Martin

Nobelprisvinnande författaren Sir Derek Walcott från St. Lucia avlider vid 87 års ålder. Särskilt känd för episka verket Omeros. Men i övrigt så vet jag ingenting om honom. Han skrev tydligen en enormt lång dikt baserad på Odyssén. Det är det enda jag vet om hans verk.

Boris

Han är intressant därför att det är... Västindien i sig är ju jäkligt intressant. Om man tittar lite grann på, det råkade snöa in på det här igår kväll av en helt annan anledning. Men jag ska börja prata om Derek Alcott genom att prata om svensk identitets- och raspolitik.

Det finns en väldigt trend och tendens nu att... Man ska dra sig undan, framförallt människor som är svarta eller bruna, ska dra sig undan från det västerländska och söka sina egna rötter. Och försöka uppfinna sin kultur och hitta på någon kulturell tradition eller litterär tradition. Och det fascinerande med Västindien är ju att de har gett oss några av de främsta företrädarna för västerländsk kultur och civilisation.

Och människor som har, där det är uppenbart till exempel att de grekiska klassikerna i Shakespeare är väldigt viktiga för deras egen utveckling. Och Derek Walcott är en av dem alltså. Inte bara i sina egna verk, utan även i sina litteraturhistoriska essäer så pekar han ofta på vikten av de västerländska klassikerna som en del i hans egen bildningstradition.

Och över huvud taget för att kunna skapa litterärt, han måste vara fotad i dem. Så det är inte så konstigt att han själv... faktiskt gjorde en del omarbetningar eller vidareutvecklingar av grekisk myt och även en del Shakespeare-dramer. Sen tycker jag väl, så därför är han viktig som ett exempel på att oavsett var du föds så måste du faktiskt, vad vill jag bara säga, förhålla dig till den västerländska kulturen.

Martin

Förlåt för att jag sköt dig in en sidofundering där, Boris.

Boris

Jättegärna.

Martin

Det är interaturligt på ett sätt att koloniala länder blir mer exponerade för och kanske hamnar mer i centrum för till exempel västerländsk tradition och kanon. I och med att själva kolonialismen dels i sig är ett av spjutspetsuttrycken för civilisationen.

Där har man en väldigt aktiv insats för att sprida. De västerländska rötterna för att återetablera dem på ny mark. Där blir arvet gjort mer explicit än i Europa där det förväntas att det bara ska finnas där automatiskt och överföras organiskt från generation till generation.

Boris

Ja, det där är alltså en extremt viktig påpekande. Det är för att det är så här att om du tittar på... I Västindien, där man sorgligt nog tog koll på mycket av udbefolkningen och befolkade med svarta slavar och sen i Afrikas speciellt fall också, där är faktiskt den västerländska kulturen en del i koloniseringen av dessa områden och denna kontinent.

Vilket gör att det givetvis får en väldigt formativ inverkan på människor med en intellektuell läggning. och kommer att forma dem. Ett annat fall är ju när kolonialismen ska försöka göra sig över länder som till exempel Kina och Indien. Det blir förhållandevis mer komplext för det finns ju faktiskt en egen till exempel litterär tradition och kanon som nationella och intellektuella kan luta sig bakåt mot med all rätt.

Men det är en helt annan historia egentligen. Jag tror att Volkoth är intressant för just det här med den svarta kulturen. Och de diskussioner vi har idag. Jag tror att det gäller vissa kulturer så är det så att det är vägen framåt, det västerländska. Och inte sökande tillbaka utan försöka hitta på en svart litterär kultur och tradition som faktiskt ligger långt efter den västerländska.

Där menar jag Olkott är ett föredöme. Sen tycker jag nog att han blev lite ointressant med åren faktiskt. Jag tror det beror på att han tillbringade väl mycket tid på amerikanska universitet. Det är inte nyttigt för någon i någon funktion. Men han är faktiskt, tycker jag, också läsvärd i sig av egen kraft som poet. Därför att han har, även dikter som jag tycker inte är så jäkla bra, så finns det fortfarande storstagna glimtar av vardags...

Alltså fantastiska poetiska bilder av vardagshändelserna. Hur... Hur en vattenyta, vare sig det är hav eller sjö, kan se ut eller hur det känns när man står igen en bok. Alltså det är väldigt vackra vardagsjakttagelser och det är stort nog för att det är så.

Martin

Om man bara ska läsa en bok eller för all del ett poem av Derek Walcott, vad ska man ta en titt på?

Boris

Enskilt poem, då är det just den här som handlar om hur det känns att läsa en bok och att stänga den, att avsluta den. Jag kommer faktiskt inte ihåg vad dikten heter. Det kan vi lägga ut sen. Men sen finns det ju flera bra samlingar. Det finns en som sträcker sig över de första 30 åren av hans liv. Poesie som är rätt billig, åtkomlig på nätet. Jag tycker man kan ha honom och helt enkelt ströläsa hans dikter då och då. Ta en, inte kanske dagens dikt, men ta en walkout varannan dag. Alltid plockar man upp någon vacker bild i varje dikt alltså, som man bär med sig.