Martin

Matthew Rees, Jeffrey Tuckers obscena uttalanden mot Richard Spencer, frångår libertarianska principer. Tal om mänsklig värdighet har till skillnad från fascism inget med ideologin att göra. På den här rubriken så är det faktiskt ytterligare en magstark grej som jag tvekar lite kring. Jag gillar verkligen den här bloggen, Seer of the Position, en av mina absoluta favoritsajter på nätet.

Men det här... Publiken och inlägget var till och med lite magstarkt för mig. Men vi kommer till det efter att vi har tittat på själva händelsen. Förra helgen så var det ISFLC, International Students for Liberty Conference, i Washington. Konferens som jag och Sofia var på förra året för att representera KORUX. Fantastiskt, världens största liberalska konferens, jättemycket intressanta talare.

Tack för mig. Spännande på väldigt många sätt. Förra helgen inträffade en incident när en grupp på SFL som kallar sig för The Hoppe Caucus, Hoppe-gruppen, Hoppe-koalitionen, bjöd in Richard Spencer, All Right-ledaren, för ett informellt samtal i en restaurang som ligger i anslutning till konferenslokalen.

De var inte på själva konferensen, där måste man betala för att komma in. Vill man göra reklam för sina projekt så ska man köpa sponsoravtal och så vidare. Vilket vi gjorde till exempel förra året. Vi betalade för att vara sponsorer. Spencer blev inbjuden och det blev bråk. För att Jeffrey Tucker, den kända libertarianen, gick i taket. Han sprang in på restaurangen och började ropa att du är fascist.

Och fascisterna är inte välkomna. Du måste gå ifrån, du är en lugnare, alla fascister ljuger, och så vidare. Och sen så hade de en sån här ordväxling. Det slutade med att restaurangen ville inte ha det här bråket. De sa att ni får gå allihopa. Spencer tyckte att det var hotfull stämning. Han bad om lite extra säkerhet, att bli eskorterade utom restaurangen. Det här blåste upp till en jättestor debatt, kan man säga, internt i den libertarianska rörelsen.

Där folk väljer sida på något sätt. Var det tacker gjort rimligt eller var det löjligt och olämpligt? Var det rimligt eller orimligt att bjuda in Richard Spencer? Och så vidare. Jag förstår att det här kan låta som en otroligt perifer sak för er som inte är involverade i det här. Jag tycker själv att nu känner jag hur löjligt det känns att prata om det här. Men det här är liksom i mina kretsar, om jag säger så.

Så det här är någonting som folk väljer sida. Jag ser på Facebook, långa långa trådar och folk pratar om det här. Och... Därför vill jag rekommendera den här texten av Matthew Rees på Zero Opposition, som bättre än någon annan text delar ut den här saken, punkt för punkt för punkt, vad det egentligen är som har hänt. Och hans slutsats här, som jag helt och hållet håller med om, det är att det som Jeffrey Tucker gjorde när han ställde till den här scenen är ett typexempel på hur libertarianer gör bort sig.

Vi har ett delvis spänt och känsligt läge med splittring internt inom libertarianismen, mellan en sorts högerförlang och en vänsterförlang. Samtidigt har vi ett flöde av människor som går från den libertarianiska rörelsen till det som kallas för alternativhögen. För att de är tröttna på vänsterlibertarianer och vill de inte vara associerade med libertarianismen längre så går de istället till alt-right och människor som Richard Spencer och så vidare.

Det blir också ett omvänt flöd, folk som kommer från en nationalistisk bakgrund som upptäcker Hans Hermann Hoppe som Hoppe-Kokos är uppdöpt efter. Sen kommer de in i den libertarianska rörelsen. Det är inte så att libertarismen blöder människor till alt-right enbart, det är mer komplex än så. Men vi har det här lite spända läget där människor positionerar sig och skickar signaler och de här sakerna har effekter.

