Martin

David Hines, högern utan rejäl segerschans så länge vänstern är överlägsen på praktisk lokal organisering. Abortmotståndare och vapenlobbyn, viktiga pionjärer om man vill konkurrera om verklig makt. Till att börja med så är det här artikeln från en nystartad... Sajt som heter Jacko Bight, Jacko Bight Magazine.

Och kanske någon tänker, men det där är inte nystartat. Det där har jag sett förut. Det är ju en välkänd amerikansk vänstersajt. Men sakta backarna, kära lyssnare, du tänker på Jacko Bin. Jacko Bin Magazine är den amerikanska vänsters flaggskepp kan man säga. Den amerikanska, den marxistiska. Jacobite väldigt nittiska revolutionärer.

Jakobiterna är en helt annan och betydligt äldre strömning. Enkelt uttryckt så är Jakobiterna de som vill återupprätta Stuart 1 på den brittiska tronen. Det här är en idé som har, märkligt nog kan man tycka, fått mer och mer uppmärksamhet under de senaste tio åren. Nu finns det en högergruppering bland det som kallas för...

nyreaktion som fokuserar just precis på Stuart 1 och att de även kallar sig för Jakobiter. Och nu har de till och med jakobitemag.com som ju bara måste vara en lustig referens till Jacobin Mag. Men inte desto mindre. Väldigt intressant fenomen. Och den som vill läsa mer om jakobitismen kan naturligtvis göra det på Jacobite Magasins webbplats.

hemsidan. De har bland annat en artikel som heter Jakobitism för det 21 århundradet. där de här idéerna presenterades. Väldigt spännande grej som begått kunde ha en fördjupad diskussion om vid tillfälle, inte minst därför att den moderna jakobitismen har fått en väldigt intressant koppling till Liechtenstein, vårt favoritland Liechtenstein.

Det visar sig att prins Josef Wenzel, som är nummer två i successionsordningen att efterträda sin farfar, Han är också nummer tre i den jakobitiska successionsordningen. När han tillträder som första av Liechtenstein förr eller senare så kommer han bli den första arvtagaren till stewardetten.

Han själv har varit statschef på åtminstone 200 år, så det är första gången. Han kommer också vara den första pretendenten. som är född i Storbritannien, vilket han råkar vara av omständigheter. Han ärver den här titeln via härtigen av Bajern, vars dotter har gift sig med prins Alois av Liechtenstein.

Det är lite komplicerat, men det är väldigt intressant att den jakobitiska successionen och den Liechtensteinska på det här sättet sammanfaller genom äktenskap. Låt oss säga någonting om den här artikeln som ger mig blandade känslor. David Hines beskriver här till att börja med ett sorts återkommande problem eller paradox inom den politiska högen.

Han konstaterar att högen har ganska gott självförtroende och tror att om det kom till en fysisk fight så skulle vi ta vänstern. Det här är ett sentiment jag får ta åt mig av det här och många andra delar av artikeln. För det här är någonting som jag själv har suttit och sagt i Radio Bubbla. Att de här vänsteren som håller på och håller på med våldsomma upplopp och ska använda våld på olika sätt.

Får ju se hur roligt det är för dem när de väl... där väl folk som är mer höversinnade vaknar och matchar dem på gatorna och gör fysisk motstånd. Då kanske det inte blir så kul för de här veganätande tunnelserna som utgör AFA-klickarna på gatan.

Men som det påpekas i den här artikeln, trots allt så är vänstern väldigt duktiga på att organisera sig själva. På högern, om de gör någonting, så pratar de mest. Och naturligtvis ägnar sig åt en massa andra saker. Det här är en pågående diskussion inom den radikala högern. Vissa säger att det här är en ordning. Vi ska eftersträva en passivistisk strategi.

Jag är en av dem som ofta förespråkar den linjen. Som säger då att politiskt arbete och politisk aktivism av olika slag är inget som vi ska eftersträva. Det är någonting som bara skapar mer kaos. Det leder egentligen till motsatsen till det vi vill uppsnå. Vi vill snarare att människor ska vända sig bort från politiken så mycket som möjligt och fokusera på helt andra saker och bygga upp.

Bra människor, bra relationer, bra institutioner, helt oberoende av politiken. Och om vi lägger massa energi på att till exempel ordna demonstrationer eller ägna oss åt olika typer av propaganda och vad det kan vara för någonting så slösar vi viktig energi på någonting som förmodligen bara är kontraproduktivt.

Men det görs ändå några bra poänger i den här artikeln. Till exempel en sak som man måste ta på allvar tycker jag, det är påpekandet att politisk aktivism fyller den viktiga funktionen, att det är en sorts träning. Genom att ha politisk verksamhet så övar sig, vänstern i det här fallet, skulle även kunna vara högern, på att nätverka.

