Martin

Jag tyckte det var en kul liten konfluens på något sätt att jämt med varandra läsa dels Snårdspottings artikel som vi har här. Gräsrotsrevolt mot ångväldsprogressivism på väg mot seger. Folk trötta på att bli skinnade, hånade och bespottade av en liten klick progressiva megalomaner.

Jättekul text. Vi får ju kritik ibland på att det bubblar för att vi är pessimistiska. Vi är lite pessimistiska och cyniska och kanske lite negativa. Va? Men... Åh... Vänta... Nämen... Vi? Jag vet att jag inte kommer att vara chockpoiss. Det är för att de inte känner oss. De lyssnar bara för ytligt på det vi säger. Men även för snårt botting kan vara lite pessimistiskt.

Men här är det en väldigt optimistisk inlägg som handlar om allting som ändå går bra. Om att den progressiva vänsterångvälten är på väg att trängas tillbaka. Agendajournalistik marginaliseras Folk bryr sig inte längre. Folk bryr sig inte om Peter Woldarkis blogg och de uppenbara förvanskningarna som de ägnar sig åt hela tiden.

Traditionella spelare som partier, mainstream-medier, akademiker, de håller på att tappa sina kommandohöjder, sina problemformuleringsprivilegier. Det är liksom en problemformulering. Det är en rörelse i tiden som har pågått ganska länge och nu har den börjat slö över. Vi pratar så mycket om det, så vi behöver inte upprepa oss. Inte minst under förra året så kunde vi se hur de här underliggande tendenserna fick fler och fler konkreta resultat.

Men om man kan få en Brexit eller en Trump så betyder det att det är mycket mer. Det är mycket mer som ligger koka under ytan. Sådana saker sker inte av en slump. Det är en relativt tyst gräsrotsrevolt som Fnord Spotting skriver, som finns under ytan. Det kommer för många mer konsekvenser. Därför finns det skäl att vara optimistisk.

Det finns ändå ganska mycket som åtminstone i ett kort tidsperspektiv går i en positiv riktning. Jag tror att det finns en gräns för hur långt sådana här positiva... Jag vet inte hur optimistisk snortbotting är egentligen. Nej. Men vi jobbar, precis som politiker, med ett kort och medelångt perspektiv oftast. Även om vi i Radio Bubbla ibland också tar det här mer historiska, eller väldigt futuristiska perspektivet.

Just nu kan vi unna oss faktiskt lite ryggdunkar och lite glädje över vissa framgångar. Med det var inte sant tycker jag. att läsa den här artikeln jämt texten från Malcolm Kiyone. Mm. För att det snart på sig sig då att många etablerade krafter håller på att bli akterseglade. De gör sig själva irrelevanta och de skyller sig själva.

Vi kan undna oss och skratta lite åt dem. Malcom Keowney skriver så här Inte bara populismen utan även progressivismen anpassar sig till rådande förutsättningar. Tidiga förespråkare av kvinnlig rösträtt ville exempelvis även medicalisera homosexuella. Malcom Keowney är ju en En intressant profil för att han är en av dem som uppmärksammar samma tendenser som till exempel Snortbotten skriver om.

Men han gör det, hur ska jag säga, inifrån vänster. Han ser sig fortfarande som en vänsterprofil. Han ser sig som kommunist, inte desto mindre. Så han är lite, inga jämförelser i övrigt, men han är lite grann som du på det sättet Boris. Ni ser er själva som vänster och ägnar er åt en sorts... På ett sätt en sorts intern kritik av vänsterideer eller rörelser, en rörelse med ett marxistiskt ursprung.

Boris

Ja, men jag tror att det är oerhört viktigt att alla, alltså varje tänkande människa måste ju brottas med sin ideologi och den historiska strömning man anser sig tillhöra. Annars kan man inte definiera sig själv. Man kan inte låtsas att vi tycker alla likadant. Vi som kallar oss svenska eller marxister.

Det är ju komplett omöjligt eftersom det rör sig om en sån gigantisk spridning. Och samma sak gäller ju också alla andra ideologiska strömningar. Egentligen ser man det väldigt lite i alla ideologiska strömningar också, utan man kokar ihop en egen förestoria som ska verka lite trevlig och bra och så vidare.

Och vi vänster har släpat med oss en jävla massa idioter som har gjort ondskefulla saker med historien. Liberaler och konservativa och så vidare också. Och jag tror att vi går mot någonting nytt. Först när de som anser sig på något sätt tillhöra en ideologi verkligen rensar i sina egna tankar och sina egna led och brottas med frågorna om vilka de är och vad de vill. Då tror jag det kan uppstå nya saker. Och då kan de människor som brottas i sin, var och en i sin egen ideologiska strömning, börja prata med varandra istället. Tack till elever och personal vid arbetet med det här programmet!

Martin

Det är intressant i alla fall tycker jag att se den här spegelbilden. Å ena sidan, Florent Botting som dödförklarar en sorts icke-populistisk, antipopulistisk progressivism, en ångvält som man säger. Medan Malcolm Kijone, det han verkar vara inne på, är att han pratar om en distinktion mellan progressivism och populism.

