Martin

Kom ihåg Boris att det var en fantastisk intervju med Anders Ygeman i Expressen i januari. Ja. Det var alldeles särskilt med den här intervjun. Bubblarebriken beskrev den som panegyrisk. Ja. Och det var verkligen så. Det var fullständigt okritiskt lovprisande. Det var som att man ville kröna en ny frälsare inom den socialdemokratiska nomenklaturen.

Boris

Faktiskt. Men man måste säga att Mäns i media har ju varit väldigt duktiga under året på att just göra de här panegiriska intervjuerna. Det är ju Anders Ygeman, det har varit Anders på Migrationsverket, till och med Daniel Eliasson har fått panegiriska intervjuer. Alltså det är ingen måtta på.

Martin

förståelsen man visar för övrigheten i det här landet i media.

Han tillhör inte någon viss phalang, utan det var ingen annan som ville ha jobbet helt enkelt. Så till slut så forcerade man honom, fast han hellre egentligen inte ville ha jobbet. Men någon ska ta över efter honom, och du Boris, du har ju talat för att Anders Ygeman är en sannolik kandidat. Och när vi pratar om det här i januari så argumenterar jag istället för att Ardalan Shekarabi är en troligare efterträdare. Vad tror du om det idag efter att du har sett hur Ygeman har utvecklats under året?

Boris

Jag backar alltså. Jag borde egentligen ha förstått det redan då. Jag såg en intervju med Ygeman på tv fram till en tvåpersonersdebatt i Aktuell Tvarvöl. Han är helt lost helt enkelt. Han påminner mest om prinsessan Madeleines man när han är inte med. När han stod och var med i året som gick med Kungafamiljen.

Han har ingen... och prinsessa Maddalens man bara står och tittar har uppenbarligen ingen aning om vad han är. Vad folk vill av honom hur han hamnade här. Och det är samma sak med Anders Ygeman nu för tiden. I början av året så var han lite lojgt tillbaka, ljutant ironisk och gav ett intryck av att han hade koll på allt. Och folk kan man lyra omkring honom och så vidare. Och under det här året har det gått upp för honom att situationen går icke att rädda.