Att organisera sig på ett decentraliserat och effektivt sätt, att lära känna varandra. Man blir vana med att arbeta tillsammans. Det är definitivt en poäng tycker jag. Det finns den här dubbelheten i till exempel Bubbla-projektet. På ena sidan säger jag att jag tycker inte att vi ska hålla på med politisk aktivism. På andra sidan sitter jag tre gånger i veckan i en politisk podcast och ägnar mig åt politisk propaganda.

Är inte det här en motsättning? Jo, det är en motsättning. Jag kan inte lägga fram ett helt glasklart försvar för mitt eget beteende. Men en tanke som jag har och som jag har haft sedan början av Bubblaprojektet är att vi delvis ska använda oss av samma metoder och strukturer som man traditionellt associerar med politiskt aktivism, men försöka kanalisera det i en annan riktning.

Så vi vill ju gärna, vi försöker organisera människor i viss mån Till exempel via Bubbla Premium, där det nu finns runt en tusen medlemmar som nätverkar, bildar grupper, lokalgrupper som träffas och så vidare. Men vi försöker ju absolut inte få folk till exempel att arrangera demonstrationer, eller för den delen motdemonstrationer, mot vänsterns auktioner på gatan och så vidare.

Det som vi ser som allra mest uppbyggligt och lovvärt är till exempel ett antal premiedlemmar som är på plats. slår sina kloka huven ihop och bestämmer sig för att starta ett företag. För att påbörja någon sorts ekonomisk verksamhet tillsammans. Och på så sätt skapa mer resurser för sig själva, sina familjer. Kanske folk upptäcker att de bor i närheten av varandra. De kan göra intressanta saker i sitt närområde. Den här typen av saker, det är det som jag ser som målet. Men så eventuellt kan vissa av medlen efterlikna.

Boris

traditionella politiska organisationsformer. Det är faktiskt organisatoriskt och problematiskt.

organisatoriskt skickliga och handlingskraftiga, även när det gäller att bygga nätverk och organisera demonstrationer. Det är intressant och fascinerande nog också att ganska företagande vänster, de är inte främmande för att starta företag eller butiker. Man har inte den här svenska inställningen i vänsterna att företagande och bygga upp saker är något i sig dåligt för att man gör vinst på det.

Men i Sverige så var det ju så förr i tiden, kanske till och med ända in på 50-talet, det var inte underligt att olika grenar av arbetarörelsen ägnade sig åt att också strukturera, att bygga företag och till och med koncerner och bygga sina egna småuniversum, vilket var väldigt bra. Men när man gör det så är det också så att då riskerar man med den inställning de hade att sugas upp av staten.

Staten blir en viktig bidragsgivare, till slut så behöver man ägna sig åt affärsmässig verksamhet. Men även tokvänster i USA är faktiskt lite befriade från den. De har liksom inte kastrerat sig själva på det sättet. Men tittar man på Sverige så finns det ju också en annan... Det här är artikeln relevant på andra sätt tycker jag.

För när jag läste den så påminner det sig själv om... Om 70- och tidigt 80-tal i Sverige som politisk vänsteraktivist, då var ju min del av vänstern extremt sovjetfientlig. Vi byggde faktisk solidaritetsrörelse med förtryckta folk i Östeuropa, som fanns under sovjetiska stövlarna. Då strävde jag alltid efter att få med liberaler, folkpartister och moderater i den här egensfronterna.

Och de skrev ju på alla papper, vi kommer på möte och så vidare. Men de delte, alltså de kom ju aldrig. De hade tummen så jävla mycket mitt i handen alltså. Det var en helt främmande värld för dem. De skulle skriva på vilka manifest som helst om att det var fel med sovjetiska bröllopsbolag. Men de kunde inte lyfta på ändan och gå ut på gatan eller komma på möten eller bygga upp sårättighetsorganisationer.

Och det där tror jag lever kvar helt enkelt. Och nu präglar det hela det att alla så kallade politiska riktningar i Sverige, att all aktivitet ska föras inom ramen för det parlamentariska och demokratiska systemet och då blir det skita av det. Så det behöver man akta sig oavsett vad för.

Martin

Men å andra sidan bor det så att de här demonstrationerna som... som borgerliga sympatisörer inte dök upp på. Till exempel då, vänsterorienterade demonstrationer mot sovjetiskt förtryck. Hade de någon som helst effekt? Hade de någon betydelse? Ledde de till någonting positivt?

