Martin

Regeringen avstår från att nominera svenska traditioner till UNESCOs listor över immateriellt kulturarv, säger sig vilja undvika värdehierarkier. Jag är inte förvånad, men det är ändå en elegant ögonblicksbild av tillståndet i mitt hemland. UNESCO, som bekant registrerar kulturarv i en sorts fysisk geografisk bemärkelse.

Det finns olika platser och hus och så vidare som betraktas som kulturarv som är särskilt viktiga att skydda. Nu utvidgar man det här till att gälla även i materiella. Kulturarv. Och som ett exempel som ges i den här artikeln så har Norge har nominerat folkmusik och dans från Setesdal som ett värdefullt norskt kulturarv som ska skyddas av UNESCO.

Och så att nu håller länder på som bäst. och nominerar olika delar av sin kulturarv. I Sverige har man haft en undersökning. Man har låtit folk komma in med förslag på vad som kan vara ett bra immateriellt kulturarv att anmäla för Sveriges del. Några förslag är till exempel Fika, Nyckelharpa och Lucia Tåg. Men, Svenska staten, Kulturdepartementet, tackar nej.

Per Olsson Frid, statssekreterare, säger att vi är tänkta att anmäla någonting. Det är problematiskt att hävda att ett visst kulturarv eller en viss tradition är viktigare eller har större betydelse än någon annan. Därför vill inte vi ordna in dem i en sådan värde-hierarki, säger han. Han får mottugg från bland annat Erik Salström i institutet.

Mottugge måste jag säga.

Gör det deras liv. Det är inte vad någon byråkrat sätter upp på en lista. Och det gäller såväl materiella som immateriella kulturarv. Hela den här idén om att man ska ha en byråkratisk lista över kulturarv är naturligtvis förfelad, för att uttrycka det milt. Så på sätt och vis är det ju rätt av kulturdepartementet att tacka nej till den här UNESCO-listan, men naturligtvis så gör de det av fel skäl.

Det är precis samma sak gäller för Erik Sallström Institutet. De säger att de är emot Kulturdepartementets motstånd mot att nominera till kulturarvet, men de är det av fullständigt fel anledning, av huvudlös anledning. Det Erik Sallström Institutet säger är att vi måste få hjälp av UNESCO att skydda de här kulturella fenomenen så att de inte ska missbrukas som symboler.

Exempelvis säger man att nyckelharpan har en stark koppling till svensk kultur, men ibland utnyttjas nyckelharpan av högerextrema krafter. Det används som en politisk symbol av nassarna, så använder man nyckelharpan och förvandlar den till en nassiharpa. Då blir Erikshavsrum och institutet förstås väldigt besvikna.

Alla har fel. Vi ska nämna också de svenskar som nominerar fika som det svenska kulturarvet. Alla har fullständigt tappat huvudet i den här historien.

Boris

Men det du säger där, det är ju också en fråga om traditioner. Jag tror att det här är liksom bara en så rubbad nyhet, knäppa ståndpunkter. Men i gemensam vanligt fall, de upprätthåller traditioner och kommer ägna sig åt fiolspelare, nyckelharpa ändå. Men det visar väldigt mycket överhetens inställning. Och deras skam inför svenska. De skäms verkligen för svensk kultur och svenska seder och svensk tradition. Aldrig har man sett det klarare uttryckt.

Martin

Du sätter fingret på kärnfrågan här, Boris. Vad ska man göra om man är intresserad av det svenska kulturarvet som man vill försvara, bevara och utveckla? Svaret är naturligtvis att man ska leva det. Man ska vara en del av det. Om man är intresserad av att bevara till exempel svensk folkmusik så är det så man skaffar en fjol.

Eller om man är riktigt vågad kan man skaffa en sån här Hitler-harpa. Lära sig spela folkmusik på den. Och det finns folk som gör det här. I bubblakretsen så har vi en sån här person till exempel. Han heter Erik Svansbo. Han är bekant för att han har en blogg som heter Pophögar. Skriver en massa politiska saker. Men han håller på med en annan sak som är ännu mer intressant och ännu mer värdefull än hans blogg.

Han är folkmusikant. Han spelar fjol och han... Han bevarar de här traditionerna på ett oerhört konkret sätt. Till exempel genom att tradera den traditionella folkmusiken och traditionella melodierna över Youtube. Han och hans far, ska jag notera, lägger upp Youtube-videos med den här klassiska folkmusiken.

Han åker runt på folkmusikstämmor runt om i landet, hittar en ny melodi. Lär sig den, lägger upp den på Youtube och sen kan andra folkmusikanter sitta och lära sig de här. Det här är ett exempel på hur man arbetar med kulturarvet med konkret handling. Hjärta och gärning och nästan själv bidrar till den här utvecklingen genom att...

Genom att tradera melodier, man lägger sin egen personliga handlag i någon utsträckning, man gör utvalet. Och det är exakt så som kulturarvet, så kallad folkmusik, alltid har utvecklats. Förutom att Youtube är en ny metod. Men det är inte så jäkla svårt att förstå hur det här egentligen funkar.

Man måste bara inte betrakta det här som någon typ av museiverksamhet som ska vara i en glasbur och skyddas av FN-byråkrater. In och gör de här sakerna. Spela folkmusik om du tycker det är viktigt. Drick kaffe om du tycker fika är en värdefull tradition. Och gå i Lucia-tåget.

Och vad det nu är för någonting. Sitt och vara oerhört svårmodig och samtidigt ängslig om du vill bevara det svenska kynnet och så vidare. Jag måste leva de här sakerna. Här, här.