Det är en typ av sak som Jeffrey Tucker gör. Det bidrar väldigt starkt till splittringen, till hysterin, till polariseringen, vilket jag i och för sig tycker är ganska bra. Men han skämmer ut libertarianer och den libertarianska rörelsen genom att dra den här typen av uppmärksamhet hit. Libertarianer i mångas ögon nu är folk som är hysteriska och moralistiska och intoleranta.

Och det sitter en person som är så. i en restaurang bredvid en konferenslokal och har ett städat samtal om nationalism. Då är det ingenting som man kan rycka på axlarna åt och ignorera. Då ska man gå dit och ställa till en scen och peka och skrika fascist, fascist. Du är inte välkommen, du är en lugnare. Det är exakt sådana här saker som gör att folk tröttnar på den libertarianska rörelsen och istället tycker att det är en bra idé att söka sig till alt-right, som i själva verket är en mycket mindre väl underbyggd rörelse, både teoretiskt och praktiskt, som inte har lika bra svar på samhällsfrågor som enligt mitt tycke inte har en lika bra långsiktig strategi, långsiktig möjlighet att påverka saker i en bra riktning.

Det är på många sätt... illusioner och återvändsgränder. Den här etnorationalismen till exempel som Alt-Right fokuserar väldigt mycket på istället för de viktiga ekonomiska frågor som libertarianer, riktiga libertarianer, fokuserar på. Så att Tucker gör verkligen rörelsen en stor okänsligt med det här beteendet.

Spencer får man ändå ge en poäng. Det är att han har lyckats trolla Suvell C och och tackar formidabelt ännu en gång. Provocerar att dra uppmärksamhet till sig själv och får massor av gratis publicitet på andras bekostnad. Så att hatten av till Richard Spencer för att han är ett framgångsrikt troll. Sen tycker jag att man ska kunna göra någonting mer än att bara trolla för att vara en intressant person. Men han plockar en poäng här.

Boris

Ja men jag har varit ju samtidigt skrämd är ett väldigt stort ord. Jag tycker att transkriberingen av vad då ska vara deras föreslagna samtal mellan dem, alltså det är ju som att oavsett vem som har rätt, det är ju hela tiden två tolvåriga som står och bjäbbar helt enkelt. Alltså det är så ovärdigt på något sätt. Det här kan bara klia mig i huvudet att man håller på sådär.

Martin

Både Jeffrey Tuck och Richard Spencer är ganska ovärdiga personer tycker jag.

Boris

Uppenbarligen.

Martin

Jag tänkte lite på det i den här sändningen. Båda de här hamnar i samma kategori för mig. I min väckliga lästighet. Båda är sådana här personer som jag får upp med ett flöd ganska ofta i deras texter. Jag klickar ofta på länkarna med ganska stort intresse och tänker att jag ska kolla på en artikel, kanske läsa en artikel. Sen läser jag några meningar och sen bara stänger jag ner det. Jag bryr mig inte om det. Det är väldigt sällan som jag läser någonting till slut. Av vare sig Jeffrey Tucker eller Richard Spencer.

För att när det kommer till kritan så tycker jag att de är ganska ytliga och ointressanta. De skrapar på ytan, de poserar. Men de kommer sällan riktigt i saken eller säger någonting genuint intressant. Det kan man sätta i kontrast till den sajten som vi tittar på nu, Seer of the Precision, som drivs av Matthew Rees. Det är en sajt där jag väldigt sällan ser länkar till den, nästan aldrig är det någon som länkar till den här sajten, men så fort jag ser en länk och klickar på den och läser några meningar så kan jag inte sluta.

Utan jag läser som förtrollad hela inlägget och när han länkar till sina gamla inlägg längst på vägen så öppnar jag dem i tabbar i bakgrunden. Ibland blir jag sittande en timme och bara läser gamla inlägg på C-dots position, för att jag läst vissa av dem tidigare. Så det är lite skillnaden på hur intressanta och djupsinna är, jag tycker att de är människorna är. Tucker och Spencer, de är mer, som jag uppfattar det, frontfigurer, galonsfigurer, posörer, debattörer.