Boris

Det där är en jätteintressant fråga. Jag är ju lite demonstrationsobenägen till och med på den tiden. Det var mer en tungplikt. Man kan uttrycka det som så här att hade de ställt upp och hade det sen presentpartiet som åtminstone vagt påminna om ett levande parti Om jag hade försökt få folk på fötterna att insamla i något annat, då hade det haft en effekt.

Därför att även om jag inte så jätteförtjust i offentliga möten och demonstrationer, så menar jag att till exempel solidaritetsarbete med folk i andra länder är en väldigt viktig sak. Till exempel samla in pengar som vi gjorde till den tjejkoslovakiska Kärtan 77-uppgifterna. oppositionen som var väldigt bra, eller Solidarnost.

Där var ju liksom hög en helt frånvarande solidaritetsarbetet. Det utfördes märkligt nog helt av vänstern och allt som samlades in. Där fick man bara liksom små omnämnanden på ledarsidor och lite allmänna stönande. Men demonstrationer håller jag med om, det kan ju vara utan.

Martin

Ja, och jag kan förstås köpa att organisering för att finansiera olika typer av projekt, det vi idag skulle kalla för crowdfunding, kan ju förstås vara. Det är inte så att det är värdefullt. Men jag blir inte riktigt klok på vad den aktuella skribenten egentligen syftar på. Just för att jag vet inte vad de här organisationerna ska åstadkomma.

Till exempel så tar vi som exempel att vid olika tillfällen när vänstern har någonting som de vill protestera mot så kan de med fingerknäpp nästan mobilisera hundratals eller tusentals personer som kommer till en viss plats och demonstrerar. Men vad åstadkommer deras demonstrationer och vad är det som högern då ska åstadkomma? Och i viss mån så gör man det då med sådana här pro-life-rallys i USA och även då aktivister som verkar för rättigheter att bära vapen.

Det är inte som att det går så fantastiskt bra för någon av de två politiska inriktningarna i USA idag. Det kanske hade gått ännu värre om det inte var så bra på att organisera sig på gatorna och så vidare. Men för för allt på lång sikt så skulle jag vilja veta vad som är poängen. Det lämnas liksom osagt här, underförstått kanske, men jag förstår i alla fall inte. Och jag förstår verkligen inte vad det här har att göra med en sorts Jakobitiskt återupprättande av Stuart I på den brittiska tronen.

Det låter som det minst jakobitiska man kan tänka sig, att man ska ha en sorts massdemonstrationer för att återupprätta en kung av gudsnåde. Jag tycker att det verkar ganska osammanhängande det här.

Boris

Ja, alltså det tar jag livet med om. Det finns vissa små nedslag som jag tycker man kan få igång det egna tänkandet. som i mitt fall uppenbarligen minnen. Men rent strategiskt så har jag också svårt att fånga in den. Det ena rent känslomässiga är att det här med att påverka, utveckla med hjälp av massdemonstrationer till exempel.

Alltså, är inte det... Själv tycker jag att det kanske är en understånd på det här med att varje normal människa blir egentligen skygga inför tanken på massdemonstrationer. Att liksom, usch, fan ska jag ingå i en stor massa som rör sig åt just det där hållet. Jag har svårt att se något sådant här direkt tilltalande i detta. Risken med det här tänkandet i den här texten, som kanske inte ens har rätt linjer, det är ändå att det utgår från att det gäller att Återigen, att ta överstadsapparaten, och då gäller det att tolka skribenten som att då gäller det att ha liksom hela paletten med metoder, även de som vänster är lite bättre på idag demonstrationer, möten och sådana saker, sittings och sånt.

Och jag ser det, alltså samma sak där, rent personligt så har jag liksom inget behov av att påtvinga andra människor en annan åsikt. Bara jag slipper att de påtvingar mig in och får ägna mig åt mitt och företagande och skrivande i föreningen. Det är lite grann det som ska vara riktigt, som den enda vettiga ståndpunkten tycker jag.

Martin

En bra poäng som jag tycker att artikeln ändå har är att vi kan lära oss en del av vänsterns politiska medvetenhet. Artikeln avslutar oss med en paraplas av Leon Trotsky när man säger att du kanske inte är intresserad av politik men politik är intresserad av dig.

Jag vet inte vad exakt Trotsky-citatet som är underliggande här är Nej, jag minns inte skamligt nog. Men här finns det ju en poäng alltså. Folk som inte är vänstersinnade är för politiskt naiva. Och oavsett hur man ska agera, oavsett vad man ska... om man ska gå ut på gatorna eller vad man ska göra. Så är det värdefullt tycker jag att ha medvetenheten om att det finns andra människor som håller på med det här. Och man måste åtminstone göra den här avvägningen. Även om man i slutändan kommer fram till något annat?

