Martin

Ricardo Duchesne, Feminiserade män återkommande historiskt fenomen i civilisationers slutskede. Styrka uppstår i därpå följande perioder av anarki. Det är en sorts intern diskussion mellan två olika uppfattningar inom alternativhögen. Det är också en historisk sämre och intressanta idé, men själva orsaken till att den här artikeln skrivs, som jag uppfattar det, beror på en sorts meningsskillaktighet mellan å ena sidan Skribenten Ricardo Odershätsen, som är en bekant skribent i de här sammanhangen, och å andra sidan skribenter på bland annat Site Encounter Currents, som verkar ha utgjort en impuls för den här artikeln.

Rubriken är alltså Det finns ingenting som alternativhögern kan göra åt vitamens effeminering. Och problemet här är att vissa människor säger, som är det exempel som de tar avstamp i här, Sakret i Yngeb är på väg åt helvete just nu med den västerländska civilisationen. Men om vi bara studerar historien, om vi ser på till exempel Romariket.

Kolla vilka misstag de gjorde när Romarimi gick under och kanske vilka bra saker som de gjorde när de var på uppgång. Då kan vi bli inspirerade av det och lära oss att undvika deras misstag och istället fokusera på att återskapa deras styrkor. På så sätt kommer västerlandet, manligheten och alla goda traditionella värden att bli starka och ta över samhället igen.

Men det här menar då vår nuvarande skribent att det här är helt orealistiskt. Det är en fantasi, en utopisk fantasi, att man kan lära upp de som lever idag till att värdesätta hedersideal och heroism och manlighet och såna här saker.

Han påpekar att Det är inte som en ideologisk utveckling. Det är inte för att vänsterna måste framgå och svika med sin propaganda, som de här värderingarna har urholkats. Utan tvärtom så är det en historisk, cyklisk process, som vi har sett gång på gång genom världshistorien. Och det huvudsakliga exempel som tas här, det handlar ju om om manlighet, kvinnlighet och upplösning av könsroller och familjestrukturer.

Där påpekar han att även... i Rom innan Romariket föll, som man brukar säga. Så hade man en upplösning av normer som hade med män och kvinnor att göra. Man hade inte stabila familjer längre, män vägrade gifta sig och man fick en mer likdaglig situation än vad många tyckte.

Särskilt med tanke på att man har kunnat se precis samma mönster, inklusive den här typen av normupplösning, inklusive specifika filosofiska idéer. Det tycker jag är en av de mest intressanta aspekterna, personligen, av det här. Vi beklagar oss över att vi har så mycket relativistiska idéer, vi har postmodernismen som underminerar traditionellt tänkande på en sorts filosofisk nivå.

Ja. Alla de här fenomenen fanns redan under senantiken. De hade postmoderna relativistiska underminerande tänkare då också. Och då är det inte så realistiskt att tänka sig att vi bara ska tänka om, ska bara vakna upp, komma på bättre tankar och sen så ska vi lösa de här problemen.

Det som finns underliggande här är en mer kreativ, Materiell förklaring som säger att orsaken att Rom från början blev ett framgångsrikt samhälle. Det var att man var tvungen att jobba väldigt, väldigt hårt för att skapa ordning i ett tillstånd av anarki och barbari. Men när en civilisation kommer till en punkt där det inte behövs något hårt arbete, det behövs ingen heder, det behövs inga krig för att upprätthålla välståndet.

Då blir folk mjuka. Det växer upp nya generationer som tar allting för givet. Och problemet är inte att propaganda har tyttet i dem fel idéer, utan problemet är att de har inte de erfarenheter som har format och härdat dem. lagt grunden för de saker som kan bygga en civilisation?

Boris

Ja, nej men alltså, hans tankegångare är ju så... Egentligen så oerhört självklara. Och det här är ju ett av många bra motgift mot tanken på en ständigt allt bättre utveckling i världen. Det går ju alltid att hitta någon slags ekonomiska mått. Att folk äter 14 risker mer per dag än de gjorde förra året och sedan så att säga att världen har blivit mycket bättre.

Men världen rör sig inte uppåt och blir bättre på det sättet utan det förlorar, alltså som han pekar på här att i slutfasen av den anarkistiska barbariska fasen då uppstår allt i högkulturer som präglas liksom av att allt som är kopplat till, allt som är möjligt inom ramen för den tekniska och ekonomiska utvecklingen står liksom på toppen, även med människors dygder och ämnen.

Kunskaper Och sen går det åt skogen. Och vi ser ju det som i Västerland idag är ett utmärkt exempel på detta. Den enda lilla invändning jag har mot det här är att jag fortfarande tror att mellan hans tre punkter där i den cykel han ritar upp så tror jag att i sin tid kommer det gå att skapa ett brott mellan punkt 1 och 2.

Tack för mig! Därför att anarki och barbari, när det följs av ordning och civilisation, så är det ju så att om ordningen innebär en starkt centraliserad stadsapparat, då kommer det gå åt skogen. En sådan kommer alltid ifrån individen och familjen tvunget av att faktiskt forma sig själva och bygga sin egen framtid.

