Transkribering
Jim Goad: Macron nionde barnlösa europeiska ledaren, trend signifikant för dagens sterila väst
Martin
Jim Gode, Macron nionde barnlösa europeiska ledaren, trend signifikant för dagens sterila väst samt kontrasteras av antiglobalismen och dess mer fruktsamma ledare Trump, Putin och Orbán. Ja, det här är en artikel från Tackis Magazine som sammanfattar någonting som jag lärde mig för inte så länge sedan och som faktiskt slog mig med häpnad.
Nämligen att det är jättemånga ledare för europeiska länder, nuvarande premierministrar och presidenter i europeiska länder, som inte har barn. Jag hade ändå trott, det är en så typisk sak, att folk som tar sig ganska lugnt upp i hierarkierna, det är min erfarenhet från näringslivet i alla fall, att det tenderar att vara folk som också har familjer.
Så jag hade tänkt att om någon hade bett mig att gissa så hade jag sagt att så gott som alla premierminister och sånt där har familjer. För annars är det nog ganska svårt att bli valt, att få det förtroende som krävs. Men listan i Hälsans veckan, jag såg en tabell för några veckor sedan och nu kom den här artikeln som sammanfattar samma information.
Själva texten tycker jag är ganska trist, den är raljant, plump och har... Ja, det tycker jag, det är en del trista formuleringar som faller ganska platt. Ganska mycket under bältet. Det finns en länk till en... Ja, det är ruttet faktiskt. Det finns till och med en länk till en naken bild av Angela Merkel.
Boris
Den där på bryggan menar du? Hon var en viss, som alla andra östtyskar.
Martin
Men hur lågt är inte det att säga att Angela Merkel är för detta kommunisten och naken solbadnaren och sen länkat till, herregud. Herregud, Takis Magazine, jag antar att det här ska vara roligt på något sätt. Men det som är intressant här är det mycket allvarsamma ämnet som är underliggande. Så låt oss titta lite grann på hur det ser ut med Europas ledargarnetyr.
Frankrikes nyvalde president Emmanuel Macron har inga barn. Och han har inte skaffat några i närtid heller, eftersom han är 39 år gammal och han är gift med en kvinna som är 64 år gammal. Och även om det bästa är möjligt med modern medicinsk teknik så verkar det inte som att de är på väg att skaffa barn.
Nej. Angela Merkel, Tysklands ledare, har inga barn. Storbritanniens ledare, Theresa May, har inte heller några barn. Det ska sägas att i det fallet så har hon försökt. Hon och hennes man ville ha barn och försökte, men lyckades inte. Man kan säga att detsamma gäller Skottlands första minister, Nicola Sturgeon. Nederländernas premiärminister Mark Rutte har inga barn.
Luxemburgs premiärminister Xavier Bettel. Han har inga barn. Han är världens enda öppet homosexuella premiärminister. Jean-Claude Juncker, ledare för E-kommissionen, har inga barn. Italiens premiärminister Paolo Gentiloni har inga barn. Och naturligtvis, ej att förglömma här i Radio Bubbla, Stefan Löfven, Sveriges ledare, har inga barn.
Jag tycker det är ganska häpnadsväckande att det är så stort. Men jag ser att det är eftersom det är så många av de stora länderna, Frankrike, Tyskland, Italien, Storbritannien, så måste det vara en stor majoritet av europeerna som lever i länder vars ledare är.
Boris
Ja, och det är egentligen två saker man kan säga om detta. Det ena är ju att på något sätt avspeglade ju faktiskt tillståndet i väster- och vissa delar av österlandet med uppbrutna, alltså inte bara uppbrutna familjer utan att familjen inte längre är en vanlig familj.
Vanlig samlednadsform och även i den här det så visar ju födselåtalen De är överallt sjunkande och vi har ju alltså väldigt stora befolkningsgrupper Som en stor del av befolkningen i till exempel Tyskland och vi pratade om Japan förut Där kvinnor och par är barnlösa, så på det här sättet är det en naturlig spegling av en väldigt beklaglig utveckling för samhället som vill överleva.
Det andra som jag tror det speglar, det är alltså det politiska livet. Att... Ska du ta dig fram i politiken och nå topppositionerna, då vill jag nog våga påstå att du måste pervertera alla dem och förstöra de instinkter som gör att du faktiskt kan fungera i en relation och i en familj och sätta barn till världen.
