i näringslivet är man intresserad av att komma fram till någonting som fungerar. Då är det direkt kontraproduktivt att hålla på och förväxla datafiler eller att p-hacka fram ett resultat som sen inte går att återupprepa.

När det gäller den akademiska forskningen så är det ju en väldigt svår fråga hur man ska kunna definiera ett kriterium för vad som är bra forskning. Om vi hade det så skulle man ju kunna belöna det rakt upp och ner. Men det finns inte och vi har i allt för hög utsträckning låtit publiceringen i tidskrifter, och särskilt tidskrifter med hög prestige, bli ett proximot för vad som är ett bra innehåll.