Och då följer förfallet. Men om ordning och civilisation innebär en minimal eller helst ingen stat alls, då menar jag att det inte giver att man går mot förfall och en ny period av anarki och barbari. Det är min stillsamma förhoppning.

Martin

Intressant att du tar upp den frågan. Det är en kärnfråga för libertarianer, som har en annan infallsvinkel på det här än vad de här skribenterna har. Därför att i vår tankentradition så finns det faktiskt en sådan idé, exakt som du beskriver det Boris, att ordning och civilisation inte nödvändigtvis måste bli nedbrytande på det här sättet.

Därför att i en libertörnsk ordning, eller som vi ibland kallar en naturlig ordning, en spontan ordning, så får man inte samma effekt av att människor till exempel kan ta välstånd för givet, överleva utan att arbeta. Det är en genomgående sak. Så var det även i Rom, i Romariket. Där hade man ju en enorm välfärdsstat.

Som gjorde att... Enkelt uttryckt så var det väldigt stora delar av befolkningen, medborgarna i princip, som inte behövde jobba. De behövde inte jobba om de inte ville för att staten hade massa, vi skulle kanske kalla det för välfärdsinrättningar, man fick mat gratis och så vidare. Man kan åtminstone teoretiskt tänka sig en civilisation som inte bygger på att folk får saker gratis.

Det är ungefär den libertarianska visionen. Den borde i alla fall inte urarta på samma sätt. Det finns goda skäl att tänka sig att en sådan ordning snarare skulle vara självförstärkande. Å andra sidan så skulle den till sin natur vara... småskalig, decentraliserad. Den skulle inte vara ett imperium som lägger under sig ett enormt territorium och skapar ordning där, utan den här ordningen skulle uppstå fläck för fläck på kartan.

Det är en inspelad tanke som vi försöker återkomma till här i Radiobubblan. Apropå den här artikeln så kan jag tänka att graden av förfall varierar mycket från person till person. till person. Även om många människor faktiskt lever ett väldigt enkelt och ombonat liv.

Jag själv till exempel hade definitivt en väldigt materiellt fördelaktig uppväxt. Jag kom inte i kontakt på något direkt sätt när jag växte upp med fattigdom eller behov av att jobba jättehårt eller ta stora risker för att överleva. eller en sån här sak. Men jag tror att jag har ändå...

Det var en ganska annorlunda perspektiv än vad andra människor hade. Till exempel för att jag upplevde en så stark antagonism från början med skolan. Jag såg alltid skolan som en sorts fiendesystem som attackerade mig och förtryckte mig. Och det var en ständig kamp att undkomma. övervakning och tvång och alla de här sakerna.

Nu lever jag utan händ i vråsen genom att vara libertariansk politisk aktivist och sitta och prata i podcast och sånt där. Men poängen är att jag blev, om ni ursäktar jämförelsen, så känner jag att jag blev nog lite härdad. Jag fick lite annat perspektiv och är nog lite mer på min vakt, lite mindre lat, lite mindre trygg med att förlita mig på andra människor och så vidare.

Och där finns det också ett... En öppning, va? För det är inte nödvändigtvis så att en hel civilisation, att hela mänskligheten tillsammans måste gå in i anarki och barbari och leva på det sättet i 100 år eller 200 år och sen ska vi alla tillsammans börja bygga upp en ordning. Utan från ett perspektiv så lever vi i barbari idag.

Det är enkelt. Varje sändning i Radio Bubblen så pekar vi ut exemplen på barbari. så borde det vara möjligt att börja reagera på det barbariet och skapa den ordning som negerar barbariet för ens egen räkning, för ens egen situation och omgivning.

Boris

Ja, exakt. Det är då det gäller att folk som är drabbade av barbariet slutar tänka på staten. Det är det som är det nödvändiga. Alltså, möjligheterna finns nu. BBC och små skott. Vi ser hur ute i samhället, om vi tar Sverige till exempel, med grannsamhällsbygden som slutar tillsammans för att hålla inbrott, tjuva och aborta. Folk som hemskolar, ungdomar.

Och den dag folk slutar ställa krav på staten, att polisen måste komma i tid, lärarna måste bli bättre, sjukvården måste fungera. Utan sluter sig samman och dels ska de få tillbaka pengarna av staten, sluta betala skatt, alltså denna vidriga expropriation av människors hopstitna pengar.

Och bygger upp saker själva, då kommer vi få den här fläckvisa förändringen. Det lönar sig inte för dem i Skellefteå att hålla på och skriva namnlistor till landsting och stat för att behålla ett BB. Man får liksom struktureras så att man faktiskt kan ha ett eget BB-porta som man kan kontrollera. Staten kommer aldrig att...

Den dag folk slutar hoppas på staten i det här landet och inser att jag får prata med grannarna och jag måste skapa ordning och reda för min familj då får vi en fläckvisa förbättringen. Men om man tror att ett eller annat parti sitter inne med lösningen då kommer vi att glida in i ett ännu värre barbari.