Martin

Den spontana världsordningen. Demokrati skapar incitament för medier att manipulera befolkningen. När makten utgår från folket är det mer lönsamt att kontrollera massorna än producera kvalitetsdriven journalistik. Mycket intressant inlägg som är en del av en serie. Scenofont Tocqueville på den spontana världsordningen.

Jag håller på med en serie nu. Jag vet inte om jag pratade om alla tidigare. Jag har pratat om minst en. av de här delarna tidigare, hans demokratiserie. Det här är då Ett angrepp på demokratin, del 3, som handlar om pressfrihet. Vår skribent börjar här med en vanlig men viktig reflektion att demokrati är ett väldigt överlastat ord som används på ett löst och oexakt sätt.

Till exempel då, nu kan man inkludera miljöförstöring. Ett av de här skriben är en del av ett avslutande skrivande av ett av de här skrivande ord. Jag ger som ett exempel att det är odemokratiskt att förstöra miljön. Men det råder ganska stor enighet om att pressfrihet är någonting som är intimt förknippat med det liberala, demokratiska, politiska systemet. Det är ett bekant resonemang.

För att man ska kunna vara fri att delta i valen och välja rätt alternativ så måste man vara informerad. Då måste man ha fungerande medier som ger någorlunda objektiv information och kanske komma ihåg det. konkurrera med varandra och sånt där. Men, som vår vän Cenofon påpekar... så är det inte så det funkar i praktiken. Därför att när man ordnar samhället på sådant sätt att makten, den politiska makten, ska utgå från folket då gör man folket till måltavla för manipulation.

Därför att då blir det plötsligt sättet att kontrollera staten blir att kontrollera folket. Så att vad en politisk organisation mäktiga personer än har för agenda, vad de sysslar med, så måste de nu på grund av demokratin gå via befolkningen i allmänhet för att kunna utöva inflytande. Och i praktiken då så yttrar det sig på mer specifika och konkreta sätt. Skribenten här plockar upp ett ord som jag tror faktiskt är myntat av dig, Boris.

Boris

Ja,

Martin

jag tror faktiskt det. Indirekt svåger kapitalism. Det är svåger kapitalism i två led. Det är inte strikt taget att medierna går i statens ledband. Utan medierna går i ledband till kommersiella aktörer. Svåger kapitalistiska aktörer. Som i sin tur också har intressen i den politiska sfären.

Så det är inte bara att det finns svåger kapitalism. Poängen med inlägget som jag tycker är väldigt välfunden och intressant är att det inte är den politiska styrningen av medierna som är det centrala problemet. Det är inte det att man har public service som konkurrerar med andra medier, man har pressstöd, pumpar in skattepengar och så vidare. Utan det centrala problemet är att genom det demokratiska politiska systemet så gör man medierna till någonting som de inte borde vara.

Istället för att de handlar om bara... Allmän information som kan vara intressant eller kommersiellt gångbar. Så gör man de här informationsflödena till politiska vapen. Oundvikligen genom hur man gör. det politiska systemet är organiserat. På ytan så har man ju en affärsmodell i medievärlden som jag tror att många människor intuitivt tror att man har men som egentligen är fullständigt för fel.

Man säger såhär att, ja men, tidningar, de sysslar med att göra journalistik så de försöker göra så bra journalistik som möjligt och sen belönas de för det av sina läsare. Men det är inte alls så det funkar. Till att börja med så får inte tidningar i allmänhet särskilt mycket pengar av sina läsare. De har lite prenumeranter, de har kanske lite lösnummerförsäljning. Men, det är en liten del av tidningarnas intäkter.

Och tidningarna skulle aldrig kunna överleva bara på läsarfinansiering. Det de framförallt tjänar pengar på är annonser. Och annonserna är ett sätt på vilket tidningarna hamnar i knät. på helt andra intressen, som inte är intresserade av objektiv granskande journalistik eller ens nyhetsförmedling eller något som är sant och riktigt överhuvudtaget.