Politik i sig alstrar inga, skapar inga personer som är lämpliga för familjeliv och Som en full av rätt, alltså dra i politiken, de drar ju till sig personer som ofta är förstörda från början tror jag.
Martin
Det tror jag också, det är intressant att spekulera kring. Men jag tror också att det finns saker i en sorts politisk personlighet som folk har som dras till de här kretsarna. Som kanske i många fall inte är indicerade att skaffa familj. Så tycker jag det är ganska bekvämt att ha den här karriären som ursäkt för att fokusera på annat av egentligen andra personlighetsmässiga skäl.
Det är så ni säger, att det här är en del av det. Det är en sorts symmetri mellan ledargarantyret och den övergripande situationen i befolkningen. Det är också en sak som vi pratade om i förra avsnittet, situationen i Japan. Man har väldigt låg befolkningstillväxt och man funderar som bäst på om man ska ersätta en tredjedel av befolkningen med robotar.
De ska tas till i Japan och snart kanske man även får ha en robotchaser. Den tjejseliga familjen är också väldigt dålig på att producera avkomman. Äldsta monarkiska ätter som fortfarande finns kvar löper risk att dö ut för att de bara har två eller tre tänkbara arvingar.
De skaffar väldigt få barn och de giftser ut sig i släkten så att de inte kan föra linjen vidare och så vidare. Det är ju en perfekt återspegling av vad som händer i det japanska samhället i övrigt. Ja.
Boris
Och det här är ju en följd av att de här grundläggande faktorerna som vi pratade om när vi pratade om arbete och antikens Grekland. och perioden därefter. Det grundläggande sambandet mellan människa och tillvara, att du arbetar. För den arbetande människan är det fullt naturligt att bilda familj, sätta barn till världen och så vidare.
Men vi lever i en tid där de sambanden är brutna. Det är en möjlighet att leva och, vad ska jag säga, gå på after work flera gånger i veckan. Det är ju inte ens beroende av att du har ett work. Du kan sitta och hänga ändå och inte göra så mycket, utan din existens är mer beroende av din relation till staten på alla områden. Och det gör att framförallt staten alltså har växt ut till en milda grad att den har fråntagit människor både vilja och lust att skapa och forma sitt eget liv.
Och då blir ju tanken om familjebildande och barn bara en blindtarm i dig som man kan ta bort. Det behövs inte. Människor har ingen förhistoria och människor har ingen efterhistoria. De finns bara i nuet. Och det i sin tur, det vi börjar prata om, de svenska ensambegravningarna, det är också ett tecken på detta. Alltså, människor lever inte bara för sig själva i sin familj, utan de lever totalt atomiserade när de dörs och minns inte dem.
Martin
Det finns några... Då har olika samhälle ligga. Aspekter som jag tänker på, en är ju förstås det här att staten har ersatt familjen. Högst medveten agenda som har drivits i ett hundratal år och som nu har fullbordats. Så till den grad att människor har i allt väsentligt slutat reproducera sig.
De reproducerar sig under ersättningsnivån som krävs för att befolkningen, som den ursprungliga etniska befolkningen. Åtminstone ska kunna finnas kvar och de väljer också ledare som representerar den situationen. Jag tänker ju också på kortsiktighet och långsiktighet i hur man tänker. Politiskt, ekonomiskt. Det är välkänt, det är någonting som de flesta människor man pratar med som bildar familj säger.
När man tar det steget, den fasen i sin utveckling, så tenderar man att tänka mer långsiktigt, kanske mer defensivt, mindre riskbenäget, mindre experimentellt, men mer långsiktigt. För plötsligt jobbar man inte bara för sig själv, utan man jobbar för sina barn, sina barns barn och så vidare.
Man får ett helt enkelt annat perspektiv. Historiskt är det här någonting som man har kunnat använda sig av, även i hur samhällen styrs. I ett monarkiskt system, till exempel, där en tron går i arv generation efter generation. Där är det naturligt så att monarken jobbar inte enbart för sitt eget bäst och sin egen vinning, utan, precis som i alla andra verksamheter, om du har en tron som är en tron, Om du har en gård eller ett företag, så arbetar du för att lämna över något bättre till dina barn.