De är inte de egentliga intressanta ledarna. Klokt sagt. Sen satt jag lite i halsen faktiskt, jag gillar verkligen Matthew Rhys, men hans resonemang här om... libertarianismens relation till fascism är... Det är ganska fränt, alltså. Det är magstarkt. För det han menar på är att den typen av vänsterism som Tucker företräder är mer främmande för libertarianismen än vad fascismen är.

Jag kanske tycker att det här är en lite långsökt och onödigt provokativ poäng eftersom fascism uppenbarligen också är någonting som är väldigt långt från libertarianismen. Och det står ju i väldigt tydlig konflikt med libertarianism. Rees har en poäng i att det är lättare att hitta vissa sätt att på vissa punkter förena libertarianism och fascism, medan det är helt omöjligt att förena libertarianism med Tuckers vänsteridéer och hans prat om mänsklig värdighet och allt det där.

Här har vi till exempel ett Mises-citat när Ludvig von Mises skriver 1927 att fascismen har vunnit evig ära för sig själv. för sin fantastiska insats att slå tillbaka socialismen och kommer leva evigt i historien och så vidare. Och han pratar om Pinochet 1973 i Chile och några andra exempel. Där kan man säga... Lite mer avancerad överkurs för den som vill ge sig på riktigt edgy högerlibertärism.

Boris

Ja, men det är alltså... Där tycker jag att han i alla avseenden är utoseglad. Det finns ju inget skäl att börja leta efter olika motbjudande politiska riktningar som man ska upptäcka likheter med. De här är lite mer lika oss än av andra. Jag förstår inte ens grunden för själva övningen. Inte ens i... Debatt i teknisk syfte, det känns också väldigt kraftödande på något sätt.

Ofta känns det när jag läser de här människorna att de jobbar för lite med riktiga saker. De har för mycket tid att bråka med varandra. Sätt dem i arbetsläger håller jag på att säga.

Martin

Jag förstår vad du menar, jag kan dela den tanken. Det som aktualiserar den här frågan, apropå det vi pratat om i 20 minuter i två olika inslag, det är att det finns en spänning som uppstår kring det som kallas för alt-right, eller alternativhögen. Så det är numera någonting som libertarianer måste förhålla sig till. Och den poäng som Reece försöker göra är att det kan finnas en poäng att gå i dialog med alt-right.

Och det han menar på också, Det är något som jag i hög utsträckning håller med om, som jag gillar att han skriver om på sin blogg, det är att libertarianismen, isolerad, har inte svar på alla frågor. Libertarianismen måste kombineras med en kultursyn, för att libertarianismen bara svarar på vilken relation staten ska ha till samhället. Den säger ingenting om hur samhället ska fungera, vilken kultur man ska ha, vilka principer som ska gälla, förutom att staten ska ha en minimal roll i samhällslivet.

Där har Matthew Riis argumenterat att det är en kultur som ska fungera, och det är en kultur som ska fungera. väldigt utförligt för att libertarianism bäst kombineras med det han kallar för en reaktionär kultursyn. Och det motsvarar även min egen uppfattning. Problemet som jag ser det, och problemet dels med resonemanget, det är att man gör alt-right till bärare av en reaktionär kultursyn.

Och som jag har varit inne på många gånger tidigare, så är det ett stort misstag. Dags för ött! Därför att alt-right och populistisk nationalism, etnorationalism och så vidare är en mindre reaktionär strömning än en genuin, traditionell, högerorienterad libertärism. Därför att den har starka, progressiva, delvis till och med kulturradikala inslag och globalistiska tendenser och så vidare.

Man vill ha en genuin. traditionalistisk eller reaktionär strömning, så gör man mycket bättre i att leta i den libertarianska, konservativa traditionen. Så han har en poäng här, men det har ganska lite att göra med alt-right som jag ser det.

Boris

Så sant.