Martin

Kom ihåg Boris att det var en fantastisk intervju med Anders Ygeman i Expressen i januari. Ja. Det var alldeles särskilt med den här intervjun. Bubblarebriken beskrev den som panegyrisk. Ja. Och det var verkligen så. Det var fullständigt okritiskt lovprisande. Det var som att man ville kröna en ny frälsare inom den socialdemokratiska nomenklaturen.

Boris

Faktiskt. Men man måste säga att Mäns i media har ju varit väldigt duktiga under året på att just göra de här panegiriska intervjuerna. Det är ju Anders Ygeman, det har varit Anders på Migrationsverket, till och med Daniel Eliasson har fått panegiriska intervjuer. Alltså det är ingen måtta på.

Martin

förståelsen man visar för övrigheten i det här landet i media.

Han tillhör inte någon viss phalang, utan det var ingen annan som ville ha jobbet helt enkelt. Så till slut så forcerade man honom, fast han hellre egentligen inte ville ha jobbet. Men någon ska ta över efter honom, och du Boris, du har ju talat för att Anders Ygeman är en sannolik kandidat. Och när vi pratar om det här i januari så argumenterar jag istället för att Ardalan Shekarabi är en troligare efterträdare. Vad tror du om det idag efter att du har sett hur Ygeman har utvecklats under året?

Boris

Jag backar alltså. Jag borde egentligen ha förstått det redan då. Jag såg en intervju med Ygeman på tv fram till en tvåpersonersdebatt i Aktuell Tvarvöl. Han är helt lost helt enkelt. Han påminner mest om prinsessan Madeleines man när han är inte med. När han stod och var med i året som gick med Kungafamiljen.

Han har ingen... och prinsessa Maddalens man bara står och tittar har uppenbarligen ingen aning om vad han är. Vad folk vill av honom hur han hamnade här. Och det är samma sak med Anders Ygeman nu för tiden. I början av året så var han lite lojgt tillbaka, ljutant ironisk och gav ett intryck av att han hade koll på allt. Och folk kan man lyra omkring honom och så vidare. Och under det här året har det gått upp för honom att situationen går icke att rädda.

Det är så jävla kört. Man ser det på de nervösa ryckningarna i handen och den totalt tomma blicken alltså. Han väntar bara på att det här ska ta slut helt enkelt. Sheikh Harambe däremot, han är ju en... Ygeman ska hållas i räkning för att åtminstone ha reflekterat över situationen och insett att det är så jävla kört som det kan bli. Chekharabi däremot, han är en liten iller.

Han kommer att kämpa med nebbar och klor för att ta makten i partiet. Även när Sosan är ett 4,7% parti så kommer Chekharabi att rätta till flugan och komma med nya utredningar som ska genomföras. Det är han som vinner och tar över.

Martin

Ja, exakt. Jag känner att Ygeman blev en fin illustration under det här året av någonting som faktiskt är ganska viktigt för RadioBubbla och underliggande i det vi gör. Han var väldigt, väldigt aktiv under början av året och sen var det som att han försvann. Han såg väldigt stark och frisk ut och pratade i Expressen om hur mycket han tränade och sånt där.

Sen såg han väldigt rödflammig och sliten ut och gick upp i vikt och blev tröttare. Och det här känner jag är någonting som många inte förstår. Täglar oss också där. Det har varit viktigt. Vi ger uttryck, kanske inte vi pratar om det så mycket, men vi exemplifierar genom hur vi jobbar, i både Bubbla och Radiobubbla, den underliggande principen.

Som är att för att komma till toppen, för att sluta på första plats, det som gäller är inte att springa så snabbt som möjligt. Det viktigaste är inte maximal prestation, utan det gäller att inte brinna för snabbt. För att nå ett ambitiöst mål är det viktigt att man har en bra prestation. Då måste man först av allt ha uthållighet. En kraft måste vara en del av ett flöde och en rytm. Annars är loppet förlorat. Först måste man hålla ut.

Boris

Och det är viktigt att man ingår i en levande och verklig rörelse. Och det har vi i Bubbla. Det spelar ingen roll hur Ygeman förhåller sig. Han är inte en del av en verklig rörelse.

Martin

Ygeman blev tagen på sängen. av att han plötsligt blev minister och att han tog ut sig av hur mycket han skulle göra nu när han hade min ministerkostym. Det var aldrig tänkt att Ygeman skulle bli minister, åtminstone oväntat. Jag som har följt honom lite grann sen 90-talet blev ganska förvånad. Jag tror inte det var så många som hade tänkt att han skulle hamna i regeringen. Man förstår att han blev tagen på sängen. Sheikh Arabi däremot blev inte det minsta lilla förvånad.

Ingen annan blev förvånad heller när han blev minister. Han har jobbat så långsiktigt, så metodiskt, så målmedvetet för det här sedan han var ett litet barn. Ja, 12 år. Som jag sa i vårt inslag om det här i januari. I stort sett tror jag att han kom till flyktingförläggningen i El-Kalibi när han var liten. Genom tiden i SSU, han blev SSU-ordförande, fick avgå i skandal, men det var ingen som trodde egentligen att han skulle försvinna. För att han är en riktigt... Han är en kvalificerad fasadklättrare som jobbar väldigt långsiktigt och därför tror jag att det är han som kommit över.

Boris

Tjeckarabi har den här förbannade teflonkvaliteten, det är med bilagshusket. Men bara i år har han haft två stora projekt, Storregion och annat, som har kollapsat. Men det är ingen som hänger honom för detta. Ygeman däremot är ju... Han inser på något sätt, tror jag, återigen hedra honom för detta, att fan det här funkar inte, jag klarar inte mitt jobb och ingen under mig klarar sitt jobb heller. Han är skamsen och förvirrad. Chikarabi han kan kvarta vad som helst, han bryr sig inte, han kör på.