På samma sätt kan en arvsförste resonera. Jag vill lämna över ett bättre rike till mina barn och mina barnbarn som ska vara förstare och förstinnare efter mig. Den här kopplingen är ju redan klippt i och med den här videon. Det demokratiska systemet som har en inbyggd kortsiktighet, att politiker aldrig har incitament att se längre än fyra år framåt, eller tre eller fem år framåt, hur långt det nu är till nästa val.
När de satsar alla resurser, både sina egna och framförallt landets resurser, på att maximera antalet röster i nästa val. Vad som händer efter det ger de fullständigt fan i. Men man kan ändå tänka sig att kanske en del av de här människorna ändå hade mer ett eller annat långsiktig motivation. i och med att de ändå hade barn som förmodligen skulle leva i landet. Men inte ens den lilla kopplingen har de.
Så det är också intimt kopplat till en epidemisk kortsiktighet som breder ut sig, inte minst i politiken, men också i samhället generellt. Den andra saken som jag kan tänka på som en sorts symbolisk och praktisk koppling är den här barnlösheten i det politiska ledarskapet. i befolkningen i allmänhet.
Förutom då att staten ersätter familjen och en sorts kortsiktighet breder ut sig. Det är att på en mer demografisk nivå så är de europeiska folken på väg in i ett slags demografisk återvändsgränd. Och naturligtvis även det japanska folket, många andra. Och det är en annan sorts kortsiktighet, om man så vill.
Men jag tror egentligen att man ska beskriva det på ett annat sätt. Det är inte det att det blir en dålig framtid, nödvändigtvis, för till exempel det svenska folket. Utan det är ingen framtid. Det blir ingen fortsättning på det svenska folket därför att... Därför att det produceras inte den typen av ersättning av svenskar som behövs.
Så det är på ett sätt en ännu mer dramatisk kortsiktighet eller avbrott. Men det hänger ju väldigt tätt ihop med den politik som de här människorna bedriver. Det blir så särskilt tydligt om man ser på en Angela Merkel eller en Emmanuel Macron eller en Stefan Löfven eller en Jean-Claude Juncker. Men generellt så gäller det för de här människorna att de är helt likgiltiga.
inför att till exempel det svenska folket finns kvar eller det franska folket. Till och med Emmanuel Macron som vi har pratat om tidigare, har sagt att det finns egentligen ingen fransk kultur. Den här riktiga Mona Salinska uttalanden. Och vi vet alla hur Angela Merkel och Stefan Löfven, hur entusiastiskt de skruvar på flyktingkranen och tycker att det är väl ingen problem. Det är väl ingen problem att det inte tillverkas några nya svenskar.
Vi kan ju alltid ta in en ny svensk kultur. Några miljoner syrier och afghaner. Och det finns många sådana härliga kranar som man kan man kan köra på. Och det är väldigt logiskt att de själva inte skaffar barn för att de kan väl lika gärna släppa in. Lite mer massinvandring kommer säkert lösa alla problem. Till exempel på åldershösten behöver någon ta hand om dem. Det kan ju duktiga afghaner ordna.
Boris
Men sen är ju också den mer delikata frågan. Är det någon idé att svenska eller fransmän eller holländare skaffar barn? Min dystra tanke här är att... Om det nu är så att alla, för väldigt många människor, är de naturliga banden till tillvaro, arbete och mellan generationerna bruten.
Och människor lever för dagen och tillvaron är på många sätt betingad av staten. Alltså är det speciellt lämpligt att sådana människor sätter barn till världen? För det spelar ingen roll om du och jag plötsligt lyckas skapa en slags andlig väckelse i Kungarikets Sverige. Och alla börjar liksom sätta barn till världen.
För ett av problemen vi har idag i Sverige är ju att... Då kommer det att komma sig med att människor faktiskt sätter barn till världen. Och som jag har sagt förut, jag tycker att väldigt många är olämpliga som föräldrar. Just eftersom att de själva inte är riktiga vuxna. Och det är tror jag ett av Västerlandets problem lika.
Martin
Jag är benägen att hålla med naturligtvis. Det finns inte nödvändigtvis ett egen värde av att vem som helst skaffar barn. Ja, definitivt tror jag det finns folk från alla tänkbara grupper. Till exempel svenska organisationer, även till exempel frihetsälskande libertarianer. Det finns säkert folk överallt där jag personligen skulle kunna tänka att det kanske är bättre för den här planeten om de inte ynglar av sig.