Boris

Ja, man behöver fortfarande en klar bygg för det politiska spelet och samhällsutvecklingen som ligger i att politikerna är intresserade av dig. Överheten kommer alltid vilja forma samhället på ett sånt sätt, att de har kontroll över dig. Och det gäller ju att vara vaken för, för att upptäcka de zoner och skapa de zoner där de inte har kontroll över en.

Martin

I slutändan så tycker jag att den här diskussionen är... Den är kanske lite mindre komplicerad egentligen än vad vissa människor tror. Alltså det som vi libertarianer ytterst vill ha är det som vi ibland kallar för en naturlig ordning. En samhällsordning som inte präglas av... av politik, politiska makthavares beslut och processer och så vidare, utan som istället bygger på frivillighet.

Så att vi vill ha ett samhälle med en sån naturlig ordning som har växt fram spontant. På ett sätt är det ganska uppenbart att det enda sättet att approximera ett sådant samhälle är att faktiskt skapa den här naturliga ordningen. Visst, det finns hinder som gör att det är svårt för människor att leva på det sättet, att organisera sig på det sättet. Svårare än det skulle vara ett annat sätt.

Men det är svårt oavsett. Och om vi bara fokuserar på att bryta ner de här tänkta hindren för att leva på ett annat sätt så är det ju smärtsamt och uppenbart att det är energi som vi inte ägnar åt att faktiskt bygga upp den alternativa ordningen. Så hur skapar man då en naturlig ordning? Jo, det är genom att till att börja med att vara den absolut bästa person som man själv kan vara.

Att utveckla sig själv så mycket som möjligt och leva så väl som möjligt. Och det är det som är svårt. Att leva i enlighet med sunda civiliserade principer. Det är viktigt att vi bildar familjer, att vi ska få barn och uppfostra dem på ett bra sätt. Och har väl fungerande, harmoniska och produktiva familjemenskaper. Vi måste ägna oss åt ekonomisk verksamhet.

Starta företag så att vi är resursstarka och kan bli ekonomiskt oberoende i så hög utsträckning som möjligt. För om vi inte har det som bas så kan vi oavsett inte göra så här mycket av. av någonting annat. Men om vi kan leva våra liv på det här sättet, i enlighet med frihetliga principer, skapa familjer på det sättet, bygga företag på det sättet, då lever vi i den naturliga ordningen.

Varje jol av energi som vi lägger på politisk aktivism är nästan definitionsmässigt energi som vi inte lägger på att bygga den naturliga ordningen. som vi åtminstone på pappret är det som vi eftersträvar. För övrigt så vill jag gärna rekommendera en diskussion som vi haft om det här på Bubbla BBS. Diskussionerna där är ofta väldigt breda sträckor över många olika ämnen.

I det här fallet så var det en tråd som började med att diskutera Joakim Lamotte. Utifrån den något provokativa hypotesen att Joakim Lamotte kanske blir den som räddar Sverige. Det kanske låter bizarrt men läs den här tråden, den är superintressant. Jag gjorde också ett långt inlägg igår där jag skisserade just, därför kom jag att tänka på det. Jag skisserade hur jag tänker.

Det blir diskussioner ibland, ska vi försöka nå ut till vanligt folk? Ska vi försöka ha en massa apil? och mobilisera alla möjliga människor runt om i landet? Eller är det bättre att satsa på ett mer smalt och elitistiskt projekt som bara appellerar till vissa människor och stöter bort andra människor? Jag skrev en ganska lång liten text i den här tråden om hur jag ser på de här sakerna och vad jag tror är en rimlig strategi. Överlag en mycket, mycket spännande tråd. Ett typiskt exempel på vad man missar om man inte är medlem i Bubbla Premium.

Boris

Jag missar den på grund av rubriken och att det stod OPS seriöst trådligt. Så jag tänkte att det är någon ungdomlig dubbelironi. Så att nej, jag hinner inte.

Martin

Det är väldigt spännande. Tanken är att Joakim Lamotte må vara känslomässig och irriterande. Men det kan vara så att han når ut. till väldigt många människor och att han därför gör mer nytta än vi till exempel som kanske säger jätte insiktsfulla saker men det är nästan ingen som lyssnar på oss det är fortfarande bara 3-4 tusen personer som lyssnar på Radio Bubbla jämfört med, jag vet inte, men hundratusentals människor som ser Joakim Lamotts konstiga videos som han lägger upp på Facebook och så vidare.

Det är en intressant diskussion, men framförallt är det alla talenterna som folk tar av på. Alla kringliggande diskussioner, idéer på andra personers ska vi överhuvudtaget försöka nå ut till bedre folklager. Och som sagt, jag är ganska nöjd med min eget lilla bidrag. Som är ett av många långa genomtänkta inlägg som finns i den här tråden.