Martin

Amnesty International anklagar Danmark för diskriminering av transsexuella då psykologisk utvärdering krävs innan tillstånd ges för könskorrigerande operation. Den danska staten och det danska sjukvårdsystemet kan man tycka är ganska generöst. Någon kommer och säger att jag har kommit fram till att jag inte är en man eller en kvinna.

Jag vill byta kön. Det är en ganska komplicerad process med en. Hormonterapi och kirurgi och sånt där, ganska stora saker. Det här killar danska staten. Men innan man får genomgå sån här kirurgi och bilda kön så kräver de att man genomgår en serie psykologiska undersökningar. Och det kan ta då uppemot ett år.

Så att man får gå upprepade gånger, träffa psykologer och göra olika typer av tester, samtal. För att försöka utvärdera att det verkligen är den typ av transsexualism som man lämpligen hanterar med en så kallad könskorrigerande kirurgi. Men transaktivisterna är väldigt upprörda över det här. Hur understår sig danska staten att kräva någon typ av psykologisk utvärdering?

De menar på att det här är samma sak som att förklara de här människorna juridiskt oansvariga. Det tar ifrån dem deras rättigheter. Att de inte är omedelbart. Det finns så många ingångar i det här men den

Boris

första jag själv har är att jag finner det oerhört tveksamt att det är en kärnskorrigering. Ja, nu är det lätt att locka sin indikation om hur sjukvården ska se ut och på något sätt acceptera att vi har ett sådant stort mått av offentlig sjukvård. Men säg så här då, under rådande förhållanden så förstår jag inte varför den offentliga sjukvården ska bekosta en könskorrigering. Lika lite som den ska bekosta......en jäkla massa andra saker.

Martin

Det är en fråga som man verkligen kan ställa sig. Det är en väldigt bra fråga. Det finns många andra typer av kosmetisk kirurgi. För det är ju högre i sträckning kosmetisk kirurgi. Det handlar om den kirurgiska delen av ett könsbyte. Man tar också mycket hormoner och sånt där. Det har väldigt stora övergripande effekter. Om man till exempel ska ta bort sina bröster eller lägga till större bröst eller bygga om sina könsorgan på olika sätt.

Det kan man jämföra med en sorts kosmetisk kirurgi. Sen är det ju så att transsexualism är klassificerat av läkare och forskare som ett sorts psykologiskt syndrom, som en sorts diagnos som man kan få behandling för. Och det är på grund av det då som man har bland annat utredningen. En reflektion jag kan göra är att även om det här var en helt och hållet privat verksamhet, staten hade ingenting att göra med det här.

Så vi behöver inte ställa oss de här knepen och frågan om ska skattepengar användas till till könskorrigerande kirurgi, om man tycker att det är en knepig fråga. Vi antar nu att all sjukvård och all kirurgi görs av privata kirurger, utbyter mot kontantbetalning från kunden som kommer in och vill ha någonting. I ett sådant läge så föreställer jag mig att en någorlunda rimlig och balanserad kirurg skulle säga till en person som kom in.

Stopp på belägg, jag kan faktiskt inte sätta dig under kniven nu, Bums. Jag måste vara noggrant säker på att du gör det här av bra skäl. Att det inte ställer till väldigt mycket problem. Att inte du drabbas av det som rundasklängar hälften av alla könsbytare statistiskt sett drabbas av. Nämligen att de ångrar sig. De ångrar sig och de känner sig fortfarande lika vilsna.

Tack för mig. och konstiga efter könsbytet. Och många byter tillbaks eller börjar leva som sitt tidigare, ursprungliga kön trots att de inte reverserar kirurgin och så vidare. Det finns ju jättemånga såna här historier, även om det är tabublagt att prata om och berätta berättelserna i viss utsträckning på grund av politiskt korrekthet. Men givet att det finns den situationen så vore det ju väldigt, väldigt märkligt om inte kirurgen eller den behandlande läkaren ville ta åtminstone lite tid att utvärdera psykologiskt.

Boris

Ja, det där är jättebra att du säger det, för det är ju som en ansvarsfull läkare, oavsett hur hon ska ta bort den, en polyper börjar man ju ta reda på. Det är lite förlopp, sjukdomshistoria och en massa andra saker. Det är ett allvarligt ingrepp. Men det var väldigt bra att du tog upp det här som man sällan pratar om. Hur många som ångrar sig och får nya eller förvärrade psykiska problem.

Här hanterar ju Amnesty extremt lättviktigt. De säger så här att, för andra, citat, Inga av de människor som Amnesty har pratat med har ångrat sin behandling. Hur många har de pratat med? Varför tar de inte upp de siffror de redovisar? Man leker med människors liv, öde, framtid, hälsa i alla avseenden på det här sättet.

Bara för att vinna politiska poäng och visa hur det går. hur viktig och progressiv och god man är. Och dessutom, det grundläggande är att det är jävligt länge sedan Ämnesdiv ägnade sig åt det de grundades för.

Martin

Mm, det var ett tag sedan man såg dem prata om det man normalt skulle uppfatta som grundläggande mänskliga rättigheter. Ja, det är inte en helt okomplicerad fråga. Förutom i ämnesstilsvärld. Då är den ju otroligt enkel och och om man inte omöjligbart slänger upp dem på kirurgbordet när de kommer så är det samma sak som att omyndig förklarar dem och förklarar dem som att de är mindre värdiga människor.

Det är nästan som att slänga in dem rakt i gaskammaren. Att inte skära upp dem bums. Apropå det här med transsexuella som ångrar sig. Det är inte kul. En såg att man inte pratat så mycket om det, och en såg att alla vi har pratat med, ingen av dem vi har pratat med, ångrar sig. Och de som vi har pratat med har velat det här i flera år, de har velat det i flera år när de kommer till kyrkan. Men jag såg, förutom att jag läst studier där det stod siffror på, för att det var någonting i stil med hälften av dem som hade blivit kön som ångrade sig på ett eller annat sätt. Jag har faktiskt sett en teaterpjäs på SVT som handlar om det här.

Boris

Men det var värst.

Martin

Det var, jag vet inte varför det var så, men någon gång, jag befann mig vid en tv någon gång. Det kan ha varit fem, sex år sedan. Så det var en pjäs som hade satts upp någonstans, spelas in av SVT. Jag tror det var en dialog mellan två män som hade bytt kön och blivit kvinnor. Och sen bytt tillbaks. Och nu var de lite grann medelålders eller äldre. och satt och reflekterade tillbaks över sina liv.

Och vad som hände och hur det blev fel och hur de hanterade det efteråt och så vidare. Och det här var ju inte någon sån här dramatisk antipolitisk korrekthetsgrej. Det här var ju någonting som var godkänt stämplat av transrörelsen. Så till och med där så är det uppenbarligen en grej som man pratar om och känner till. Det var ganska intressant, jag vet inte vad den heter men den går säkert att hitta för den som är nyfiken. Det var ganska spännande att titta på faktiskt.