Men samtidigt så finns det ett potentiellt enormt stort långsiktigt värde. i att de bästa människorna faktiskt skaffar barn och gärna skaffar stora familjer. Och så här skulle jag tänka i alla fall, som är en utopisk hippietyp, att man också inte bara flyter över strömmen när det kommer till till exempel hur man organiserar en familj, hur man uppfostrar sina barn och så vidare.
Jag tror ju att om vi ska komma närmare någon typ av mer övergripande libertariansk samhällsordning så måste det gå via att libertarianska familjer skaffar barn och det blir många barn och se till att de får en sorts libertariansk uppfostran. Det är de människorna som kommer att ha allra störst impact.
De som har växt upp utan att egentligen de har växt upp med de här idéerna som en sorts default-position som inte har behövt Klösa sig fram genom en ocean av totalitär kollektivism för att komma fram till de här idéerna. Utan att börja med det som en basplatta istället.
Istället för att som till exempel i mitt fall, jag är väl ganska tidigt utvecklad. Jag kom på att jag var någon typ av så här anarchistisk typ i tioårsåldern. Men det var inte förrän i när jag var 18-19 år eller sånt där, som jag till slut hittade fram till den typen av moralisk världsbild som jag har idag. Och det är en väldigt, väldigt låg tid.
som säkert gjorde en del nytta för mig. Men jag tror att det som verkligen skulle kunna ha ett impact här i världen det är om det fanns människor för vilka de här idéerna var lika självklara som Som alla andra idéer som man kan få med modersmjölken i många sammanhang. För det är något som jag tror har väldigt stor potential. Sen finns det problem med det här.
En sak till exempel är att barn inte är politiska verktyg. Man kan särskilt inte säga att någon har någon moralisk skyldighet att skaffa barn för någon annans skull för att förbättra kvinnliga liv. samhället i framtiden och sånt där. Det blir väldigt snabbt så riskerar det att bli absurd. Ytterligare en sak som är absurd och väldigt problematisk är att jag sitter och pratar om de här sakerna, jag som inte själv har barn.
Boris
Du är ju så ung fortfarande. Nästan fånigt ung. Men egentligen, jag köper allt det du säger där, men är det där egentligen ett... Egentligen kan man tänka bort det. Jag håller på att säga att det är jättebra om libertarianska föräldrar skaffar barn. Det är inte det viktiga ändå att arbetande människor skaffar barn.
Alltså i verklig mening arbetande, inte sådana som vill ha sex timmars arbetsdag. Så jävla massa bidrag. För mig är ju fostrades barn som allt annat vettigt bortanför politiken. Att fostra ett barn är ju väldigt mycket att lära de vikterna av studier, arbete, gå upp på morgonen och så vidare.
Det är att ta ett extrajobb och så vidare när de pluggar. Och att barn har någonting att stångas mot. Och det har ju inte väldigt många barn idag, eftersom deras föräldrar inte är vuxna och har någonting att stångas mot. Så att bara man lyckas upprätta de naturliga sambanden igen, så tror jag att väldigt mycket löser sig. Men det är ju ett väldigt stort bara det där. Jävla dyster sändning det här du. Ja, tycker du? Ja.
Martin
Jag tycker det var, ja det finns, det är typ dubbelbottnat de här inslagens känningar som vi har gjort. Ja, det är intressant i alla fall. Jag känner delvis att jag behöver lägga tand för tunga. Det kanske kommer en tid bara lite, lite längre fram i mitt liv. Då jag kommer kunna tala lite mer av av egen erfarenhet och... Jag har en känsla av att jag i sådana fall, hypotetiskt, skulle ha väldigt mycket att säga om de här sakerna.
Det är i alla fall någonting som jag har tänkt väldigt mycket på. Att jag själv hittar barn beror inte på något typ av principiellt avståndstagande eller någon sorts europeisk, typisk nihilism eller något sånt där. Sett från ett perspektiv borde jag bli gladare att säga att jag är ung. Det är förstås sant. Sant från ett sätt att se det. Från ditt perspektiv är det alltid så användbart.