Martin

Nazim Nikolas Taleb Det är ännu ett kapitel som försläpps från nästa Nassim Nikolas Tlebbok, tror jag. Han har en särskild avdelning här på Medium som heter Inserto, som är namnet på hans bokserie.

Det har kommit fyra böcker hittills och en femten på väg. Den här artikeln är extra rolig för att den handlar om medier. Och hur mediefunkar? The facts are true, the news is fake. Jag börjar med en anekdota om hur moraliskt indignerad Taleb blev av att bli selektivt citerad av London-tidningarna efter att han hade ett panelsamtal med David Cameron.

Här tycker jag nästan att han framstår som aningen tunnhudad. Även om han också gör några bra poänger om att man inte behöver acceptera att bli felrepresenterad av medierna. Dessutom är det intressant när han kommer in på en sorts historisk överblick över hur informationsspridning och nyhetsförmedling har utvecklats över århundraden och årtusenden.

Det är en väldigt intressant poäng. Jag har sett den göras tidigare, men den görs alldeles för sällan. Förr i tiden så spreds information på ett decentraliserat sätt. Folk träffades på gatorna på torgen eller på bazaarer, kaféer och motsvarande. Man berättade vad man visste, man skvallrade. Rykten spreds information.

Man var tvungen att vara väldigt försiktig förstås. med vilken information man tog till sig. Men poängen var att det var en öppen informationsmarknad, kan man säga. Med hundratals och tusentals olika aktörer som både samlade in information för sin egen räkning och propagerade information. Och det är en marknad för att det är ett sorts utbyte.

Om jag berättar intressanta saker som jag har hört för dig, så kanske du berättar intressanta saker som du har hört för mig. Så det här börjar likna på många sätt hur det funkar idag med internet och sociala medier. Att det är en sorts relativt storskalig många till många kommunikation. En nyhetsförmedling baserad på sociala nätverk.

Det enda undantaget från den regeln säger Taleb, det är en kort period. Från mitten av 1900-talet fram till presidentvalrörelsen i USA 2016. Det är bara under den korta perioden som människor har varit på väg. Varit beroende för sin informationsinhämtning på ensidiga redogörelser.

En till många kanaler, envägskommunikation, som tidningar, tv och så vidare. Som har kontrollerats av en liten grupp i samhället som har styrt alla informationsflöden. Det är bara en kort, kort period. Kanske fem till sextio år max. Hela historien innan dess och från och med nu. så funkar det på ett annat sätt. Det är informationsflödet som går i båda riktningarna, det sociala nätverket som är grundstrukturen för hur information propageras, och den kanske centrala poängen som han gör, det är att det sociala nätverket ger helt annan incitamentstruktur än det sociala nätverket.

Den här monolitiska en till många-kommunikationen. Därför att på basaren, när du skvallrar på basaren, så har du ett direkt incitament att vara trovärdig. Om du håller på att sprida felaktig information då kommer inte folk vilja prata med dig. De kommer inte lyssna på dig. De kommer inte tycka du är till för värdig. Då kommer inte du få lika mycket information. Du kommer få sociala nackdelar, bli betraktad som en lögnare osv. Så att du har ett direkt, det är handkallat för skin in the game, du har ett direkt incitament att bära kostnaden av ett dåligt beteende.

Men så är det inte för journalister, för massmediajournalister. De har andra saker som är viktigare för dem, framförallt andra journalisters åsikter om vad de håller på med. Vad allmänheten tycker, det är inte så viktigt. Det viktiga är framförallt vad andra journalister tycker, hur man uppfattas inom skrået, vilken status man har inom organisationen på en krympande, en krympande mediemarknad med allt hårdare konkurrens mellan organisationen.

mellan journalister. Så att de struntar ganska mycket i vad deras läsare tycker. Bara de är okej med ingruppen av reportrar. Så att därför har informationsförmedlingen varit väldigt förvriden. under ett tag och var det möjligt att manipulera på ett sätt som inte varit möjligt historiskt och som nu inte är möjligt längre?

Boris

Och det är ett jättebra resonemang han för det men jag tror man också ska, det är inte bara det. Det är helt rätt att för journalister idag så är det viktigt vad andra journalister tycker om dem. Men framförallt så är det den strukturen på tidningarna. Det är alltid viktigt vad din chef tycker om dig och vad din chef säger att du ska skriva om eller vad du ska tycka.

Och den inte alltid uttalade värdegrunden. Det är ju uppsättningar och frågor som... Det är fastlagt att man ska skildra på ett visst specifikt sätt som är viktigt. Och där finns ibland journalister, alltså de människor som på något sätt borde vara de mest självständigt tänkande, individualistiska och kritiska mot allt och alla, inklusive sig själva, tillhör ju idag en av de allra fekaste grupperna i samhället.

Och... Det som jag har pratat om ett antal gånger, vi kommer ju nu att se hur de går över till andra ändan. I flock alltså. Och hur de inte låtsas om att de tyckte en helt annan sak för ett år sedan än vad de gör i dag när det är exempelvis förorter, invandring och så vidare. Det är totalt viljelära släktes som gör som de är tillsagda och det spelar ingen större roll för dem. Vem som säger åt dem att de ska göra något, de gör som de är tidsägna.