Jag är inte säker på att jag förstår honom helt rätt, vad han är ute efter här. Men han säger en sak som är intressant. Han säger att det finns två sätt att se på evolution. Åsett om han pratar om biologisk evolution eller politisk evolution. Jag kan väl ha vissa invändningar om vissa av de här resonemangen, men bilden är ändå tydlig och intressant. Tack till elever och personal vid Bostadshuset för att de har lyssnat på den här videon. Enligt ett synsätt så handlar evolution om att gå från lägre stadier till högre stadier.

Att kanske människor är mer evolverade än till exempel myror, säger han. Nu är väl människors betjavet inte en del av samma evolutionära träd som myror, så det blir svårt att se det på det sättet. Men tanken finns där i alla fall. Kanske inte inom biologisk vetenskap, så att säga. Det finns en sådan tanke i alla fall, att man går från lägre till högre stadier.

Men enligt det andra synsättet så handlar evolution om att anpassa sig till rådande förutsättningar. Inte om att någonting är bättre eller sämre, eller högre eller lägre, utan om adaptivitet, om förmågan att anpassa sig. Och de som överlever är de som lyckas anpassa sig. De som inte kan anpassa sig, de dör ut. Därför frökar de sig inte och då blir de inte en del av.

Genpoolen i nästa generation. Utifrån det här senare synsidot finns det egentligen inget framåt eller bakåt. Om man har en idé om progressivism det måste med nödvändigheten tolka hans texter, det måste med nödvändighet innebära att man har en idé om att det finns ett tydligt framåt. Annars kan man inte vara progressiv. Samtidigt så pratar han här om en vänster en progressivism som inte lyckas anpassa sig.

Boris

Jag tycker det är sympatiskt att han brottar med frågorna men jag tycker att hans ståndpunkter faktiskt är ganska röriga. Det är lite nät fruktsallad liksom som inte riktigt hänger ihop helt enkelt. Det är nog när man ska gå in och brottas med den här nu med en... Jag är högst osäker på vad han vill. Jag ser det mest som ett känslasamt uttryck för att han tycker att vänstern tänker allt för förenklat.

Och för att förklara varför de tänker allt för förenklat och rättlinjärt och progressivistiskt så konstruerar han lite odda exempel helt enkelt. Och gör i sig i sin tur skyldig till. att förenkla historien på ett sätt som gör den något obegriplig. Som exempel med New Yorks homosexuella, vem som nu ville trycka in dem i galleroben.

Alltså det är, bara det sättet att skriva som man gör, gör att det finns sjutton följdfrågor man kan ställa om inställningen till homosexuella, vad som är rätt och vad som är fel. Och sen kan man också diskutera om vad som egentligen hände i New York när de inte ville gå in i galleroben. Så att, ja, och det viktiga, om man ska ta just det här exemplet så kan man faktiskt säga att de progressiva som man betecknar dem i New York under Bög- och Flateploppen är ju faktiskt de som har vunnit.

Det fanns en phalang som hävdade att poängen med oss homosexuella är att vi måste väldigt hårt och entydigt visa att vi är precis som alla andra. Och den andra phalangen, de som vann en kort seger, Vi har ju inget behov av att visa att vi är som alla andra, för vi är ju inte det. Och sen har det här utvecklat sig till att de som progresserar vann i alla fall, för nu säger de att vi är som alla andra.

Nu är det så att de är som alla andra, säger Sten. Se bara på Pride-tågen. Den här ursiniga viljan att vara den man är, det har förvandlats, allt det där har gått ihop i de moderna prajthågen. Som är en styggelse helt enkelt. Det finns inte minsta individualism eller självständighet i dem. Så att, det är en för primitiv text helt enkelt. Även om den är välmenande.

Martin

Jag lyssnade lite grann på Marcus och Malcom, den här podcasten, tidigare. Det var precis när de satt igång så lyssnade jag på en avsnitt och lyssnade någon gång då och då. Fortfarande så är det många som säger att den är intressant och tipsar mig om att lyssna och sånt där. Och jag gjorde en liten ansats här om kvällen som blev distraherad. Men jag tror faktiskt nu när jag tänker på det, jag ska göra slag i saken. Jag ska lyssna på deras senaste 5-10 avsnitt och sånt där.

för att se vad de håller på med. Jag har sett att de har börjat prata om invandringspolitik och tydligen så är det kontroversiella saker. De har varit avsatta om åsiktkorridoren. De har varit avsatta om att kalla sig fascister. Ironiskt antar jag, i en rubrik. Och vi har sett att hans parhästar i podcasten, Marcus Allard, har börjat skriva för nyheter idag. Va? Ja, han har skrivit nyhetsartiklar i Nyheter idag. Så det är någonting spännande som händer i alla fall. Och Malcom och Keone själva skriver i Göteborgsposten. Så det är kul att de enda...

Boris

De är ändå också fascist.

Martin

De enda, som jag uppfattar, de enda kvalificerade vänstermänniskorna som har en podcast som är värd att lyssna på enligt folk jag litar på. De är nu mer nyutgivda i Göteborgsposten. Fascister tydligen. Ja. Vad är det som händer egentligen? Jag ska försöka lyssna lite på Marcus och Malcom och ta reda på det här. Jag har faktiskt inte gjort det. Du håller inte av mig.