Martin

Indiska regeringen häver förbud temporärt mot kyrbrottning efter folkliga protester från Tamil Nadu när det utgör viktig tradition i firandet av skördefesten Thai Pongal. I Indien så har man haft en konflikt och i slutändan ett högprofilerat rättsfall, ända upp i högsta domstolen, där man då ska avgöra huruvida kjurbrottning är en acceptabel praktik.

Det är en väldigt populär, väldigt viktig traditionell festivalverksamhet i Tamil Nadu, som är en av Indiens delstater. Men, det är en väldigt viktig traditionell festivalverksamhet. också kontroversiellt av av djurrättsskäl. Men det här är ju lite... I Europa så är vi van vid en annan diskussion. Då pratar vi om kyrfäktning som vi associerar med kanske Spanien och besläktade länder. Men det här är inte kyrfäktning, det är kyrbrottning. Så det finns ju kyrfäktning, kyrrösning, kyrbrottning. Kan du Boris hjälpa oss att reda ut vad som är vad här? Vad skillnaden är?

Boris

Kyrfäktning vet vi, men jag vill först prata om politiska aspekterna här. Den tamilska tjurbrottningen är mer påminner om ett krogslagsmål, att du halvdrågar tjuren och sen kastar sig ett koppel i öronen och brottar om kulden. Men det har väldigt långa sedvänjar. Det är ungefär som brottningen i Mongoliet.

Det är en nationell sedvänja som är väldigt viktig och ingår i en viktig festlighet. Och att man nu försöker förbjuda det här, och det är en misslyckas. Det tror jag beror på den här vågen av nationalism i det styrande partiet i Indien. Man slår ner på väldigt mycket nationell kultur och man försöker skapa en indisk kultur där alla sjunger nationalsången och så vidare.

Man håller på att... krångla med rättigheterna för en del delstater, nationella språk och så vidare. Man går mot att försöka homogenisera ett land som är väldigt ohomogent. Och då slår man ner på sådana tydliga märkliga saker som samlar mycket folk och som är uttryck för nationell kultur som den tamilska kjulbrottningen.

Samma sak gäller faktiskt kjulfäktningen i Spanien. Jag blir alltid fascinerad när folk säger att det där är en obehaglig ociviliserad sedvänja. Jag ser på Barcelona och Katalonien. Det var ju flera år sedan man förbjöd kjurfäckning därför att det var djurplågeri.

Och det är nyss. Man förbjöd inte alls kjurfäckning i Katalonien för att det var djurplågeri. Det var ju de katalanska... nationalisterna som genom det rätta där man ansåg att kjurfäktning var en spansks hedrönia och att den inte hade någonting i Katalonien att göra. Så att det var liksom en kulturkamp mellan den spanska centralmakten och nationalisterna.

Sen har det där kladdats till efterpå av andra som inte... som inte känner till detta till att det har blivit en slags djurskyddsfråga. Det var liksom aldrig på tapeten som huvudargumentet mot kyrfäckning. Knepigt var dock att den nationalistiska fronten i katalogen höll faktiskt i diskussionerna kring kyrfäckning. Så blev det på att spricka.

Det var att den katalanska vänstern försvarade kyrfäckning som en folklig sedvänliga. Men man har lyckats täta den kulturkampsbrickan sedan dess. Och rotar man i detta så tror jag kommer man få tillbaka att i alla europeiska folkliga kulturer och även i asiatiska kulturer så är ju tjuren ett väldigt viktigt djur. Och vi har ju till och med religioner byggda kring tjuren som djur.

Martin

Ja, väldigt viktig symbolkraft. Ja, den här bilden som okunniga människor som jag har av hur boskapet så aktas i Indien.

Boris

Nej, det där är lite... Men jag kan inte mycket nog om den tabinska kulturen. Det kan finnas vissa särdragna som gör det. Och det kan vara en ursprunglig... En religiös rit som lever kvar innan hinduismen slår sina klor i dem också. Det är mycket möjligt.