Och det vet man om man har jobbat i mediebranschen, att det här är en viktig faktor. Ibland så kan man inte skriva en artikel, för då stöter man sig med den här stora annonsören. Ibland gör ett företag ett stort annonsköp på en tidning för att kunna påverka dem. Ibland slutar man köpa annonser av en tidning för att man inte gillar någonting som de har gjort. Det finns också andra saker som nämns i den här texten. Till exempel att man väljer att ge exklusiv tillgång till vissa typer av information, till vissa medier.

Det är någonting som politiker blir kända för att göra. Vi pratar ju inte med journalister från den och den tidningen, för ni har inte rapporterat på ett sätt som vi gillar. Så om ni inte skärper er och börjar fjäska för vårt politiska parti, då kommer inte ni få se vår information. Då kommer vi att ge er en till era konkurrenter istället. Men naturligtvis så håller företag och alla tänkbara aktörer på på samma sätt. Och det är förstås massor av andra saker.

Sociala band vid olika typer av kotterier. Där ledare och kändisar inom medier... Näringsliv, politik, akademi och så vidare. Gå på sommarfester och har bokstavligt talat med buksvågarrelationerna. Och vi har sett även till exempel Mats Kviberg, senaste tiden, som har försökt köpa in sig i mediebranschen och bli en kraftare, skinflytande genom att helt enkelt bara slanta upp 70 miljoner för att köpa en bit av Metro, till exempel. Vi såg också hur bra det gick för honom. När han kastade sig i huvudstupa in i den här branschen utan att ha någon som helst förståelse av de politiska dimensionerna som finns.

Boris

Nej, och det var ju Stenbäck långt skickligare. Han hade ju också en känsla för både sågelkapitalism och buksågelkapitalism. Och rekryterade för detta vice statsminister och annat när han skulle ta sig in på mediamarknaden och omvandla den. Mycket skickligare spelare än Kviber, för de har en förståelse för det här.

Men man ska inte glömma bort i det här spelet så finns det en... Jag tycker den här artikeln är jävligt bra. Den analyserar de här sakerna som vi ofta tar upp och det här spelet. Och det gör ju också att man mycket lättare ser varför en sak har hänt som vi ofta påtalar andra också.

Det här med att... mina gamla partikamrater och några till. från det enda partiet jag aldrig var med i, har byggt upp en sån dominerande roll i mediasfären. Och det är för att de, när de, man skapar ofta intrycket av att det är en konspiration som har trängt sig in på media och slagit sig in på stadstv och stadsradio.

Och det är det ju inte, för att de här mekanismerna som han pekar på här är ju sådana att de skulle givetvis välkomna Varje form av journalist som anser att människor är dumma i huvudet, inte vet sitt eget bästa och måste fostras och ledas. Och är det någonting som kännetecknar vänster så är det att de anser att människor är dumma i huvudet, de vet inte sitt eget bästa och de måste ledas.

Så en gammal maoist är ju ett kap för vilken redaktion som helst på 80-talet. Och då därifrån kunde liksom gå in och faktiskt skaffa sig tunga och etablerade positioner i media vart man än tittade.

Martin

Ja, mycket intressant text som befäster den spontana världsordningen som en av de absolut viktigaste bloggarna i Sverige. Sena, Font och Quill tror inte att det är vd-börjandes riktiga namn. Nej, till exempel. Vem har människan den där? En godis i en och få honom så är det en av de viktiga diskribenter vi har, tycker jag.

På den här bloggen så förenar jag inte så många inlägg tyvärr. Man skulle önska sig högre postningsfrekvens. Jag gillar verkligen de här långa resonerande inläggen som kombinerar ett teoretiskt djup med en mycket radikal ansats och ett sorts innovativt tankarbete. Det finns också en sorts pragmatiskt anslag som gör att det ofta blir väldigt nyskapande och intressanta idéer. Jag håller tummarna för många fler texter från den spontana världsordningen.